Nu har jag smält intrycken från i lördags och känner mig mogen att kommentera det som plågade mina trumhinnor och näthinnor. Barnens favorit, min not so much.
Snackisen i efterhand är att Thorsten Flink klappade Gina på rumpan. Inte direkt förvånande egentligen, på något sätt måste han ju skapa rubriker. Inte heller okej - man gör inte så. Sen kanske jag inte vill gå så långt som till att kalla det sexistiskt och gubbsjukt. Bara plumpt, dumt och onödigt.
Vi fortsätter med Flink för jag hängde upp mig rejält på innebörden av texten i refrängen. Minns inte ordagrant (vissa saker vill man liksom förtränga) men något sånthär: "I dina svarta ögon finner jag ljuset i mitt mörker". Bara jag som tycker det är konstigt att hitta ljus i svarta ögon?
Sen var låten allmänt dålig också och nej - jag tycker inte det finns värst med underhållningsvärde i att se egotrippen när han bryskt föser bort en av sina bandmedlemmar för att gå framför dem.
Sean Banan... Nej jag orkar inte ens tänka på det.
Abalone Dots framförde en helt okej ballad. Problemet är ju bara att det var en ballad. Zzzzz...
Afro-Dite framförde samma låt i år som 2002. Inget nytt under stjärnorna där.
Lilla E väntade ivrigt på Moniker och som hon blev besviken. Ungen gjorde tummen ner, visade ett centralt placerat finger för tv:n och svor mer än en gång. Kan bara hålla med.
Marie Serneholt har blivit hyllad för sin paljettoverall. Var det bara jag som reagerade på att det såg ut som att man såg hennes trosor genom tyget? Hon skulle behållit kostymen. Låten var inte heller bra.
På ett sätt tycker jag det är kul att Dead by April gick till Globen, på tiden med lite förnyelse i schlagergröten. Samtidigt är det inte riktigt min typ av musik. Och jag undrar samma sak som älskade maken - var gömde de keybordisten?
Bäst i startfältet var Loreen. Jo. Eh - jag nöjer mig så.
Sammanfattat: rätt låtar till Globen, fel till Andra chansen. Där hade jag hellre sett Afro-Dite och Marie. Trots allt. På lördag "missar" jag hela spektaklet för jag ska på födelsedagsfest. Skönt.
