"I varje ångetag"

Två saker jag känner är viktiga att nämna innan jag skriver om vad jag tyckte om novellsamlingen "I varje ångetag":

1. Noveller är inte mina favoriter när det kommer till saker att läsa. De är ofta för korta för min smak och lämnar mig inte så sällan med en känsla av att något fattas.
2. Steampunk är inte min grej.

Bildkälla Goodreads

Jag tycker att den här novellsamlingen var supertråkig. 14 noveller av inte kul. Det blir aningen tröttsamt med alla dessa korsetter, luftskepp och ångdrivna maskiner, redan efter de första novellerna. Och tyvärr får just de där steampunk-detaljerna ta upp så mycket av orden att jag bara sitter och suckar djupt över dessa ständiga upprepningar.
Jo - jag förstår att det är superstort med luftskepp, ångdrivna maskiner och viktoriansk klädsel i steampunk - men måste det nämnas hela tiden i varenda novell? Kan man inte som författare ta för givet att läsaren känner till det och låta det få bara vara och hända?

Sedan tycker jag inte att novellerna i sig var något vidare värst att hänga i granen heller. Vissa kunde inledningsvis bjuda på en känsla av att nu! nu händer det något! Men nej, det slutar liksom i platt fall och pannkaka ganska genomgående. Jag satt och hoppades att jag åtminstone skulle tycka om den novell som är skriven av en person jag kallar för en BFF, och ja - det är därför jag äger boken - men tyvärr gjorde jag inte det. Den lider kanske av att vara den sista i samlingen och jag hade tröttnat rejält när jag kom till den. Då har jag ändå inte suttit och plöjt "I varje ångetag" utan läst en novell om dagen de senaste två veckorna, så att jag inte skulle tröttna totalt på konceptet. Det gjorde jag ändå alltså.

Mitt betyg blir så klart lågt, 1/5. Enstaka glimtar av någorlunda bra hjälpte inte upp den här.
Men! Om man gillar noveller och om man gillar steampunk så kan den säkert vara underhållande. Nu gör ju inte jag det...