Plejaderna och fru Björk

För ett par veckor sedan hade Plejaderna sin senaste träff. Vi möttes på ett mysigt litet kafé, eftersom värdinnan för dagen lever i flyttkaos, där vi mumsade på tårta och te. Larvigt gott. Och så pratade vi så mycket vi bara kunde eftersom vi tycker om att ses.

Boken som avhandlades den här gången var "Fru Björks öden och äventyr" av Jonas Gardell. Jag har läst ganska mycket Gardell och det här var omläsning för mig. Tråkigt nog var det ingen bok jag längtat efter att läsa om - minns att jag tyckte den var inte så värst bra redan när det begav sig, och den hade knappast blivit bättre.

Fru Björk har tröttnat på sin man och bestämmer sig för att lämna honom. Dagen efter beslutet packar hon en väska och rymmer. När hon rannsakar sitt liv upptäcker hon att hon har blivit lurad. Livet har lovat henne en massa som inte blivit infriat. Hon återvänder för att kräva sin rätt.

Det här är en väldigt tragisk berättelse om en väldigt tragisk kvinna som är väldigt svår att tycka om, även om vissa av oss lyckades. Det är ett tråkigt livsöde där hela ens existensberättigande fått hängas upp på någon annan. Fru Björk är ett bihang i någon annans liv - Börjes knasiga ex-fru, Janets mamma eller den andra fru Björk. Inte ens där hör hon hemma då den första fru Björk redan ligger i familjegraven och väntar på Vivians man.
Och det är lite så Vivian känns - bortsuddad och liksom överbliven. Hon gör sina milda protester utan att göra för mycket väsen av sig, som att laga oaptitlig mat, så att inte ens det märks. Hon är som en skugga i sitt eget liv. Huvudrollen spelas helt klart av Börje, ex-mannen som lämnade henne för sin älskarinna.
Vivian känns tragisk, patetisk och faktiskt lite osympatisk. Jag-svag men ändå egenkär, eller så är det så hon blir när vi får träffa henne den korta tid den här boken utspelar sig.

Betygen var ganska låga, högsta siffran blev ett par treor med flera tvåor och ett halvbetyg. Jag gav den 2/5. Medelbetyget den här gången hamnade på 2,4.
Det är en lättläst bok, men den gav oss inte så mycket.

Sent om söndagen, den första i november, beslutar sig fru Björk efter att ha suttit tyst under hela den långa middagen och hela den långa TV-kvällen, att hon vill skilja sig från sin man.
Hon vill inte längre vara fru Björk. Hon har aldrig känt sig som en björk. De har varit gifta i sju år och fortfarande känner hon sig som en gäst i familjen.