"Stolthet och fördom" berättar om Elizabeth Bennet, näst äldsta dotter av fem, och hennes möte med Mr. Darcy. Elizabeths mor är fast besluten att se döttrarna bortgifta, helst med förmögna män för att säkra deras, och henne, framtid. Döttrarnas kärlekslycka är av mindre vikt i sammanhanget.
När godset Netherfield hyrs ut till Bingley blir det därför liv i luckan. Han fattar snabbt tycket för Elizabeths äldre syster, Jane. Hans vän Mr. Darcy är dock milt sagt skeptiskt till partiet och övertalar sin vän att glömma Jane. Själv har han dock svårt att glömma Elizabeth.
Elizabeth har å sin sida hört en massa hemska rykten om Darcy och har därför börjat tycka väldigt illa om honom. Inte direkt upplagt för romans alltså.
Det här är ju en klassiker, och det med fullkomlig rätt. Det är fascinerande dels att boken gavs ut i eget namn och inte under någon manlig pseudonym som var så vanligt bland kvinnliga författare, och dels att den är så stundtals bitsk och samhällskritisk. Elizabeth är en underbar hjältinna som revolterar precis så mycket mot konventionerna som hon kan utan att bli dömd som helt omöjlig. Hon går över fälten så att kjolen blir smutsig i nederkant till exempel, hon läser mycket och utbildar sig på så sätt, hon är van att iaktta sin omgivning och anpassa sig i sociala situationer, så att hon kan vara precis på gränsen uppkäftig utan att ses ner på. Hon vet sin plats som kvinna, men rebellerar mot den. Det gör att boken känns väldigt feministisk.
Å andra sidan har vi Darcy som är uppfostrad i en fin och anrik familj och försöker att alltid handla korrekt. Han har dock svårt med det sociala spelet och känner sig ofta obekväm. Han är även snabb med att döma andra och har svårt att rucka på sin uppfattning, något som gör att han ofta uppträder klumpigt och osmidigt. Min uppfattning är att han lider av social fobi, vilket märks på att han ogärna närmar sig folk han inte känner och gör minsta möjliga för att det ska anses vara acceptabelt. Som att bara dansa med Bingleys systrar på första balen, för att de är de enda känner och blivit presenterad för.
Texten må vara 200 år gammal, men den känns inte sådan. Det känns fortfarande som att "Stolthet och fördom" har aktualitet i dagens samhälle och kan ligga till grund för många och långa diskussioner. Det är väl därför den har blivit en klassiker, en status den rikligen förtjänar.
Vi var rörande överens om att det här är stor litteratur. Även de av oss som hade tyckt att tempot var lite väl långsamt och kände viss frustration över att de aldrig kunde komma till skott, kunde ändå hålla med om att texten har överlevt tidens tand. Det sämsta betyget blev 3/5, jag gav föga överraskande betyget 5/5. Medelbetyget hamnade på 4,3 och det får väl anses vara ganska högt, även om det inte är ett rekord i Plejadsammanhang.
