Plejaderna om "Ull" av Hugh Howey

Det bidde visst en liten bloggpaus. Välbehövlig, för jag har haft ett par kassa dagar. Passade på att rensa och katalogisera min nagellackssamling. 876 lack har jag att hålla reda på. Eller som Lilla E sa: "Bara 124 kvar till tusen!"

Innan denna oplanerade bloggpaus trädde i kraft så träffades min bokcirkel för att diskutera senaste lästa bok, "Ull" av Hugh Howey. Fast jag valde att läsa den på engelska och då heter den "Wool". Även den bok jag utnämnde till majs bästa bok.

Bildkälla Goodreads

I en avlägsen framtid har Jorden förgiftats och gått under. De få överlevande bor i en gigantisk underjordisk silo. Silon är noga uppdelad, och det finns många regler att följa. Bryter man mot dessa regler kan man i värsta fall få uppleva det alla undrar över - hur det är på utsidan.

Det här är en dystopi - om livet efter Jordens undergång. Hur en liten människospillra försöker överleva utan att någonsin få uppleva utsidan av silon. Vissa orkar inte ens bry sig om att promenera uppför all trapporna för att se utsikten från det översta planet.
Silon är 140 våningar djup. Vi saknade någon sorts karta över hur silon var uppbyggd, samt att det hade varit spännande att få veta hur många som bodde där. Vi ville veta lite mer om de som bor i silon, men som inte är huvudpersonerna i berättelsen.
Här ser vi tydliga klass-skillnader mellan de olika våningsplanen och de olika yrkena. Vi ser hur den riktiga makten ligger på ett oväntat ställe, och hur straff kan utdelas tämligen godtyckligt. Vad brukar sådant förtryck kunna leda till, när det avslöjas? Just det.

Det här är en ytterst bläddervänlig bok. Det fanns gott om fiskekrokar utspridda i texten, som fångade in en och drev en vidare i läsningen. Det var spännande och boken hade ett visst driv. Däremot en liten varning för att den ibland kändes lite för mycket cliffhanger-ish. Alla kapitel måste inte sluta spännande så att man känner att man måste läsa "bara ett kapitel till" för det är svårt att någonsin komma till den punkten att man känner att man kan sluta för dagen då.
Jag, som har läst dem, kände igen vissa element från "Metro 2033", "1984" och "Brave new world". "Ull" är däremot sin egen bok, och även om man har en del frågor kvar när man läst klart, så kändes boken ändå välskriven och spännande. Min största fråga var hur sjutton de fick i sig d-vitamin? En sådan där liten detalj som ofta förbises i dylika dystopier, och som driver mig till vansinne. Jag menar - de bor ju ändå under jord?

"Ull" fick rätt så höga betyg. Som lägst hamnade det på 3,5 och högsta var 4,5. Medelbetyget hamnade på 3,9/5.
Mitt personliga betyg är 4/5.

Förutom bok så pratade vi om katter, värmebölja, mens och diverse krämpor. Vi är som en bunt tanter som träffas, med andra ord. Vilket är precis vad vi är!