"Bara lite till" av Simona Ahrnstedt

Så där ja. Nu är jag ifatt med Simona Ahrnstedts böcker, lagom tills hon kommer ut med en ny senare i höst. Kändes bra att jag lyckades klämma in "Bara lite till" innan sommaren försvann helt, för det här känns ärligt talat väldigt mycket som en hängmattebok, eller i mitt fall - sitta inomhus under en filt, för det är så jag läser nästan alla mina böcker.

Bildkälla Goodreads

Stella har precis brutit upp från ett förhållande efter att ha kommit på sin pojkväns otrohet. Bostadslös, arbetslös och pojkvänslös beger hon sig från Stockholm till Laholm för att försöka sälja marken hon fått i arv, och för att förhoppningsvis få veta lite mer om sitt ursprung.
Granne med hennes ruckel bor ekobonden Thor, som är väldigt bra på att kyssas, visar det sig.

Som vanligt bygger Simona Ahrnstedt snabbt upp miljöer och karaktärer att bara försvinna in i. Som att bädda ner sig bland mjuka kuddar och täcken. Det är varmt, gosigt och hemtamt - feelgood helt enkelt. Kapitlen är oftast ganska korta och riktigt bjuder in till att bara läsa vidare, så det är en snabbläst bok också. Inget krångel eller någon bökig intrig att traggla runt i. Det är helt enkelt flicka möter pojke, tycke uppstår, någon typ av förhinder, en eller ett par svinpälsar får vad de förtjänar, lyckligt slut där flicka och pojke får varandra. Det är liksom det som är konceptet i en feelgood. Stoppar vi in en del sex också så blir det raskt en feelgoodromance, och det är precis vad vi har här. Och jag gillar så klart, för det gör jag oftast. Men...

Det är ju knappast Stella på omslaget, kan vi börja med, då Stella beskrivs som en ganska mörkhyad halvindier. Och går inte allt lite väl lätt? Från att ha varit någon som folk tittat snett på till att bli hela Laholms älskling. Stella blir något av en Mary Poppins, fast med en magisk symaskin. För allt går visst att lösa med att hitta rätt klänning åt en trulig tonåring eller en surtant.

Dessutom tycker jag inte så vidare värst om slutet. I vanlig ordning är det hon som ger upp sina livslånga drömmar, helt utan kompromisser. Och varför? För någon hon haft mindblowing sex med i två veckor? Jag köper inte riktigt det. Det blir ett lyckligt slut, och jag har inget emot det, men jag hade gärna sett att Stella fått följa sin dröm och sedan fått ett lyckligt slut, och att Thor faktiskt hade fått anstränga sig lite för att hålla förhållandet vid liv, mer än att ge henne orgasmer stup i kvarten. Det känns som att sexuell attraktion blandas ihop lite väl lättvindigt med den STORA kärleken, och då känner jag bara - nope.

För den skull tycker jag ju inte illa om "Bara lite till", den blev bara inte den favorit som jag inledningsvis hade hoppats på. Särskilt inte som vi för en gångs skull lämnade Stockholm.
Mitt betyg på "Bara lite till" blev mesta möjliga medel, 3/5.