torsdag 16 juli 2015

Säsongssammanfattning: My mad fat diary, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Hur sammanfattar man en säsong på endast tre avsnitt? Man gör det inte som man brukar i varje fall. Så det får i stället bli lite tankar jag haft kring de tre avsnitt som avslutat hela serien "My mad fat diary". Nu blir det inga fler avsnitt om Rae och gänget och som det slutade känns det som att det verkligen inte behövs. Det är avslutat fint och trovärdigt och hoppfullt, även om det så klart inte blivit till 100% som jag kanske önskat, men så är det med livet.

Bildkälla Channel4
En sak som varit svårt med den här serien när jag har gjort mina vanliga sammanfattningar, har varit att välja favoritavsnitt. Det gäller alla säsongerna av "My mad fat diary" för alla avsnitten har varit så innehållsrika och burit historien framåt och alla innehållit ledtrådar till Raes läkning. Och även om Rae varit min favorit genom hela säsongen så är det så skönt att hon varit så helt igenom supermänsklig och kärleksfullt gestaltad. Hon har stora fel och brister, hon har ett väldigt litet och bräckligt självförtroende och agerar ofta utifrån det så att allt blir kaos. Hon har mentala problem så det sjunger om det och hon är medveten om dem, men inte riktigt hemma  med dem än. Alltså blir det fel ibland.
Raes vänner, terapeuten Kester och mamman är de viktigaste i Raes liv - på ett sätt som gör att hon ibland försöker utplåna sig själv. Hon kan inte riktigt se att hon har ett eget värde och är omtyckt för den hon är.
I slutändan är det dock så att för att kunna läka ihop ordentligt kanske man behöver ägna sig åt sig själv, och det är det Rae behöver få komma fram till. Att hon är värd att tyckas om, till och med av sig själv. Och då kanske det inte längre finns någon plats för en pojkvän, hur mycket Finn än säger sig älska henne. Lösningen finns inte i en annan människa utan inom Rae själv.
Superfint avslut av serien till en akustiskt version av Radioheads "Creep". Sammanfattar egentligen serien rätt så bra, det här att man inte riktigt tror sig vara värdig andras omtanke och uppmärksamhet. Den här serien berör många svåra ämnen och för ett år sedan hade jag kanske inte riktigt klarat av att se "My mad fat diary" eftersom jag inte mådde värst bra då. Jag rekommenderar alltså lite mental kraft när man ser den här serien - för se den bör man.