lördag 2 november 2013

Världens mest otaggiga Cactus


Jag har varit bortrest ett par dagar. Varit i huvudstaden och hälsat på Stora J, Naturhistoriska Riksmuséet. älskade makens mormor, Ben&Jerry och Science fiction-bokhandeln.
Och när jag kom hem låg det en mycket blöt uthämtningsavi i brevlådan. Och när jag hämtade ut min stora gröna låda så började jag gråta. Störtfloder. Men det är skillnad på tårar och tårar och de här tårarna var lyckotårar. Över att det finns så genomsnälla människor därute och att jag har haft den stora turen att hitta ett gäng av dessa genomsnälla människor. Och att en av dem bestämmer sig för att göra mig lite extra glad och sända mig ett må-bra-paket. Som en uppmuntran för att jag börjat gå till kurator.
Nämen va! Inte ska väl jag? Till och med älskade maken blev lite rörd i ögat ska jag säga. Det var inte direkt kattskit i lådan om man säger som så - jag vet allt vad en burk Kusmi kostar...


Så Cactus - tack så oändligt mycket. Ser verkligen fram emot att testa din perfekta blå.