Läsecirkeln Plejaderna har precis avslutat årets andra träff. Vi satt hemma hos Perny och tjattrade som en hel skock apor - precis som det ska vara alltså. Vi välkomnade nya medlemmen I och saknade C och F som inte kunde vara med. Och mellan allt prat om jobb, utbildning, barn, sex, familjeliv, film och stundande chokladfest, så hann vi även prata om Pernys val av bok. Nämligen "Döden på en blek häst" av Amanda Hellberg.
Minnesgoda läsare av min blogg vet att jag varit lite smådeppig över att jag inte haft lust att läsa på ett tag. Det här är boken som botade den trädan för mig. Jag kan absolut inte sätta fingret på varför, och hade svårt att motivera mitt betyg, men jag bara älskade den. Den är lätt att läsa, jag gillar det övernaturliga och den tog sig in i mitt hjärta på ett nästan oväntat sätt. Jag gav den omgångens högsta betyg - en 4:a. Medelbetyget hamnade dock på 2,9 efter att en av oss inte alls uppskattade den utan gav den lägsta möjliga betyg. Det är kul att vi tycker så olika. Jag upplever att det är där mycket av tjusningen med en läsecirkel ligger.
Boken är den fristående andra delen ur en trilogi om Maja Grå. (Första boken heter "Styggelsen" och den tredje "Tistelblomman".) Maja ska precis påbörja sina studier vid en konstskola i Oxford när hennes mamma, försvunnen sedan 10 år, hittas mördad i Brighton. Maja, som är synsk, blir inte lämnad ifred av sin mamma. Dessutom har det hänt något tragiskt och oförklarligt i det elevhem Maja bor och även syner från den händelsen hemsöker Maja, samtidigt som hon försöker finna sitt uttryckssätt och sin plats i tillvaron.
Även om vi över lag gillade den här boken hade vi lite problem med att greppa genreöverskridningarna. Är det en skräckroman med övernaturliga inslag? Är det en deckare? Är det en utvecklingsroman? Jag hade gärna sett att deckarelementen i boken hade kunnat fått stå tillbaka, och i detta fick jag medhåll av mina medläsare. Hellre en renodlad skräckis, liksom. Jag kan förstå att man på ett sätt vill få en lösning på vad som hänt Majas mamma och få veta vad som hänt på elevhemmet, men på ett annat sätt hade de frågorna lika gärna kunnat få vara olösta. Eller fått stanna kvar i det övernaturliga utan att få en logisk förklaring. Det får gärna vara lite ologiskt och overkligt i mina böcker, jag gillar det.
Språket var lättillgängligt och på inget sätt svårläst. Även de av oss som inte älskade den som jag gjorde, tyckte den var lätt att ta sig igenom och på inget sätt jobbig att läsa. Även om man inte gillade den så hade man inga problem med att läsa den, det var inte trist och tråkigt att plocka upp den. För egen del uppskattade jag verkligen det, så jag - som sagt - varit en hel del håglös i mitt läsande.
Nästa bok ut blir första valet för C. Hon väljer att låta oss åter stifta bekantskap med Tatiana de Rosany (Plejaderna har läst hennes roman "Sarahs nyckel"). Nu med boken "Bumerang". Nästa träff blir i april.
