"Shiver"

För några år sedan så tipsade min vän A mig om böckerna om Grace och Sam av Maggie Stiefvater. Det tog ett tag för mig att få tummen ur och börja läsa dem, men när det nu dyker upp en punkt i läsutmaningen som stavas t-r-i-l-o-g-i så tänkte jag att det var dags att sätta igång. Döm då om min irritation när böckerna landar hemma hos mig och jag av omslagen att döma lyckas lista ut att det som var en trilogi har blivit en serie. Det finns fyra böcker just nu - det kan säkert bli fel. Men vet ni vad - jag tänker pricka av den här som en trilogi i varje fall. Så det så! Jag ska bara läsa de tre böckerna jag har först och inte bara den första.

Som tur är vill jag verkligen läsa de andra böckerna nu. "Shiver" skulle kunnat funka som enda bok, men jag är ju inte ledsen över att det finns en fortsättning.

Bildkälla Goodreads

Grace har i flera år tittat på vargarna i skogen bakom hennes hus. En gulögd varg, som hon kallar sin egen varg, tittar tillbaka. Han känns bekant på ett sätt hon inte kan förklara.

Sam lever två olika liv. Som varg iakttar han flickan han älskar. Den period varje år han är människa vågar han inte ta kontakt med henne. Förrän nu.

Boken är skriven med ganska korta kapitel och skiftar i synvinkel mellan Grace och Sam. Det anges dock i kapitelrubriken om det är Grace eller Sam som är vår berättare så det är aldrig svårt att hänga med. En annan sak är att varje kapitel har en temperaturangivelse, eftersom temperatur spelar en stor och viktig roll i den här boken. För mig som aldrig förstått mig på Fahrenheit var det lite jobbigt att temperaturen i min amerikanska utgåva var angiven i just Fahrenheit, men jag har en Fahrenheit to Celcius converter som jag använde mig av då och då.

Det här är en ungdomsbok, för de lite högre upp på ungdomsskalan kanske eftersom det förekommer både våld och sex. Det kan inte hjälpas att jag stundtals undrar om den från början var skriven som en "vuxenbok" med vuxna karaktärer. Jag har svårt att tro att Grace's föräldrar skulle vara så frånvarande och självupptagna att de inte ens märker att det plötsligt bor en människa till i deras hus. Grace och Sam lyckas nämligen dölja alldeles förträffligt väl att Sam i stort sett flyttar in i huset under nästan hela bokens gång.

Det är väl ungefär mina enda invändningar. Språket i den här boken är helt fantastiskt vackert. Det målas så vackert med orden att jag inte bara får bilder för ögonen utan även förnimmer både dofter och smaker. Det är en sorts poesi i språket som träffar mig rakt i hjärtat. Ibland är det poesi på riktigt och jag älskar de insprängda stroferna från sånger som Sam komponerar i huvudet hela tiden. Lite som jag gör när jag går omkring och dagdrömmer men han gör det med sångtexter. Jag blev lite kär i den här boken helt enkelt och ser fram emot fortsättningen.

Efter den lovsången låter det kanske konstigt att betyget blir 4/5. Jag värderar den nämligen just nu, lite orättvist kanske, som en del i något större. Hade "Shiver" stått själv hade jag kanske gett den aningen högre betyg. Kanske.

The day I nearly talked to Grace was the hottest day of my life. Even in the bookstore, which was air-conditioned, the heat crept in around the door and came in through the big picture windows in waves. Behind the counter, I slouched on my stool in the sun and sucked in the summer as if I could hold every drop of it inside of me. As the hours crept by, the afternoon sunlight bleached all of the books on the shelves to pale, gilded versions of themselves and warmed the paper and ink inside the covers so that the smell of unread words hung in the air.

This was what I loved, when I was human.