Är det inte konstigt?
Att ibland, när någon säger något snällt om mig. Som när min älskade säger att jag är vacker. Eller min mamma säger att jag är fantastisk. Eller någon av mina vänner säger att jag är smart. Eller bara visar sin uppskattning över mig.
Över mig.
Över min existens.
När de låter mig förstå att jag betyder något.
Att jag är viktig.
Att jag är någon.
Och jag då tänker:
Wow! Vilken fantastiskt människa.
Varför känner inte jag henne?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .