torsdag 25 februari 2016

Sett på TV: Political animals

Som vanligt förekommer det spoilers när jag skriver om TV.

En miniserie jag gärna hade sett en fortsättning på. Eller en serie som tyvärr blev nedlagd? Beroende på var man tittar klassas "Political animals" som en serie eller en minidito, men med tanke på att Sigourney Weavers röst i inledningen till det sjätte och sista avsnittet säger "This season on..." så misstänker jag att man i varje fall hoppats på en fortsättning. Som då tyvärr uteblev. Attans.

Att jag valt att se "Political animals" just nu, fyra år efter att den visades, beror förstås på att jag är väldigt intresserad av amerikansk politik och det här känns högaktuellt just nu med tanke på det stundande presidentvalet i USA. Eller att jag bara ville titta lite på Sebastian Stan. Något av de två alternativen. Eller båda. Your guess.

Bildkälla Fanpop!
Carla Gugino, Ciarán Hinds, Sigourney Weaver, Ellen Burstyn, James Wolk, Brittany Ishibashi, Sebastian Stan.
Det är svårt att inte se likheter mellan Sigourney Weavers huvudroll Elaine Barrish och Hillary Clinton. Båda är hustrur åt före detta presidenter som haft svårt att hålla gylfen stängd, även om Elaine till sist valde att skilja sig. Båda har försökt bli valda till president och blivit utslagna i primärvalen och i stället fått höga positioner i Vita Huset när deras motståndare vunnit valet. Båda är demokrater.
"Political animals" handlar så klart mycket om politik och ränkspel i Vita Huset, men också väldigt mycket om det privata livet och hur skört det kan vara.
Elaines tvillingsöner Douglas och TJ har vuxit upp i rampljuset och det har drabbat dem på olika sätt. Douglas arbetar för sin mamma och är förlovad med den vackra Anne, under hans yta lider han dock av dåligt självförtroende och har svårt att säga nej. TJ är öppet homosexuell och har drabbats hårt av pressens intrång i hans privatliv. Han har drogproblem och lider av ett brustet hjärta.
Med i kompotten finns även den politiske reportern Susan Berg. Hon skapade sin karriär med att skriva ganska elaka krönikor om Elaine och har i seriens början, genom en viss mån av utpressning, lyckats få ett scoop om att följa Elaine Barrish under en tid. Vad som startar som ganska öppen fiendeskap dem emellan utvecklas dock till ömsesidig förståelse och en skör vänskap.

Vi får alltså följa Elaine Barrish i hennes arbete, men även i tillbakablickar se vad som leder henne till vissa beslut. Serien slutar med ett gäng obesvarade frågor, främst om Elaines fortsatta karriär, men det slutade inte så frustrerande att man bör undvika att se "Political animals" för den sakens skull. Det är en intressant serie om amerikansk politik, om spelet bakom kulisserna, om svårigheter man drabbas av i yrkeslivet som kvinna - oavsett vilken position man har.

Kan jag rekommendera "Political animals"? Ja, självklart. Skådespeleriet är utmärkt, manuset välskrivet och karaktärerna känns levande och alldeles lagom förtjusande. Man drabbas snudd på av en dokumentär känsla emellanåt. Det är sådant som utgör skillnaden på utmärkt TV och blaha blaha.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!

Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .