FredagsFilmen: Life of Pi

Jag gillar tigrar. Jag tycker de är några av världens vackraste djur och när jag får en inkomst igen ska jag bli tigerfadder, det har jag bestämt för länge sedan.

Den här dataanimerade tigern, Richard Parker, är också fin. Hela filmen "Life of Pi" (eller "Berättelsen om Pi" om ni föredrar den svenska titeln) är faktiskt fin. Ändå kände jag mig helt oberörd av den. Jag tycker storyn försvann i alla vackra bilder. Filmen är gjord för 3D, som jag inte tycker om.

Det handlar alltså om Pi som ska flytta från Indien till Kanada med sin familj och djuren på det zoo som hans pappa driver. Fraktbåten de färdas på råkar ut för en storm och Pi väcks en natt av oväsen och tar sig upp på däck. Båten sjunker och Pi finner sig snart vara ensam ombord på en av livbåtarna, i sällskap med en vildsint bengalisk tiger.

Att sortera in i filen "glad att jag har sett men behöver inte se igen".

Majfavoriter

Ännu en månad som snart går i graven. I morgon blir det FredagsFilm och skolavslutning, så jag fuskar lite och summerar den här månaden en dag för tidigt. Och ja - maj har varit rätt så mycket av en skitmånad den också.

Födelsedagsbarn: Älskade maken som fyllde år i tisdags.
Kläder: Gula. Och världens gosigaste grårandiga tröja. Funderar på att köpa en till så att jag alltid kan ha en även om den ena skulle behöva tvättas. Som en snuttefilt liksom.

Nagellack: Har inte haft så många nya på mig den här månaden utan mest kört favoriter i repris, eller svart, eller mina egenfrankade. Nytt som jag verkligen gillat är dock den här, mjukgråa Smoke från BB Couture.
Tv-program: "Glee". Man kan väl lugnt påstå att jag är aningen besatt. Och aningen frustrerad över hur säsong 4 slutade. Piskade soffan med mina hörlurar av frustration...
Skolhändelse: Spela upp "Gravölen". Och att inse att jag aldrig mer vill sluta med teater.
Festlighet: Har hunnit klämma in Fantastiska Fyran-fest och grillkväll hos Perny. För att inte tala om att jag varit på bio, för första gången på en halv evighet, och sett Star Trek Into darkness.

Frisyr: Luggen har växt så jädra mycket nu att jag tror vi kan anse att den är satt på utväxt igen. Och så vill jag färga. Helst en dip-dye/ombrering eller slingor. Jag tänker färgglatt. Jag tänker Lady Gaga, enhörningar och My Little Pony. Eller bara riktigt mörkt petrolgrönt.

Pussgurka: Älskade maken. Utan honom skulle jag nog ligga som en blöt fläck i ett hörn och dallra. Och mina fantastiska vänner - gud vad jag älskar er!

Soundtrack of my life

Adam Lambert - Better than I know myself

Cold as ice

And more bitter than a December

Winter night

That's how I treated you

And I know that I

I sometimes tend to lose my temper

And I cross the line

Yeah that's the truth

I know it gets hard sometimes

But I could never 

Leave your side

No matter what I say

'Cuz if I wanted to go

I woulda gone by now

But I really need you near me

To keep my mind off the egde

If I wanted to leave

I woulda left by now

But you're the only one that knows me

Better than I know myself

All along

I tried to pretend it didn't matter

If I was alone

But deep down I know

If you were gone

For even a day I wouldn't know which

Way to turn

'Cuz I'm lost without you

I know it gets hard sometimes

But I could never

Leave your side

No matter what I say

'Cuz if I wanted to go

I woulda gone by now

But I really need you near me

To keep my mind off the edge

If I wanted to leave

I woulda left by now

But you're the only one that knows me

Better than I know myself

I get kinda dark

Let it go too far

I can be obnoxiuos at times

But try and see my heart

'Cuz I need you now

So don't let me down

You're the only thing in this world

I would die without

'Cuz if I wanted to go

I woulda gone by now

But I really need you near me

To keep my mind off the edge

If I wanted to leave

I woulda left by now

But you're the only one that knows me

Better than I know myself

Tjatar jag om Adam Lambert? Kanske det, but who gives a flying fuck. Just den här låten tänker jag mycket på älskade maken när jag hör. Och mig själv. Titta på videon så förstår ni varför. Gissa vem som är jag just nu. 
Det här är en sådan där låt som får mig att önska att jag kunde sjunga och verkligen gjorde det. För då skulle jag sjunga lungorna ur mig till den här.

Och nu blir det reklamfilm...

Kära ni på reklambyrån som gör reklam för diverse tandkräm.

Produkten blir inte mer trovärdig för att ni trycker upp en tandläkare/skådis i ett hörn, bakom lite tandläkarutrustning, och filmar hen med sneda vinklar.
Det enda som händer är att jag blir lite trött. Och inte går på den lätta.

Sicken dag

Efter ett par nätter med dålig sömn (som att vakna 3:44 av att regnet piskar mot sovrumsfönstret och det var svårt att somna om efter det) en heldag ute i solen med massor av uppdrag att göra och som resultat av det ett tvärslocknade på soffan när jag kom hem - så var det lite svårt att ställa om min grötiga hjärna till att vara värdinna för dagens kalas.
Älskade maken fyller år idag och hans föräldrar, hans syster med familj och mina föräldrar har precis lämnat oss efter en kväll med salladsbuffé, rabarberkaka, rosé och allmänt snicksnack. Jag tror minsann jag ska svimma i säng tidigt idag. Känner mig helt ur slag om jag ska vara ärlig.

Grattis älskling! Förlåt om jag sabbade din födelsedag med att vara en tristpåse. Älskar dig.

Låt oss tala lite om tårar, shall we?

Så här kan man se ut en helt vanlig tisdag (förra veckan) när man precis läst ut en fanfic som slutade lite sorgligt ("The Sidhe" av Chazzam). Det var början det. Och sedan slutade jag inte gråta på hela dagen nästan, förutom när jag var i skolan och hade föreställningar. Efter en liten stund var det nämligen helt klart så att jag inte längre grät över slutet på en berättelse. Jag hade tänkt att jag skulle bryta ihop när slutproduktionen var klar men jag började alltså en dag för tidigt.

Jag har gråtit väldigt mycket det här året. I morse började jag gråta när jag sminkade mig. Tårar och eyeliner är ingen bra kombination, det blev ganska kladdigt. Det kommer alltid oväntat. Det kan vara att jag hör något, läser något, säger något eller bara tänker på något. Jag försöker hålla hjärnan tom för gissa hur trött jag är på att må så här. Väldigt.

Det här är alltså vad jag tampats med det senaste dryga halvåret. Att aldrig veta när tårarna ska komma, om det går att stoppa dem. Så jag gömmer mig. Umgås så lite jag kan och när jag gör det klistrar jag på glada jag ovanpå den här ledsna. Det är så här jag ser ut inuti ungefär hela tiden. Ledsen och ångestladdad. Min sociala fobi blir bara värre och värre. Jag vill inte träffa folk, jag vill inte prata med folk.

Och nu är det alltså meningen att jag ska börja söka jobb igen. Skriva brev och framhärda min förträfflighet när jag känner mig som en påse skit. Det fungerar inte så bra kan man väl säga...

Mors Dag-ens

Fin min jag gör. Ska vi räkna dubbelhakor?

Outfit: T-shirt (som jag borde jogga i), linne, mintgröna solglasögon och spräckliga byxor från det där stället som tillhandahåller största delen av min garderob. Converse med Union flag.
Smink: Lite mascara och målade i brynen bara.
Nagellack: I've been looking for you forever från Totally Klaine. Mitt eget alltså.
Frisyr: Nytvättat. Syns på att lockarna är all over the place.
Doft: Lovely från Sarah Jessica Parker.
Klocka: Endless från cK. Gammal goding som jag letat fram att satt nytt batteri i.
Smycke: Armbanden. Glömde örhängen idag igen...
Fika: Hos världens bästa Perny. Te, Brago, chokladtårta. Omnomnom.
Middag: Pasta med aubergine och mozzarella. Också omnomnom.
Pryl: Lackblogg.
Sysselsättning: Bli firad på Mors Dag (äntligen!), läsa, umgås, slöa. För det är söndag.
Låt: Blackbird. I Glee-versionen.
Kvällsnöje: Kanske lite "True blood"? Skulle inte något emot att gleeka lite heller...
Att tillägga: Två saker som hänt idag:
1) Jag blev firad på Mors Dag med frukost på sängen och tecken på uppskattning i form av små presenter och blommor. Något jag längtat efter några år...
2) Har lackbloggat igen. Vågar dock inte säga att jag är helt och hållet på banan igen, för det vet jag inte om jag är. Sådan där sak som tiden får utvisa.

Dagens

Outfit: H&M igen, gud så repetitiv jag är. Idag i form av en blå blommönstrad klänning med cut outs på axlarna och leggins.
Smink: Ljusblått öga med guldig underliner och rosa läppglans.
Nagellack: Magic mint från Glitter Nail Polish.
Frisyr: Otvättat i tofs och uppnålad lugg.
Doft: Rain från Marc Jacobs.
Klocka: Letade fram en gammal Swatch ut gömmorna. Guldfärgad från deras 007-kollektion som kom för en herrans massa år sedan. Min är modellen For your eyes only.
Smycke: Mina armband och min morgongåva. Medaljong i guld med andra ord.
Fika: Frukt och te. Och lakrits.
Middag: Grillat.
Pryl: Torrshampo.
Sysselsättning: Jobbelijobb, prata strunt (och allvar), veckohandla, läsa, koppla av.
Låt: Vad som helst med Adam Lambert. Knarkandet av hans musik fortsätter.
Kvällsnöje: Lilla E är sugen på att se "Berättelsen om Pi" så om inget oväntat inträffar så blir det filmkväll. Och så tänkte jag duscha.
Att tillägga: Jag är ytterst nära ett beslut nu angående nagelbloggen och det blir inte nedläggning i varje fall. Kanske blir ett inlägg redan om en dag eller två.

FredagsFilmen: The help aka Niceville

Det här med att ge en ny engelsk titel till en engelskspråkig film (eller bok) - kommer aldrig begripa mig på det. Vad var det för fel på att behålla originaltiteln "The Help"? Eller döpa om den till "Hemhjälpen" eller något? Begriper inte. (Och ja - jag vet att Niceville är vad de kallar staden i boken som Skeeter skriver i boken/filmen.)

Bildkälla Movienewz.com

Eftersom Plejaderna precis har avhandlat den här boken kände jag att det låg nära till hand att skriva om filem baserad på boken idag. På samma sätt som jag fortfarande inte har läst ut boken har jag heller inte sett filmen. Jag antar dock att handlingen är densamma  - Skeeter återvänder till sin barndomsstad efter åren på universitet och blir bestört över hur hennes väninnor behandlar sina svarta hembiträden. Hon bestämmer sig för att skriva en bok om detta och tar hjälp av Aibileen och Minny som berättar sanningen om vad som försiggår bakom de fina fasaderna.

Har bland annat vunnit en Oscar för bästa kvinnliga biroll (Octavia Spencer) och vunnit och blivit nominerad till många andra filmpriser.

Mrs Data målar naglarna?

Jag har lust att lack-blogga igen. Eller snarare - jag vill ha lust att lack-blogga igen. Har känt så ett par dagar nu, att det vore kul att göra inlägg igen. Särskilt med min egenfrankade kollektion som är klar nu. Men...

Samtidigt som jag vill så vill jag inte. Det är något som hindrar mig. Prestationsångest eller något. Jag vet nämligen att det kommer bli svårt för mig att skriva på samma sätt som jag än gång gjorde. Jag kommer ha svårt att ha den där lite roliga tonen som jag försökte ha. Den personliga som var helt och hållet jag. Jag har inte lust att vara personlig längre. Det har sårat mig och jag vet inte om jag fixar att bjuda på mig själv på det sättet mer.

Delar av min kollektion Totally Klaine. Finns två lack till.

Jag får stöttning av mina läsare där, de vill ha mig tillbaka. Och det är klart att jag är glad över det, att det värmer mitt hjärta. Men jag ska inte blogga för någon annans skull än min egen, och jag en liten bit kvar. En liten bit tills jag har bestämt mig, in my heart of hearts, för om jag ska nagelblogga igen eller lägga ner Mrs Data målar naglarna helt och hållet.
Nästa månad fyller lackbloggen två år. Känns inte som att det är något att fira dock. Tyvärr.

Jag återkommer imorgon med ett filminlägg. Hoppas det blir roligare för er än den tristpåse jag har varit de senaste dagarna. Är inne i en svacka.

Tom

Dagen idag har gått till att riva ner vår scen. Den vi repat och spelat "Gravölen" på under några veckor. Och det känns så sorgligt. Tomt.
Jag har plockat på mig en och annan souvenir, skrattat och gråtit.
För nästa fredag slutar vi. Skiljs åt. Och de här vännerna jag har fått under det här läsåret - kommer sakna dem något alldeles förfärligt. Att inte få träffa dem varje dag. Det är faktiskt väldigt sorgligt.

Kommer gråta mer. Den här veckan gäller det att vara beredd med näsdukarna.

Gäst-Dagens

Dagens Dagens låter jag min rollkaraktär Angela stå för. Jag spelar henne för sista gången idag. Bilden är en lite halvkass en från min skruttiga mobil. Ska försöka komma ihåg att ta med kameran idag så att jag kan få bättre bilder på oss allihop. 

I varje fall, här är Dagens som Angela skulle ha gjort den.

Outfit: Svarta byxor, kostymförådet (eller H&M), och svart tröja privat. Svarta änglavingar från LekMer.
Smink: Bara grund, markerade ögonbryn och ögon. Blek. För jag/Angela är död.
Nagellack: Black tie från Nox Twilight.
Frisyr: Plattat.
Doft: Som sommarregn. Eller ärligt talat, svett. Man blir varm under scenbelysning.
Klocka: Nej. Tiden har ingen betydelse i efterlivet.
Smycke: Nej.
Fika: Nej.
Middag: Nej.
Pryl: Urna med min aska.
Sysselsättning: Försöka hjälpa människor att komma vidare med sina liv. Så att jag kanske kan få stiga in i ljuset.
Låt: "Down" med Jason Walker.
Kvällsnöje: Jag hoppas på att äntligen få komma till ro.
Att tillägga: Framtiden är om hundra år. Hundra dagar. Hundra timmar, minuter och sekunder. Framtiden är nästa ögonblick. Den består av det ena ögonblicket efter det andra - staplade på varandra i all oändlighet. Framtiden är oskriven och okänd. Framtiden - börjar nu.

Plejaderna skaffar hemhjälp

Så var det dags igen för Plejaderna att träffas. Hastigt och lustigt var vi tvungna att byta lokal på grund av sjukt barn, men det var inga problem. Värdinnan hade redan bakat tårtan i bakgrunden och efter att ha avhandlat min pjäs (som halva cirkeln sett) och ungefär sjuttioelva andra samtalsämnen lyckades vi även prata lite om boken.

Jag fick välja mugg själv...

Den här gången var det fler än tre som hade läst ut "Niceville" av Kathryn Stockett. Av oss som var där var det bara jag och Perny som inte kommit till slutet än. I mitt fall på grund av för mycket fanfics och för mycket annat som kommit i vägen. Men jag gillar det jag läser i varje fall, så jag tänker läsa ut den. Har bara 300 sidor kvar... Men den är ganska lättläst när man väl kommer in i den så det ska väl inte vara några större problem tänker jag.

Boken utspelas under 1960-talet i den amerikanska södern, så det känns ju lite oroväckande att man mer än en gång får intrycket av att man läser om bok om slaveriet under 1800-talet. Så är det en bok om segregation och fördomar i en tid då färgade inte ens fick använda samma toaletter som vita. En tid man önskar låg längre tillbaka historiskt sett än vad den verkligen gör.
Skeeter är dotter till en plantageägare, som kommer tillbaka hem efter sin collage-examen. Hennes älskade Constatine, som uppfostrat henne, är inte kvar i hemmet och hon får bara diffusa svar om att hon åkt för att bo hos sin familj i Chicago. I stället är hon utlämnad åt sin mor, som hela tiden klagar på Skeeters utseende och undrar varför hon inte har någon man.
Skeeter har författardrömmar och skaffar jobb på den lokala tidningen. Genom det träffar hon de färgade hembiträdena Aibileen och Minny och de bestämmer sig för att skriva en bok om hur det verkligen ser ut bakom fasaderna i de vitas hem. Om hur de svarta kvinnorna  förnedrats, utnyttjats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp.

Betygen blev höga den här gången med en massa fyror. Medelbetyget hamnade på 4,2.

Shirley Temple

Vissa dagar vill man bara ha något riktigt tjusigt att dricka. Något gott och läskande som inte innehåller alkohol, men som ändå ser snajsigare ut än en cola med en citronskiva. Då kan man blanda sig en Shirley Temple, eller tre.

Shirley Temple, 1 glas

1 del apelsinjuice
2 delar ginger ale
några droppar grenadine

Häll upp juice och ginger ale i ett glas, droppa ner grenadine så det lägger sig lite tjusigt i botten. Vill man kan man så klart ha is i glaset också. Garnera med cocktailbär. Hittar du marachinokörsbär så ska det egentligen vara sådana man garnerar denna cocktail med. Jag dricker min ST med sugrör, men du gör som du vill.

PS. Dirty Shirley? Ha i en fyra vodka.

Premiär-Dagens

Outfit: Grå klänning med tyllvolanger från ModCloth, randig huvtröja från H&M Divided. Som sagt - vill bygga bo i den den.
Smink: På bilden inget alls, men senare hade jag full scensminkning.
Nagellack: Lancelot från A-England.
Frisyr: Plattat.
Doft: Vanilla touch från H&M.
Klocka: Gul Zodiac.
Smycke: Mina armband. Ett svart med ikoner och ett som Lilla E har gjort till mig.
Fika: Lördagsgodis.
Middag: Grillad hamburgare och pommes frites.
Pryl: Scen.
Sysselsättning: Veckohandla, premiär på slutproduktionen "Gravölen".
Låt: Fortfarande "Aftermath" med Adam Lambert. Den sitter rejält.
Kvällsnöje: Eurovision Song Contest kanske... Som resten av Sverige.
Att tillägga: Det har alltså varit premiär idag på min klass slutproduktion "Gravölen". Var nervös hela dagen fram till 10 minuter innan det var dags ungefär. Då blev jag kolugn. Och det gick bra för oss allihop.

FredagsFilmen: The great Gatsby

Kvällens stora biopremiär är Baz Luhrmans senaste film, en filmatisering av F. Scott Fitzgeralds roman Den store Gatsby. Filmen heter följaktligen "The great Gatsby" men kommer troligtvis gå under det kortare namet "Gatsby" när det snackas om den. Och min magkänsla är att det kommer snackas om den här filmen. Och att jag kommer se den så snart kassan tillåter.

Bildkälla 

Boken ligger här hemma och väntar på att bli läst (tack för lånet I) och min plan är att läsa boken innan jag ser filmen. Jag gillar att se hur väl (eller dåligt) böcker adapteras till film.
En sak jag är ganska säker på, bara efter att ha sett trailers och promobilder, är att det här är en visuellt vacker film. Baz Luhrman är bra det, att skapa vackra filmrutor. Tänk bara på "Romeo + Juliet" och "Moulin Rouge". Så ja, jag skulle kunna se den här filmen bara för att det är herr Luhrmans verk.

Egentligen vet jag inte så värst mycket om handlingen här eftersom jag inte läst boken än och inte sett någon tidigare filmatisering heller. Jag låter trailern tala för sig själv helt enkelt.

Dagens Dagens

Outfit: H&M igen, inga överraskningar där. Röda byxor, svart t-shirt och randig tröja som jag funderar på om jag ska bosätta mig i för den är så gosig. Just den har jag hittat på herravdelningen igen, Divided.
Smink: Tycker ni jag ser lite blek ut? Bra. Är teatersminkad och ska vara blek nämligen.
Nagellack: Camelot från A-England. Kommer vara svart ett tag nu.
Frisyr: Plattat.
Doft: Nämen... Inser nu att jag glömde det idag. Jaja...
Klocka: Svart antik Revue Sport. Ärligt snodd från älskade maken.
Smycke: Mina armband - as always.
Fika: Te, banan, kexchoklad och chokladboll. Jag är en gottegris.
Middag: Tacos.
Pryl: Mintgröna solglasögon. Gissa varifrån? Just det... H&M....
Sysselsättning: Publikrep, läsa fan fics, gäspa.
Låt: "Aftermath" med Adam Lambert. Har haft den på hjärnan sedan det ögonblick jag öppnade ögonen igår morse. Gör inget. Bra låtar är okej att ha på hjärnan.
Kvällsnöje: Jag gissar på tv. Kanske klämmer iväg en film som tar upp plats på hårddisken.
Att tillägga: Drabbades idag av känslan att jag har slösat bort mitt liv totalt. På vad då? Ingenting? Vad har jag gjort som gör mig lycklig och vad vill jag göra med de år jag har kvar? Leva upp till någon annans förväntningar som jag gjort hittills? Nej, jag vill ju inte det.

Soundtrack of my life

Bildkälla Adam Mitchel Lambert fan zone

Adam Lambert - Aftermath

Have you lost your way

Living in the shadow of the messes that you made

And so it goes

Everything inside your circle starts to overflow

Take a step before you leap

Into the colours that you seek

You get back what you give away

So don't look back on yesterday

Wanna scream out

No more hiding

Don't be afraid of what's inside

Gonna tell ya, you'll be alright

In the Aftermath

Anytime anybody pulls you down

Anytime anybody says you're not allowed

Just remember you are not alone

In the Aftermath

You feel the weight

Of lies and contradiction that you live with everyday

And it's not too late

Think of what can be if you rewrite the role you play

Take a step before you leap

Into the colours that you seek

You get back what you give away

So don't look back on yesterday

Wanna scream out

No more hiding

Don't be afraid of what's inside

Gonna tell ya, you'll be alright

In the Aftermath

Anytime anybody pulls you down

Anytime anybody says you're not allowed

Just remember you are not alone

In the Aftermath

In the Aftermath

Before you break you have to shed your armor

Take a trip and fall into the glitter

Tell a stranger that they're beautiful

So all you feel is love, love

So all you feel is love, love

Wanna scream out

No more hiding

Don't be afraid of what's inside

Gonna tell ya, you'll be alright

In the Aftermath

Wanna scream out

No more hiding

Don't be afraid of what's inside

Gonna tell ya, you'll be alright

In the Aftermath

Anytime anybody pulls you down

Anytime anybody says you're not allowed

Just remember you are not alone

In the Aftermath

In the Aftermath

In the Aftermath

In the Aftermath

Plejaderna läser en bok om... något...

Bildkälla AdLibris

Ja. Vi ska ses igen i Plejaderna på söndag och prata om en helt annan bok än "Norwegian wood" av Haruki Murakami. Den pratade vi om för snart sex veckor sedan. Att det tagit mig så hiskeligt lång tid att skriva om den beror på tidsbrist och ovilja. Och att jag väntat lite för att se om det skulle komma in något mer betyg än de tre som dök upp då, när vi satt hemma hos mig och hade småtrevligt. Det gjorde det inte så nu ger jag upp där. Tre treor fick den då så snittbetyget blev 3.

Och vad tyckte vi? Ja jag blev besviken. Jag hoppades på samma magiska realism som i "Kafka på stranden" men det fick jag inte. Det var mer ett minne som berättades utan att man egentligen fick några svar på på de frågor man ställde sig. Långsamt skriven, men inte svårläst.
Jag hade valt Murakami för att jag hoppades på en bok i samma anda som "Kafka på stranden" just för att jag ville läsa något annorlunda, något som skakade om och det tyckte jag inte jag fick. Det här var en roman, helt enkelt. En berättelse om en ung man som upplever sin första kärlek men även en värld som är svår att förstå sig på. Och alla klarar inte av den världen.
Ändå helt klart läsvärd, men jag hade hoppats på mer. Liksom.

Nåja. Nya friska tag på söndag med en bok jag inte kommer hinna läsa ut. Har 350 sidor kvar att läsa och ingen tid att läsa dem på. Men jag kommer vara med. För våra träffar är kul som fasiken!

Edit: Oooops! Gjorde en liten miss där. Det var ju en 2:a med bland de där tre betygen. Medelbetyg således 2,6.

Chocolate chip cookies

Minns ni att jag skrev något igår om att jag var så sugen på kakor och kakdeg att jag var på vippen att gå ut i köket och göra kakdeg för att äta den med slev? Jo, jag gjorde ju det... Fast mest gjorde jag kakor faktiskt, det var bara lite grann som åkte ner i magen ogräddat. Kakdeg är gott.

Och som den exceptionellt trevliga människa jag är tänkte jag dela med mig av mitt favoritrecept på kakor med choklad i. Varsågoda.

Chocolate chip cookies

125 g mörk choklad (påsen här ovan innehöll 150g chokladknappar. Funkar det med.)
2 dl vetemjöl
½ tsk bakpulver
1 krm salt (missade att få med saltet på bilden men det ska vara med)
2 dl havregryn
75 g smör, rumsvarmt
½ dl strösocker
1½ dl farinsocker
½ tsk vaniljsocker
1 ägg

Hacka chokladen.
Blanda mjöl, salt, bakpulver och havregryn i en skål.
Vispa smör, ägg och alla sockersorterna ljust och poröst.
Blanda ner mjöl/havregrynsblandningen och sist den hackade chokladen.

Klicka ut smeten på bakplåtspappersklädd plåt med hjälp av två skedar, ca 25 kakor per plåt.
Grädda i 175 grader varm ugn 8-10 minuter tills kakorna är gyllenbruna.

Låt dem svalna helt, helst på galler, innan de läggs i lufttät burk för förvaring. De lär inte bli långvariga.

Sunday is not a funday-Dagens

Allergitrött

Outfit: H&M all over och in på bara skinnet, enda att tillägga är väl i så fall att t-shirten kommer från H&M Divideds herrkollektion.
Smink: Nej. Därav lite extra glåm.
Nagellack: Smoke från BB Couture toppat med Allons-y från Nail Pattern Boldness.
Frisyr: Nytvättat och vindfönat.
Doft: Deo, bodylotion (cocos&lime) och hårolja.
Klocka: Nej.
Smycke: Mina armband.
Fika: Te och glass.
Middag: Grillad fläskfilé med klyftpotatis och sallad.
Pryl: Ett litet piller som gör att jag inte kliar sönder mina ögon. Allergimedicin ftw!
Sysselsättning: Promenad, surfa på internätet, äta, läsa. Lite så.
Låt: Har inte lyssnat alls på musik idag förutom tramset jag hörde på radion när vi åkte bil. Men jag har gnolat lite på Adam Lamberts "Underneath" det har jag ju...
Kvällsnöje: Dumburk på ett eller annat sätt. Hade tänkt lite "Glee" med Lilla E, men hon och Chilipojken drog iväg till sin farmor och farfar så det kan gå hur som helst med den saken.
Att tillägga: Jag är galet sugen på godis och kakor. Eller kakdeg. Går snart och gör kakdeg och äter den med slev. Och ja - det är den tiden på månaden.

Mrs Data går på bio

Med tanke på hur mycket jag älskar film så går jag på bio sorgligt sällan. Räknade ut häromdagen att jag förra året var på bio tre gånger. Tre gånger - på ett helt år. Det är ju skitlite. Stackars mig.
Förhoppningsvis kommer jag gå på bio fler gånger i år, men det ser mörkt ut med tanke på att jag i kväll var på bio för första gången sedan november.
Vad jag såg? "Star Trek - Into darkness" så klart.

Bildkälla Nöjesguiden

Utan att avslöja något kan jag säga som så att man inte behöver veta ett dugg om Star Trek för att se den här filmen, men jag som gör det hade nog lite roligare än den som inte vet något. Mycket referenser som jag kan ha roligt åt, men som egentligen inte tillför något. De finns där för fansen.
Filmen bjöd på en del överraskningar, trots att man listat ut en del i förväg (för man är väl smart). Vissa saker var precis som jag hade trott, annat var lite annorlunda och vissa andra saker var inte alls som jag gissat.
Utmärkt skådespeleri, särskilt av Benedict Cumberbatch som filmens nemesis. Innehöll även mist en scen med omotiverat mycket naken kvinnohud.

Mitt betyg blir 4/5 om jag bara ser till action/science fiction-genren, men om jag ska räkna in den som en Star Trek-film också så blir betyget 3/5. Jag är nämligen inte helt kompis med rebooten, men den här filmen saboterade inte lika mycket för mig som den förra gjorde.

FredagsFilmen: Sixteen candles aka Födelsedagen

Idag fyller detta mitt lilla hörn av internätet 4 år, hurra hurra! Med tanke på att jag var på vippen att stänga den här bloggen för ett drygt halvår sedan så är det verkligen värt att fira. Och vad passar då bättre än att fira med en en film med en födelsedag i?

Bildkälla fanpop.com

"Sixteen candles" handlar om Samantha (Molly Ringwald) som fyller 16 år. En födelsedag som helt glöms bort i yran kring hennes äldre systers bröllop. Som att det inte vore nog med det så är hon kär i skolans populäraste, och upptagne, kille. Och skolan störste nörd är kär i henne. Det är upplagt för en av de mest minnesrika kvällarna någonsin när hon går på skoldans den kvällen, men kanske inte i helt positiv bemärkelse. Eller?

ARGH!

This has been a Glee season finale reaction.

When it rains it pours

Och när det blir vår kommer den med buller och bång. Sedan igår eftermiddag känns det som att jag inte gjort annat än sovit eller gnällt över att jag är trött.
Jag skyller på årets omgång av vårallergier.

Äntligen!

Säsongssammanfattning: Doctor Who, säsong 1

Lilla E och jag har kommit av oss lite i vårt gleekande och anledningen till det är att älskade maken och jag har omvandlat våra barn till dalekälskande whovians. Vi har tittat på "Doctor Who" alltså. Jag klagar inte. Säsong 1, med Christopher Ecclestone som the Doctor, var avklarad på ett litet kick. Problemet nu är att övriga säsonger vi har hemma är utan svensk text... Antar att vi kommer behöva översätta en del. Och det är ganska så jobbigt.

Men nu gör vi en sammanfattning av säsong ett där Billie Piper är med som följeslagaren Rose Tyler.

Bildkälla

Favoritavsnitt: 1x9/10 "The empty child"/"The Doctor dances" som är två sammanhängande avsnitt. De utspelar sig i London under andra världskriget. Under de tyska bombanfallen dyker en liten pojke med gasmask upp. Men är han verkligen bara en liten pojke som letar efter sin mamma?
Här introduceras även Jack Harkness (John Barrowman) som senare återfinns i spin offen "Tochwood".

Favoritkaraktär: I den här säsongen är det faktiskt Jack Harkness som är min favorit, även om han bara är med i några avsnitt. Särskilt avsnittet där han tar av sig tröjan gillar jag...

Favoritpar: Det finns bara ett etablerat par i säsong ett och det är Rose och Mickey. Går kanske inte så bra där.

Bäst i säsongen: Daleks! Säsong etts bästa onding.

Värst i säsongen: Slitheen är inte mina favoriter. Särskilt inte deras fisande som jag antar ska vara roligt. Är inte det.

Övriga kommentarer: Nionde doktorn är inte min favorit. Och jag är inte jätteförtjust i Billie Piper i den här säsongen heller. Jag fastnade i säsong två, men då fastnade jag rejält.

SolDagens

Outfit: Byxor och linne från H&M, skjorta och solglasögon från Kapp Ahl (herr- respektive barnavdelningen).
Smink: Svartglittrig eyeliner. Nu helt utsvettad. Anatomicals körsbärs-lipbalm till det.
Nagellack: Grå Briquette från BB Couture och över det egenfrankade clownspyan Courage från Totally Klaine.
Frisyr: Uppsatt i tofs.
Doft: Antidote från Victor&Rolf.
Klocka: Blingig digital DKNY med grönt läderband. Ej med på bild.
Smycke: Mina armband och cz/silverörhängena från Esprit.
Fika: Te. Banan. Kexchoklad. Te. Lakrits. Te.
Middag: Tagliatelle med tomatsås och parmesan.
Pryl: Änglavingar.
Sysselsättning: Repetera, catch me some sun, prata strunt.
Låt: "Broken english" med Adam Lambert. Bara ungefär hela dagen. Och Spotify-listan får en låt till...
Kvällsnöje: Filmtajm!
Att tillägga: Jag fotograferar mina lack igen, men har fortfarande ingen lust att skriva ett inlägg. Känns faktiskt skönt att ha släppt det. Jag trodde det var tillfälligt, men det kanske blir permanent. Jag vet inte. Och det är ganska skönt att inte veta.

If you like it you should be able to put a ring on it

Idag är det min bröllopsdag. För 13 år sedan satte jag en ring på älskade makens finger och han satte en på mitt. Och så levde vi lyckliga i alla våra dagar.

Tyvärr så finns det folk som inte får den möjligheten, som trots att de älskar varandra inte kan gifta sig. För att lagarna i deras land inte erkänner deras kärlek eller i värsta fall förbjuder den. Bara tanken på att man inte tillåts uttrycka sin kärlek snörper ihop hjärtat på mig. Det är ju kärlek vi talar om - ingenting farligt. Något vackert. Hur man man vara så rädd för den?

Bildkälla theatrebayarea.org

Så jag vill idag, på min bröllopsdag, passa på att uttrycka mitt hopp om en vackrare framtid. En där man tillåts älska den man älskar. Oavsett om det är i ett samkönat förhållande eller inte. Som jag redan sagt - kärleken är inte farlig och inte heller de som älskar. Jag är inte farlig, ingen av mina vänner heller - oavsett min och deras sexuella läggning. Den är inte min sak att döma eller bedöma, min sak är att älska och bry mig om mina vänner. Och det gör jag. För de är mina vänner. Det är det enda som betyder något.

Bildkälla colbymelvin.com

Och om du tvekar så tänk på att fler bröllop betyder fler chanser att få äta tårta. Eller skämt åsido, läs gärna här nedan vad skådespelerskan Anne Hathaway sagt om kampen för äktenskaplig likhet i det där stora skrytsamma landet på andra sidan Atlanten. Det där landet där det är enklare att gifta sig med sin kusin än med en partner av samma kön...

Bildkälla susquehannaceremonies.com

Och dessutom... Let my gays be married!

Bildkälla Tumblr

All dressed up and nowhere to go-Dagens

Fullt med gula detaljer idag. Fast det syns visst inte. Gult är inte fult.

Outfit: Leggins, t-shirt och skor från H&M (som sagt - borde bli sponsrad). Klänning Cubus. Rosetten om halsen är egentligen ett knytskärp till en klänning - från H&M...
Smink: Gul eyeliner med penna från Nyx och skugga från Sleek, samt pärlemovit skugga från H&M. Korall-läppar med läppglanset Lilian från Idun minerals.
Nagellack: Stuck in yellow från H&M Divided.
Frisyr: Nytvättat.
Doft: Vanilla touch. Behövde en varm doft idag.
Klocka: Gul Zodiac
Smycke: Mina armband och silverörhängen med cz från Esprit.
Fika: Te och Ben&Jerry's Half baked.
Middag: Citronkyckling med ris och sallad.
Pryl: En såndärn sladd som säkert heter något snajsigt som gör så att man kan ladda mp3-filer från datorn ner i den superskruttiga mobilen jag dras med. Jag vill ha en ny mobil. Och biljett till Peace & Love. Och gula byxor. Och minst tre tatueringar till.
Träning: Nej. Tror jag ska stryka den här punkten. Jag vet att man ska bli piggare och gladare av att motionera och det är väl egentligen precis vad jag behöver just nu, men bara tanken kan ge mig ångest så... nej. Vardagsmotion får duga just nu.
Sysselsättning: Så lite som möjligt. Har snart lyckats slösa bort en hel dag på ingenting.
Låt: "I am not a robot" med Marina and the Diamonds ringde i mina öron i morse. Finns redan med på min ständigt växande Spotify-spellista.
Kvällsnöje: Ingen aning.
Att tillägga: Ska aldrig mer säga att jag har bra dagar. Backfired on my ass. Har haft en dålig dag idag alltså.

Kisar på grund av inga solglasögon.

Tvåbilders Dagens

Snake-eyes....

Hej då älskling!

Outfit: Inomhus - Vit kofta från Lindex/en BFF. T-shirt, linne, byxor och strumpor (med cyklar på!) från H&M.
Utomhus - Kavaj och scarf från H&M, knallrosa solisar från Kapp Ahl, skor från Converse (med Union Jack på!), väska med stjärnor från BikBok.
Smink: Grönt öga med älvvingegrön skugga från H&M och penna från Nyx, rosaguldigt läppglans.
Nagellack: Lonesome ocean från Pahlish.
Frisyr: I ack så stort behov av tvätt. Men orka... Så hårspänne och tofs it is.
Doft: Vanilla touch. Alltså - jag har så mycket grejer från H&M att de borde betala mig.
Klocka: Gul Zodiac.
Smycke: Ljusrosa rosbrosch, mina vanliga armband, örhängen i form av solkors inspirerade av hällristningarna i Tanumshede där de även är inköpta, samt halsband med Union Jack (but ofcourse) och Big Ben från Accesorize.
Fika: Banan. Inser precis att jag inte druckit te sedan frukost! Åh. Herre. Gud...
Middag: Grillat med frittar och sallad.
Pryl: Läsplatta. För att jag vill ha en. Skulle underlätta läsandet av alla dessa fanfics jag hittar hela tiden. Kan. Inte. Sluta. Borde kanske checka in på rehab.
Träning: Cyklat rundan staden och hem.
Sysselsättning: Jobbelijobb, handla, läsa, pussas.
Låt: Vaknade med "Starry Eyed" av Ellie Goulding på hjärnan i dag. (Alternativ video) Det ni! Inte Adam Lambert. Borde absolut checka in på rehab när jag tänker efter...
Kvällsnöje. "Doctor Who". Tittat färdigt på första säsongen med barnen nu. Ja, och så fanfics så klart.
Att tillägga: Har haft några bra dagar. De får gärna hålla i sig. Har fortfarande inte minsta lust att nagelblogga dock.

FredagsFilmen: THX 1138

Tror ni att THX ljudsystemet fått sitt namn bara sådär? Eller att det är en slump att sifferkombinationen 1138 ofta dyker upp i filmer av George Lucas och Steven Spielberg? Det är det inte. Ljudsystemet utvecklades av Lucas film och fick namn efter hans debutfilm från 1971, och att man ser 1138 överallt i hans och bästisens filmer, är en homage till denna science fiction.

Bildkälla IMDb.

THX 1138 är en ryslig utforskning av framtiden samtidigt som den utforskar nuet. THX 1138 (spelas av Robert Duvall) är en man vars tankar och kropp kontrolleras av regeringen. Han gör ett försök att fly från den värld han lever i där tankar kontrolleras, frihet är en omöjlighet och kärlek är det största brottet av alla.

Jag har sett den. Att sorteras in i kategorin jag-är-glad-jag-har-sett-den-men-behöver-inte-se-den-igen. Om man är larvigt intresserad av film (ja det är jag) så är den helt klart sevärd, men annars kanske den är överhoppningsbar.
Anledningen till att jag valde den här som veckans FredagsFilm är att jag i morse, när jag fick min dagliga dos Adam Lambert-videos, ramlade över videon till "Never close our eyes". Och hejsan i min lilla låda vad den verkar inspirerad av THX 1138. (Med "ramlade över" menar jag letade aktivt upp eftersom jag haft den på hjärnan sedan igår.)
Inte så att musikvideon ersätter filmen, men den är kortare än 84 minuter i varje fall. Ungefär 80 minuter kortare. Och bättre. För Adam Lambert gör inte ont att titta på...

PS. Älskade maken (husets George Lucas-dyrkare) låter hälsa att det kan vara så att soundtracket till THX 1138 är det som gör filmen sevärd.

Soundtrack of my life

Hurts - Exile. (Tyvärr ingen riktig video, men...)

Home

It's where the heart is

So just let me breathe again

Make me young again

And we'll go

Where we are free again

This is not the end

We'll be young again

So we'll say goodbye girl

And watch as the world burns

This is exile

We're in exile

So just let their heads roll

And we'll stand on this world alone

In this exile

We're in exile

Home

It's where the heart is

And we'll never weep again

Suffer or bleed again

When we go

The vultures will feed on them

And fire will burn the land

And we'll be young again

So we'll say goodbye girl

And watch as the world burns

This is exile

We're in exile

So just let their heads roll

And we'll stand on this world alone

In this exile

We're in exile

När man läser en del...

...så samlas en del böcker i ens hem. Och om man har valt att placera dessa böcker i en Billyhylla i en färg som utgått (but why?) så har man begränsat utrymme. Då ser det ut som skit efter ett tag. Vår bokhylla var i stort behov av rensning, städning och sortering. Som ni ser. Enormt behov faktiskt. Giganormous.

Före: Böckerna ser ut som om vi bara har slängt i dem. Vilket delvis var sant. De ligger här hoptryckta och instoppade där vi kommit åt för tillfället. Alltså seriöst - det ser ju för jävligt ut.

Under tiden: Tömde en hylla i taget och skred till verket. Planen var att storlekssortera samt att även sortera efter färg på pärmarna för att få ett vilsammare intryck. Vissa bokserier har vi splittat upp efter storlekar i stället för genre. Historia och film som är stora teman, har vi nu delat upp för att få det snyggare.

Det blev lite stökigt men det var det värt. Böckerna närmast i bild är utsorterade nu, utom atlasarna som älskade maken har en viss kärlek till.

Efter: Lite skillnad va? Det enda problemet var att vi behövde extra hyllplan för att få det jättesnyggt och som sagt så har den här färgen utgått. Därav ett vitt hyllplan som blivit över någon annanstans. Vill egentligen ha in minst ett hyllplan till i den högra hyllan så jag antar att vi kommer köpa ett par i någon liknande färg nästa gång vi är på IKEA.

Kolla bara! Alla mina Stephen King samlade på ett ställe. Så vackert att jag blir tårögd. Har ett helt hyllplan med bara "Dark Tower". Och så skymtar även det hyllplan som enbart hyser Twilight-böcker.

En pockethylla mitt bland seriealbumen (som jag inte fick färgsortera för de ska stå i utgivningsordning minsann). Jag är rent galet nöjd över mitt dagsverke. Har varit inne och tittat på hyllorna och bara njutit av synen flera gånger redan. Har helt klart gjort mig förtjänt av ett glas rött till middagen.