Avhopp?

Ranelid hotar att hoppa av finalen i Mello för att han "är Sveriges mest mobbade människa".

Really?
Så dina medtävlande slår, dig, fryser ut dig och du har ingen att hänga med i greenroom? Alla på din arbetsplats hånar dig öppet, passar på att smälla till dig när de ändå går förbi, kommer med sexuella anspelningar och spottar i din mat?

Dags för Ranelid att ta av sig offerkavajen och titta utanför sin egen lilla sfär. Det finns de som har det bra mycket värre än honom dagligen år ut och år in utan att "hoppa av".

Och sedan är det Melodifestivalen vi pratar om (inte en poetry slam). Och är man korkad nog att ställa upp där får man stå ut med att det skrivs en massa både om ens bidrag och om ens person. Vilket ger mig ytterligare anledning att ogilla spektaklet. Eftersom det leder till att Sverige röstar på en artist och inte en låt. Hade rösterna gått till en bra låt hade Ranelid aldrig gått vidare och då hade han aldrig haft de här bekymren nu.

Något säger mig dessutom att han inte alls kommer hoppa av. För nu fick han lite extra rampljus på sin person och några minuter till i medierna. Det brukar kunna fixa det mesta.

Mammas lilla kicka

Idag åker stora J till Götlabörg för att imorgon göra inträdesprovet till scenskolan. Undrar om hon är lika nervös som jag är...
Så himla stolt över att den där lilla parveln har mod och kraft att följa sin dröm. Känner att jag lyckats lite grann i varje fall.

Svengelska

Lilla E har kommit på att det är kul med engelska och talar det så fort tillfälle ges. Eller svengelska om vi ska vara ärliga, för det går så där, men hon försöker i varje fall. Med resultatet att jag får höra en del roliga ord och uttryck. Så här lät det nyss, när hon letade efter sina solglasögon.

- Var är my glass eye?
- I hitt it!

Sista deltävlingen...

...och tur var väl det. Känns som att det kommer bli "fiasko i Azerbadjan" i år. Couldn't care less. Tappade helt tron på den här cirkusen förra veckan liksom. Veckans bidrag var mest en massa gäspningar på varandra och bjöd inte på några överraskningar. Längtar tills skiten är slut så jag kan titta på film på lördagarna istället.

Nåja - vad jag tyckte:

Charlotte Perrelli: Rosa och nitar. Minns inget mer. Så gick det som det gick också. Hon var däremot med på min lista över bidrag jag trodde skulle gå vidare innan jag hört en ton. Eftersom svenska folket inte röstar på en låt utan på en artist.

Opa: Nämen herregud! Kvällens skämskudde.

Dynazty: Förstod direkt att de skulle gå vidare. För övrigt - "I had long beautiful hair, just like Joey Tempest, and all the women loved me!" Bästa H vet vad jag menar.

Lotta & Christer: Nej tack. En baryton och en av de mest nasala rösterna i denna värld. Med uselt engelskt uttal. Blir så trött. Men jag hade på känn att den skulle gå hem i stugorna, så den var förhandstippad.

Hanna Lindblad: Kylie Minouge?

Axel Algmark: Håkan Hellström?

Lisa Miskovsky: Ännu en jag tippade. Skittrist ballad. Kommer gå varm på P3. Ibland är det skönt att jag inte lyssnar på radio.

Danny: Någon har visst tittat på Tron. Inte minsta lilla överraskad att han gick vidare. För han är ju så sööööööööt!

Plejaderna pratar om döden. På en blek häst.

Läsecirkeln Plejaderna har precis avslutat årets andra träff. Vi satt hemma hos Perny och tjattrade som en hel skock apor - precis som det ska vara alltså. Vi välkomnade nya medlemmen I och saknade C och F som inte kunde vara med. Och mellan allt prat om jobb, utbildning, barn, sex, familjeliv, film och stundande chokladfest, så hann vi även prata om Pernys val av bok. Nämligen "Döden på en blek häst" av Amanda Hellberg.

Minnesgoda läsare av min blogg vet att jag varit lite smådeppig över att jag inte haft lust att läsa på ett tag. Det här är boken som botade den trädan för mig. Jag kan absolut inte sätta fingret på varför, och hade svårt att motivera mitt betyg, men jag bara älskade den. Den är lätt att läsa, jag gillar det övernaturliga och den tog sig in i mitt hjärta på ett nästan oväntat sätt. Jag gav den omgångens högsta betyg - en 4:a. Medelbetyget hamnade dock på 2,9 efter att en av oss inte alls uppskattade den utan gav den lägsta möjliga betyg. Det är kul att vi tycker så olika. Jag upplever att det är där mycket av tjusningen med en läsecirkel ligger.

Boken är den fristående andra delen ur en trilogi om Maja Grå. (Första boken heter "Styggelsen" och den tredje "Tistelblomman".) Maja ska precis påbörja sina studier vid en konstskola i Oxford när hennes mamma, försvunnen sedan 10 år, hittas mördad i Brighton. Maja, som är synsk, blir inte lämnad ifred av sin mamma. Dessutom har det hänt något tragiskt och oförklarligt i det elevhem Maja bor och även syner från den händelsen hemsöker Maja, samtidigt som hon försöker finna sitt uttryckssätt och sin plats i tillvaron.

Även om vi över lag gillade den här boken hade vi lite problem med att greppa genreöverskridningarna. Är det en skräckroman med övernaturliga inslag? Är det en deckare? Är det en utvecklingsroman? Jag hade gärna sett att deckarelementen i boken hade kunnat fått stå tillbaka, och i detta fick jag medhåll av mina medläsare. Hellre en renodlad skräckis, liksom. Jag kan förstå att man på ett sätt vill få en lösning på vad som hänt Majas mamma och få veta vad som hänt på elevhemmet, men på ett annat sätt hade de frågorna lika gärna kunnat få vara olösta. Eller fått stanna kvar i det övernaturliga utan att få en logisk förklaring. Det får gärna vara lite ologiskt och overkligt i mina böcker, jag gillar det.
Språket var lättillgängligt och på inget sätt svårläst. Även de av oss som inte älskade den som jag gjorde, tyckte den var lätt att ta sig igenom och på inget sätt jobbig att läsa. Även om man inte gillade den så hade man inga problem med att läsa den, det var inte trist och tråkigt att plocka upp den. För egen del uppskattade jag verkligen det, så jag - som sagt - varit en hel del håglös i mitt läsande.

Nästa bok ut blir första valet för C. Hon väljer att låta oss åter stifta bekantskap med Tatiana de Rosany (Plejaderna har läst hennes roman "Sarahs nyckel"). Nu med boken "Bumerang". Nästa träff blir i april.

Vad är det där för apelsin?

Jag älskar att äta apelsiner. Däremot avskyr jag doften av apelsinskal, det är oljorna i skalet som jag tycker luktar jobbigt. Alltså har jag aningens svårt att skala apelsiner, då skaloljorna far i hela rummet när man skalar. Att skära klyftor funkar hjälpligt, förutom då att jag tvingas ha skalet precis under näsan när jag äter klyftorna.

Därför anser jag det vara ett stort bevis på kärlek när min man, älskade maken, skalar apelsiner åt mig, så att jag kan äta dem. Närhelst jag ber om det. Fastän att jag känner mig som en fyraåring som ber pappa om hjälp. För honom är det självklart, på ett sätt som jag inte är säker på att han förstår hur mycket jag uppskattar.

Älskar dig också.

Onsdagsfunderingar

Första dagen i fastan och återigen har jag bestämt mig för att chips, godis, alkohol och läsk kommer jag hoppa över i 40 dagar. För pengarna jag inte använder till att köpa chips, godis, alkohol och läsk tänkte jag att man kunde göra något roligt. Äta pizza en kväll kanske. Kanske hyra film någon kväll? Kanske en tripp till badhuset eller Lek och buslandet? Köpa massor av snajsiga nagellack kanske? Eller kanske betala en elräkning eller något med. Inte kul, men det är roligt när lamporna lyser och spisen blir varm.

Barnen är iväg och leker med sina kompisar så jag har huset för mig själv ett tag. Tänkte läsa lite mer i bokcirkelboken, eftersom vi ska träffas och prata om den på lördag. Kan ju vara bra om den är utläst till dess...

Har lyckats söka två jobb också, och hittat ett tredje som jag funderar på att söka. Till saken hör att det är inom ett område där jag överhuvudtaget inte ens har föreställt mig att jag någonsin skulle jobba. Erfarenhet är meriterande, men inget krav, då man blir upplärd. Och varför funderar jag ens på att söka det här?  jo - en gång för länge sedan åkte jag förbi det huset där verksamheten är och såg vad det stod på fasaden.
"Där vill jag jobba", sa jag till älskade maken då. Är det då ett tecken? Är det inte så att jag nästan måste söka det här jobbet? Vad det står på fasaden?

Frökontroll.

En lista om tv-serier.Igen.

Inne hos Seriedrottningen hittade jag den här roliga listan, som jag glatt norpade. Hon i sin tur hittade den här.

1. Nämn en tv-serie där du sett alla avsnitt minst två gånger? Alla avsnitt? Ingen aning... Vänner kanske. 

2. Nämn en serie som du aldrig skulle kunna missa ett avsnitt av? Jag har nog ingen sådan, men det är klart att jag skulle bli lite rubbad i mina rutiner om jag missade Grey's anatomy. Tror jag har sett varenda sekund av den serien faktiskt.

3. Nämn en skådespelare som skulle kunna få dig att vilja titta på en tv-serie? David Tennant. :) Grät massor när han försvann ur Doctor Who, och om han återkom i en annan serie skulle jag vara självklar framför tv-rutan.

4. Nämn en skådespelare som skulle kunna få dig att INTE vilja titta på en tv-serie? En annan David, nämligen Caruso. Att CSI Miami inte är nedlagt än är för mig en gåta. Sidledesvandrar in i bildrutan som en jädra krabba. Rys.

5. Nämn en tv-serie som du kan citera från? Bara en? Kan citera från ungefär alla jag har sett. Stort centrum i hjärnan där onödiga citat har fastnat.

6. Nämn en tv-serie som du gillar men som ingen annan tycker om? Om det verkligen bara var jag så skulle serien knappast finnas kvar. Men jag är den enda i familjen som tittar på Glee. Om de inte sjunger Michael Jackson såklart, för då är Lilla E med.

7. Nämn en tv-serie som du brukar nynna introsången till? Någon för tillfället aktuell. Just nu är det faktiskt Doctor Who.

8. Nämn en tv-serie som du tycker att alla ska titta på? Star Trek the Next Generation, Star Trek Voyager och Doctor Who. Så klart.

9. Nämn en tv-serie som du äger på dvd? Bitar av en massa serier, men faktiskt bara Star Trek the Next Generation komplett.

10. Nämn en skådespelare som startade sin karriär i ett annat forum och senare överraskade dig med sitt skådespeleri i en tv-serie? Kommer inte på en enda sådan överraskning faktiskt....

11. Nämn en tv-serie som du gärna vill börja titta på i framtiden? Downtown Abbey. Där känns det som att jag missat något.

12. Nämn en tv-serie som du fick sluta titta på för att det var så dåligt? Som jag nämnde häromdagen gav jag raskt upp på Grimm och The river. The Event var ju också sjukt dålig.

13. Nämn en tv-serie som har fått dig att gråta flertalet gånger? Grey's anantomy. Fy faen vad jag har fulgråtit till den. 

14. Nämn den senaste tv-serien som du tittade på? Älskade maken och jag klämde ett avsnitt av Doctor Who i söndags.... Börjar vi skönja ett tema här kanske?

15. Nämn din favoritgenre när det gäller tv? Kan man svara alla? Är svag för sit coms och drama. Särskilt om de utspelar sig i sjukhusmiljö. Och krim!

16. Nämn den första tv-serien som du blev besatt av? Twin Peaks. Jag döpte till och med min dagbok till Diane efter agent Coopers bandspelare.

17. Nämn en tv-serie som du önskar att du aldrig tittat på? No regrets. Är det dåligt slutar man bara. Då  finns det fler jag ångrar att jag inte sett.

18. Nämn den konstigaste tv-serien som du tyckt om? Twin Peaks var ju inte helt normal...

19. Nämn den roligaste tv-serien som du tittat på? Säger den som är roligast just nu helt enkelt, och det är helt klart Big Bang Theory.

20. Nämn den tv-serie som kan skrämma dig mest? Ullared? Nädå, jag ska vara seriös. Jag blir faktiskt sällan rädd av tv, men jag kan känna ett visst obehag ibland. Senast jag tyckte det var creepy tittade jag faktiskt på *trumvirvel* Doctor Who. Men jag har blivit rädd av CSI också.

WTF!!!

VAD FAN HÅLLER NI PÅ MED DÄRUTE!

Kvällens bästa bidrag åker ut och Björn Ranelid går DIREKT TILL FINAL??? Är ni fullkomligt vrickade? Precis det här var jag rädd för - att han skulle få tillräckligt med buskispoäng för att ta sig vidare. Mina barn blev så arga att de frivilligt gick och lade sig. Det ni!

Reflektioner över kvällens bidrag:

Youngblood: Jomen ni var väl söta. Typ. Men vad var det för konstig fransig skjorta en av er hade på sig?

Maria BenHajji: Björn Skift satt vid en vit flygel och sjöng om drömmar redan på 70-talet. Typ.

Mattias Andéasson: Fy faen vad jag är ledsen över att han åkte ut. För den låten kunde man i varje fall lyssna på utan skämskudde. Gillade inte brallorna dock.

Love generation: Kvällens utan tvekan bästa bidrag. Och vad händer? VAD HÄNDER?!

Carolina Wallin Pérez: När låten klingade ut trodde jag att jag hörde introt till Kents "Musik non stop". Den delen var bra...

Anderas Johnsson: Kvällens näst bästa bidrag. Tror jag hade en sådan där väst på 80-talet. Fast med andra knappar.

Molly Sandén: Jo, det är ju en ballad. Om när hon och Erik Saade gjorde slut. Självjävlaklart att den gick direkt till Globen. Snark.

Björn Ranelid ft. Sara Li: Som om Markoolio och Sean Banan fått ett oäkta skånskt barn. Som de egentligen inte vill kännas vid. Pissdåligt - så självjävlaklart gick den direkt till Globen.

Ska mina nerver orka med att vi svenskar röstar skit till Globen och lämnar de bästa låtarna kvar i Leksand? Nu håller jag stenhårt på Loreen. En låt att inte behöva skämmas över.

En tv-tittares veckoplanering

Måndag: Då C.S.I. NY är uselt numera, och C.S.I. har paus, så har även jag paus. Eller så blir det Doctor Who.

Tisdag: Sit com-tisdag på Femman. Big Bang Theory, sista halvtimmen av Veckans brott och sedan Happy endings. Suborgatory var inte tillräckligt roligt för att hålla kvar oss på kanalen.

Onsdag: Glee. Väntar på Grey's anatomy och True Blood som brukar gå den här dagen. Spelar in Body of proof, som är rackarns så ojämn, och tittar på en annan dag. Brukar även kolla in vad Jamie Oliver har för sig. Just nu lagar han brittisk mat. Anglofilen i mig jublar!

Torsdag: Min nya favorit - Once upon a time. Så mycket favorit att jag går och tänker på det dagarna mellan avsnitten. Grimm, som också har sagotema, tröttnade jag på efter ett halvt avsnitt. Kan bero på att han i huvudrollen var ungefär lika karismatisk som en gråsten. En annan serie jag tröttnade på efter ett halvt avsnitt är The river. Älskade maken vill dock se den, och då han egentligen är alldeles för rädd för den så sitter jag med i rummet som stöd i all skräck. Att en hatare av skräck som han väljer att se den här serien är för mig ett mysterium. Som han piper...

Fredag: Fredagsmysdags. Brukar bli en film. Att avslutas med lite Americas funniest videos så man får skratta åt amerikaner som drattar på ändan. Kanske lite mer Doctor Who om andan faller på.

Lördag: Just nu - Melodifestivalen. Barnen har kapat tv:n på lördagar i 6 veckor. Känns okej bara jag får titta på Sherlock Holmes efteråt. Fast i kväll är det ju sista delen av den... Får väl bli lite mer Doctor Who då!

Söndag: Jo alltså... Går det ingen bra film så... Doctor Who...

Hurra för mig!

Jo jag sitter ju här och grunnar på vad jag ska bli när jag blir stor. Som ett led i detta har jag idag anmält mitt intresse för en kortare utbildning i yogans tecken, samt skrivit ut ansökningshandlingar till en kostorienterad distansutbildning som jag hittade när jag bråkat lite med hjärnan och internet.

Dessutom - ansökningar till 6 jobb inskickade! Inte ett enda på tips från min platsförmedlare...

Vissa dagar känns det lite lättare att andas.

Jag har bantat hela dagen. Nu vill jag ha paj.

Jo, nu lägger jag mig i debatten om alla dessa dieter som florerar i vår omvärld. Bantningshysterin med LCHF, LCHQ, VLCD, Atkins, GI-metoden och allt vad det heter. Jag tänker inte gå in och racka ner på någon enstaka - jag tänker racka ner på allihop.

För det är mycket enkelt - om du behöver gå ner i vikt så är det som gäller att göra av med mer energi än vad du tar in. Summa summarum - ät bättre mat och rör på dig. Det är inte att du äter på McD som gör att du blir fet, det är att du tar bilen till brevlådan, sitter och spelar dataspel hela dagen och äter enbart på McD som gör dig fet. Och en aning korkad.

Det är en enkel sak att gå ner när man går på en diet, särskilt om man i denna diet väljer att helt utesluta någon av matens byggstenar. Läge var det fett som var boven, nu är det kolhydraterna. Problemet är ju bara det att så fort du börjar äta normalt igen så kommer vikten tillbaka, gärna med några extra kilon av dålig samvete ovanpå den ursprungliga viktminskningen.
Kroppen kan ju i det långa loppet inte må bra av att man utesluter vare sig fett, kolhydrater eller proteiner, eftersom dessa tre behövs för att kroppen ska kunna arbeta och förnya cellerna. Däremot ska ingen av dem överkonsumeras. Det är faktiskt så enkelt.

Jag bestämde mig innan jul för att försöka gå ner några kilon på grund av att det i mitt släktträd kryllar av så kallade välfärdssjukdomar som jag inte vill ha - diabetes typ 2, högt blodtryck, cancer... Vad har jag gjort? Jag har slutat äta godis och chips flera gånger i veckan. Jag äter mer grönsaker. Jag försöker röra på mig mer. Och framför allt - jag försöker att inte ha dåligt samvete över de gånger jag verkligen äter chips/godis. Om det funkar? Nu har jag inte vägt mig på länge, men mätt mig har jag gjort. Och ja - jag krymper.
Fastän att jag äter pasta, bröd, potatis, bearnaisesås, bacon, köttbullar, frukt, ost, salami.
Om man äter ren mat, det vill säga undviker hel- och halvfabrikat, så är det inte så svårt. Inte heller om man njuter av maten, äter det man vill ha. Mat är ditt bränsle - inte din fiende.

Jag borde baske mig utbilda mig till dietist...

Den där dagen det är idag

Jag hoppas att ni alla har en trevlig alla hjärtans dag. Oavsett om ni firar eller inte. Förutom att barnen fullkomligen dränker mig och älskade maken i alla hjärtans dag-kort så firas det inte värst här hemma. Kommer göra god mat ikväll bara. Fast det är klart, han kom allt smygande med en liten burk Kusmite i morse. 

Så oavsett så hoppas jag att ni alla kan känna kärleken idag. Helst alla andra dagar också, för utan kärleken kan det bli så tråkigt. Särskilt om man inte älskar sig själv. Hoppas ni alla vet det - att ni är underbara och fina och kärleken är till er också. Alla dagar.

Grattis Perny!

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Pernys födelsedag! Och eftersom jag inte skickat något kort till henne så hyllar jag henne såhär. Med att lägga upp en bild som hon antagligen, högst troligen, kommer hata mig för. *insert evil laughter here* Har den som kontaktbild i min mobil också.

Perny är, om ni inte redan har kopplat det, en av mina allra bästa vänner. Hon är snäll, omtänksam, älskar te, skriver, har precis fått nytt jobb, är en hejare på att tillverka chokladpraliner, har alltid goda råd och är fenomenal på att lyssna. Hon är allt det som en bra vän ska vara helt enkelt.
Sedan att hon delar min vurm för nagellack, science fiction och allmänt nörderi - ja det är ju bara ett extra lager ost på pizzan liksom.

Så jag säger såhär - stort grattis Perny! I heart you!

Goddag yxskaft

Jag har fått en ny platsförmedlare hos Arbetsförmedlingen. Han den där som fick mig att gråta för en månad sedan. Nu har han fått mig att skratta. Inte för att det har hänt något roligt på jobbfronten utan mer av förundran över vad det är för stolpskott som jobbar på AF.
För en månad sedan undrade han hur många a-kassedagar jag hade kvar. En fråga jag ställde mig frågande till då jag ansåg att det någonstans i deras anteckningar om mig borde stå att jag inte har någon a-kassa alls. Eftersom de har gett mig idiotiska råd.
I fredags skickade han en bibba utskrifter från deras platsbank på jobb han tyckte jag kunde söka. "I Örebro län!" som han skrev. Lägg gärna märke till att län var understruket. Alltså kan jag raskt konstatera att geografikunskaperna är det lite si och så med där, eftersom det var två jobb i Strängnäs och ett i Mariefred - som ligger i Södermanlands län. Ett annat av de jobbtips jag fick krävde att man hade körkort och tillgång till egen bil. Vilket betyder att han fortfarande inte kan ha läst igenom mina handlingar då det klart och tydligt står i dessa att jag inte har körkort. Alls. Och jag kommer inget skaffa heller.

Fördel med att inte ha a-kassa? Jag behöver inte söka ett enda av dessa idiotförslag till jobb. And I won't.

Konstaterat

Mammor alltså - vilken grej! De är baske mig fantastiska. Och det säger jag inte för att jag är en utan för att min mamma är fab.

"Men du - om du fick drömma. Hur skulle ditt liv se ut då?"

Bara så och genast börjar kugghjulen snurra. Kan det kanske vara så att ljuset i tunneln trots allt inte är det omtalade tåget?

Jag älskar min mamma. Så himla mycket.

Jag tänker gnälla. Hoppa över om ni vill.

Tycker inte om att öppna min mail längre. Fullt med avslag på ansökningar - och spam. Nej, jag har inget behov av en större penis. Behöver ingen överhuvudtaget faktiskt. Jag är nämligen tjej...
Däremot behöver jag ett jobb, så det är lite tråkigt att få avslag på avslag. Eller jag tar tillbaka det där lite, det är ångestframkallande tråkigt.

Tittade på "Flickan vid stenbänken" i veckan, tv-serie från 1989 baserat på Maria Gripes så kallade Skuggböcker. Besvikelsen i det... Dåligt skådespeleri, dålig regi, dålig klippning. Jag som hade för mig att jag gillade den här när det begav sig. Så då är ju frågan - har den inte åldrats med värdighet eller har jag blivit mer kräsen?
Böckerna är fortfarande bra vill jag dock påpeka. Läste om dem för ett par år sedan.

Var är min beställning med nagellack från USA? Vill ha dem nu. Nagellack är ungefär det enda jag tycker är roligt just nu.

Har tappat läslusten! Känns ju extra tråkigt att jag inte orkar ta tag i att läsa just nu, när jag faktiskt läser en bok som är bra ("Under kupolen" av Stephen King). Det är bara det att den är så tjock, och tung, och så kan jag inte surfa samtidigt. Eller måla naglarna.

Konklusion - jag är en riktigt tråkmåns. Måste rycka upp mig till lördag. Då ska jag på fest och vara social minsann. Kan ju vara bra om jag inte bara sitter i ett hörn och ser ut som ett åskmoln hela kvällen då. Med ett glas sprit i näven.

Så kan det gå

Sitter och busar till nagellacket och helt plötsligt sitter jag och nynnar på den här lilla trudelutten.

We are not what you think we are

We are golden, we are golden

"We are golden" - Mika

Hej då C.S.I. New York

Länge länge har jag tyckt att C.S.I. New York har tappat fart. Alltid är det något unikt för en viss kvadratmeter i hela världen som knäcker hela fallet, alltid finns det något fräckt datorprogram som kan göra den mest grovkorniga amatörfilm till skarpaste skarpa som gör att man ser att den misstänkte har en tatuering av en örn bakom örat. Ett motiv som bara går att få hos en enda tatuerare i hela vida världen. Typ så. Blir så sjukt störd på det. Och på att Sela Ward har så mycket botox i pannan att hon knappt kan hålla ögonen öppna.

Men ikväll gick de banne mig för långt. Ikväll baserades hela den så kallade upplösningen på ett faktafel som gör ont i själen att det gick igenom granskningen. Jag trodde ju att de hade någon sorts faktakoll bakom sina manus, men tydligen inte. För tvärtemot vad som påstods i kvällens avsnitt så är inte tujon narkotika, och man blir inte galen av att dricka absint.
Tujon är ett nervgift som finns i malört. Malört är en av örterna som används vid tillverkningen av absint. Däremot försvinner det mesta tujonet när örterna destilleras. Just det. Försvinner. Du får i dig mer tujon om du äter salt im bocca, som innehåller den likaledes tujonrika örten salvia, än om du dricker ett glas absint.
Man dricker inte absinten ren. Om man är frisk alltså. Den har nämligen väldigt hög alkoholhalt och bör således spädas, med massor av vatten. Absinten går då från att vara en klar sprit till att bli en grumlig, opaliserad dryck. Det kallas för att absinten louchar. Det är även det som brukar hänföras till den berömda gröna fén, då det ser ut som en liten dansande varelse i glaset när louchen stiger. Om man har ett riktigt absintglas vill säga.
Och man blir inte knäpp av att dricka absint. Det är gott. Jag har bara druckit det två gånger tyvärr, men inte blivit galen och börjat skjuta folk för det. Jag blev inte ens särskilt full.

Men så går det om man bara lyssnar på en sida av myten. Då kan det bli fel. Det blev det ikväll.
Så jag slutar vänta på att tv-bolaget i USA lägger ner C.S.I. NY och slutar titta nu. Hej då!

Mello del 1

Nu har jag smält intrycken från i lördags och känner mig mogen att kommentera det som plågade mina trumhinnor och näthinnor. Barnens favorit, min not so much.

Snackisen i efterhand är att Thorsten Flink klappade Gina på rumpan. Inte direkt förvånande egentligen, på något sätt måste han ju skapa rubriker. Inte heller okej - man gör inte så. Sen kanske jag inte vill gå så långt som till att kalla det sexistiskt och gubbsjukt. Bara plumpt, dumt och onödigt.

Vi fortsätter med Flink för jag hängde upp mig rejält på innebörden av texten i refrängen. Minns inte ordagrant (vissa saker vill man liksom förtränga) men något sånthär: "I dina svarta ögon finner jag ljuset i mitt mörker". Bara jag som tycker det är konstigt att hitta ljus i svarta ögon?
Sen var låten allmänt dålig också och nej - jag tycker inte det finns värst med underhållningsvärde i att se egotrippen när han bryskt föser bort en av sina bandmedlemmar för att gå framför dem.

Sean Banan... Nej jag orkar inte ens tänka på det.

Abalone Dots framförde en helt okej ballad. Problemet är ju bara att det var en ballad. Zzzzz...

Afro-Dite framförde samma låt i år som 2002. Inget nytt under stjärnorna där.

Lilla E väntade ivrigt på Moniker och som hon blev besviken. Ungen gjorde tummen ner, visade ett centralt placerat finger för tv:n och svor mer än en gång. Kan bara hålla med.

Marie Serneholt har blivit hyllad för sin paljettoverall. Var det bara jag som reagerade på att det såg ut som att man såg hennes trosor genom tyget? Hon skulle behållit kostymen. Låten var inte heller bra.

På ett sätt tycker jag det är kul att Dead by April gick till Globen, på tiden med lite förnyelse i schlagergröten. Samtidigt är det inte riktigt min typ av musik. Och jag undrar samma sak som älskade maken - var gömde de keybordisten?

Bäst i startfältet var Loreen. Jo. Eh - jag nöjer mig så.

Sammanfattat: rätt låtar till Globen, fel till Andra chansen. Där hade jag hellre sett Afro-Dite och Marie. Trots allt. På lördag "missar" jag hela spektaklet för jag ska på födelsedagsfest. Skönt.

Backfire!

Saker man såhär i efterhand kan tycka var en dålig idé att ge barnen, även om det på förhand verkade vara en bra present.

• En varsin Nintendo DS. Nyckelordet här är varsin, rättvist så det förslår. Vad kan gå fel liksom? Allt skulle det visa sig. Detta var julklappen 2010 - sedan dess har det bråkats om spel, banor och speltid så till den milda grad att jag sitter och dagdrömmer om att göra processen kort med dem, med en hammare.
• Essential Michael Jackson. Dubbel CD med MJ:s samlade hits. Hade jag vetat att jag skulle fått lyssna på bara den sedan julafton hade jag stoppat älskade maken när han skickade beställningen. Det finns ingen musik - ingen - som fortfarande är bra när man hör den om och om och om och om och om igen dag efter dag vecka efter vecka. Inte ens Thriller överlever det. Särskilt inte om den spelas på så hög volym att den överröstar min egen musik fast jag sitter bredvid högtalaren.
• Lego. Det spelar ingen roll vilket barn man gav det till, det hamnar i Chilipojkens rum i varje fall. Gärna på golvet så man har någonting att trampa på. Blåmärken under fötterna is da shit.
• Filmer. Ständigt detta käbbel om vem som fick vilken film och varför det betyder att man inte får titta på den. Hela jävla tiden. Fastän att de står hopblandade ska det bråkas om dem. För den där fick jag! Minsann!
• Melodifestivalen 2011 på CD. Jo, för om hon någon gång tar paus från MJ så kan man ju hoppa upp och klappa sig i arslet på att det är den som spelas i stället. Och med tanke på att den är ett år gammal vid det här laget så har jag tröttnat rätt så fint på den med. 

Schrödingers garderob*

Hittade mina katter i Lilla E:s garderob häromdagen. 3 timmar eller så efter att de hamnat där. Tillsammans med ett täcke, en kudde och en nattlampa. Framför dörren - en dockvagn och en docksäng. Barrikaderat så att ingen katt skulle råka få upp dörren, Cullen råkar vara en mästare på att öppna den typen av dörr nämligen.

Jag blev inte glad och Lilla E fick skäll. Katterna däremot sov i hennes rum precis som om inget hade hänt.

Ibland önskar jag att jag också vore en katt. Måste vara skönt att vara sådär glömsk.


* Saker jag lärt mig av Big Bang Theory. Teorin om Schrödingers katt. Varsågoda!

That's what friends are for...

När man är lite under isen - då är det skönt att ha vänner. Att fika med, som skickar nagellack, som bara skickar ett tröstande ord.

Men för att få den där välbehövliga, läkande kontakten så krävs det en sak. Att man öppnar käften, och hjärtat, och talar om hur landet ligger. Att man verbaliserar sina känslor.

Så enkelt och samtidigt så svårt.

Tack. Ni vet vilka ni är.

Ett sjusärdeles klagofyllt inlägg. Med svordomar.

Igår spekulerade jag i om jag skulle stänga ner den här bloggen. Av den anledningen att jag tycker den har blivit så jävla tråkig för jag har liksom ingenting att skriva om längre. Jag sitter ju bara här hemma på min feta bak och hittar inga jobb att söka. Upplever ingenting alls utom en massa dåliga program på dag-tv, en och annan film och dito bok. Jag har varit arbetslös i 13 månader nu, och varit på totalt 3 intervjuer på den tiden. Och min nye platsförmedlare kallar mig "motiverad". Nä, det är jag fanimej inte. Jag har inte varit motiverad på förbannat länge nu. Man slutar liksom vara det när man skickat in 200+ jobbansökningar bara för att bli utgallrad så snart att man inte ens för ett tack-för-din-ansökan-men... Jag är så omotiverad att jag inte ens orkar plocka ögonbrynen. Varför liksom? Det är ju i varje fall ingen som ska se mig.
13 månader utan a-kassa. Vad gör det med en förut så levnadsglad människa? Ångest är vad det gör. Gastkramande, sitta-i-soffhörnet-och-gråta-ångest. Sömnlöshet och molande värk i magen. Håglöshet. Tryck över bröstet och andningssvårigheter.
Jag har gett upp. Orkar inte mer. Har jävligt svårt att vara positiv och klämkäckt utbrista att "efter regn kommer solsken".
Värst av allt? Att jag håller inne med det. För alla. Utåt är jag fortfarande samma glada jag. Inuti skriker jag av frustration.

Fast nu vet de.