Idag har jag namnsdag och eftersom lilla bloggen är omdöpt numera så har även den namnsdag. I vanlig ordning var det bara mamma och älskade makens mormor som kom ihåg den.
Minns den tiden det alltid kom ett kort från farmor på min namnsdag. 30 augusti i år var det 100 år sedan hon föddes. Lilla farmor. Saknar henne.
Och så verkar det som att det börjar igen - livet som tonåringsmorsa. Han har ju varit tonåring i snart 2 år, men nu börjar den mindre roliga delen av tonåren märkas mer markant här hemma. Alla är idioter. Tydligen. Tur att jag har lakrits hemma...
Lakrits är en tidig form av hjärtmedicin så vad kan väl vara bättre att äta när man får lite heart ache.
SvaraRaderaJag är uppvuxen helt utan att ens ha namnsdag, precis som min dotter har det nu, och därför är det något vi varken firar eller ens har koll på i vår familj, eller i alla fall hos mig. Jag lägger mer märke till de där udda, som när Alvhilda har namnsdag, eller Ragnvald, som har namnsdag - men inte dotterns namn. Det tycker jag är lite wierd. Men, grattis i efterskott, hoppas det var en bra namnsdag ändå ;)
Vi firar inte heller namnsdag sådär märkvärt, kanske lite gofika bara. Fast med tanke på hur många tusen gånger jag påmint om att jag HADE namnsdag så är det bra konstigt att det inte haglade namnsdagsgratulationer över mig. :D
RaderaHar stenkoll på familjens namnsdagar. Man är väl förträfflig. Eller så.
Jag kom ihåg den ;)... kram Helena
RaderaFast då hade jag redan publicerat det här, så du fick ingen cred. :D
Radera