Oktoberfavoriter

Oktober gick fort känner jag. Ikväll blir det en tripp till kyrkogården för att tända ljus. Tänker tända ett extra inne i kyrkan för en rar farbror som gick bort förra veckan.
Jag firar inte Halloween eftersom jag inte förstår vitsen med att importera en högtid och då inte importera innebörden av den utan bara det "roliga" med att klä ut sig till monster, tigga godis och ha en ursäkt att vandalisera folks hem. Hoppas jag slipper det sista i år - sten, ägg, frukt och annat ska inte hamna på mitt hus väggar och fönster. Okej?

Har möblerat om i min lista över favoriter för den här månaden, och plockat bort en sak. Är det något jag borde favorita som jag har missat? Kommentera gärna vad i så fall.

Bok/fic: Månadens bästa bok är "Shiver" av Maggie Steifvater. Håller på med uppföljaren just nu men den går det inte lika snabbt att komma in i.
Bästa fic är en 00q-fic med musiktema. Mélomanie av Damphir72.

Film: Har lyckats vara på bio två gånger den här månaden och gårdagens biobesök var det mest minnesvärda. "Spectre" var riktigt bra, inte riktigt lika bra som "Skyfall" som var mörkare, men "Spectre" har en bra skurk, mycket action, mycket Q och alldeles lagom mycket sex. Älskade inledningen också, med en lång kameratagning som var så snygg att jag fick gåshud. 

Tv-program: "Queer as folk". Min förtjusning över den här serien vet inga gränser. Har dragit ut på den sista säsongen lite på grund av vill suga på karamellen. Och att mina barn haft massa lov och grejer. Vill som sagt inte att de ska råka se något lite för grafiskt, som det förekommer en hel del av.


Nagellack: Wolf Pack Trio - Alpha, Beta och Omega - från Polish Alcoholic är sjusärdeles tjusig. Och så har jag älskat A bouquet of Warblers från Smitten polish. Alla med holo.

Frisyr: Funderar på vad man kan hitta på med axellångt hår och har inte kommit fram till något roligare än att ha det utsläppt.

Kläder: Förutom att jag lämnade kvar en tvärsnygg t-shirt på HM häromdagen så har jag inte ens varit sugen på något nytt. Konstigt.

Upptäckt: YouTube-kanalen "How to cake it". Yolanda är inte bara väldigt duktig, hon är rolig också.

Extra speciell rolighet:  Hamlet! Med en BFF! Yay! Älskar Hamlet. Men...
Textningen på svenska lämnade mycket att önska så jag lyssnade mest på den engelska dialogen. Behärskar man språket är det inga problem, men elisabetansk engelska kan vara svår att hänga med på så det var ju synd att de körde pjäsen i google translate istället för att göra ett ordentligt jobb. Jag anser själv att jag är väldigt bra på engelska och jag kan dessutom min Hamlet, men för de som inte kan sin Hamlet nästan utantill och som kanske inte är riktigt lika bra på engelska som mig, så var det säkert ett större problem. NT har gått ut efteråt och bett om ursäkt för den bristfälliga textningen. Bra tycker jag. Det kostade trots allt en hel del med en biljett.

Mitt favoritinlägg: Hamlet. Igen.

FredagsFilmen: Spectre

Inte nog med att den senaste Bond-filmen, den 24:e i ordningen, har premiär ikväll - jag ska gå och se den! Bio två gånger på samma månad minsann. Och på premiärdagen! Det var längesedan det hände.

Den här filmen heter "SPECTRE", precis som brottsorganisationen vi stött på förut - då med Blofelt och hans vita katt i spetsen. I och med rebooten av Bond-filmerna, som vi väl får säga hände när Daniel Craig axlade manteln, så återser vi mycket vi känner igen från de gamla filmerna, men på ett helt nytt sätt.
Jo - Craig är den bästa Bond och mina favoritfilmer är "Casino Royal" och "Skyfall". Får se om det hamnar en till film på favoritlistan efter kvällens biostund. Har läst recensioner som klassar "Spectre" som den bästa Bond-filmen ever, och andra som säger att Christoph Waltz är en utmärkt skurk men att filmen i övrigt lämnar en del att önska. I'm exited! Can you tell?

Bildkälla Movie web

Ett mystiskt meddelande sänder Bond, James Bond på jakt efter en ondskefull organisation. Medan M försöker bevisa att MI6 har en fortsatt viktig roll så bryter sig vår favoritagent loss och ger sig ut på en jakt efter den oerhörda sanningen bakom SPECTRE.

Självklart väljer jag en trailer där min älskade Q är med. Kan ingen göra en Q spinoff? Jag skulle se den i varje fall.

"Joyland"

När Stephen King skriver något som inte är skräck eller fullsmockat med övernaturligheter så brukar det märkas. "Mr Mercedes" till exempel var en deckare helt enkelt.
"Joyland" innehåller ett spöke eller två och en och annan synsk person, men det hamnar så pass mycket i skymundan för Devins berättelse om sommaren efter att han fick sitt hjärta krossat och hans upplevelser på nöjesparken Joyland där han fått jobb.

Bildkälla Goodreads

Devin Jones ser tillbaka på sitt liv och minns sommaren när han arbetade på nöjesparken Joyland och bestämde sig för att stanna kvar ett tag för att komma över sitt brustna hjärta. Han minns vännerna han fick och han minns de han räddade och de han inte kunde rädda. Och han minns spöket efter en flicka som blivit brutalt mördad inne på en av Joylands attraktioner, Horror house.

Jag saknade den där fiskkroks-känslan jag så ofta får med Kings romaner, den där känslan av att man inte kan sluta läsa för att man måste få veta hur det går. Det tog ganska lång tid för mig att läsa den här rätt så korta romanen av den enkla anledningen att jag lade den ifrån mig flera gånger, hittade på annat att göra.
Det är på inga sätt en dålig bok - den är trevligt småputtrig och känns ganska så vardagli i tonen och sättet den berättas på känns typiskt "kingst" men det är något litet som saknas som gjorde att jag inte älskade den här boken.
Mordgåtan med flickan i spökhuset är lite lagom spännande. Jag listade ut ganska snabbt vem mördaren var, men jag var egentligen inte säker förrän det uppdagades.
Annars är det här en ganska vanlig bok om en man som växer upp och försöker gå vidare i sitt liv på ett för honom värdigt sätt efter det att han fått sitt hjärta grundligt krossat av sin mångåriga flickvän. Det känns rart berättat på något sätt. Som att King verkligen tyckt om karaktären Devin och velat göra honom lycklig, trots omständigheterna.

Mitt betyg på den här blev 3/5. För personer som inte förstår Kings storhet utan tror att han bara skriver om skräck och äckel och övernaturligheter, kan den här vara en bra inkörsport. För mig som gillar när han skriver om skräck och äckel och övernaturligheter är det lite för lite av den varan.

I had a car, but on most days that fall of 1973 I walked to Joyland from Mrs. Shoplaw's Beachside Accommodations in the town of Heaven's Bay. It seemed like the right thing to do. The only thing, actually. By early September, Heaven Beach was almost completely deserted, which suited my mood. That fall was the most beautiful of my life. Even forty years later I can say that. And I was never so unhappy, I can say that, too. People think first love is sweet, and never sweeter than when that first bond snaps. You've heard a thousand pop and country songs that prove the point; some fool got his heart broke. Yet that first broken heart is always the most painful, the slowest to mend, and leaves the most visible scar. What's so sweet about that?

Plejaderna om en ocean vid slutet av en väg

För lite mer än en vecka sedan samlades vi i Plejaderna senast för att avhandla Neil Gaimans bok "Oceanen vid vägens slut". Har sedan dess inväntat ett extra betyg, men nu orkar jag inte vänta längre utan skriver om den här boken i varje fall. Jag har väntat länge nog eftersom jag läste ut den redan i september...

Bildkälla Goodreads

En man återbesöker sin barndoms trakter. På en bänk vid en ankdamm minns han sin barndom, då när gruvarbetaren hittades död och han lärde känna kvinnorna Hempstock som bodde i huset där vägen tog slut. Han minns hur han lärde känna Lettie, som sedan försvann, och han minns fasorna som störde hans barndom och hur han fann den vackraste vänskapen.

Det här är magisk realism, och har man svårt för det så kanske man ska hitta en annan bok att läsa. Själv gillade jag storyn väldigt mycket och en av de saker jag gillade var att de övernaturliga elementen inte förklarades utan bara fick vara där, som om de vore en självklarhet.
Det är en vacker och stundtals otäck berättelse om barnets utsatthet och hur en vänskap kan rädda en. Jag kan inte säga för mycket utan att spoila för det händer saker hela tiden.
Och det är lite där min kritik ligger också. Det händer lite för mycket lite för snabbt och det gör att jag, och någon mer, upplevde boken som lite pladdrig och hetsig. Det hade kanske inte skadat att låta vissa partier i boken få ta mer plats och tid.
Det här med att jag tyckte berättandet kändes stundtals platt skyllde jag först på översättningen, men sedan tänkte jag på när jag läste "Stardust" i vintras och hade samma känsla då. Det verkar alltså som att Neil Gaimans berättarstil inte riktigt tilltalar mig vilket gör mig lite ledsen för det här är en författare som jag verkligen vill tycka om, och så gör jag inte det. Attans!

Betygen blev väldigt spridda den här gången - från 4,5 till 2,7. För en av oss tycker om att ge lite udda betyg... Medelbetyget hamnade på 3,45. Mitt personliga betyg är 3/5. Önskar att framförandet hade matchat storyn, då hade det blivit toppbetyg från mig.

Rummet var varmt men lakanen var svala. Sängen skakade till när någon landade på den, små fötter travade på täcket och en pälsbeklädd varelse tryckte sig mot mitt ansikte och så började kattungen spinna mjukt.
Det fanns fortfarande ett monster hemma hos mig och under ett kort ögonblick som kanske klipps bort från verkligheten hade pappa tryckt ner mig i badet och kanske försökt dränka mig. Jaghade sprungit flera kilometer i mörkret. Jag hade sett pappa kyssa och ta på varelsen som kallade sig Ursula Monkton. Fasan hade inte försvunnit från min själ.
Men det låg en kattunge på min kudde, och den spann rätt in i mitt ansikte och vibrerade mjukt medan den spann, och det gick väldigt fort att somna.

Aj som!

Mina bästa vänner just nu:
värktabletter, smärtstillande gel, vetevärmare, spikmatta, massage.

Dag sjutusenelvahundratrettiotre* med nacksmärtor och påföljande huvudvärk/migrän är ett faktum. Inte undra på att man känner sig under isen liksom.

*Det är egentligen aningen mindre än två veckor, men det känns som att det gjort ont i en evighet eller så.

Back to the future

Jag har sprängande huvudvärk, nackspärr och känner mig allmänt under isen, så det är lite tyst här just nu. Men när det nu äntligen är Back to the future-day så känner jag ett visst behov att uppmärksamma det. Jag är ju filmnörd trots allt.

Idag är alltså dagen som Marty McFly reste in i framtiden till. Hajen 19 lyser tack och lov med sin frånvaro, likaså de ytterst fula kläderna man förutspådde att vi skulle bära idag.
Från och med i morgon utspelas hela "Back to the future" trilogin i det förflutna. Let that sink in...

Säsongssammanfattning: Queer as folk, säsong 4

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Min rekommendation? Se "Queer as folk". Men kanske inte tillsammans med små barn. Mycket sex och droger här, och mycket naket.

Bildkälla Arts.Mic

Favoritavsnitt: Eftersom den här serien bjuder på det ena guldkornet efter det andra i varenda avsnitt så är den här punkten supersvår. Alla avsnitt är bäst. Men:
4x14 "Liberty ride" Nygifta Ben och Mike får problem med att ta sig in i USA igen, vilket får Debbie att fundera på sitt kommande bröllop. Ted och Emmett cyklar vilse på väg till ett AA-möte och håller sitt eget bland ett gäng kor. Brian bryter nyckelbenet men vägrar ge upp cykelloppet och med hjälp av goda vänner kan man övervinna många hinder. Mel föder sin dotter i samma veva som hennes förhållande med Lindsay går i kras. "Rage" får grönt ljus för att bli film och Justin funderar på en karriär inom filmen, när Brian ber honom flytta in i lägenheten igen.

Favoritkaraktär: Justin. Och Brian. Och Emmett!?

Favoritpar: Brian och Justin. Mitt otp i den här serien, om ni inte redan har märkt det. 

Bäst i säsongen: Får jag bara välja en enda sak så var det när Brian slutförde Liberty ride tillsammans med Mike. Får jag välja två så var det ju ett bröllop med också och jag äl-äl-älskar bröllop!

Värst i säsongen: The Pink Posse. Fick sådana där krypande obehagskänslor av hela grejen. Tur att det inte tog upp så många avsnitt.

Övriga kommentarer: Det var inte det värsta att Vic dog den här säsongen, för det var ganska väntat att det skulle ske någon gång under seriens gång. Det var väldigt sorgligt dock. 
Det var också sorgligt med Brians cancer och hur han valde att hantera det, eller inte hantera det. 
Och nu har jag bara en säsong kvar! Saknar dem redan, hela gänget.

FredagsFilmen: Macbeth

Vi fortsätter väl på Shakespearetemat en dag till. För när jag ser att två av mina favoritskådespelare ska axla rollerna som herr och fru Macbeth i "the Scottish play" så blir jag lite eld och lågor, det blir jag. Jag får vänta till januari, men det är det värt.

Bildkälla Friss ujsag

Det är alltså Michael Fassbender och Marion Cotillard som ska spela de svekfulla makarna Macbeth som lyckas ta Skottlands tron - med misstro, mord och galenskap som följd.

PS. Cumberbatch var nästan lite överraskande bra som Hamlet, men Ofelia! My gawd! Siân Brooke var så bra i sin roll att hon gav mig gåshud.

Hamlet. Igen.

Jag har en drömroll och jag har en favoritpjäs. Båda heter "Hamlet". Just nu spelar Benedict Cumberbatch min drömroll på scen i London. Jag är inte övertygad om att han är ett toppenval till rollen, men jag kan ha fel. Han kanske kan sluta mumla lagom länge så att han kan framföra monologen i varje fall.

Imorgon vet jag om han var bra i rollen. Jag och min ena BFF ska nämligen gå på bio och se en live-sändning. 4 timmar inklusive paus betyder att pjäsen är slut lagom till midnatt i natt. Och att jag tänker ha på mig bekväma kläder. Och ta med mig näsdukar. Det är ju en tragedi så det gäller att vara beredd.

Bildkälla Gumtree

Ni vet väl förresten att det inte är en skalle Hamlet håller i när han drar den berömda monologen? Det ska vara en dolk. Eller inget alls. Som när David Tennant spelade Hamlet.

Soundtrack of my life

Jack's mannequin - Annie use your telescope

It started feeling like October

I got stranded on the road

But you know where to find me

Anytime you want me Annie

Annie use your telescope

So they made my life into a movie

As if I could forget those years

But I know where the time's gone

Just not where my mind's been wandering

Annie use your telescope

When it's late don't stop looking

When my eyes turn to glass

When it's late don't stop Annie

I will make it

Home

Is anybody out there?

Hello?

I'm only getting farther from Earth

It started feeling like October

Annie use your telescope

When it's late don't stop looking

When my eyes turn to glass

When it's late don't stop Annie

I will make it back

Annie I will make it

Sopplunch

Med aningen förberedelse redan igår så kirrade jag min lunch idag på en kvart sisådär. Alldeles lagom lång tid. Jag kokade soppa på en spik ungefär, och det blev hur gott som helst.

Recept? Egentligen finns det inget sådant. I går åt vi kycklinggryta till middag så jag lade undan en liten filébit som jag stekte och pepprade. Sparade en sked ris och lite majs också, i en skål i kylen.
Lunchdags idag strimlade jag vitkål så det blev en deciliter ungefär. Kokade kålen tillsammans med en tärning hönsbuljong, 2½ dl vatten, en skvätt japansk soja, en skvätt sesamolja och lite chiliflakes. När kålen var mjuk hällde jag ner kycklingen, som jag skivat, ris och majs och en näve blandade salladsblad, lät det bli lite lagom varmt och hällde upp i en soppskål. Strödde över lite sesamfrön också, som extra piff.
Kommer jag absolut att göra om - perfekt sätt att använda den där lilla skvätten som blivit över från middagen. Synd att slänga sådant som gå att äta, liksom.

Don't walk away-Dagens

Låt:  "Atmosphere" med Joy Division.
Outfit: Allt ni ser på bilden är från HM utom sjalen. Det som inte syns på bilden, som t-shirt och kofta och underkläder är också från HM. Jo, skorna med. Nej - jag är inte sponsrad. Tyvärr.
Smink: Nej.
Nagellack: Gumdrops HM Beauty. 
Frisyr: Kan jag inte påstå. Har knappt ens borstat det idag.
Doft: Vanilla touch från La Rive.
Smycke: Strasstjärnor från EGO i öronen, triskelehalsband som jag fått i present av Stora J.
Klocka: Nej.
Frukost: Te, jordgubbsyoghurt med granola.
Fika: Kaffe och Lions.
Middag: Pulled pork med klyftpotatis.
Pryl: Assietter.
Träning: Långpromenad med älskade maken. Har ont i halsen så hurtigare träning har fått utgå.
Kvällsnöje: Än så länge obestämt.
Att tillägga: Vilken skillnad det kan göra att bara få en god natts sömn. Har till och med orkat le idag.

A day wasted

Det här börjar bli obra.
Har sovit sådär flera nätter i rad och varit så trött så trött på dagarna. Idag vaknade jag vid fyrasnåret och kunde omöjligt somna om. Gick upp och läste och drack te. Åtta var jag trött igen, lagom tills resten av familjen vaknade.
Var och veckohandlade, som vi brukar på lördagar, och mitt under shoppingturen kände jag hur den lilla energi jag hade bara rann ur mig. Blev helt stirrig och flamsig och skrattade så jag höll på att ramla omkull bland kattmaten. För jo - ibland är det hysteriskt kul att det finns ett kattmatsmärke som heter Pussi. Särskilt när det står "As good as it looks" på förpackningarna.
Hem och åt och somnade i soffan till F1-kvalet och sov vriden som en ostbåge, med en katt på höften, i två timmar.

Sist det var så här fick jag utskrivet insomningstabletter. Men när det inte är själva insomnandet som är problemet utan att jag vaknar och inte kan somna om, vad ska jag göra då.
Känner mig stirrig fortfarande. Som att hjärtat slår för fort. Jag känner igen det här så väl. Och jag vill inte. Inte igen.

Säsongssammanfattning: Queer as folk, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

FYI - jag älskar den här serien.

Bildkälla Mindsay

Favoritavsnitt: 3x04 "Brat-sitting" Brian åker på att passa sin homofobiske systerson över dagen. Det går sådär. Mel, Lindsey och Michael kommer överens om barnet.
3x14 "The election" Dags för valet av borgmästare. En film dyker upp som ställer frågor om Stockwell. Hunters mamma vill ha honom tillbaka. Ted inser att hans missbruk gått för långt.

Favoritkaraktär: Jag är fortfarande väldigt svag för Justin, men det är ju svårt att motstå Brians charm - det är det.

Favoritpar: Justin och Brian. Bye bye Ethan.

Bäst i säsongen: Det var flera storylines i den här säsongen jag uppskattade, men den med Hunter ligger bra till för att vara den bästa. Jag tyckte inte alls om honom i början, men i samma takt som Michael började mitt hjärta smälta lite för honom och hans svårigheter. Den där kramen han gav Ben alltså. Aw shucks! There goes the mascara...

Värst i säsongen: Den fullkomliga hetsjakten på de homosexuella som Stockwell genomförde i sin kampanj för att värna "familjen". Hal jävel. Glad han åkte dit.
Om jag ogillar att Ted började ta droger? Så jävla mycket.

Övriga kommentarer: Den här serien är det nästan omöjligt att dubba favoritavsnitt i. Det händer så mycket i varje avsnitt och så mycket av det är bra. Det är liksom storylines man fastnar för lite extra som sträcker sig över flera avsnitt. I de två avsnitten jag nämnt här ovan har det varit en eller ett par scener som rört mig lite extra, därav deras favoritstatus. Egentligen hade jag kunnat skriva 3x01-3x14 och varit nöjd med det. Gäller inte bara den här säsongen utan de två tidigare också.

Nobels litteraturpris 2015

Gissa vad? Jag hade ingen aning om vem årets pristagare till Nobels litteraturpris var innan jag läste hennes namn i förhandssnacket. I år heller.
Svetlana Aleksijevitj från Belarus är i grunden journalist och är tydligen mest känd för en svit dokumentärromaner med krigstema. Inte min favoritgenre så kanske inte så konstigt att jag inte kände till henne. Verkar ju kul för mig som gett mig den på att läsa alla Nobelpristagare. En utmaning som går sådär om jag ska var ärlig.

Bildkälla HD

Årets Nobelpris i litteratur går alltså till Svetlana Aleksijevitj, född 1948 och jag är alldeles rasande förtjust i att det gick till en kvinnlig författare - de är nämligen grymt underrepresenterade i dessa sammanhang.

"Shiver"

För några år sedan så tipsade min vän A mig om böckerna om Grace och Sam av Maggie Stiefvater. Det tog ett tag för mig att få tummen ur och börja läsa dem, men när det nu dyker upp en punkt i läsutmaningen som stavas t-r-i-l-o-g-i så tänkte jag att det var dags att sätta igång. Döm då om min irritation när böckerna landar hemma hos mig och jag av omslagen att döma lyckas lista ut att det som var en trilogi har blivit en serie. Det finns fyra böcker just nu - det kan säkert bli fel. Men vet ni vad - jag tänker pricka av den här som en trilogi i varje fall. Så det så! Jag ska bara läsa de tre böckerna jag har först och inte bara den första.

Som tur är vill jag verkligen läsa de andra böckerna nu. "Shiver" skulle kunnat funka som enda bok, men jag är ju inte ledsen över att det finns en fortsättning.

Bildkälla Goodreads

Grace har i flera år tittat på vargarna i skogen bakom hennes hus. En gulögd varg, som hon kallar sin egen varg, tittar tillbaka. Han känns bekant på ett sätt hon inte kan förklara.

Sam lever två olika liv. Som varg iakttar han flickan han älskar. Den period varje år han är människa vågar han inte ta kontakt med henne. Förrän nu.

Boken är skriven med ganska korta kapitel och skiftar i synvinkel mellan Grace och Sam. Det anges dock i kapitelrubriken om det är Grace eller Sam som är vår berättare så det är aldrig svårt att hänga med. En annan sak är att varje kapitel har en temperaturangivelse, eftersom temperatur spelar en stor och viktig roll i den här boken. För mig som aldrig förstått mig på Fahrenheit var det lite jobbigt att temperaturen i min amerikanska utgåva var angiven i just Fahrenheit, men jag har en Fahrenheit to Celcius converter som jag använde mig av då och då.

Det här är en ungdomsbok, för de lite högre upp på ungdomsskalan kanske eftersom det förekommer både våld och sex. Det kan inte hjälpas att jag stundtals undrar om den från början var skriven som en "vuxenbok" med vuxna karaktärer. Jag har svårt att tro att Grace's föräldrar skulle vara så frånvarande och självupptagna att de inte ens märker att det plötsligt bor en människa till i deras hus. Grace och Sam lyckas nämligen dölja alldeles förträffligt väl att Sam i stort sett flyttar in i huset under nästan hela bokens gång.

Det är väl ungefär mina enda invändningar. Språket i den här boken är helt fantastiskt vackert. Det målas så vackert med orden att jag inte bara får bilder för ögonen utan även förnimmer både dofter och smaker. Det är en sorts poesi i språket som träffar mig rakt i hjärtat. Ibland är det poesi på riktigt och jag älskar de insprängda stroferna från sånger som Sam komponerar i huvudet hela tiden. Lite som jag gör när jag går omkring och dagdrömmer men han gör det med sångtexter. Jag blev lite kär i den här boken helt enkelt och ser fram emot fortsättningen.

Efter den lovsången låter det kanske konstigt att betyget blir 4/5. Jag värderar den nämligen just nu, lite orättvist kanske, som en del i något större. Hade "Shiver" stått själv hade jag kanske gett den aningen högre betyg. Kanske.

The day I nearly talked to Grace was the hottest day of my life. Even in the bookstore, which was air-conditioned, the heat crept in around the door and came in through the big picture windows in waves. Behind the counter, I slouched on my stool in the sun and sucked in the summer as if I could hold every drop of it inside of me. As the hours crept by, the afternoon sunlight bleached all of the books on the shelves to pale, gilded versions of themselves and warmed the paper and ink inside the covers so that the smell of unread words hung in the air.

This was what I loved, when I was human.

Namnsdag

Idag har jag namnsdag och eftersom lilla bloggen är omdöpt numera så har även den namnsdag. I vanlig ordning var det bara mamma och älskade makens mormor som kom ihåg den.
Minns den tiden det alltid kom ett kort från farmor på min namnsdag. 30 augusti i år var det 100 år sedan hon föddes. Lilla farmor. Saknar henne.

Och så verkar det som att det börjar igen - livet som tonåringsmorsa. Han har ju varit tonåring i snart 2 år, men nu börjar den mindre roliga delen av tonåren märkas mer markant här hemma. Alla är idioter. Tydligen. Tur att jag har lakrits hemma...

Hear my heart burst again-Dagens

Fotobombad av liten katt

Låt:  "Skyfall" med Adele.
Outfit: Randig tröja och jeans från HM.
Smink: CC ceme från Lumene, blusher från So Susan, brynskugga från Clinique, ögonskugga från Covergirl, mascara från L'Oréal. Det åkte på ett läppstift från Idun Minerals senare också.
Nagellack: You say tomato från HM Beauty. Numera toppat med Point me to the part från China glaze.
Frisyr: Sådär nytvättat att det inte hunnit torka när bilderna togs. Eller fått sin rätta volym som numera inte går av för hackor - saker som lockar gör.
Doft: Vanilla touch från La Rive.
Smycke: Pärlörhängen från Morellato.
Klocka: Union flag-mönstad Lambretta.
Frukost: Te, knäckebröd med kaviar och ägg.
Fika: Te och skorpa.
Middag: Pizza.
Pryl: Hörlurar. Så jag kan lyssna på Bond-teman när älskade maken tittar på hockey.
Träning: Cykeltur. 
Kvällsnöje: "Casino Royal". Bondfrossan fortsätter! Fick låna "Skyfall" av sväronen igår så jag har stillat ett begär lite hjälpligt sådär.
Att tillägga: Varför är jag plötsligt så besatt av Bond? Ingen som vet. Eller så är det fan fics fel. När en favoritficförfattare börjar skriva om nya teman och man hänger på av bara farten, eller så. *visslar oskyldigt*

FredagsFilmen: Skyfall

Förutom "Scorch trials", som jag ska se på söndag, så kommer det tre filmer i höst/vinter som jag känner är bio-måsten för mig - "Mockingjay: Part 2", "Star Wars VII: The force awakens" och den nya Bond-filmen "Spectre". Jag menar - om man har min favorit-Bond sedan Connery, Daniel Craig, och sedan castar Christoph Waltz som skurk så blir den ett måste.

Bond-filmen innan "Spectre" hette "Skyfall" och kom 2012. De här nya Bond-filmerna med mindre one-liners, mindre skojiga prylar och mer mörker och action har verkligen tilltalat mig. Att "Skyfall" dessutom plockade in en ny Q gjorde inte saken sämre, förutom Bond är Q min favorit i dessa filmer och jag trodde inte att någon kunde axla Desmond Llewelyns mantel, men det visar sig att Ben Whishaw kunde det. Och sedan Javier Bardem som skurk - jo jag tackar jag!

Bildkälla Forbes

Bonds senaste uppdrag har gått fel och han har lämnats för död. När MI6 blir attackerat både från insidan och utifrån vänder sig M till den ende agent hon kan lita på, 007. Med hjälp av en annan agent, Eve, följer Bond ledtrådar som verkar leda till Silva, vars motiv ligger väl dolda inom den egna organisationen och M:s förflutna.

Det är flera år sedan jag såg "Skyfall" men jag har de senaste veckorna varit sjukt sugen på att se om den. Mitt minne av den är lite skakigt, men jag minns att jag tänkte att det här var det bästa Bond-filmen någonsin. En känsla som kvarstår. Daniel Craig är outstanding som Bond och jag älskar som sagt att det är mer action än humor numera. Jag brukar säga att Sean Connery var den bästa Bond, men jag tar tillbaka det - det är Daniel Craig.
Jag gillar Bond - märks det?

Säsongssammanfattning: Merlin, säsong 5

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Så har jag sett slut på en serie igen. Den här gången vet jag dock att jag kommer slänga mig över min "Queer as folk"-box och se klart den serien, annars brukar varje avslutad serie innebära ett huvudbry för mig när jag ska finna ett nytt maratonprojekt.

Bildkälla Hypable

Favoritavsnitt: 5x08 "The hollow queen" Merlin luras i en fälla av Morgana och en pojke som säger sig vara druid. När pojken märker att Merlin inte är den ondskefulle man Morgana utmålat honom som gör han vad han kan för att rädda Merlin. Samtidigt konspirerar Gwen och Morgana med Sarrum om att döda Arthur.
5x11 "The drawing of the dark" En druidflicka från Mordreds förflutna döms till döden för mordförsök på Arthur. Mordred ber förgäves för hennes liv. I sin sorg beger han sig till Morgana och avslöjar flera hemligheter för henne, bland annat Emrys rätta namn.
5x12 "The diamod of the day: part 1" Merlin förlorar sin magi och måste bege sig till kristallgrottan för att återfå den, precis när Morgana planerar att slå till mot Camelot och profetian verkar slå in.
5x12 "The diamond of the day: part 2" Arthur blir dödligt sårad av Mordred. Merlin avslöjar att han är en trollkarl i sina försök att rädda hans liv. 

Favoritkaraktär: Merlin. Min älskade lilla trollkarl. Colin Morgan är så underbar i rollen att jag glömmer bort att Merlin alltid har varit en gammal gubbe för mig tidigare. 

Favoritpar: Dags att erkänna det nu? Den här seriens enda bestående kärlekspar har varit Gwen och Arthur. Jag har inte varit förtjust i det. Sedan jag läste min första Arthur-berättelse för en miljard år sedan har jag nämligen varit team Lancelot. I ett av de äldsta triangeldramerna har jag alltså shippat Gueinivere med Lancelot och inte med Arthur. Så det har varit lite besvärligt för mig att det har varit så jädra lovey dovey mellan Arthur och Gwen i den här serien.
Annars är mitt favoritpar Arthur och Merlin. Älskar deras gnabbiga vänskap, med så mycket kärlek och respekt i botten. Inte undra på att folk shippar Merlin och Arthur tillsammans, jag gör det dock inte.

Bäst i säsongen: Jag älskar att den här serien fick ett olyckligt slut. För det kan bara bli en legend om Arthur dör. The once and future king... Så han kan, rent teoretiskt, återkomma. Finns vissa fanteorier om vem som tog emot Excalibur när Merlin kastade svärdet i sjön.
Sista avsnittet var nästan en enda lång dödsscen och det var svårt att se samtidigt som det var viktigt för berättelsen i sin helhet.
Och så gillar jag att Gwen fick vara lite ondskefull där ett tag, även om det var för att Morgana Stockholms-syndromat henne med hjälp av lite läbbig magi.

Värst i säsongen: Värst och värst... Det var ganska segstartat. Första halvan av säsongen var sådär spännande.
Däremot har det varit alldeles för lite Lancelot i den här serien! Han var ju en av Arthurs viktigaste riddare, och nog för att jag gillade Leon, Percival och Gwain också, men Lancelot är ju ändå alltid Lancelot.

Övriga kommentarer: Sista säsongen var inte den bästa. Det tycker jag att den fjärde var eftersom den hade fler riktigt bra avsnitt. "Merlin" fick dock ett värdigt och bra avslut och med en liten överraskning också.
Jag funderar på om inte det allra sista avsnittet var det bästa i hela serien, men för att tycka det måste man nog se alla avsnitt innan det.