Känner mig arg, del 2

Lade ut det här inlägget på mitt Facebook-flöde för en stund sedan. Känner mig ganska osugen på sociala medier just nu.

Så här är det - allt det jag befarade med Facebook innan jag gick med har infriats och just nu är jag här av tre anledningar: för att spela vissa spel, för att hålla koll på gymnasieåterträffen och för att se om något händer i vissa grupper jag är med i. 
Jag är trött på att de inlägg jag skriver peppras med kommentarer som ska vara "roliga" eller som skrivs utan att personen som skriver tänkt med hela hjärnan först. Man kan vara snäll. Man kan låta bli att få andra att känna sig dumma och utpekade. Man kan vara en medmänniska. 
För er som inte vet kan jag berätta att jag de senaste åren tampats med en förbannat jobbig depression med panikångest, social ångest och väldigt dålig självkänsla. Jag har gått i terapi i lite mer än ett år för att få bukt med det och har nu haft ett halvår där jag nästan mått bra och börjat känna igen mig själv igen. Så kommer då vissa kommentarer som triggar igång mig igen, och när jag skriver triggar så menar jag det verkligen. Jag får hjärtklappning, adrenalinpåslag, andningsproblem och hela baletten. För att någon som kunde ha tänkt efter lite skulle vara rolig på min bekostnad.
Era "roliga kommentarer" hjälper till att öka min ångestproblematik.Just nu är jag så innerligt glad att jag har lagt ner så pass mycket arbete på min mentala hälsa som jag har gjort för annars hade jag snart varit tillbaka på ruta ett igen. Nu har jag i varje fall verktyg för att ta mig igenom och vidare, men det vore så mycket trevligare om jag inte skulle behöva använda dem. Om jag kunde få slippa göra andningsövningar för att någon ville få en billig poäng på min bekostad.