Att addera till listan: Böcker jag läser om för att jag är på nostalgiskt humör - "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg. Jag läste den för första gången under min gymnasietid, och jag tackade faktiskt min svensklärare för att hon satte den i händerna på mig. Det var ögonblicklig kärlek, och den kärleken har inte sinat, trots alla omläsningar.
Doktor Glas har sin mottagning i Stockholm kring förra sekelskiftet. Bland patienterna finns pastor Gregorius och hans unga hustru. En dag får Glas besök av Helga Gregorius, där hon förklarar sin avsky för sin man. Glas försöker hjälpa henne på vad sätt han förmår.
Här föds många tankar och grubblerier om kärlek och avsky, men även moraliska frågor kring liv och död. Förtjänar alla livet, och kan det någonsin vara rätt att döda någon - ens för att rädda en annan?
Det här är ingen lång bok, straxt under 200 sidor, och det tog mig några timmar i söndags att läsa den. Lättläst liten pryl alltså. Å andra sidan så är det här även en bok som förtjänar att läsas ganska noga, att ge sig själv tiden att ta in orden riktigt ordentligt. För det är också en bok att tänka på, som berör ämnen som är aktuella ännu idag, bland annat frågorna om abort och dödshjälp. Det såg annorlunda ut rent lagligt på den tid boken skrevs (den kom ut första gången 1905) (tror jag), men tankarna kring dessa ämnen är ständigt aktuella. Annars handlar boken i sig till stor del om att Glas försöker rättfärdiga att han vill begå ett mord...
Boken har ett alldeles underbart språk. Det är stundtals väldigt poetiskt, och det finns många passager i texten som jag älskar att läsa om bara de. Det känns ibland som att läsa en vacker dikt, och att den här boken hittade rätt in i mitt 18-årshjärta är inte alls svårt att förstå om jag tänker på vem jag var då, och till viss del fortfarande är.
Jag har som sagt läst om den här boken många gånger sedan den där första, drabbande. Och varje gång jag läser om den hittar jag något nytt som talar till mig. Det beror mycket på vad som händer omkring mig just då, och vilken humör jag är på. Just den här gången var det förstås tankarna kring döden som kom fram tydligast för mig.
Boken bjuder också på vackra skildringar av Stockholm under en varm sommar. Jag kan riktigt se för mig hur Stockholm glittrar som en stjärna i sommarnatten, och jag kan höra Doktor Glas röst beskriva för mig vad det är jag ser. Inte illa, om en betänker att det här var för ett tag sedan.
Som ni förstått så fullkomligt älskar jag "Doktor Glas", och betyget blir såklart därefter - 5/5.
