Ute på vift

I förrgår kom jag hem från en fyra-dagarsresa i min mammas fotspår. Och eftersom hon är uppväxt på landsbygden i Dalsland var det dit vi begav oss. Mamma var med som ciceron, och vi hälsade på alla mostrar och morbröder vi kom åt. 

Bered er på bildspam för nu kör vi!

Hårda bud i Mellerud. Älskade maken hade väldigt roligt åt den här skylten så den blev förevigad. Det var ungefär så här spännande det blev i Mellerud.

För mig var en av höjdpunkterna på resan att besöka kyrkogården. Det låter kanske konstigt, men eftersom jag aldrig träffade mina morföräldrar så är det alltid lite högtidligt och speciellt att besöka deras gravar. I den här kyrkan gifte sig dessutom mina föräldrar. Tyvärr var den låst så jag kunde inte kika inuti den, men jag har varit inne i den förut och den är väldigt vacker. Just den här byggnaden är daterad till 1600-talet, men kyrkan har anor ända från 1200-talet.

Så här vackra vägar åkte vi på i Dalsland. När vi åkte dit som barn vände sig alltid min mamma om när vi passerade gränsen mellan Värmland och Dalsland och sa till oss i baksätet: "Se nu barn så vackert det är här." Jag håller faktiskt med henne.

Vi övernattade tre nätter hemma hos min morbror som bor på landet utanför Brålanda med två hönor en en fotälskade katt vid namn Svante. Här är han på fotjakt under köksbordet, det är mina fötter som är offret.

Andra dagen åkte vi till Håverud för att åka en resa längs med Dalsland kanal. Så här vackert är det där.

Många slussar blev det under dagens lopp, och det här var den första. Chilipojken var på slutet så uttråkad att han funderade på att hoppa överbord, men vi andra hade en trevlig och meditativ resa.

Håverud är berömt för sin akvedukt, byggs på 1860-talet. Självklart åkte båten över den. When in Håverud liksom.

Undrar ni om det var trångt? Det var det. Här låg dessutom en väntande båt lite i vägen så "vår" båt fick dras förbi med rep. Kaptenen var inte glad...

Vissa slussar var i två nivåer när man tog sig uppför kanalen. Det skvätte bra när slussluckorna öppnades.

Dalslands kanal har bara 12 kilometer grävd kanal, allt annat är naturliga vattendrag och sjöar. Med tanke på hur rakt och fint det var just här misstänker jag att det här är en av de grävda partierna. Den gick mellan två slusslås. Killen till höger var vår hopp-i-land-kalle som säkrade båten och öppnade slussluckor och så.

Alltså - jag älskar kossor. Så jag blev inte ett dugg ledsen över att min morbror hade grannens kossor på besök i en av sina hagar. De var dock inte särskilt imponerade över mitt fangirlande. Som synes.

Dagen då mina allergier började leva rövare med mig och värmeböljan slog till på riktigt, var vi i Trollhättan. Älskade maken och Chilipojken besökte Saab-museet medan vi tjejer gjorde stan. Och jag fick veta att det var väldigt nära att jag hade blivit Trollhätte-bo. Mamma bodde här när hon och pappa förlovade sig och pappa sökte jobb där som han inte fick. Det var kanske tur det för annars hade jag inte träffat älskade maken. Ett "tänk om" som heter duga.
Jo, och så såg vi någon som testade vattentemperaturen med tån.

Syns det att jag mår ganska pestigt? Det här solgasset är inte alls bra för min vampyrbränna.

Nä jag är inte gravid, jag är lite tjock bara. Och så står jag på en sten ute i Vänern. Vi besökte Hjortens udde som hade hört var värt en omväg och det var den. Gillar att man inte ser land på andra sidan. Visar verkligen vilken rackarns stor sjö Vänern är.

Mer än så här badade jag inte. Dels hade jag ingen baddräkt med mig, dels var det så kallt att fötterna domnade. Kändes inte som en superbra idé att doppa hela kroppen då.

Det finns en fyr vid Hjortens udde också. Som synes.

Ostindiefararen var på väg upp till Vänern, det fick vi höra från dag ett men vi missade den hela tiden. På resan hem tittade vi dock in till Vänersborg en sväng. Vi hade hört rykten om att skeppet skulle ligga för ankar där några dagar för att masta påoch se - det gjorde det! Så nu har jag sett Ostindiefararen två somrar i rad. Förra året låg den i Göteborg när vi fräste förbi den med Paddan.

Årets slott blev Läckö slott. Mycket vackert och berömt för bland annat sina trädgårdar. Jag kan rekommendera en matpaus på Stallet, jättegod lite lättare mat och en Läckökringla jag önskar att jag hade köpt med mig några ex av.

Slottsgården. Det förbereddes scen för en "lättsam opera" som skulle ha premiär senare den här månaden. Om ni undrar vad trägrejen längst fram är.

Ett par bilder från den jättevackra trädgården. Här var inte jag med för min allergimedicin hade helt upphört att fungera här och jag mådde så dåligt att jag ville gråta. Var tvungen att hålla i mig i slottsväggarna för att inte ramla omkull när jag nös. Jag smällde iväg ett paket näsdukar den här dagen.

Jag hade dock bett älskade maken att ta några bilder så att jag kunde få en aning om hur fint det var. Typ så här fint.

En sista bild då. Vad är det här för konstig utbyggnad på slottet kan en undra? Går man den guidade visningen får man veta. Det är dasset. Man sket rätt ut i det fria helt enkelt. Renligheten har gått framåt tackålov.