Sett på TV: The Rookie, säsong 5

Spoilervarning på TV-inlägg, precis som alltid.

Så var jag klar med alla avsnitt av "The Rookie" som finns att se på strömningskanaler jag har tillgång till. Säsong 6 finns på TV4Play, men sjuan verkar än så länge lysa med sin frånvaro. Serien blev dessutom nyligen förlängd med en säsong åtta, men dit lär det vara ett tag kvar. 
Jag kommer snart börja titta på någon annan serie med andra ord, men nu avslutar vi denna här.

Bildkälla Rotten tomatoes

Efter att ha fått sin Golden Ticket väljer Nolan att bli handledare åt den nya aspiranten Celina Juarez. Hon använder gärna sin intuition i sitt arbete, något som kan ställa till det för Nolan. Snart kommer de ändå varandra nära, och han hjälper henne få svar på en av hennes livs stora frågor - vem som kidnappade och mördade hennes lillasyster när de var små.
Wes får betala för sin inblandning i Elijah Stones affärer, något som oroar Angela mycket då de har en liten son, och Angela blivit gravid igen.
Lucy och Tim arbetar undercover som Jake och Sava, vilket tänder en gnista mellan dem. Inte helt problemfritt, ska det visa sig.

Säsongen började ungefär där den förra slutade och hoppade sedan några steg framåt i tiden så att Thorsen plötsligt var färdig polis och Nolan klar att jobba som handledare. Vi fick också återse flera kända ansikten bland skurkarna. Så där så att det känns som att varje säsong ska ha minst ett avsnitt med Oscar the skurk och någon annan ondis från tidigare säsonger. Också en och annan karaktär av slapsticktyp, och varför inte ett avsnitt per säsong som kretsar kring en true crime dokumentär? Det har även varit några avsnitt som spiller över på en annan serie, spin offen "The Rookie: Feds". Den serien fick bara en säsong, men det betyder att vissa fall har FBI-agenter som hjälper till med eller behöver hjälp med ett och annat fall.
Som tur är för mig, så slutade inte säsong 5 med någon stor cliffhanger. (Eller jo - en.) Däremot med ett avsnitt som jag på riktigt tyckte var creepy. Nästan lite mardrömsmaterial där.

Dags för nästa cykelserie! Om några dagar. Ska koppla av med några YouTube-videos jag sparat först.

Sett på TV: This is the Zodiac speaking

För en person som mig, som älskar true crime och har så gjort sedan barndomen, så är det ibland intressant att grotta ner sig i en bra bok eller dokumentär. När jag så får nys om att det finns en dokumentär om en seriemördare lika mytomspunnen som Jack the Ripper, så blev jag så klart intresserad. "This is the Zodiac speaking" är en Netflixdokumentär i tre delar om just Zodiac-mördaren, som aldrig blivit identifierad.

Bildkälla Rotten Tomatoes

Dokumentären kretsar kring familjen Seawater, och deras vänskap med läraren Arthur Leigh Allen. Han är väldigt mån om barnen i familjen, och tar dem ofta med på utflykter i sin bil, ibland övernattningar. Många år senare ska flera av syskonen börja omvärdera vänskapen, när hemligheter börjar bubbla upp till ytan. Samtidigt som vänskapen växer mellan Seawaters och Allen, härjar en seriemördare i Kalifornien som kallar sig Zodiac. Polisen har en misstänkt, men bevisningen blir svår.

Enligt den här dokumentären är det alltså Allen som är Zodiac-mördaren, och här presenteras olika bevis för att det skulle vara så. Dock ges inga svar, och det är ännu för tidigt att säga att mördaren är identifierad. Dokumentären är ändå intressant, då den går in på Zodiac-morden, och även pratar om chiffren han fick publicerade och som ännu inte är helt lösta. 
Det finns en del som pekar på att det kan vara Allen som är mördaren, men det finns också saker som inte verkar visa på det. De har ju (troligen) lyckats lösa vem Jack the Ripper var, så kanske en dag vet vi även vem Zodiac var. 

Tjugofem år

Man hinner med en hel del tillsammans på 25 år.
Som att skaffa hus. Driva och lägga ner ett företag. Uppfostra tre barn till fina vuxna individer. Skaffa katt. Skaffa en katt till. Uppleva svåra motgångar och på något sätt ta sig igenom dem. Drabbas av mental ohälsa och jobba igenom den också, även om man aldrig kommer bli helt bra. Eller? Stötta varandra i sorg. Glädjas med varandra i medgång.
Man hinner leva ett helt liv. Och jag är så glad över att ha fått levt det tillsammans med min bästa vän.
Silverbröllop idag.
Jag älskar dig.

Definitivt inte en dagsfärsk bild.

FredagsFilmen: Rosens namn

Eftersom jag nyligen läst Umberto Ecos bok "The name of the rose" och tyckt sådär om den, så tänkte jag att månadens tema hos FredagsFilmen kunde få bli det lite ovanliga Filmen är bättre än boken. I mitt tycke så klart. Och jag tycker verkligen att "Rosens namn" är bättre som film än som bok.

Bildkälla Shat the movies

Novisen Adso och hans mästare William av Baskerville kommer år 1327 till ett kloster för att undersöka ett dödsfall. Broder William följer de ledtrådar som finns, men när fler munkar dör kallar abboten dit inkvisitionen, som snabbt lägger skulden på en ung flicka som Adso förälskat sig i.

Till skillnad från boken som frossar i detaljer och utvecklingar om religion och tolkningar av religiös filosofi, så får deckarmysteriet ta nästan all plats här. Som en medeltida Sherlock Holmes, och jag har gissat hela tiden att det inte är någon slump att Sean Connerys karaktär heter just William av Baskerville.
Nu var det så klart ganska så länge sedan jag såg filmen, men med tanke på att jag tog mig an boken med förtjusning och lämnade den inte lika förtjust, så är mitt minne av filmen en helt annan än den jag fick i bokform. Och som sagt - filmen är bättre.

Aprils lilla bokhög

Haft en sådan där mellanmånad med min läsning igen. Trots 6 utlästa böcker var det ingen som riktigt klämtade till, utan det mesta hamnade i mellanbetygsträsket. Överlag känner jag att det var alldeles för länge sedan jag verkligen älskade en bok. Särskilt en jag läser för första gången, omläsningar gör jag ju ofta av en anledning, och den anledningen är att jag vet att boken är värd det.
I en hög ser de utlästa böckerna från april ut så här, med först utläst överst och så vidare.

"Andra röster, andra rum" var Truman Capotes debutroman, och den räknas som en milstolpe i amerikansk 1900-talslitteratur. Den handlar om Joel som efter sin mammas död tvingas flytta till sin pappa och hans nya familj i en dammig småstad i södra USA. En intressant bok med vackert språk, och en del väldigt intressanta karaktärer. Mitt betyg blev 3/5.

"Sommarboken" av Tove Jansson var senaste boken att läsas för Plejaderna. Boken skildrar barnet Sophias sommar på en ö i Finska viken och hennes äventyr med sin farmor. Hela tempot i boken känns sommar, med ett lunkande tempo, även om jag upplevde den som både lätt- och snabbläst. Tyvärr tyckte jag också att den var lite småtråkig, och betyget blev endast 2,5/5 från mitt håll. Plejadernas medelbetyg blev 2,6.

"Jag är glad att mamma dog" av Jenette McCurdy är en memoarbok som återigen satte strålkastaren på barnskådespelare och deras tillvaro. Hur mycket som är för barnets egen skull, och vad som är för att göra en (eller båda) förälder nöjd. Jenette hetsades in i branschen av sin mamma, vilket ledde till både ätstörningar och missbruksproblem. Det är först efter mammans död som Jennette kan frigöra sig, men resan dit är inte lätt. Boken är rappt skriven, och har en humoristiskt ton trots ett svårt och tungt ämne. Betyget blev 3/5.

"Gift" av Ben Hubbard var menad som aprils månadsbok, men var så pass lätt att läsa och hade så många illustrationer att tempot jag höll kändes alldeles för långsamt, och i slutet valde jag att bara läsa ut den. Precis som man kan ana av titeln handlar boken om gifter och hur de har använts genom historien. Intressant, men lite väl lättöverskådligt. Den gick aldrig ner på djupet i sitt ämne. Betyg 3/5.

"The name of the rose" av Umberto Eco hamnar i den ovanliga kategorin "filmen är bättre". Den här berättelsen om munken Adso av Melk och hans mästare William av Baskerville blev väldigt utdragen och långsam när den hamnade på pränt. Jag tyckte ofta att den var direkt tråkig, och hade det inte varit för mordmysteriet hade det här varit ett totalt bottennapp. Nu valde jag att ge den 2,75/5 i betyg.

"Harvey" av Emma Cline blev aprils favoritbok. En kort bok om en dag i Harveys liv. Nästa dag ska dom falla i målet där han står som anklagad. Inga poäng på att gissa att det handlar om Harvey Weinstein. Det här är inte en bok som står på hans sida, och att den väljer att inte göra det genom att beskriva skeendena genom honom ger boken en intressant vinkel. Skönlitterär, ska påpekas. Jag gav den 4/5 i betyg.