Pussel-Dagens

Låt: Lyssnat mycket på a-ha sista tiden, men har ingen särskild som snurrar runt i huvudet.
Outfit: Beige leggings, svart t-shirt, ibland svart huvtröja. Allt från H&M.
Smink: Testkör en mascara för att se om jag gjort ett fynd eller kastat 50 pengar i sjön.
Nagellack: Mycket slitet Teal or no deal från H&M. 
Doft: Vanilla touch från La Rive.
Läser: Tragglar vidare med "Tales of King Arthur and the Knights of the Round Table". Bara resten kvar. Sista skvätten av "Stöld" av Ann-Heléne Laestadius, som är samtalsämne för Plejadernas nästa cirkelträff.
Frukost: Earl Grey med mjölk. Äggröra, smörgås och vindruvor.
Middag: Kycklingköttbullar med ris.
Pryl: Pussel. Är ju så himla kul, och hyfsat avkopplande. Just nu 1000 bitar The world of Shakespeare. Vill ha fler pussel i den här serien, för kul!
Motion: Stretch, motionscykel, promenad.
Kvällsnöje: Läsa ut min bok. Kanske börja på en ny.
Att tillägga: Idag fyller min svärfar år. Och Schumi the cat fyller hon med (tror vi)(uppskattad födelsedag av vant öga). Hela 17 år! Mattes lilla pälskling.

Senast tömda

Bara tre tomma förpackningar sedan sist. Lite så jag blev förvånad själv över hur lite jag har gjort slut på. Å andra sidan tror jag inte att det kommer se värst mycket annorlunda ut nästa gång, för jag har inte så mycket som sjunger på slutversen i badrummet. Tror jag.

Ica. Ekologiskt certifierad kroppslotion. Oparfymerad.
Favoriten från ACO var fortfarande slut när det var dags att köpa ny lotion, så den här har hittat hem till oss i repris. Frågan är om jag kanske inte tycker aningens bättre om den här, till och med. För den kommer i en tub som är lättare att tömma, och för att den faktiskt är väldigt dryg. Annars är den en helt vanlig hudlotion. Kanske inte kommer byta helt och hållet, men ett prisvärt alternativ.
Betyg 5/5

The Ordinary. Retinol 1% in squalane.
Jag var 50+ när jag började använda retinol. Till skillnad från de där jätteunga tjejerna som håller på att förstöra sin hud med produkter som inte är till för dem... Märker jag någon skillnad? Kan jag inte påstå. Jag har ändå skaffat en ny likadan som den här, när den här började ge med sig, men kommer nog testa med en annan retinol (eller dylikt) när den här tagit slut.
Betyg 3/5

It's skin. Honey. Firm & glow mask sheet.
En riktig favorit bland arkmaskerna. Så pass att jag lyckades köpa dubbletter när jag maskshoppade senast. Det var kanske inte riktigt meningen, men det känns ändå bra att veta att det finns en till i samlingen. Skulle kunna köpa den här i bulk bara för att jag älskar doften så mycket. Fanns den som parfym skulle jag vilja ha den parfymen. Sedan är masken i sig härlig också. Sitter bra, kladdar inte, sjunker in fint. Doftar underbart. Förresten. Sa jag att den doftade gott? 
Betyg 5/5

Sett på TV: Resident Alien, säsong 1

Spoilervarning på TV-inlägg.

Det är ju synd att det bara är den första säsongen av "Resident Alien" som finns att se på Netflix. Råkar veta att den tredje säsongen precis avslutats annars, men den lär jag få vänta på. Får kanske göra som min svägerska och se om på det som finns, för det här är riktigt bra.

Bildkälla Prime Video

I den lilla staden Patience i Colorados berg, har stadens läkare precis blivit mördad. Tur då att en av stugorna vid sjön ägs av en välkänd läkare från New York, Harry Vanderspeigle. Han kallas in både för att undersöka den döda kroppen, och för att ta över den avlidne läkarens patienter tills en ersättare kan hittas.
Vad de inte vet är att doktor Vanderspeigle är död, och att en utomjording från en okänd planet har tagit över hans molekylära struktur. Men det finns de som kan se igenom Harrys kamouflage, och ser honom för den han verkligen är. En av dessa bor så klart i Patience.
Utomjordingen Harry kraschade på vår planet när han var utsänd att utföra ett uppdrag, och han är nu fast på Jorden medan han söker efter viktiga delar som föll av hans skepp. Men ju mer mänsklig Harry känner sig, desto svårare får han att utföra sitt uppdrag - att utrota hela mänskligheten.

Så pass rolig. Alan Tudyk är en riktig pärla som Harry. Han är annars kanske mest känd som röstskådespelare, men här får han en chans att briljera med allt han har. Även i andra roller är skådespeleriet top notch, och det är en så brokig och rolig skara individer vi får möta den här första säsongen, att det känns lite jobbigt att behöva vänta på fortsättningen. Men, men...

FredagsFilmen: The Wife

För några veckor sedan valde älskade maken och jag att se "The Wife" som kvällsmysfilm, då vi hade turen att hitta den på SVT Play, där den tyvärr inte längre finns tillgänglig.
Vi kände för en lite mer lågmäld film, där vi kunde få tänka lite. Att den dessutom delvis utspelar sig i Sverige gör inte saken sämre.
Filmen är baserad på en roman av Meg Wolitzer, som jag inte har läst.

Bildkälla Rotten tomatoes

Joan är gift med den hyllade författaren Joe Castleman. När de gifte sig lade hon sin egen författarkarriär på hyllan, och klev helt in i rollen som den stöttande författarhustrun. Nu har Joe tilldelats Nobelpriset i litteratur, och på resan till Stockholm för att ta emot priset, tar de med sig sin son.
Joe har alltid varit en kvinnokarl, något som Joan sett mellan fingrarna med. Men när en nyfiken författare, som ska skriva en biografi om Joe, ställer vissa frågor, finns det hemligheter som bubblar upp till ytan, och Joan börjar ifrågasätta vissa val hon gjort i livet.

Filmen innehåller dels nutidsskildringar från det att Joe får veta att han fått priset, fram till kvällen för utdelningen. Dels får vi tillbakablickar från när Joe och Joan träffades, och hur deras liv formats. 
Det är skickligt berättat, men vad annat kan man vänta sig när Glenn Close och Jonathan Pryce spelar de ledande rollerna. För regin står Björn Runge. 
Mycket sevärd film.

"Emma" av Jane Austen

Det här var inte första gången jag läste "Emma", men eftersom jag läser om Jane Austens romaner i utgivningsordning så var det nu dags för "Emma". "Emma" blev även den sista av Jane Austens romaner att ges ut under hennes levnad. 

Bildkälla The StoryGraph

Emma Woodhouse har som nöje att para ihop sina vänner med varandra. Hon har just fått sin guvernant/sällskapsdam lyckligt bortgift med en herre i trakten, och nu faller hennes ögon på en elev på byns flickskola. Harriet Smith har ett okänt ursprung, men Emma tror sig kunna finna ett gott parti för henne. Under tiden händer det mycket i trakten kring godset som Emma bor i. Nya bekantskaper, och gamla. Utflykter, baler och jordgubbsplockning. Och Emma börjar tvivla på sitt beslut att aldrig själv gifta sig.

Jag hade ärligt talat en hel del problem när jag läste den här boken. Jag tyckte det var jobbigt med den omoderna engelskan, och kände att jag ofta tröttnade på att läsa. Så jag började lyssna istället, och då gick det galant. Ibland satt jag med med min egen bok, och ibland lyssnade medan jag gjorde annat. 
Eftersom det här var minst tredje gången jag läste "Emma" bestämde jag mig för att titta/lyssna lite närmare på relationen mellan Emma och hennes pappa den här gången. I de flesta filmadaptionerna framställs herr Woodhouse som en putslustig hypokondriker. Någon att fnissa lite åt och som Emma behöver navigera omkring för att få gå på bjudningar och annat. Men är det verkligen så oskyldigt som det verkar? Kan det inte vara så att Emmas beslut att aldrig gifta sig är grundat i att hennes pappa gör det omöjligt, genom att aldrig låta henne göra saker på egen hand utan att se till att hon är varm, inte utsätts för drag, och att han själv alltid har något att göra och någon att prata med? Emma pratar avundsjukt om att hon aldrig har sett havet, där hennes syster med familj spenderat några veckor. Emma har aldrig ens besökt Boxhill, som ligger endast sju miles bort. Hennes överbeskyddande pappa har helt enkelt inte vågat släppa lös henne. Till och med i bokens slut, när lyckan verkar vara som störst för Emma, inser hon att hon inte kan gifta sig och lämna hemmet så länge hennes far lever. Det blir mer tragiskt än putslustig hypokondriker då.
Annars är det lite som vanligt en vass samhällsskildring från Jane Austen. Om vikten av att hålla sig på sin plats i samhället och inte försöka klassklättra hur som helst. Visst finns det dråpliga situationer, och karaktärer både att älska, irritera sig på, och fullständigt avsky. Och så romantik. Så klart.

Mitt betyg på "Emma" står kvar, 4/5.