"Invasion i New York"

För en herrans massa år sedan, 40 eller så, lånade min svärfar ut en bok till en av sina kompisar. Förra året fick han tillbaka den. Så kan det gå om man tappar kontakten med varandra. Eftersom han hade varit utan boken så länge tyckte älskade maken och jag att han kunde få vara utan den ett tag till och lånade den av honom. Han kan få tillbaka den när som helst, för nu har vi läst den båda två.
Vilken bok det är? "Invasion i New York" av Leonard Wibberly, eller "The mouse that roared" som den heter i original - en mycket bättre titel om ni frågar mig eftersom de var i New York en bråkdel av boken.

I norra Alpernas utlöpare finns det lilla självständiga hertigdömet Grand Fenwick, ett land som klarat av att behålla sin självständighet i över 600 år, mycket tack vare framställningen av det berömda vinet Pinot Grand Fenwick. Landet befinner sig dock i ekonomisk kris och skulle behöva hjälp utifrån. Idén föds då att förklara krig mot USA, förlora kriget och få ekonomisk ersättning från USA för att bygga upp landet igen. En utmärkt plan med bara en brist - för vad händer om det lilla landet verkligen vinner kriget?

"Invasion i New York" är en satirisk bok. En Davids kamp mot Goliat och en kommentar om världspolitiken och ländernas kapprustning/nedrustning som kan kännas aktuell än idag. Tyvärr är det dock toppat med en lite putslustig känsla. Språket känns glättigt, men det kan ju vara en översättningssak.
Det märks att det här är menat att vara en rolig bok, men jag drar inte ens på smilbanden åt den. Det är en absurditet som jag inte gillar alls, och jag kan riktigt höra de pålagda studioskratten och ljudeffekterna av att någon halkar på ett bananskal.
På samma gång som vissa element i den här boken känns mitt i prick även i dagens politiska välde, där ett fåtal länder har all ekonomisk och politisk makt över resten av världen och dess invånare, så känns den också hopplöst förlegad. Den är misogynistisk så jag stundtals ser i kors, och genomsyras av en känsla av "gubbjävel" mest hela tiden. Om det tycker jag inte och det drog även ner mitt betyg. När jag läste ett stycke som jag särskilt hakat upp mig på för älskade maken så undrade han om det inte bara var en satirisk kommentar det med, men jag anser att det var en produkt av den tidsålder boken skrevs i och om det var en satirisk kommentar så var det en som gjorde sig lustig över kvinnokampen, inte tvärtom. Älskade maken håller med mig.
Mitt betyg blev 2/5 och jag råkar veta att älskade maken gav samma betyg för vi är kompisar på Goodreads och jag såg det.
Kul att ha läst, men inte så mycket mer.

Boken blev film 1959. Filmen fick heta "Musen som röt". Peter Sellers har de tre bärande rollerna - även den som hertiginnan Gloriana XII...

Det finns fruktan och misstänksamhet överallt. Kommunisterna är i kraft av själva sin politiska filosofis natur rädda för kapitalisterna. Kapitalisterna ser i kommunismen förstörelsen av deras livsform. Asiaterna, som har exploaterats i århundraden, hyser misstro mot européerna. Européerna, som oroas av den väldiga folkökningen i Asien och av nationalismen och industrialiseringen i Indien och Kina, fruktar asiaterna. Det finns inget förtroende någonstans, och den enda säkerheten för ett land ligger i att ha vapen med sån fruktansvärd förstörelsekraft att ingen vågar angripa det.
- Och var hör de små nationerna hän i allt det där? frågade Pierce lugnt.
Doktor Kokintz ryckte på axlarna. - Jag vet inte, sa han.