"Lament" av Maggie Stiefvater

Hela titeln på den här boken är egentligen "Lament: The Faerie Queen's deception", men det är det ju alldeles för krångligt att säga, så jag nöjer mig med "Lament", som kan översättas med 'klagosång'.

Bildkälla Goodreads

Deidre Monaghan är en begåvad musikelev, men i allt annat är hon rätt så alldaglig. Introvert och med bara en vän, säckpipespelaren James.
På sin 16-årsdag deltar hon i en prestigefull musiktävling med sin harpa och sin sång. Där träffar hon även Luke och snart börjar mystiska saker hända omkring henne. För Deidre är inte riktigt så vanlig och tråkig som hon trott, hon är en clover hand - en person som kan se feer. Och som sådan är hon i plötslig fara för Feernas Drottning. Även Luke visar sig vara en annan än den hon först trott.

Som vanligt när det är Maggie Stiefvater som skriver, så är språket väldigt vackert. Stilen är poetisk, och inte vara för att boken är full med feer, älvor och musikstycken, det är något som genomsyrar hela texten.
Men utöver det så tycker jag inte att det här är så himla tjosanhejsanbra som jag brukar tycka annars. För det första - ett triangeldrama. *suckar djupt* Jag avskyr verkligen triangeldraman. Uttjatad grej i Unga Vuxna-böcker, som jag gärna kan vara utan.
En annan sak som är vanlig är böcker och som jag gärna kan vara utan, men som tyvärr förekommer i "Lament", är det här med att huvudpersonen inte har någon aaaaning. Tydligen lever Deidre helt i det blå, för hon vet att hon är begåvad, men inte att hon är snygg. Hon vet att James är hennes bästa vän, men ser inte tecknen som finns där i typ neon på vad han verkligen känner. Hon vet att hon är alldaglig, för en inte helt snäll kvinnlig bekant säger det åt henne helt öppet, men hon har ändå både människor och övernaturliga väsen som försöker få hennes uppmärksamhet. Och så är hon lite allmänt korkad också. Hon vet att Luke är farlig, men det struntar hon i. Därför att han är så dreamy. Tydligen. *suckar djupt igen*
Jag tyckte även att intrigen var lite väl krånglig mellan varven. Lite för suddiga och diffusa motiv, lite för många olika typer av feer att hålla reda på. Boken lämnar dessutom en massa obesvarade frågor efetr sig. Främst undrar jag vad Deidres familj har för roll bland feerna, och jag undrar verkligen vad moster Delias motiv är. Jag fick liksom aldrig någon förståelse för varför hon var en sådan jävla satmara.

"Lament" fick betyget 3/5 av mig, men då alltså inte på grund av anledningarna ovan. Det är språket som gör det för mig. Det är en fröjd att läsa Maggie Stiefvaters texter med sitt poetiska och bildrika språk.