Marsfavoriter

Så är mars snart slut, och det är dags för april att ta vid och nu kan vi väl ändå äntligen få vår? Känns som att våren har fått backa alldeles för många gånger nu, så det borde vara dags nu kan en tycka. Har sett att fåglarna börjat bygga bon i varje fall, och det brukar kunna vara ett tecken på att det är på gång.  

Som vanligt kan jag hitta favoriter från månaden som gått, oavsett hur vädret har varit.

Bok: "The starless sea" av Erin Morgenstern. Den är trots allt den enda boken hittills i år som jag har gett full pott i betyg, med 5/5.

Film: Jag såg om "Amelie från Montmartre" för ingen vet vilken gång i ordningen. Det var första gången E såg den däremot, och det är något alldeles speciellt att dela en favoritfilm med någon som när filmen är slut utnämner den till en av de bästa filmerna hon någonsin sett. Och så är det ju - den är bra på riktigt. Från början till slut och hela vägen däremellan.

TV: Även om vi tittade på "Castle Rock" under betydligt längre period än bara mars, så var det ändå nu vi såg klart på serien, och jag har tyckt mycket om den. Även om säsong ett var bättre än säsong två.

Nagellack: Hur ska jag kunna motstå Virgina Woolf från a England? Svaret: det kan jag inte.

Skönhet: Glädjen i att hitta tillbaka ner i nagellackslådan. 

Extra speciell rolighet: Vi har blivit med vinylspelare efter att ha varit utan i 20+ år. Det finns ju en och annan skiva jag har längtat efter att lyssna på, helt enkelt för att jag inte kunnat hitta dem i något annat format än mina gamla vinyler. Det kanske inte är någon jättebra kvalitet på spelaren i sig, men det låter om den i varje fall. 

Favoritinlägg: Receptet på salta kolakakor. Min bästis hälsar att det funkar fint att ha i lite ingefära också, om en så vill.

Får "hjälp" med att blogga

Mars månads nagellack

Jag har tydligen tyckt att det har varit kul med nagellack igen den här månaden, för jag har målat på mig hela åtta stycken. De hamnade på naglarna i den här ordningen.

Pahlish, Witch of the Waste
Jag köpte hela Hey let's go!-kollektionen från Pahlish på Black Friday. Svårt att motstå en kollektion med Studio Ghibli-tema - inte för att jag försökte motstå den alltför hårt, ärligt talat. 
Witch of the Waste är med i filmen "Howl's moving castle" (min favorit tror jag) (kommer jag säga om fler filmer)och hon har en lila klänning på sig ungefär hela filmen. Lacket blev så klart lila, och i det massor av prismatiskt glitter. 

a England, Orlando
Den som kan sin Virginia Woolf vet att ett lack som heter Orlando kommer från Moments with Virginia-kollektionen.
Ett svart lack med holo som i och med den mörka basen får lite svårt att bilda regelrätta regnbågar. Lite mer scattered holo, men otroligt tjusigt ändå.

Atelier rouge, Nouveau départ
Jag kan tydligen inte låta bli att köpa lack från Atelier rouge, fastän att jag önskar att kvaliteten matchade priset bättre. Svårt att motstå när de släppte en liten kollektion med lack som vare sig var enbart i kräm eller i färgskalan röd/rosa/beige.

Nouveau départ är ett skimrigt isigt blått lack, och det framstod som nästan lite matt, fastän det i allra högsta grad hade fått blankt topplack på sig. Frostigt, kanske. Skulle ha platsat bra på Elsa...

a England, Virginia Woolf
Så klart från Moments with Virginia. Jag lyckades måla klart den kollektionen i mars. I min sammanfattning tror jag att det här kan vara mitt favoritlack i kollektionen, och det är som vanligt med lilla mig att jag har svårt att inte falla handlöst för vackra vinröda lack. Särskilt när de har så urtjusigt holo i sig.

a England, The waves
Det var svårt att få med holot som regnbågar sig i det här lacket på bild, men det finns där. Solen hann väl gå i moln, antar jag. Väldigt vackert lack oavsett om holot var med på noterna eller inte, för en sådan här tjusig blå nyans (ultramarin) blir jag alltid lite extra förtjust i.

Pahlish, Chihiro
Chihiro är vad den lilla flickan i heter i filmen "Spirited away" (som vann en Oscar för bästa animerade film 2003). Filmen heter "Sen to Chihiro no kamikakushi" i original.
Lacket är ett underligt mellanting mellan väldigt knalligt rosa, men ändå en mer dämpad rosrosa nyans. Det finns även massor av färgskiftande shimmer/mikroflakes i lacket, som främst skiftar i guld och koppar. I vissa ljus och vinklar tyckte jag mig också kunna ana en lila ton.

Depend O2, #643
"Mamma. Varför har du skalat av Donald Trumps hud och limmat fast den på naglarna?" Äkta fråga jag fick från mitt barn när jag bar det här lacket. Riktigt så hemskt tycker jag inte att det är, men det var inte riktigt vad jag önskat heller. Hade jag pillat på det i butik hade jag nog lämnat kvar det, men nu klickade jag hem den efter att ha fått för mig att det var mer orange än vad det verkligen var. Jag hoppades på en pastellig version av orange, men fick någon sorts aprikos i stället. 

Essie, Watermelon
Även om det här är första gången jag målar själv med Watermelon, så är det inte första gången jag bär det. Jag valde det en gång när jag fick en manikyr ute på lokal, och jag har velat införliva det i samlingen ända sedan dess. Det tog ett bra tag.
Watermelon har den där mörkrosa nyansen som är bara ett enda litet snäpp från att bli röd. Jag älskar det. Så klart.

Säsongssammanfattning: Castle Rock, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Den här säsongssammanfattningen blir den sista om serien "Castle Rock". Det är nämligen klart nu att serien är ännu en i raden av projekt som blir nedlagda på grund av år 2020  och en viss pandemi som stoppade upp alldeles för många produktioner. Synd, kan jag tycka. Mer om det längre ner.

I den här andra säsongen stöter vi på bekanta från bland annat "Misery" och "Salem's lot", men också gamla bekanta från Castle Rock i allmänhet och ansikten från förra säsongen i en annorlunda skepnad.

Bildkälla Tv series finale

Favoritavsnitt: 2x01 "Let the river run". Annie och hennes dotter Joy hamnar i Castle Rock efter en mindre bilolycka. De reser genom landet sökande efter The laughing plave, men Annie verkar även vara på flykt från något - eller någon.
2x05 "The laughing place" Ett avsnitt med tillbakablickar till Annies tidigare liv, och vad det var som hände som fick henne att fly.
2x10 "Clean" Striden om Castle Rock når sin klimax. Annie har en sak kvar att göra.

Favoritkaraktär: Annie. Kanske lite oväntat om en vet att hon heter Wilkes i efternamn och vad hon är för en i Stephen Kings skepnad. Många blinkningar åt det, särskilt i de sena avsnitten i säsongen.

Favoritpar: Joy och Chance. Bara aningen därom. Ack ja, för ung kärlek.

Bäst i säsongen: Hela Lizzie Caplans tolkning av Annie. Hon blev så perfekt med det rörelsemönster hon gav henne.

Värst i säsongen: Jag hade velat ha vissa saker mer förklarade för mig. Fick det förvisso i ett av avsnitten, men jag saknade kopplingen till "Staden som försvann" ändå. Och att det är så pass många frågor obesvarade i slutet av serien.

Övriga kommentarer: "Castle Rock" är en serie med avslutande säsonger, så egentligen gör det kanske inte jättemycket att det tog slut här. Det finns ett avslut ändå. Men! Det känns som att det finns så mycket mer att berätta och att det var meningen att det skulle bli minst en säsong till känns ganska tydligt. För lämnade vi inte Castle Rock ganska abrupt? Och var fanns vissa karaktärer som det letades efter? Och hur gick det egentligen för Nadia och Abdi? För Chance? Sådant skulle jag vilja ha ett svar på. 

FredagsFilmen revisited: Les Misérables

Nu har jag letat mig långt bak i arkivet. I januari 2013 hade filmen baserad på musikalen "Les Misérables" svensk premiär, och för en musikalälskare som mig var denna ett självklart ämne den dagen. Lägg där till att jag hade sett musikalen live på Cirkus i Stockholm 1990, så är det klart att intresset var stort. 
Det skulle dröja över ett år innan jag såg den dock, och jag har faktiskt inte sett den mer än en gång. 

Bildkälla Pinterest

Musikalen, och därmed filmen, är så klart baserad på romanen "Samhällets olycksbarn" av Victor Hugo, en bok jag har på min oändliga önskelista på Adlibris men ännu inte har läst.

Straffången Jean Valjean har flytt från sin dom och har genom åren förföljts av den nitiske fångvaktaren Javert. Valjean möter Fantine, en utsatt kvinna som är nära döden. Valjean lovar att ta hand om hennes dotter Cosette. 
Många år senare förälskar sig Cosette i den unge Marius. Han och hans vänner är studenter, och missnöjet bland folket växer och bidrar till det som ska komma att kallas Julirevolutionen. Allt till en bakgrund av musik.

Anne Hathaway fick en Oscar för sin roll som Fantine i den här filmen, och det är även hennes prestation som känns som den mest minnsevärda. Regissören Tom Hooper envisades med att alla sångnummer skulle spelas in live, och det var kanske inte all röster som höll för den utmaningen (*host* Russel Crowe *host*). Synd kan tyckas, för i övrigt är det en bra film och en fin adaption av ursprungsmaterialet.
Jag äger inte den här filmen, och tror inte jag någonsin kommer göra det heller. Det var roligare på pappret helt enkelt, att se ännu en stor musikal överföras från scen till vita duken. Men jag tycker inte att det höll hela vägen. Tyvärr. Jag är nöjd med att ha sett den, men filmen hade vunnit mycket på bättre sångnummer. Ibland är det där med ljudstudio inte så himla dumt faktiskt...

What I eat in a day #30 - Restfest

Vi försöker bli bättre på det där med att undvika matsvinn i det här huset, och då tycker jag att vi har varit ganska duktiga på det förut också. Det finns dock alltid utrymme för förbättringar, och ett led i det är att äta sina matrester. Ibland på nya sätt. Så blev min och E:s lunch den här dagen, i övrigt var det mesta nylagat.

Efter morgonens yoga och meditation sitter det fint med en god frukost. Min bestod den här morgonen av en kopp te (earl Grey), en tallrik jordgubbsyoghurt med min hemlagade granola, och även en bananboll - som mest är en puck.
Dagen innan hade vi nämligen ett gäng alldeles för prickiga bananer, som ingen ville äta som de var. I form av små bakverk slank de dock ner. De allra flesta hamnade i E:s mage, men jag hann äta den på bilden i varje fall.

Andra rester blev det alltså till lunch. Vi hade fått över "sås" från en middag bestående av butternutpumpa och gnocchi (recept i "Megavego" av Sara Ask och Lisa Bjärbo). Denna sås/fyllning värmde jag på med en skvätt grädde, så att den blev som en sorts stuvning till de små portionsomeletter jag gjorde. I omelettsmeten lade jag lite pesto som var kvar från en annan middag. Till min serverade jag lite tomat och cornichoner.

En annan sak en kan göra med väldigt prickiga bananer är ett smarrigt bananbröd. Jag hade gjort det också, för det var en del bananer där... Som synes var det inte bara jag som åt av bananbrödet, men teet i koppen fick jag behålla för mig själv, citronte den här gången.

Till middag prövade vi ett nytt recept, mozarellapasta. Väldigt gott och snabblagat, även om det mest var som en varm pastasallad caprese. Jag tyckte om det precis som det var, andra hade gärna sett att broccolin hade blivit fräst med lite vitlök. Vi får se hur det blir nästa gång vi äter det, för det lär vi göra.
Till min portion pasta åt jag romansallat och oliver.

Kvällsgodiset blev (som vanligt) en skål popcorn som jag och älskade maken delade på när vi tittade på tv tillsammans. 
Genomgående under dagen drack jag vatten. Så rolig var jag. 

"Med hjärtat som insats" av Simona Ahrnstedt

Kände mig för tillfället ganska mätt på att läsa fantasy och valde istället något välbekant - romance. Senaste boken av Simona Ahrnstedt, "Med hjärtat som insats", fanns med på årets bokrea och som sådan klickade jag hem den. Och läste den.

Bildkälla Goodreads

Dessie och Sam älskade varandra när de var unga. På en fest hände något som förstörde allt mellan dem. Ingen av dem hämtade sig riktigt från sveket.
Femton år senare arbetar Dessie som säkerhetsexpert. Som före detta elitsoldat är hon van vid att vara i våldsamma situationer. Vissa av dessa dröjer sig kvar.
Sam var invandrarkillen som ingen räknade med. Nu har han dock lyckats skapa ett framgångsrikt hotellimperium. I samband med den kommande invigningen av hans senaste hotell, får han motta mordhot och han behöver en livvakt. Ödet för Dessie i hans väg.

Jag vet vad jag får när jag läser Simona Ahrnstedt - romantik, hett sex, motstridiga känslor, käppar i hjulet, spännande upplösning och ett lyckligt slut. "Med hjärtat som insats" är inget undantag från det receptet. Simona Ahrnstedt skriver på ett sätt som griper tag, och jag vill alltid läsa vidare, även i de fall där storyn kanske inte faller mig helt på läppen.
I den här boken får vi återse några bekanta från "En enda..."-trilogin, och vi rör oss återigen i rika kretsar och vackra miljöer. Pengar är inget hinder, allt och alla kan köpas. Jag är kanske lite trött på det, ärligt talat. Det här att alla är så förbannat framgångsrika i vad de än tar sig för, inte direkt diskbänksrealism om vi säger som så. Kan visst vara kul som verklighetsflykt, men ofta känner jag att jag stör mig på de väldigt rika kretsarna. Och på alla dessa multipla orgasmer som står som spön i backen.

Men som sagt, jag vet vad jag får, och när jag är sugen på romance så blir jag aldrig besviken på Simona Ahrnstedt. Även när jag räknat ut handlingen långt i förväg.
Mitt betyg på "Med hjärtat som insats" är 3,5/5.

April bujo

Snart dags för månadsskifte igen, och därmed dags för mig att göra i ordning nya sidor i min bullet journal. Jag försöker bli färdig med dem ganska snart under andra halvan av månaden, för då brukar det ha dykt upp saker jag behöver skriva in, så även den här månaden.

Jag brukar ha grönt tema i april, för att min mamma fyller år i april (80 år i år!) och det är hennes favoritfärg. Så även den här gången, men jag visste också att jag vill ha den där gulliga washitejpen med fåglar. Så så fick det bli. Jag är nästan helt nöjd. Nästan... Mer om det längre ner.

Månadsöversikten som alltid tjänstgör som min startsida för månaden. Jag använder inte de här uppslagen vidare värst under månadernas gång, annat än som referens. Förr skrev jag in saker i dem, men det gör jag ytterst sällan nuförtiden. Trivs bättre med dem så här.

Uppslaget därefter är däremot flitigare använt. Dels är det här jag håller koll på och antecknar under läsandets gång om vald bok som månadens bok. Jag har bestämt vilken det blir, men inte skrivit in den än. Även plats för att skriva upp aprils nagellack, och på motsatt sida har jag min kassabok. 
Yogaverksamheten ligger fortfarande på is. Jag räknar inte med att vara igång med den igen förrän till hösten. Tyvärr.

Ett annat flitigt använt uppslag är det för en rad om dagen, vanekoll och humöröversikt. Här är jag och pillar varje dag - så klart. 

Nytt för denna månad är dock det här uppslaget. Att jag dedicerar en sida till att yoga med Adriene har vi sett förut, men att jag även börjat med månadsteman har jag kanske inte varit riktigt lika tydlig med. 
Jag har tyckt att det varit så kul med att dra en lapp om dagen ur en liten burk och sedan göra lappens uppmaning, I mars har temat varit vårstädning - i april är det mer rörelse som gäller. Och självklart kommer jag ha lappar med vilodagar också.

Nu kommer vi till det jag inte är så nöjd med den här månaden. Jag tänkte att det skulle vara kul att ha ett het uppslag per vecka igen, i stället för en vecka per sida som jag haft de senaste månaderna. I mitt huvud skulle det vara jättekäckt med en ruta för varje dag som var lite "slumpvis" placerad, men i realiteten tycker jag mest att det ser förfärligt rörigt ut. 
Kanske gör jag det lite mer strukturerat för nästa månad, kanske testar jag ett annat upplägg, kanske återgår jag till en vecka per sida, vi får se. I april får jag helt enkelt stå ut.
Citaten på veckouppslagen handlar den här månaden om fåglar.

a England, Moments with Virginia

Jag vet inte riktigt vad som hänt med a Englands hemsida/butik, för jag kan inte komma åt den sedan några veckor tillbaka. På Instagram verkar det vara precis som vanligt, så jag vet inte om sidan inte bara är tillgänglig för att jag bor där jag bor (Brexit?) eller om den är under omarbetning eller om det är något annat i görningen.

Vad jag däremot vet är jag precis lackade av sista lacket ut i den Viginia Woolf-inspirerade kollektionen Moments with Virginia, och då passar det ju utmärkt att visa upp de lacken i ett samlat inlägg.
Kollektionen består av 7 lack, alla med holo, och jag bar dem i den här ordningen.

Mrs Dalloway har så klart hämtat sin inspiration från boken med samma namn. Där nämns en smaragdgrön klänning, och vad passar då bättre än ett smaragdgrönt lack.  E kastade sig över det här och om jag inte minns fel så hade hon det på julafton. Jag höll mig ända till januari innan jag målade på det. Holo så klart.

To the lighthouse har även det hämtat inspitation från boken med samma namn. (Jag har inte läst den.)
Älskade maken fick välja färg och han valde lila och på den vägen var det. Vackert mörkviolett med holo.

Shakespeare's sister är inte bara en popduo från 90-talet utan även ett tankeexperiment i Woolfs "Ett eget rum", om Shakespeare's lika talangfulla syster som aldrig fick en chans att utveckla sin talang på grund av sitt kön. Den här systern fanns alltså inte på riktigt.
Det här väldigt ljusrosa lacket är valt utifrån det jag var minst sugen på just då. Så nära min egen hudton jag kan komma, fast rosa och med finfina holoregnbågar, som trots sitt utgångsläge var hyfsat underbar att bära.

The London scene valdes även det för att det var det jag var minst sugen på. Inspirationen kommer från essäsamlingen med samma namn, där Woolf ser de grå stenhusen i London. Lacket är alltså grått, möjligen med en aning silverton, och har så där fantastiska regnbågar att jag nästan sörjer lite när det är dags att ta av lacket.

Orlando har hämtat inspirationen från den helt underbara romanen med samman namn. Om Orlando som föds som man under den elisabetanska eran och lever genom århundradena utan att åldras, men hen byter kön på vägen och blir kvinna. Jag kan varmt rekommendera filmen med Tilda Swinton i titelrollen.
Lacket är svart och har väldigt vacker holoeffekt.

Virginia Woolf har så klart namn efter författaren själv. Ett svärtat granatrött hololack, eller mörkt vinrött om en hellre vill uttrycka det så. Jag tror egentligen inte att jag har någon favorit i kollektionen, men om jag har det så är det nog det här. 

The waves har även det inspirerats av en bok som jag inte läst. Än. Känner att jag vill läsa mer Woolf just nu. 
The waves är så klart blått, ultramarin till och med. Jag hade svårt att få till holot på de här bilderna, och upplevde det också som lite mer dämpat i det här lacket. Det krävde sitt ljus för att få till de där riktigt maffiga regnbågarana, men det var fint även när de var lite av det mjukare slaget.

Moments with Virginia är en fin kollektion där jag tyckte mycket om alla lacken. Jag drogs mest till juveltonerna, men även de ljusare var väldigt fina på, och var också bäst på att visa regnbågsholo. 

Jag köper mina a England från Hypnotic polish (Nederländsk nätbutik) där stora delar av kollektionen tyvärr är slutsåld i dagsläget. Det finns dock massor av andra fina lack om en blir sugen. Och nej, jag är inte sponsrad.

"Daughter of smoke and bone" av Laini Taylor

För något år sedan läste jag min första bok av Laini Taylor, "Strange the dreamer". Sedan dess har jag haft hennes bokserie "Daughter of smoke and bone" på min radar, en bokserie som började ges ut redan 2011, så jag är inte direkt föst på bollen här - snarare sist.
Bok ett i serien är alltså den som gett namn till hela rasket. Serien består av en trilogi, men det finns även en bok som handlar om några av bikaraktärerna i serien. Tyvärr har jag ingen av de andra böckerna i serien hos mig, men det rättar jag snart till.

Bildkälla Goodreads

Runt om i världen dyker inbrända handavtryck upp på dörrar. Märkena har satts där av bevingade främlingar som kommit genom en reva i skyn. 
I en mystisk butik håller förrådet av tänder på att bli oroväckande lågt.
Och i Prag kommer snart en konststudent bli inblandad i ett utomvärldsligt krig.
Karou fyller sitt skissblock med monster som kanske eller kanske inte är riktiga. Hon försvinner ofta iväg på mystiska ärenden, hon behärskar många språk (alla är kanske inte mänskliga) och hennes blå hår kommer inte från en flaska.
Vem hon är? Det vet hon inte helt själv. Men hon kommer snart få veta.

Jag har aldrig varit i Prag, men det är ett av mina drömresmål. Den här boken gjorde inte att jag längtade mindre, direkt. För att vara en stad jag aldrig har besökt, blir den väldigt levandegjord för mig, och det upplever jag även att andra miljöer blir. Jag känner att även de utomvärldsliga "resmålen" skulle kunna finnas inom räckhåll. Kanske inte så jättekul att besöka på grund av ett tusenårigt krig, men det skulle kanske gå om en hittade rätt passage. Och hade en gavriel att önska på.
"Daughter of smoke and bone" känns annars väldigt mycket som en startbok. Det är mycket som blir etablerat här som jag gissar kommer komma till hand senare i serien.
Det är också mycket bakgrund i bokens sista delar, som förklarar för Karou, och därmed oss. Jag kunde kanske tycka att det blev lite för långt där, då jag mest ville vidare i berättelsen vid det laget, och veta hur det skulle gå. Inte för att det var onödig information, men jag vill veta hur det ska gå framåt i handlingen, mer än vad jag är nyfiken på vad som hände förut. Boken slutar såklart på en cliffhanger...

Språket är precis så där poetiskt och bildrikt som jag minns från tidigare Laini Taylor-böcker, och som jag alltid faller lite handlöst för. Jag vill ha en tv-serie av det här! Det finns en chans till en film, om jag letar lite, men eftersom det händer så mycket i de här böckerna skulle jag hellre se dem adapterade till en serie. 

Mitt betyg på "Daughter of smoke and bone" blrv 4/5. 

Soundtrack of my life

 Annie Lennox - Lovesong for a vampire

Come into these arms again

And lay your body down

The rhythm of this trembling heart

Is beating like a drum

It beats for you, it bleeds for you

It knows not how it sounds

For it is the drum of drums

It is the song of songs

Once I had the rarest rose

That ever deigned to bloom

Cruel winter chilled the bud

And stole my flower too soon

Oh loneliness, oh hopelessness

To search the ends of time

For there is in all the world

No greater love than mine

Love oh love oh love oh 

Love oh love oh love oh

Love

Still falls the rain (still falls the rain)

Love oh love oh love oh 

Love oh love oh love oh

Love

Still falls the rain 

Love oh love oh love oh 

Love oh love oh love oh

Love

Be mine forever (be mine forever)

Love oh love oh love oh 

Love oh love oh love oh

Love

Let me be the only one

To keep you from the cold

Now the floor of heaven's lain

With stars of brightest gold

They shine for you, the shine for you

They burn for all to see

Come into these arms again

And set this spirit free

Tomma förpackningar sedan sist

Jag är nästan lite imponerad själv över att jag lyckats tömma tio förpackningar den här gången, och samtidigt lite förvånad över att vissa saker inte hamnat här än. Antar att de kommer dyka upp i april i stället. 
Vad jag inte är imponerad över är att samtliga tio förpackningar ska sorteras som plast. Jag vill inte riktigt förbruka så mycket plast egentligen, men nu gör jag tydligen det. Känns bra att jag enkelt kan sopsortera, men ändå. Jag vill inte riktigt använda mig av så mycket plast, och ska tänka ännu mer på det från och med nu.

ACO. Body lotion moist. Oparfymerad.
Jag hade med en sådan här förra tomma inlägget också, men den flarran var tömd redan i januari så det kanske inte är så konstigt att det är med en ny, eftersom det här är min favoritlotion. Har så klart ersatt den med en ny, och dess ersättare finns redan i huset, den med.
Betyg 5/5

Apotek Hjärtat. pH5. Duscholja. Oparfymerad.
Av de dusholjor jag har provat så är det här min favorit. Inte för att jag provat jättemånga, men varför fortsätta leta när jag hittat en jag gillar. Gjorde slut på den här sist gång jag duschade men har tyvärr ingen ersättare åt den. Inte säker på att jag kommer skaffa det heller just nu. Ska testa en annan grej först.
Betyg 4,5/5

Budgie. The apple cider scrub.
En ny favorit i hårtvättarrepertoaren. Tänk att det skulle dröja tills jag var 49 och ett halvt innan jag skulle upptäcka att det är skönt att skrubba all hud - inklusive den i hårbottnen. Det står på flaskan att den ska användas en gång i veckan, så då gör jag det. I mitt fall blir det varje gång jag tvättar håret, för det gör jag var 6:e dag. Och numera håller sig håret "nytvättat" nästan hela veckan. Självklart har jag redan startat upp en ny tub i duschen.
Betyg 5/5

Garnier. Respons. The yoghurt mask. Intensely hydrating.
Jag är osäker på varför jag köpte om den här efter att den tog slut förra gången. Den är helt okej som hårinpackning, men sådana använder jag faktiskt inte så värst ofta. Med andra ord är det mest E som använt den, och jag någon gång då och då när jag använt den som rakkräm när jag rakat benen. Blir nog inget omköp den här gången. Särskilt inte som förpackningen är synnerligen besvärlig i duschen.
Betyg 2/5

Depend O2. Cuticle peeling.
Eftersom jag ofta är ganska slarvig på att använda nagelbandspeeling, så har den här lilla tuben räckt ungefär hur länge som helst. Nu tog den slut och jag beställde genast en ny. Gillar att den är så lätt att använda, och att det går fort också. Lite läskigt att en kan bli blind av den bara...
Betyg 5/5

Burt's bees. Lip balm.
Just det här läppbalsamet med en hint av pepparmint har blivit min favorit från Burt's bees. Bland annat vill jag gärna ha just den på läpparna när jag ska sova, det har blivit lite av en ritual. Jag har skrapat ur det sista ur den här tuben och självklart ersatt den med en ny.
Betyg 5/5

Garnier. Skin active. Moisture bomb tissue mask.
Triss i arkmasker, och de är så pass lika i vad de tillför att jag lägger dem under samma "flik". Samtliga var så generöst indränkta att det fanns essens kvar i påsen för flera dagar framåt.
Pure charcoal. Pore tightening + hydrating. Här är det lätt att tro att masken ska vara svart. Och det är den också, men bara för att själva arket är det, inte essensen. Så hur mycket pure charcoal det är i den är jag fundersam på. Luktade till en början inte helt smaskigt, men det försvann snart. Helt okej, men inga mirakler. 3/5
Chamomile. Super hydrating + soothing. En väldigt trevlig mask, som kändes avkylande utan att ha blivit kyld. Lite tvålig doft, men inget stör vare sig känslig näsa eller känslig hud. 4/5
Pomegranate. Super hydrating + revitalizing mask. Också den här masken var trevlig att använda på alla sätt och vis. Mycket trevlig doft, lite bärig sådär. Rejält kylig dock. Kan vara min favorit av de jag har testat hittills. 4/5

Säsongssammanfattning: Chilling adventures of Sabrina, säsong 4

Som vanligt är det spoilervarning på tv-inläggen.

Förra året bestämde sig Netflix för att lägga ner serien om Sabrina efter säsong fyra. Fansen chockades, det skylldes på covid, jag kände mest att det var på tiden. 
Det var alltså inte med så värst stor entusiasm jag tog tag i att se den sista säsongen, och hade jag inte vetat att det var just den sista, så jag hade slutat titta efter första avsnittet den här säsongen - så pass dåligt insåg jag att jag tyckte att det hade blivit.
Och om inget annat bolag bestämmer sig för att plocka upp serien, så är det slut nu. Äntligen?

Bildkälla Polygon

Favoritavsnitt: 4x02 "Chapter Thirty: The uninvited" Jag är svag för bröllop och här är det två stycken, minsann. Eller tre? Ännu en av fasorna når Greendale, en som behöver bli inbjuden för att inte släppa lös sina fasor.
4x06 "Chapter Thirty-Four: The returned" Nästa fasa som kommer till Greendale för mig sig de uppståndna döda. Mambo Marie måste vinna över Den Uppståndne  i ett spel på liv och död, och The Fright Club tvingas delta i ett helvetiskt Battle of the Bands.
4x07 "Chapter Thirty-Five: The endless" I det parallella universumet försöker Sabrina Morningstar förstå vad det är som händer, när hon plötsligt upptäcker att hon är med i en tv-serie. Extra kuk för att Zelda och Hilda från 90-tals tv-serien är med i sina gamla roller, vilket gör att det till mycket blir ett metaavsnitt.

Favoritkaraktär: Sabrina. Spellman alltså. 

Favoritpar: Theo och Robin/Puck. 

Bäst i säsongen: Med tanke på hur irriterande jag tyckt att sångbitarna varit i andra säsonger, så är det lite överraskande hur pass bra jag gillade dem den här säsongen. Särskilt i "The returned".

Värst i säsongen: Lite väl mycket fokus i de första avsnitten på att Sabrina bara kan vara lycklig om hon är i ett förhållande, alltså behöver en man. Gillade inte det. 

Övriga kommentarer: Jag gillade hur serien slutade. Blev till och med lite dimmig på ögonen. Även om slutavsnittet inte var riktigt så bra som jag hade hoppats på.

"The Hobbit" av J.R.R. Tolkien

Jag erkänner gladeligen att jag inte är ett stort fan av Tolkien. Jag vet inte hur många gånger jag försökte läsa både "Bilbo" och "Sagan om ringen" men alltid gav upp. Gällande "Sagan om ringen" så ungefär när de besökte Tom Bombadill, när det gäller "Bilbo" så någonstans i kapitel ett när det bara dräller en massa namn och skägglängd och luvfärg överallt. Så himla tråkigt!
"Sagan om ringen" lyckades jag läsa när jag varit och sett första filmen och inte riktigt pallade med den cliffhangern. Det hjälpte att hoppa över sångerna...
"Bilbo" däremot har jag aldrig klarat av att ta mig igenom. Förrän nu, när jag lyssnade på den.

Bildkälla The Verge

Bilbo trivs bra där han är, som hobbitar så ofta gör. Det är något i honom som längtar lite efter äventyr, men då att resa går emot vad hobbitar vanligen längtar efter, så lägger han snart de planerna på hyllan. Tills trollkarlen Gandalf en dag dyker upp hos honom, och med honom en hel hoper dvärgar som behöver hans hjälp att återfå guldet som ligger gömt i berget som draken Smaug tagit ifrån deras förfäder. De behöver nämligen en tjuv, och Gandalf har sagt att Bilbo är en sådan. 
Bilbo följer med, till en början ovilligt, men snart finner han sin plats bland dvärgarna, och mer än en gång ska han komma att hjälpa dem ur olika knipor.

Jag tycker fortfarande inte att "Bilbo" är jättebra, men visst hjälpte det att lyssna på den. Dels för att jag kunde göra annat medan jag läste, som vika tvätt, städa, spela mobilspel, måla naglarna, laga mat - allt det där som folk alltid tycker är så bra med ljudböcker (själv blir jag lätt distraherad och tappar tråden, så jag föredrar att hålla i en fysisk bok). Dels för att jag hittade en dramatiserad uppläsning på YouTube, och det blev intressantare att höra sångerna (superdupertråkiga) sjungas samt att höra replikskiften i dialogerna. Även om det är samma uppläsare, och jag ibland störde ihjäl mig på att han envisades med att försöka låta som de gör i filmerna.
Boken blir lite av ett antiklimax också, där allt går ut på den strapatsrika resan till berget och sedan händer allt så fort att jag nästan inte hängde med. En riktig korvfest är det också. Inte en enda kvinnlig karaktär, om jag inte missade någon i bara farten. Något som gör att verkligen förstår varför Peter Jackson valde att peta in Evangeline Lily i filmerna, och skapa lite romans. Sedan att svälla ut boken till tre filmer... Känns det som att inte direkt fanns grundmaterial till. Så är "Hobbit"-trilogin inte lika bra som "Lord of the rings"-trilogin heller. Och jag tänker fortsätta påstå att filmerna är bättre än böckerna, för i mina ögon är de det. 

Mitt betyg på den lyssnade versionen av "The Hobbit" blev 2/5. Det är okej, men inte mer än så. Och nu är jag färdig med att läsa Tolkien för det här livet.

Sett på tv: WandaVision

Som alltid spoilervarning när jag skriver om tv.

Jag har uppfattat Disney's/Marvel's tv-serie "WandaVision" som en miniserie, men jag kan så klart ha fel och det blir massa säsonger av det här. Vem vet. Vad jag vet är att serien går att se på Disney+, och eftersom vi har den kanalen är det så vi har sett den. 

Bildkälla ElDia

 Serien är uppbyggd som en typisk amerikansk sit-com, komplett med burkskratt och hela baletten. Eller "filmed before a studio audience" som det stod till en början. De första avsnitten tyckte jag var ganska dåliga, amerikansk hemmafru med en twist. Även om avsnitten hoppade i tidsperioder den utspelade sig - första avsnittet var 50-tal, andra 60-tal och så vidare. 
Men ganska snart börjar underliga saker hända, och det visar sig att den värld som serien utspelar sig inte alls är den som vi först kan tro. Det ligger något annat bakom, något stort och ganska sorgligt.

Vi får även träffa en hel del karaktärer som inte direkt har varit med förut i MCU, men som jag anar kommer spela större roll i framtidens MCU, samt att vi får återse en och annan bekanting - vissa i lite annorlunda form. 

Ju längre vi kommer i serien desto längre blir avsnitten, från de inledande halvtimmesavsnitten, till de avslutande som är uppemot timmen långa. Och som vanligt med Marvel lönar det sig att sitta kvar till eftertexterna är slut. En och annan extrascen blir det.

Jag älskade inte direkt "WandaVision" men det beror nog främst på att jag inte riktigt gillat Wanda i Avengers, samt att jag alltid har haft lite svårt för Elizabeth Olsen. Jag kan inte sätta fingret på det, men det är något med henne som stör mig. Föredrar henne framför hennes systrar dock...
Det är en sevärd serie om en liksom jag slukar det mesta i MCU-väg, visst med större glädje än annat så klart. Spekulationer pågår om "WandaVision" ska knytas ihop med "Doctor Strange 2", men det återstår att se.

FredagsFilmen: Gemini Man

Har du tillgång till ett Netflix-konto och vill ha något lagom hjärnslött att ockupera sinnet med denna fredag, så kan jag rekommendera "Gemini Man". Vill du kunna tänka själv så rekommenderar jag något annat.

Bildkälla Flixfilmer

Henry Brogan har bestämt sig för att lägga geväret på hyllan efter en lång karriär som lönnmördare åt staten. Att hoppa av visar sig däremot inte vara det lättaste, och snart jagas han av en annan lönnmördare som verkar kunna förutse allt han tar sig för.
Han upptäcker snart att hans förföljare är en klon av honom själv, och nu måste han komma på vem som ligger bakom denna utveckling - och varför.

Det här är alltså ungefär so förutsebart och korkat som det verkar, men det finns ändå ett visst nöje i det. Jag vet exakt vad jag får - rykande action och massor av onödigt våld. 
Så länge filmen handlade om en lönnmördare som vet för mycket och måste fly för sitt liv, så var filmen helt okej. Drt var när det blev Will Smith x 2 som jag tröttnade. Då blev det mest en kavalkad av CGI och explosioner, farande i jetplan kors och tvärs över Atlanten, och ett så illa uttänkt motiv att det var tråkigt. Filmens enda kvinnliga karaktär var förvisso full i jävlar anamma, men om hon tillförde så värst mycket vet jag inte. Hon var kanske inte utbytbar mot en lampa, för lampor kan inte slåss med skurkar, men hon kändes utbytbar mot ungefär vem som helst. Filmen klarar så klart inte av Bechdel-testet.

Visst underhållningsvärde finns dock, mitt i allt det dumma och fullkomligt osannolika. Men så värst bra? Njä.

"The strange and beautiful sorrows of Ava Lavender" av Leslye Walton

Att arkiveras i mappen "Booktube made me read it" hittar vi boken "The strange and beautiful sorrows of Ava Lavender". En ovanlig liten bok som konstaterar att kärlek får oss att göra underliga saker.

Bildkälla Goodreads

Olycklig i kärlek är något av familjen Rouxs arv. Ava försöker hitta ledtrådar till sitt eget (kärleks)liv i sin mammas och sin mormors kärlekshistorier, eller brist därpå. En av hennes största undringar rör de vingar hon föddes med. 

En del saga, en del släktkrönika, en del mystiska händelser, en del spöken som försöker kommunicera - rör ihop och du får den här boken. Vissa klassar den som magisk realism, men då Avas vingar i högsta grad ifrågasätts, och alla andra underliga saker som händer i grannskapet mest sopas under mattan eller inte riktigt ses för vad de är, så tycker jag nog mer att det liknar en saga. En ganska tragisk saga, som borde ha försetts med varningstext för våld och våldtäkt. Många klassar även in den som Unga vuxna, men jag vet inte om jag riktigt håller med där heller. Till viss del ja, med sin något excentriska handling, men jag tycker det känns som att det är alldeles för mycket sex och våld för att passa den riktigt unga läsaren.

Jag tyckte inte heller värst bra om boken. Jag hittade ingen karaktär jag riktigt tyckte om. Jag gillade heller inte riktigt greppet med första person-perspektiv, eftersom boken handlar om så många olika personer där författaren går på djupet in i deras känsloliv. Det blir liksom lite svårköpt då. Jag tyckte också att berättelsen var lite rörig, i flera fall glömde jag bort vilka de olika karaktärerna var. Språket var vackert och vissa delar av boken var bra, men inte så att jag tyckte den förtjänade mer än 2/5 i betyg.
 

Salta kolakakor

Kolakakor är ju väldigt gott. Men för mig som har trillat ner i salted caramel-träsket är det vansinnigt kul att upptäcka hur lätt det är att uppdatera vad som kan vara en av världens bästa kakor till en ännu bättre kaka. Med en enda ingrediens.

Salta kolakakor

100 g smör
1 dl socker
1 msk vaniljsocker
1 msk sirap
2½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
½ tsk salt

Rör rumsvarmt fett poröst tillsammans med sockret. Tillsätt övriga ingredienser och blanda snabbt ihop till en deg. Eller dumpa allt i en matberedare och hacka ihop degen snabbt, så gör jag nästan alltid.
Rulla ut degen till tre längder och lägg dem på en plåt. Platta ut deglängderna lite, gärna med en gaffel för att få ett fint mönster.
Grädda kakorna i 175 graders ugnsvärme, 10-12 minuter tills de är gyllene. Skär upp dem i sneda kakor medan de är varma.

För extra sälta går det finfint att strössla över lite flingsalt. Det går så klart att ta mindre salt också, de blir märkbart salta (men inte för salta) med ½ tsk. Vill du inte ha salta kakor alls går det finemang att utesluta det helt och hållet, så får du jättegoda kolakakor i stället.

Ett litet tips: När du mäter upp sirapen, gör en grop i mjölet med matskeden och sprutta ner sirapen där. Helt kladdfritt!

Plajaderna om "Det här kommer göra ont" av Adam Kay

Vi längtar en hel massa efter att kunna ses igen på riktigt, vi i bokcirkeln Plejaderna. Fram till dess är det digitala möten som gäller och så var det även i söndags. Jag passar såklart på att duka upp gofika ändå, men som vanligt är det då rakt inte.
I söndags avhandlade vi boken "Det här kommer göra ont" av Adam Kay, en bok som fick oss att definiera vilka böcker vi ska läsa i Plejaderna lite bättre.

Bildkälla Goodreads

Efter 6 år i läkaryrket står inte Adam ut längre. Han bestämmer sig för att hänga upp stetoskopet för gott och finna ett annat livskall. Han blir komiker och skribent. När en politiker börjar göra hätska utspel mot läkare blir Adam sur och bestämmer sig för att låta sin röst om sitt förra yrke bli hörd. Han letar fram sina dagböcker från den tid då han var praktiserande läkare och skriver en bok. En stundtals väldigt rolig bok, men med en allvarlig bottenklang.

Det med den här boken som fick oss att bättre definiera vilka böcker vi läser är det faktum att det här är en memoarbok. Sådana är såklart ofta mycket läsvärda, men från början har vi sagt att vi ska läsa böcker som är: skönlitterära, finns på pocket på svenska och/eller inte kostar mer än 100 kronor i inköp, inte är alltför långa och inte är den inledande boken i en serie (om inte serien består av fristående böcker). Med de "reglerna" borde vi alltså inte ha läst den här boken, men vi lät det bero den här gången. Sedan är så mycket av det som händer i "det här kommer göra ont" av sådan karaktär att det känns som att det är fiktion - men det är det alltså inte.
Boken är lättläst och gick snabbt och lätt att läsa för oss alla. Sedan kanske vi inte alltid förstod syftet med boken förrän en bit in i den, men när det blev tydligare blev boken bättre. 
Händelserna i boken kommer från Storbritannien, ett land med en ganska unik sjukvård globalt sett. Patienten får den vård den behöver oavsett kostnad, utan att betala annat än möjligen en liten patientavgift. En patient på akutavdelningen ska ha blivit bedömd inom fyra timmar. Det här ställer stora krav på personalen, som ofta arbetar långa pass, och gärna förväntas ställa upp på extra pass. Eller få ett pass tilldelat sig en dag mitt i en inbokad utlandssemester... 
Om läkarens stundtals omöjliga arbetsbörda handlar den här boken, men även om patientmöten. Roliga möten dominerar boken, och det här är en bok att skratta högt åt. En av oss lyssnade på boken på sin pendelresa och tyckte att det var lite åt det pinsamma hållet att få en skrattattack på en av sina resor. Så kan det gå. Men det är inte bara roligt, även om det mest tragiska även det går att berätta i en humoristisk ton - fram tills det inte är roligt längre. Fram tills Adam inte orkar längre och slutar. 
För det här är en bok där skrattet fastnar i halsen, mer än en gång, skulle det visa sig.
Boken innehåller ganska många fotnötter som alla utom de som lyssnade på boken hade vissa problem med. Den som läste e-bok fick alla samlade i slutet av varje kapitel, och då dessa endast markerats som stjärnor var det svårt att veta vart de hörde. Vi som läste fysisk bok upplevde att de var väldigt små. Stjärnan som markerade dem var så små att de mest såg ut som prickar, eller en ojämnhet i pappret boken är tryckt på, och texten på fotnoten var i minsta laget även den. Sedan tillförde de här fotnötterna mycket. För oss som inte haft mycket kontakt med vården var det guld värd att få medicinska termer och diagnoser förklarade, samt att det ofta förekom små roliga anekdoter även i fotnötterna. Jag skulle inte vilja vara utan dem, men kanske ett annat utförande på dem.

Betygen blev ganska samstämda den här gången. Lägst betyg var 3 och högsta 4,2. Medelbetyget landade på 3,6/5. Mitt betyg blev 4/5.

"The Starless sea" av Erin Morgenstern

Erin Morgenstern debuterade med boken "The Night circus" och det här är hennes andra bok som kom ut 2019. Jag har varit väldigt sugen på att läsa den ända sedan dess, och nu har så äntligen skett.

Bildkälla Goodreads

Zachary Ezra Rawlings lånar en underlig bok på ett bibliotek. Han blir chockad när han finner sig själv i boken. 
I ett försök att förstå varför han är med i boken beger han sig till en maskeradbal. Där träffar han två personer som för alltid ska ändra hans liv, fast det vet han inte än.
Han blir lockad att besöka ett hemligt sällskap för att försöka komma över en annan bok, och när han hastigt måste fly därifrån finner han svaret på  sina frågor när han går igenom en målad dörr och hamnar i en värld av berättelser som verkar pågå för evigt.

Jag gillade den här mer än "Night circus". "Starless sea" är väldigt mångbottnad och innehåller element av saga, mytologi och ren fantasi. Världarna som skapas känns väldigt speciella, men det finns ändå något i dem som känns bekant. 
Det finns många berättare och många berättelser och dessa möter vi kapitelvis. Zachary är dock vår centralgestalt och det är kring honom berättelsen blommar ut. Jag känner att jag inte är färdig med boken än, fastän att jag har läst ut den. För den är inte helt lätt att få grepp om, med sina många trådar att väva ihop, där vissa trådar gått av utan jag märkt den förrän långt senare. Och jag gillar det. Jag gillar att jag inte sitter och slöläser utan att jag verkligen behöver hänga med i texten. En bok som gjord för att läsas ganska långsamt och sedan läsas om. Många gånger.
Språket är fantasieggande och bildrikt och jag kom på mig själv med att vilja se det här översatt till en tv-serie. Jag vill se de här miljöerna, se hur vissa saker ser ut genom någon annans ögon än bara mina. För jag har en tydlig bild, men den skiljer sig säkert från vem som helst annan. Erin Morgenstern skriver i sitt efterord att hon alltid tänker på dofter när hon skriver, och det märks. Boken får en annan sorts liv på grund av de doftnoter som finns med genom hela berättelsen. Jag gillar!

Mitt betyg på "The Starless sea" blev 5/5. Årets första fullpoängare!

PS. Jag hittade en så underbar rad i den här boken att jag var "tvungen"  att ändra i min header och ge den rum där. 
We are all stardust and stories.

FredagsFilmen: The hate U give

Februaris favoritfilm blev "The hate U give", baserad på romanen med samma namn av Angie Thomas. Boken är så klart ännu bättre, men filmen är en väldigt bra adaption av sitt ursprungsmaterial.
Ämnet för boken och filmen är ganska tungt, så var beredd med näsduken och bered dig på att bli berörd mellan nävarna med popcorn.

Bildkälla Viaplay

Starr lever i två olika världar. Hemma i det slitna grannskapet är hon en sorts Starr, och på den nästan helvita privatskolan är hon en annan. Hon jobbar hårt för att separera de två världarna.
När hon blir vittne till hur hennes barndomskamrat blir skjuten av en polis ser hon gränserna mellan dessa världar lösas upp. Hon pressas från olika håll i hur hon ska agera, och det blir viktigt för henne att stå upp och att finna sig egen röst.

Hur blödig jag är? Vad sägs om börjar-gråta-av-trailern-blödig. Det här är en riktigt tung film att titta på och den ger en (tror jag) bra bild av något jag aldrig kommer förstå - hur det är att vara färgad i USA. Filmen känns på alla sätt och vis högaktuell, och vissa bilder kunde lika väl vara dokumentära sådana från förra årets Black Lives Matter-protester, som gjorda i en filmstudio. Älskade maken ställde till och med frågan om hur pass ny den var, eftersom den känns så dagsaktuell, men den är från 2018. Inte jättegammal, men äldre än protesterna.
Det finns vissa saker jag saknar från boken, men jag förstår till 100% att filmen fick den vinkling den fick. Att våldet och rasismen mot svarta fick bli central, och att gängen och Starrs kamp med sig själv och sina båda världar fick sitta i baksätet. En stor bihandling från boken finns inte alls med, och Starrs uppgörelse med sina vänner såg också den annorlunda ut, och där tyckte jag om bokversionen bättre.

En väldigt bra film. Tung, men viktig. Se den. Läs boken.

"Lille prinsen" av Antoine de Saint-Exupéry

Jag har aldrig läst "Den lille prinsen". Jag har haft en vag aning om dess handling, och att den älskats i många decennier av både barn och vuxna, men jag har aldrig läst den. Trots att den finns i vårt hus. 
Häromdagen fick jag dock helt av en slump syn på den där den stod i bokhyllan i källaren och bestämde mig för att nu var det dags. Minsann. Och det var det.

Bildkälla Goodreads

Piloten har kraschlandat med sitt flygplan mitt i Sahara. När han reparerar planet dyker den lille Prinsen upp och han berättar om livet på sin planet, och alla andra planeter - och deras härskare - som han mött på sin reda mot Jorden och den plats han nu befinner sig på. Berättelserna om Blomman, fröerna som försöker ta över planeter, och vulkaner som behöver sotas lämnar aldrig piloten. Här har han försökt skriva ner dem.

Tur att det gick fort att läsa den här berättelsen, för om den tyckte jag inte. Det är också tur att han skriver tidigt i texten att han egentligen inte kan rita, för jag tycker illustrationerna är ganska fula. Hade jag kunnat göra det bättre själv? Troligen inte, men så försöker jag inte heller.
Jag har svårt att förstå hur just den här boken har kunnat bli så hyllad, men det är väl något filosofiskt och fantasifullt i texten som jag inte förstår. Så kan det få vara ibland.

Mitt betyg på "Lille prinsen" blev 2/5.

Croissanter

Finns det något godare än varma croissanter till frukost? Gärna med en klick smör och någon god marmelad till, eller en riktigt skarp ost. 
Sedan är det ju inte alla av oss som har lyxen att bo nära ett bageri så att det går att köpa hem färska och varma croissanter till helgens (eller vardagens) frukostar. Det finns ju frysta att köpa och grädda själv, såklart, eller så nöjer en sig med en dagsgammal som mikras lite i ugnen. Men det är ju inte riktigt samma sak. Så jag bakade mina egna.

Egentligen är det inte jättesvårt att baka egna croissanter (eller wienerbröd som använder samma metod) men det tar lite tid i anspråk. Arbetsmomenten går dock ganska fort, och medan en väntar på att degen vilar så finns det säkert annat att göra. Som att läsa en bok till exempel.

Dagens frukost. Knep för varma croissanter en vanlig vardag längst ner i inlägget.

Croissanter

25 g jäst
2½ dl vatten
2 tsk salt
1 msk socker
1 ägg
ca 10 dl vetemjöl
100 g smör

Smula jästen i en bunke. Lös upp den i ljummet vatten (20° C).
Tillsätt salt, socker, ägg och 7-8 dl mjöl, lite i taget, och arbeta degen blank och smidig. I maskin tar det ungefär 3 minuter, räkna med det dubbla om du jobbar degen för hand.

Ta upp degen på ett mjölat bakbord och kavla ut den till en fyrkant som är ca 1 cm tjock. Mjöla bord och kavel så att ingenting fastnar.
Skär smöret i tunna skivor och lägg på ena halvan av degen (inte ända ut på kanterna), vik över den andra halvan och nyp till i kanterna så att smöret inte kan smita ut.
Kavla degen försiktigt, mjöla noga, till en avlång kaka som viks i tredjedelar. Svep in den i plastfolie och låt den vila i kylen 20 - 30 minuter. Om det går hål på degen kan den lagas med lite mjöl.
Upprepa kavling och vikning minst två gånger, gärna tre. Låt degen vila kallt varje gång den vikts.
Kavla ut degen till 20 x 50 cm. Skär eller sporra ut fyrkanter som är 10 x 10 cm stora, dela dessa på diagonalen så att du får 20 trianglar. 
Kavla ut varje del med några snabba tag och rulla sedan ihop dem från basen till spetsen. Forma dem till böjda gifflar och lägg dem med skarven neråt på en plåt klädd med bakplåtspapper. 
Täck  dem med den tunn bakduk och låt dem jäsa på en varm plats i 20 minuter.
Pensla bröden med uppvispat ägg (och strö över vallmofrön om du vill ha på det).
Grädda i 250° varm ugn, 10-12 minuter. Croissanterna ska få ganska kraftig färg i bottnen.

Godast nygräddade, medan de ännu är varma. Och när du inte orkar fler så frys in resten samma dag de bakats. Blir som nygräddade om tar dem från frysen och värmer dem i 200° i 4 minuter. Jag vet, för det var så jag gjorde i morse.

Pain au chocolat? Jag har aldrig testat det själv, men det borde ju inte vara svårare än att sporra ut fyrkanter av degen, lägga hackad choklad eller chokladknappar på degen och sedan rulla ihop den till en avlång bulle och jäsa och grädda som ovan. Antar jag. Jag är faktiskt inte så förtjust i choklad att jag har testat denna teori själv.

Vad jag läste (ut) i februari

Det känns lite underligt att sitta här vid skrivbordet med en hög om sju böcker bredvid mig, eftersom jag inte tyckt att jag har varit jätteduktig på att läsa den senaste tiden. En av de sju är såklart månadsboken som jag läste både i januari och februari, och så finns här två böcker av det mer snabblästa slaget med mer bild än ord. Men de är böcker de med, så då gills de. 
Här är de på hög alla sju, med den jag läste ut först överst och den jag läste ut sist underst. Precis som vanligt, med andra ord.

Inklusive en vacker tulpanbukett och en solglimt.

"Mytos: De grekiska myterna återberättade" av Stephen Fry fick jag i julklapp av mina svärföräldrar. En rapp och humoristisk bok som gör precis vad den heter - återberättar den grekiska mytologin. Jag älskade inte allt med den, men det mesta och jag gav den 4/5 i betyg.

"Fangs" av Sarah Andersen lånade jag av E och läste på Alla Hjärtans Dag. För vad passar bättre en sådan dag om inte en grafisk roman om en vampyr och en varulv som blir kära i varandra, med alla problem det kan medföra. 4/5 i betyg även här.

"The thousand autumns od Jacob de Zoet" av David Mitchell. Jag hade mellan varven väldigt tråkigt när jag läst den här boken. Dessutom hade jag bitvis svårt med språket och tyckte det var alldeles för lite om bokens hjältinna och alldeles för mycket historisk politik. Inte dålig, men inte heller värst intressant. Det tog lång tid för mig att läsa ut den, men den förtjänar ändå 3/5 i betyg.

"Det här kommer göra ont" av Adam Kay. Eftersom det gått så trögt med läsningen för min del den senaste tiden, så valde jag att läsa nästa bok för Plejaderna (bokcirkeln) extra tidigt. Eftersom vi inte haft vår (digitala) träff än, så säger jag inte mer än så.

"Labyrinten" av Simon Stålenhag är den andra av de tecknade böckerna jag läste. Stålenhags böcker är som bilderböcker för vuxna, med helt fantastiska bilder som är verklighetsnära, fantasieggande och stundtals otäcka. Ibland allt på en gång. Den här dystopin känns som hans mörkaste bok hittills. Betyget blev 4/5.

"Bellman. Biografin" av Carina Burman var månadsboken jag valde att läsa under både januari och februari, då den är väldigt omfångsrik. Mycket hänvisningar till Bellmans diktning, och en intressant historisk inblick i ett liv under 1700-talets senare hälft. Betyget blev 4/5.

"Elatsoe" av Darcie Little Badger blev månadens favoritbok. En magisk realism/fantasy baserad på magi, mytologi och sägner, främst från Amerikas ursprungsbefolkning. Dessutom något av kriminalhistoria. Gissa betyget? 4/5 - ännu en gång i februari. 

De senaste åren har mars varit min starkaste läsmånad. Vi får se hur det blir med den saken i år.