Igår spekulerade jag i om jag skulle stänga ner den här bloggen. Av den anledningen att jag tycker den har blivit så jävla tråkig för jag har liksom ingenting att skriva om längre. Jag sitter ju bara här hemma på min feta bak och hittar inga jobb att söka. Upplever ingenting alls utom en massa dåliga program på dag-tv, en och annan film och dito bok. Jag har varit arbetslös i 13 månader nu, och varit på totalt 3 intervjuer på den tiden. Och min nye platsförmedlare kallar mig "motiverad". Nä, det är jag fanimej inte. Jag har inte varit motiverad på förbannat länge nu. Man slutar liksom vara det när man skickat in 200+ jobbansökningar bara för att bli utgallrad så snart att man inte ens för ett tack-för-din-ansökan-men... Jag är så omotiverad att jag inte ens orkar plocka ögonbrynen. Varför liksom? Det är ju i varje fall ingen som ska se mig.
13 månader utan a-kassa. Vad gör det med en förut så levnadsglad människa? Ångest är vad det gör. Gastkramande, sitta-i-soffhörnet-och-gråta-ångest. Sömnlöshet och molande värk i magen. Håglöshet. Tryck över bröstet och andningssvårigheter.
Jag har gett upp. Orkar inte mer. Har jävligt svårt att vara positiv och klämkäckt utbrista att "efter regn kommer solsken".
Värst av allt? Att jag håller inne med det. För alla. Utåt är jag fortfarande samma glada jag. Inuti skriker jag av frustration.
Fast nu vet de.
Ska vi promenera, fika och snacka skit i morgon när barnen är på skolan så du får ur dig lite frustration? Lite mänsklig kontakt kan vara bra då, har jag hört.
SvaraRaderaKram på dig, ring om du behöver snacka av dig.
Prommis och te låter som guld.
RaderaJag ser att hålla saker inom sig går i släkten. Ha det bra med Perny imorgon!
SvaraRaderahmhm, vet inte riktigt om det här kan få dig att skratta eller något åt det hållet, men out of context blir det rätt underhållande. http://www.youtube.com/watch?v=A_M0gwLwuMw
Jo det fick mig att skratta. :)
RaderaDet är därför jag gillar dig Tezz. Och för att du tar så bra hand om min dotter också. Puss!
Tro sjutton det! Vem som helst hade väl fått panik av det, när man inte vill hellre än att ha ett jobb och istället bara blir ratad gång på gång. "ta det inte personligt"... nä men hur ska man ta det då...
SvaraRaderaFörstår dig. Fast ändå inte, för jag har 12 månader kvar till där du är och kan inte ens föreställa mig hur jag hade känt i det läget. Men jag lider med dig i alla fall! Håller tummarna för att det ska bli bättre, på nått vis... Kramar!
Tack gumman. Det hjälper faktiskt. Och det är nog ingen fara för dig, du har ju en fin utbildning att falla tillbaka på. Det har liksom inte jag. Ett lager panik till. :/
RaderaHej vännen!
SvaraRaderaDet är en frustrerande situation, det kan jag förstå. Jag lider med dig! Verkligen trist att det tar sån tid, men det gör det inte sällan med jobbsökning. Har viss erfarenhet av det själv också... Kan det vara ett alternativ att du skulle plugga något, skaffa dig nån kompletterande utbildning? Arbetsförmedlaren kommer säkert snart att börja titta efter såna möjligheter. Har ni talat nåt om det?
Kram!
Krasst sett är det såhär - har man ingen a-kassa att bli utförsäkrad från så får man inte mycket hjälp. Får hela tiden höra att jag jobbar på så bra på egen hand och bla bla bla så det står mig upp i halsen.
RaderaFunderar allvarligt på att plugga. Bara ett problem - jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor. Och just nu orkar jag inte lista ut det heller för att jag mår ganska så dåligt för tillfället.
Men snart kommer det lossna. Hoppas jag.
Sedan är det ju så att det hjälper ganska så jättemycket bara att veta att man har vänner därute som vill trösta och stötta. Sådana som du. Kram!