Kill your darlings

Bildkälla theonering.net

För en herrans massa år sedan läste jag filmvetenskap, och då lärde jag mig begreppet "kill your darlings". Det handlar alltså om att man kanske måste klippa bort scener ur filmer, hur mycket man än älskar dem, för att de inte tillför historien något.

Tyvärr är det här en grej som jag märkt att filmskapare (och författare) blivit allt sämre på, särskilt nu när normallängden på en så kallad långfilm inte längre är i trakten av 90 minuter, utan snarare 120 minuter eller mer. Och när man kan ta en ganska så otjock bok som "Bilbo" och sträcka ut den till tre filmer i gränslandet kring 180 minuter (eller mer) ja då har man inte bara glömt "kill your darlings", man har valt att behålla varenda liten småsak och dessutom fläska på med lite till, hur oväsentligt för huvudhistorien det än må vara.

Eller som jag sade till älskade maken nu när vi precis tittat klart på 160 minuter av "Smaugs ödemark" - man måste vara ett bra die hard Tolkien-fan om man tycker att det här är fantastiskt. Jag är inte ett Tolkien-fan, till och med är det så att jag inte ens har kommit igenom boken "Bilbo" för att jag tycker den är så förbonkat tråkig. Jag är förvånad själv att jag höll mig vaken.

Så nej - Mrs Data är inte värst imponerad. Mrs Data längtar inte jättemycket efter tredje och sista filmen i denna trilogi. Mrs Data tänker gå och kägga sig nu. Godnatt.

PS. Fast jag älskar fortfarande "I see fire" med Ed Sheeran. Lyssnar man noga på texten behöver man inte se filmen.