tisdag 15 oktober 2024

"Slade House" av David Mitchell

Den andra Mitchell-boken jag satte tänderna i, efter favoriten "Cloud Atlas", var hans ganska korta roman "Slade House". Då när det begav sig var jag mest nyfiken på om han var en one hit wonder för mig, men det skulle visa sig att jag snarare hittat en ny favoritförfattare. Vad jag inte var medveten om riktigt än var det universum Mitchell skapat, där alla hans böcker på något sätt hänger ihop med skeenden och karaktärer. Därav min omläsning nu, för jag vill se den utvecklas i den takt böckerna kom ut.

Bildkälla The StoryGraph

Välkommen till Slade House. Genom den lilla dörren i den höga muren bjuds du in att besöka en vacker trädgård och en lika vackert hus. Huset verkar vara för stort för sin omgivning, men när du kommit hit vill du inte lämna det. Och när du väl vill lämna finner du att det inte längre är möjligt. 

Berättarmässigt hör den här boken ihop med Mitchells universum i allmänhet, men med "The Bone clocks" i synnerhet. Dock nämns även saker från flera av de tidigare böckerna, så den som är bekant med Mitchell (som jag anser mig vara nu) känner säkert igen sig.
"Slade House" består av fem olika berättelser, alla skrivna i jag-form. Handlingen startar 1979 och gör sedan avstamp vart nionde år med en ny berättelse, en ny person att följa. Alla fem är på ett eller annat sätt offer för Slade House och det som sker där, det som vi läsare får berättat för oss allteftersom handlingen går framåt. Det är spännande, ibland sorgligt och ibland riktigt läskigt.

Mitt betyg på "Slade House" är samma den här gången som den första gången jag läste den, 4/5.

lördag 12 oktober 2024

"Never" av Jessa Hastings

Jag vet inte riktigt hur det kom sig att "Never" hittade hem till mig, men troligen är det någon på YouTube som sagt bra saker om den och sedan hittade jag den till ett bra pris på Adlibris och slog till. Sedan fick den ligga i hyllan ett bra tag innan jag tog tag i det hela och började läsa.

Bildkälla The StoryGraph

Hela sitt liv har Daphne Darling vetat att Peter Pan kommer komma och besöka henne och ta henne till Neverland, så som han gjort med generationer av Darling-flickor. Men Peter kommer aldrig till hennes fönster, och Daphne börjar ge upp hoppet, samtidigt som hennes äldre släktingar undrar om något hemst hänt honom.
När han väl dyker upp ser han inte ut som förut. Han har åldrats och är nu närmare Daphne i ålder, som snart ska fylla 18 år. Efter lite tvekan bestämmer hon sig ändå för att följa med Peter till Neverland, för att få uppleva äventyr.
Väl framme dröjer set dock inte länge innan Peter Pan visar sig från sitt rätta opålitliga jag, och Daphne träffar istället Jamison Hook, son till kapten Hook. Hon dras till båda de unga männen, och frågan är vad hon ska välja att göra, samtidigt som en profetias uppfyllelse närmar sig.

"Never" visade sig vara den första delen i en serie om jag vet inte hur många böcker. Jag vet dock att jag inte kommer läsa dem. För det här var en jädra soppa, milt uttryckt. Det märks att copyrighten på Peter Pan utgått, för annars borde Jessa Hastings vara väldigt orolig för att bli stämd. Hennes Peter Pan är nämligen en sexistisk, misogyn tjejtjusare med stora problem att hålla sina läppar (och andra kroppsdelar) på en enda tjej. Han är dessutom en mördare, gaslightar till höger och vänster, ska bestämma allt om alla, kidnappar tydligen barn - och överger dem han tröttnar på, drogar de som bor med honom och är rent allmänt en riktig jävla skitunge. Fast i en (någorlunda) vuxen kropp.
Boken är också konstigt uppbyggd med massor av fotnötter som inte betyder något alls vare sig för brödtexten eller handlingen. Jag slutade läsa dem helt efter ett tag, för att spara på hjärncellerna. Det är dessutom ett hattande fram och tillbaka i boken, mellan Pan och Hook, glömma och komma minnas, fara upp till bagageinlämningen i molnen och lassa av minnen som är jobbiga och inte passar i Daphnes liv för stunden. Boken känns barnslig och repetitiv, samtidigt som det är ett tjat om Daphnes kyss och att ha sex. Med tanke på karaktärernas ålder, och mentala ålder i Peter Pans fall, så känns det väldigt... äckligt,är nog ordet jag söker. Jag tycker sexuellt innehåll med minderåriga är det nämligen, hur maskerat det än är. 
Självklart kommer det gå och helvete med det mesta i slutet av boken, så att Jessa Hastings ska kunna skriva fler Never-böcker, men jag tycker ändå att det är anmärkningsvärt att den stora elaka skurken dyker upp först på bokens sista 60 sidor, och klaras av tämligen snabbt.
Tror jag mig veta redan nu hur hela serien kommer sluta? Ja, för precis så förutsebart är det. Och inte läsvärt alls.
Boken har som tagline: Never is an awfully long time. Men det stämmer inte. Never är liksom ingen tid överhuvudtaget. Till skillnad från de timmar jag slösade på att läsa den här boken, timmar jag aldrig får tillbaka. Så varför läste jag den, fastän jag funderade på att lägga undan den redan efter två kapitel? För att jag blev envis. Det är enda anledningen. Det fanns ingenting jag tyckte om med den här boken, förutom att omslaget är rätt så fint. 

"Never" av Jessa Hastings fick betyget 1/5 av mig. En av årets sämsta böcker.

fredag 11 oktober 2024

FredagsFilmen: Gerald's game

Att sortera in under kategorin filmer jag har tänkt se ungefär hur länge som helst, har turen nu kommit till filmen "Gerald's game" ("Geralds lek") som är baserad på Stephen Kings roman med samma namn. Filmen har funnits ett bra tag, sedan 2017, men tog alltså mig sju år att äntligen titta på den. Då är ändå "Geralds lek" en av Kings bättre romaner, som dessutom berättarmässigt hör ihop med likaledes utmärkta "Dolores Claiborne" (som filmades redan 1995 med Kathy Bates i titelrollen).

Bildkälla The movie database

Gifta paret Jessie och Gerald beger sig till sitt avlägset belägna hus vid stranden, för att komma undan en helg och för att försöka sätta lite krydda på sitt sexliv. Leken går dock snabbt överstyr, och Jessie finner sig vara helt ensam då Gerald plötsligt avlider av en hjärtattack. Fastbunden vid sänggaveln med två par handklovar inser Jessie snart att för att klara sig ur sin knipa behöver hon ta till alla sina knep och leta långt tillbaka i minnet för att finna lösningen på ett till synes oöverstigligt problem. Men dörren till stugan har lämnats olåst, och vem som helst kan ta sig in.



För att handla om en kvinna som ligger fastbunden i en säng så händer det väldigt mycket i den här filmen. Dels i minnen från Jessies liv, men även i hennes egna fantasier kring sin situation. Om nu allting verkligen är fantasier. Det var länge sedan jag läste boken, men om jag inte minns helt tokigt så är det här en väldigt trogen adaption av romanen. Så är regissören/manusförfattaren Mike Flanagan också ett stort fan av Stephen King, och när han filmatiserat hans böcker är han alltid väldigt trogen till ursprungsmaterialet. (Därför känns det glädjande att han planerar att ta tag i Mörka tornet och äntligen göra något (film, tv-serie) som kommer närmare källan än filmen från 2017.)
Jag gillade den här filmen. Den var alldeles lagom läskig för någon som mig, som inte alls älskar att bli alltför skrämd av filmer. Läsa skräck - nemas problemas. Titta på det - aj, mitt hjärta.
Om jag blev sugen på att läsa om boken? Självklart. Tur att jag har den i bokhyllan. Filmen har jag inte i bokhyllan, men den finns att streama på Netflix.

torsdag 10 oktober 2024

Nobels litteraturpris 2024

Det är alltid lika roligt när Nobelpriset i litteratur går till en författare jag redan har läst, och kan tänka mig att läsa mer av. Det är några år sedan Plejaderna läste "Vegetarianen" av Han Kang, men jag minns att jag gillade den. Det är alltså den Sydkoreanska författaren Han Kang, född 1970, som i år tilldelas detta prestigefulla pris. Grattis!

Bildkälla El Pais

Förutom ovan nämnda "Vegetarianen" finns hennes böcker "Den vita boken", "Levande och döda" och "Jag tar inte farväl" översatta till svenska. Om jag precis lade dem på önskelistan? Kanske*.... 

*självklart

onsdag 9 oktober 2024

What I eat in a day #42 - Hemmajobb

Häromdagen jobbade älskade maken hemifrån och jag med, för det är ju det jag gör allra oftast. ("Jobb".) Jag körde mitt vanliga race, och hade även ansvaret för att älskade maken fick i sig en någorlunda vettig lunch. Inte helt lätt med tanke på att vi hade ganska tomma förråd då vi hamnat i slutet av vår veckohandling. Men det där löste jag. Eftersom jag är bra på det sättet.


Efter morgonens meditation och yoga var det frukostdags. Jag valde gröt den här gången, med äpple. Dels äpple i själva gröten, men även ovanpå, tillsammans med pumpakärnor, kanel och lönnsirap. Till det te med mjölk. Jag tror det var PG tips i muggen den här gången.



Nästan som vanligt när jag äter gröt så blir jag hungrig igen efter ett tag. Så efter min tur på motionscykeln var jag lite blodsockertrött och valde att äta en müslibar. Dem här med yoghurt och bär kommer från Ica Basic och är en av mina favoriter. Den med choklad funkar den med, men eftersom den är med just choklad så är det inte den som är favoriten.



Till lunch gjorde jag ett slags mellanting av quesadilla och pizza. Mellan två tortillabröd som jag brett tomatpuré och oregano på smackade jag på med massor av ost och bitar av stekt bacon. Lite olja i pannan, några minuter på medelhög värme och det var serverat. Jag gjorde tre stycken som vi delade på, älskade maken och jag. Så nu har jag två tortillabröd kvar att göra något med...



Jag hade bakat inför kanelbullens dag, så vi fikade på bullar och te. (Älskade maken drack kaffe.) Den utan pärlsocker är en kardemumma/kanelbulle, den med pärlsocker är en helt vanlig kanelbulle. Den här gången var det Earl Grey i koppen.



Efter jobbet drog älskade maken iväg på go cart, och jag stannade hemma och läste och lagade kvällsmat. Det blev en Grekisk plåt, som jag gjort vegetarisk och på ett annat sätt än i ursprungsreceptet. Gott blev det, och mycket. Och det var väl tur, för då blev det lunchlåda till en annan dag åt älskade maken.



På kvällen tittade vi på TV och käkade massor av popcorn. 
Men drack jag ingenting på hela dagen, förutom te? Jo då. Massor av vatten. Både från glas och från min vattenflaska. Ska till och med ta en klunk nu. Skål!