Hur sammanfattar man en säsong på endast tre avsnitt? Man gör det inte som man brukar i varje fall. Så det får i stället bli lite tankar jag haft kring de tre avsnitt som avslutat hela serien "My mad fat diary". Nu blir det inga fler avsnitt om Rae och gänget och som det slutade känns det som att det verkligen inte behövs. Det är avslutat fint och trovärdigt och hoppfullt, även om det så klart inte blivit till 100% som jag kanske önskat, men så är det med livet.
Bildkälla Channel4 |
Raes vänner, terapeuten Kester och mamman är de viktigaste i Raes liv - på ett sätt som gör att hon ibland försöker utplåna sig själv. Hon kan inte riktigt se att hon har ett eget värde och är omtyckt för den hon är.
I slutändan är det dock så att för att kunna läka ihop ordentligt kanske man behöver ägna sig åt sig själv, och det är det Rae behöver få komma fram till. Att hon är värd att tyckas om, till och med av sig själv. Och då kanske det inte längre finns någon plats för en pojkvän, hur mycket Finn än säger sig älska henne. Lösningen finns inte i en annan människa utan inom Rae själv.
Superfint avslut av serien till en akustiskt version av Radioheads "Creep". Sammanfattar egentligen serien rätt så bra, det här att man inte riktigt tror sig vara värdig andras omtanke och uppmärksamhet. Den här serien berör många svåra ämnen och för ett år sedan hade jag kanske inte riktigt klarat av att se "My mad fat diary" eftersom jag inte mådde värst bra då. Jag rekommenderar alltså lite mental kraft när man ser den här serien - för se den bör man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .