Majfavoriter

Va? Är maj redan slut? Vad hände?  Bara jag som upplevde att det liksom bara rasslade till och så var den här månaden slut?
Jag hade någon sorts tidsoptimistisk grej på gång så länge att jag fick aningen av panik när jag insåg att jag inte hade någon födelsedagspresent till älskade maken - fyra dagar innan dagen. Inte ens någon planerad. Jag som brukar vara så väl förberedd, men inte den här gången tydligen. Kände mig som världens sämsta fru, men det löste sig i elfte timmen. Och jag har fått pussar, så jag tror att han fortfarande gillar mig...

Andra favoriter, förutom älskade maken, kommer här.

Bild tagen av Lilla E. Stockholm 6 maj 2017

Bok: Boken jag läste ut igår är även denna månads bästa bok. "En saga om tidens väsen" av Ruth Ozeki har jag läst för bokcirkelns räkning så jag kommer inte säga mer än så just nu. Vi har ju inte träffats än. Men det var ett ypperligt val och jag förstod ganska bums att jag skulle älska den här boken. Det gjorde jag också.

Fic: "Oh my darling, won't you stand by me?" av PoorWendy. Helt plötsligt var det bara en ny del av en älskad serie om Arthur och Eames i inlådan. Jag kastade mig över den. Milt uttryckt.

Film: Ja! Det hände! "Alien Covenant" blev maj månads bio-rulle. Ska se om det betyder att jag är på G igen med bio-kvällar, eller om nästa film-på-bio blir i december med nästa Star Wars-rulle. Det kommer dock en del filmer jag sett fram emot de närmsta månaderna, så håll tummarna!

Tv-program: Säsong 3 av "SKAM" satte verkligen min värld i gungning hörrni. Inte sedan "Queer as Folk" har jag känt mig så här besatt, och ni som var med då minns kanske att jag var BESATT!

Kläder: Lystring! Jag har blottat mina lättmjölksfärgade ben i shorts! För det har varit varmt. Annars är fortfarande pyjamas det bästa plagget. Vill ha pyjamas 24/7.

Nagellack: Jodå. Det blir Parisienne från H&M Beauty. Och In Robe and Crown från A England, för jag kan inte välja mellan de två.

Upptäckt: Tant börjar bli gammal. Inte nog med att jag inte riktigt orkar partaja som förr längre - jag klarar inte riktigt av alkohol längre. Kan ha och göra med att jag allmänt försöker inta mer hälsosam mat och dryck och när jag tar ett glas för mycket så blir det för mycket. Kan ha och göra med att min toleransnivå sjunkit. Hur som haver känner jag att jag har en anpassningsperiod framför mig. Måste verkligen bli bättre på den där känna-efter-när-det-räcker-grejen. Och sedan stanna där. Det är nog det som är svårast.

Extra speciell rolighet: Depeche Mode på Friends arena, 5 maj 2017. Den som trodde något annat trodde fel.

Mitt eget favoritinlägg: Bröllopsdag.

Säsongssammanfattning: The Flash, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Ännu en serie färdigtittad på för denna säsong. Den tredje säsongen av "The Flash" kan även vara den sista för mig. Jag känner att det är ganska mycket omtugg och stamp på stället, och jag har svårt att bevara intresset. Möjligen att jag spanar in något avsnitt i början av säsong 4, för en sådan är det klart för, men just precis nu känner jag mig klar med Barry Allen och kompani.

Bildkälla Den of geek

Favoritavsnitt: 3x17 "Duet" Barry och Supergirl/Kara har blivit skickade in i en värld där allt är en musikal. Music Meister (gästroll av Darren Criss) anser att de har en hjärtats läxa att lära sig.
3x22 "Infantino Street" Barry försöker desperat rädda Iris från att bli dödad av Savitar.

Favoritkaraktär: Jag är ju förtjust i Cisco, så är det. Och H.R. Och Julian. Inte direkt huvudkaraktärerna, nej...

Favoritpar: Pass. Jag tillhör Team Inte-förtjust-i-Barry-och-Iris.

Bäst i säsongen: Att Tom Feltons karaktär Julian visade sig vara inte en onding. Trots allt. Var rädd för att han skulle bli typecastad på grund av Draco Malfoy, men så var icke fallet. Om han är kvar till säsong fyra så kaaaaanske jag tittar vidare.

Värst i säsongen: Att det var så långtråkigt.

Övriga kommentarer: Är det elakt av mig att jag nästan var lite glad över att Iris dog? Även om det nu visade sig att det inte var hon utan H.R. Blev faktiskt ledsnare över hans sorti än vad jag blev när jag trodde att det var Iris som strök med...

Tre tomma no. 32

Vän av ordning tycker kanske att det här är fem tomma förpackningar, och vän av ordning har i så fall rätt. Det är bara det att tre av dem hade ungefär samma innehåll, så jag kör dem på ett bräde.
Ansiktstema den här gången.

Serum Masq+. Serummask Upload, Relax, Glow. Även jag har hakat på den där trenden med arkmasker. Mina hittade jag dock på den lokala Ica Maxin, och de är väl ärligt talat "sådär" upphetsande. Faktiskt känner jag ingen direkt skillnad på dem, och då ska ändå en av dem vara uppiggande och en lugnande. Jag tycker däremot att det varit rätt så trevliga, och värda sin lilla peng. Jag har känt mig rejält återfuktad efteråt, och det finns så pass mycket serum i masken att det ligger kvar lite i förpackningen att smeta över halsen - eller älskade maken.
Passformen var sisådär. De är väldigt runda och ögonhålen känns väldigt små, nästan så man får in masken i ögonen. Vissa av de problemen avhjälps om man klipper upp arket mellan ögonen, så att man får en öppning över näsroten.
Kommer jag köpa igen? Troligen. Men jag har sett så många andra som jag hellre vill pröva.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5 på alla tre.

Naobay. Moisturizing peeling. Den här är jag ledsen på riktigt över att den är slut. Helt underbar fruktdoftande ansiktspeeling med naturliga peelingkorn av skal från nån nöt eller så. Minns inte vad det stod i produktbladet när jag fick med den i en Glossybox way back when. Jag har snålat rejält med den eftersom jag tycker så mycket om den, men nu är den slut.
Plaståtervinning på tuben. Korken är i trä och hamnar i det brännbara avfallet.
Betyg 5/5

Kicks. Ready, set glow! Vitamin C. Day fluid. Den här lilla godbiten är inte bara dryg som få, utan innehåller solskyddsfaktor i spf25. Min go to varje dag sedan jag hittade den förra året. Jag har såklart redan en ny flaska på badrumshyllan.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Månadens manikyrer - maj

Maj månads sista söndag har inte bara på agendan att vara Mors Dag. Det är dessutom älskade makens födelsedag. Hipp hurra!
Plus att jag tänker visa upp månadens lack, eftersom jag gör det sista söndagen i månaden. Så är det bara.

Den här omgången får ni även se vad jag till slut valde som Valborgs-lack. Något eldigt, såklart.

Channing från Zoya blev mitt val som Valborgslack. Ett eldigt orange skimmerlack som visar hintar åt det bruna hållet, alltid med ett gyllene skimmer. Jag har blivit bättre på att återanvända mina gamla godbitar i samlingen sedan jag slutade lackblogga, och det är jag glad för. För en sådan här skönhet ska väl inte bara bli stående, utan användas också.

I maj drog Sminkan & Emma igång Holofredag igen, i varje fall över sommaren. Eftersom man kan delta via Instagram, med hashtaggen #holofredag17, så gör jag det.
Första fredagen var jag på konsert på Friends arena och valde att bära det Depece Mode-vänliga lacket (älskade makens ord) In robe and crown från A England. Mörkaste vinrödlila med betydligt mer linjär holo än vad det ser ut som här.

Ännu ett lack som stått nästan bortglömt i samlingen är Lonesome George från Cirque. Så det var ju tur att jag ville ha grönt holo en dag, och letade fram det.

Och Nimbus! Så himla vackert! Det går inte riktigt att göra vita holo-lack, eftersom holot alltid är lite gråtonat, men det här är nog så nära man kan komma. Smitten Polish heter numera Dreamland Laquer. Tyvärr finns inte Nimbus kvar i sortimentet, men ibland återupplivas en gammal goding från Smitten-dagarna, så det är värt att hålla utkik.

Fram tills för några dagar sedan fanns i varje fall Tainted från Darling Diva Polish i deras webbutik. Det här lacket köpte jag enbart för att det tillhörde en Teen Wolf-kollektion. På swatchbilderna såg det mest bara tråkblått ut, så döm om min förvåning när det visade sig gömma en massa holo. Det blev kollektionens favorit. Surprise!

Jag har köpt massor av lack från H&M Beauty den sista tiden, men jag har försökt lägga band på mig och inte bära bara H&M-lack hela tiden. Ett av dem jag tyck mycket om är Drop the mic. En sådan där ljuvlig rosa med skimmer åt det blå hållet. Inte värst unikt men snyggt och lättlackat.

Jag blev inte lika förtjust i So there. Snygg rosa färg som jag upplevde som väldigt bärig i tonen, men det var jobbigt att måla med. Segt och lite kladdigt. Syns på mina nagelband.

Satin Sister från Essie är i vissa ljus en mörk teal, i andra en väldigt mörk grön. Min bild visar mest upp tealet, men på riktigt upplevde jag det nog allra mest som grönt.

Jag trodde att Kerry Blossom från OPI skulle bli en ny favorit värdig Casino Royale, CR är fortfarande ohotad favvo dock. Nyansskillnaden är liten mellan CR och KB, men ändå - Casino Royale är bättre på alla sätt och vis. Och det är inte bara Bond-fantasten i mig som talar. Säger vi.

Ännu en gammal favorit ur gömmarna. Valley of the Ashes från Pahlish tyckte jag däremot var snyggare förr. Då var det en grå bas med glassflecks som skiftade i lila och grönt, nu var det som att det gröna hade tagit över. Jag såg det där lila skiftet bara ibland i ganska extrema vinklar. Mest upplevde jag det som en gråtonad sjöskumsgrön. Och det är ju snyggt det med, men inte sådär vrålsnyggt som jag mindes det.

Dagens lack är detta, valt av älskade maken. Han gillar när jag har röda naglar och har jag ett sådant i lådan blir det ofta det han väljer när jag ber honom. Han fyller som sagt var år idag, och då var det självklart att valet var hans.
Parisienne från H&M Beauty var ett alldeles förträffligt val av honom. Självklart har jag röda krämlack så det dräller om dem, jag får liksom aldrig nog av dem, men det här klappade allt hjärtat till lite extra för. Parisienne har en lite orangetonad nyans, och jag upplever det som väldigt klarrött. Dessutom en dröm att lacka med och man kan nog till och med komma undan med ett lager. Det här är dock två och topplack.

Det finns chans att Parisienne får visa upp sig igen på onsdag. Vi får se.

"Deadlocked" av Charlaine Harris

Eftersom jag stundtals är envis som en fastspikad åsna, så är det svårt för mig att sluta läsa en bokserie som jag har påbörjat, även om serien i sig tappat fart rätt så rejält. "Deadlocked" är del 12 i Charlaine Harris serie om Sookie Stackhouse. Också den näst sista, så snart är jag äntligen klar med hela serien.

Bildkälla Goodreads

Vampyrkungen av Louisiana är på besök i Shreveport. Eftersom han misstänker att Eric har något att göra med vampyren Victors försvinnande är stämningen lätt spänd. Inte ett bra tillfälle att en död kvinnokropp hittas på Erics gräsmatta med andra ord. Särskilt inte som den döda kvinnan precis donerat blod till Eric...
Sookie försöker komma tillrätta med det mysteriet, samt egna bekymmer kring sina fe-släktingar och det magiska föremål hon har i sin ägo. Dessutom knakar hennes förhållande med Eric i fogarna, då en vampyrdrottning har bestämt sig för att hon vill ha Eric som sin man. Det är kaos ungefär som vanligt alltså.

Del 12 lider ganska så rejält av transportsträckesyndromet. Den känns som en utfyllnad. Visst händer det saker, en hel del till och med, men de händer i så små skvättar att de nästan försvinner under radarn. Boken känns mer som ett sätt att avsluta för vissa karaktärer och fastare förankra andra. Allt i boken är inte dåligt, men mitt samlade intryck av boken är att den är ganska långtråkig.

Mitt betyg blev den här gången 2/5, och så hoppas jag att nästa bok - den sista - ska göra målet värt resan.

FredagsFilmen: Alien Covenant

Jag var på bio i lördags. Jo, det är sant! Jag, älskade maken och Chilipojken var nämligen och såg den av oss mycket efterlängtade filmen "Alien Covenant".

Bildkälla Geek exchange

Kolonisationsskeppet Covenant är på väg från Jorden till en planet på andra sidan galaxen där kolonisatörerna hoppas kunna skapa en ny värld. På vägen dit sker en olycka med skeppet och besättningen, försatt i kryosömn, väcks i förtid. De uppsnappar en signal från en planet som är mycket närmare än deras ursprungliga destinatio, och då den verkar vara ett dolt paradis bestämmer de sig för att utforska möjligheten att bygga sin koloni där.
Planeten är dock inte det paradis den vid en första anblick verkar vara, och besättningen försöker desperat fly därifrån.

Vad tyckte jag då? Jo, jag gillade en hel del faktiskt. Det fanns en del passager som jag tyckte var lite långtråkiga, men även de tillför mycket till berättelsen då de ger en bakgrund och motiv. Alla är nämligen inte så väldigt mysiga i den här filmen, och då menar jag inte bara diverse inkarnationer av monstret.
Filmen ger också en förklaring till varifrån de där varelserna har kommit, och hur de har utvecklats till de vi sett i Alien-filmerna förut.
Varning för jump-scares och mycket blod och slem. Precis som i övriga Alien. Jag ser fram emot nästa prequel, när den nu kommer.

Säsongssammanfattning: Supergirl, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Det kommer nog bli många tv-relaterade inlägg ett tag nu, bara så ni vet. Många av de serier jag tittar på avslutar sina säsonger nu, och självklart kommer jag sammanfatta dem. Jag ska försöka portionera ut dem så det inte bara blir en massa tv - the joy of tidsinställda inlägg.

Först ut blir "Supergirl", helt enkelt för att det var vad jag tittade klart på först. Säsong två är precis avslutad. Serien har varit klar för en tredje säsong sedan början av året. Kommer i höst.

Bildkälla Alpha coders

Favoritavsnitt: Jag hade lite problem med den här säsongen och tyckte inte alls om den var lika bra som den första. Det fanns dock ljusglimtar i många avsnitt, och så tog det sig på slutet.
2x21 "Resist" och 2x22 "Nevertheless, she persisted". Doxomiterna, med Mon-Els mamma Rhea i spetsen, anfaller National City. Rhea försöker tvinga Mon-El och Lena Luthor till äktenskap. Superman återvänder, till en början i Rheas våld. Supergirl utmanar Rhea på tvekamp för att rädda National City,ch tvingas fatta ett beslut som kommer ge Supergirl personliga konsekvenser.

Favoritkaraktär: Hm... Tyckte Supergirl/Kara betedde sig dumt och omoget och självgott ganska ofta den här säsongen. Gillar henne såklart ändå, men jag tror faktiskt att säsongens favorit varit Alex.

Favoritpar: Kara och Mon-El. Samt såklart Alex och Maggie. I varje fall ett av de paren fick ett lyckligt säsongsavslut.

Bäst i säsongen: När Alex kom ut, och Kara inte hade jättelätt för det till en början utan var tvungen att tänka efter lite först. Att Kara fick sparken när hon bröt mot pressetiska regler. Alla glirningar till vad som hände i valet i USA och vilka konsekvenser det fått. Att Cat kom tillbaka. Att Lena Luthor inte var en stygging. Och att Tyler Hoechlin spelar Superman. Tack!

Värst i säsongen: Alla gånger Kara tyckte att hon var den enda rätta att utföra saker. Som att hon bestämmer att James inte ska kunna vara en hjälte, eller att Mon-El ska göra precis som hon gjort utan att finna sin egen väg.

Övriga kommentarer: Det här är verkligen en president-kritisk säsong. Som i kritisk mot Donald Trump. Man pratar om vikten av att ha ordentlig källkritik för annars kan konsekvensen bli att det hamnar en vettvilling i Vita Huset. "Supergirls" president är kvinna - och demokrat. Dessutom utomjording. Det talas om att aliens och jordbor måste samarbeta för att störta en överhet som försöker sätta sig över dem. Älskar jag det? Ja.

Bond-sorg

Den senaste veckan har varit sorglig för en Bond-fantast som mig.
Även om jag inte lyssnat på Soundgarden, så blev jag ändå ledsen över Chris Cornells död förra veckan. 52 år känns för ungt. För mig är Chris Cornell rösten bakom en av mina favorit-Bondlåtar, "You know my name" från "Casino Royale".

Bildkälla

Chris Cornell

20 juli 1964 - 17 maj 2017

Chris Cornell - You know my name

Och så igår då. Den förste Bond att gå ur tiden blev Roger Moore. Han är den som hittills spelat Bond i flest filmer, och även axlat stora roller som Simon Templar i "Helgonet" och Brett Sinclair i "The Persuaders", mer känd som "Snobbar som jobbar" i Sverige.
Han kommer kanske aldrig att bli min favorit-Bond, jag är sådär förtjust i de humoristiska elementen han tillförde rollen, men han är ändå den Bond som en gång introducerade mig till hela serien. Och även om han inte var min favorit betyder det inte att jag inte tyckte om den James Bond han skapade, eller kunde bli underhållen av den - tvärtom. Ingen har spelat Bond dåligt, och i synnerhet inte Roger Moore.

Bildkälla

Roger Moore

14 oktober 1927 - 23 maj 2017

De får aldrig vinna

"Darkness cannot drive out darkness: only light can do that. Hate cannot drive out hate: only love can do that."
- Martin Luther King Jr.

Kyckling Bella Vista

I mina tonår besökte jag en gång Capri tillsammans med mina föräldrar. Det var en utflykt över en dag, resmålet var egentligen ett annat. Som svensk turist på Capri besökte vi Axel Munthes villa San Michele, och åt lunch på en mycket trevlig restaurang med en slående utsikt över havet - Bella Vista indeed. Min lunch bestod av en väldigt god kyckling, som levde kvar som ett smakminne hos mig i många år.
Många år senare åkte jag tillbaka till Capri, nu i sällskap med min alldeles nyblivne älskade make. Vi besökte Axel Munthes villa, men vi åt inte på Bella Vista den gången - troligen finns restaurangen inte ens kvar, vad vet jag. Däremot lärde jag mig mer om hur maten tillagas i den regionen av Italien, och tillbaka i Sverige igen började jag experimentera i köket.
Kyckling Bella Vista har stått på menyn en del sedan dess. Den smakar inte till hundra procent som jag minns den från den där första gången, men jag har kommit så pass nära att jag får italienska vibbar varje gång jag äter den här rätten. Senast idag till exempel. Så nu längtar jag till Italien igen...

Kyckling Bella Vista

Man tar en hel kyckling - eller för all del, man kan självklart använda delar av kyckling också. You do you. Men jag använder en hel kyckling, som jag sedan delar i halvor. Dessa kycklinghalvor kryddar jag med salt, peppar, timjan och rosmarin. Sedan kommer det göttiga! Saften från en halv citron och lika mycket olivolja som citronsaft. Blanda väl. Gnid sedan in kycklingen runt om med citron/oljeblandningen och kryddorna.
Skjuts in i ugnen på 225 grader i cirka 40 minuter, eller tills kycklingsaften är klar. Det beror liksom på hur stor kycklingen är hur lång tid det tar.
Egentligen är receptet klart där, men jag brukar passa på att rosta grönsaker runt kycklingen så att man har något att äta tillsammans med kycklingen. Här är det potatis, palsternacka, morot och vitlöksklyftor (med skalet kvar). Omnomnom!

Säsongssammanfattning: Veronica Mars, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

I den tredje, och tyvärr sista, säsongen av "Veronica Mars" har Veronica börjat på college. Med det följer så klart nya bekymmer och det kommer nya fall att lösa.

Bildkälla Veronica Mas wikia

Favoritavsnitt: 3x09 "Spit & eggs" Dean O'Dell anställer Keith för att undersöka om hans fru är otrogen. Vad han får veta ger förödande konsekvenser. Logan gör slut med Veronica. När det grekiska systemet räddas i sista minuten lovar serievåldtäktsmannen att hans nästa offer ska utses på en kommande fest - för att "fira". Veronica och gänget bestämmer sig för att stoppa honom, men det går nästan illa.
3x15 "Papa's cabin" När Keith blivit tillfällig sheriff bestämmer han sig för att undersöka O'Dells död närmare. Samtidigt slår sig Veronica ihop med Tim för att rentvå professor Landry, som mystiskt försvunnit. Sanningen visar sig finnas någon annanstans än var man först trott.
3x20 "The bitch is back" Det är dags för val om ny sheriff. Veronica spårar ursprunget till sex-videon med henne och Piz, och upptäcker något från sitt förflutna. När Logan tror att Piz ligger bakom videon går han till angrepp mot Piz, vilket gör att han förlorar både Parker och Veronica.

Favoritkaraktär: Veronica.

Favoritpar: Det var då ett sabla strulande! Men jag håller på Veronica och Logan, trots allt.

Bäst i säsongen: Att de två stora fallen fick sin upplösning så att ingenting hängde löst nu när serien blev nedlagd. Och att det var fler fall av lite småtrevlig karaktär, lite lagom familjeunderhållning sådär.

Värst i säsongen:  Jag var inte vidare förtjust i signaturmelodin från början, men den här ommixningen för den tredje säsongen fick jag nästan ont i öronen av.
Och så blev jag faktiskt oväntat ledsen när sheriff Lamb dog. Snopet.

Övriga kommentarer: Det finns saker som gör att man önskar att serien hade fått en fortsättning, men det slutar i varje fall inte med en cliffhanger. Det finns obesvarade frågor, men ingenting som man kommer ligga sömnlös över.
Och så finns det ju en film, som kom för några år sedan tack vare kickstarter-stöd från fansen. Jag kommer självklart se den också. Skulle inte direkt börja gråta om det blev en liten serie också, som jag vet att skaparen Rob Thomas vill. Jag har gillat det här gänget helt enkelt.

FredagsFilmen revisited: Warm bodies

I december 2012 gjorde jag något så ovanligt som längtade efter en film med zombietema - "Warm bodies".
Zombies är i vanliga fall ingenting som intresserar mig ett endaste dugg. Jag ser inte på "The Walking dead", jag deltar inte i zombie-runs, och jag läser inte böcker med zombies - om jag väljer själv. Lika mycket som jag älskar vampyrer tycker jag att zombies är rätt så tråkiga, nämligen.

Nu är det ju så att jag ändå sett filmer med zombies, så klart. Det har varit ganska många sådana den sista tiden, och det är svårt att undvika om man är filmintresserad. Jag tycker dock sällan att de är bra. Jag anade att jag skulle komma att gilla "Warm bodies", för jag tyckte den verkade vara rolig redan när jag såg trailern.
Nu har jag sett filmen, även om det inte blev på bio, men boken har jag fortfarande inte läst och jag tror inte jag kommer göra det heller.

Bildkälla AllsWalls

Efter den stora zombieapokalypsen vandrar zombien R omkring på en flygplats. Hans dagar är ganska tråkiga, och mest vandrar han omkring och utstöter gutturala läten, ibland tillsammans med bästa vännen M.
En dag, när han äter en ung mans hjärna, upptäcker han något nytt - en känsla för en ung flicka, Julie. R bestämmer sig för att skydda henne, både från de zombiesar som är som honom men även från de jätteelaka zombisarna - de som har varit döda längst och tappat all sin mänsklighet.
Hennes vänner, och framför allt hennes pappa, sätter sig emot deras vänskap och spirande relation. Men någonting stort och viktigt håller på att hända med R. Han börjar bli varm.

Om man tänker på att flickan heter Julie och pojken heter R så är det inte så långt bort att tänka på "Romeo och Julia". Det här blir också väldigt tydligt under filmens gång. Kanske finns det till och med en balkongscen...
Filmen är dock betydligt mer komisk än sin tragiska förebild. I grund och botten är det en kärlekshistoria mellan två personer, där förhållandet verkar vara dömt i förhand att misslyckas. Men som vi alla vet - kärleken övervinner allt. I visa fall till och med döden.
Om till och med jag, som inte alls tycker om zombies i vanliga fall, kan tycka om och uppskatta en zombiefilm, så måste den väl anses vara tittvärd. Inte för att jag tyckte den var tokbra, men underhållande var den onekligen.

17 maj - Dagens

Låt: Har inte lyssnat på musik idag. Bara lite skval i bakgrunden när jag lagade mat.
Outfit: T-shirt och kofta från H&M, byxor från Lager157.
Smink: Njet. Som synes.
Nagellack: Satin sister från Essie.
Doft: Nytvättat hår.
Smycke: Njet.
Klocka: Njet.
Frukost: Choklad- och hallongröt med mer hallon, kokosflagor och quinoa crispies. Te. Så klart.
Fika: Vaniljlatte, kardemummabulle, kolakaka.
Middag: Gnocchi på kroppkakevis, recept från Buffé, rårörda lingon och grönsaker.
Pryl: Gåstavar.
Träning: Hundpromenad och rask stavgångspromenad i sällskap med älskade maken och Lilla E.
Kvällsnöje: "Westworld". Ska bara bli klar här först.
Att tillägga: Gratulerer med dagen, Norge!

Plejaderna om "Liv efter liv" av Kate Atkinson

Äntligen är alla betyg inne till Plejadernas senast lästa bok, "Liv efter liv" av Kate Atkinson. Eller "Life after life" som den hette när jag läste den. För på engelska finns det en pocketutgåva med en räv på omslaget, och jag hyser en viss förkärlek till rävar...

Bildkälla Goodreads

Ursula föds under en snöstorm i februari 1910. Hon dör innan hon tagit sitt första andetag.
Ursula föds under en snöstorm i februari 1910, och överlever.
Hon får en andra chans, en tredje och en fjärde - en oändlig mängd chanser att leva sitt liv så att det kan bli perfekt. Men kan man verkligen påverka världen så, så att det oundvikliga inte kommer ske? Och vill man ens göra det?

Det här var en sådan där bok som grep tag i mig rejält redan från första kapitlet. "You had me at hello". Greppet lossnade dock något under läsningens gång.
För även om boken är intressant berättad så blir det stundtals lite väl repetitivt. Nu är ju det en del av berättarsättaet, att visa hur Ursula kommer vidare i nästa liv - hon hon undviker, eller inte undviker, att dö om och om  igen. För det är ju inte bara så att hon föds åtskilliga gånger, hon dör ju också. Vissa av de dödsfallen griper tag lite mer än andra, där man nästan bara känner ett "jaha, nu blir det mörker och snö igen".
Vi har även svårt att se något ordentligt syfte med att Ursula får så många chanser att leva om sitt liv. Varför då? Vad är det meningen att hon ska göra? Något alls? För när man tror att hon har nått sitt syfte, det som det hintas om i det där första kapitlet, så hamnar hon i varje fall i mörker och snö. Igen.
Boken är som intressantast under Blitzen i London, när Ursula hjälper till att röja efter bombningarna. Det är också ett sådant där ställe där hon liksom fastnar och måste leva om sitt liv flera gånger för att komma vidare till nästa syfte.
På sätt och vis är det här en ganska sorglig bok. Man lider med Ursula som lever om sitt liv så många gånger, eftersom hon bär sig ett visst medvetande om att det är så. Man önskar henne att få bli färdig, nå det där syftet och få uppleva ljus och inte mörker och snö i dödsögonblicket. Det är en sorts reinkarnation som känns som en ond cirkel, att aldrig få bli fri från sig själv. Som motsatsen till Nirvana.

Det är ändå något som fattas. Kanske ett rejält avslut, att få en klarhet i vad Ursulas syfte skulle vara och huruvida hon når det. Som det är nu känns det nästan lite ofärdigt. Som att det fattas några kapitel, eller någon synvinkel. I viss mån är den även lite förvirrande och svårgreppbar. Jag tyckte dock att den var ganska så lättläst. Även om boken ser omfångsrik ut, så går det fort att läsa vidare. Kapitlen är ofta ganska korta, så det är bara att bläddra på.
Betygen landade mellan tvår och fyror den här gången, och medelbetyget blev i slutändan 3,4/5. Mitt eget betyg är 4/5. Den låg på högsta betyg väldigt länge, men tappade som sagt greppet om mig där i slutet.

An icy rush of air, a freezing slipstream on the newly exposed skin. She is, with no warning, outside the inside and the familiar wet, tropical world has suddelny evaporated. Exposed to the elements. A prawn peeled, a nut shelled.
No breath. All the world come down to this. One breath.
Little lungs, like dragonfly wings failing to inflate in the foreign atmosphere. No wind in the strangled pipe. The buzzing of a thousand bees in the tiny curled pearl of an ear.
Panic. The drowning girl, the falling bird.

Måndagsmotivation, del 25/?

"There's an app for that!"
För jo - det finns appar till i stort sett alla tillfällen och för vad man än behöver. Vissa kostar - andra är gratis, men innehåller då oftast reklam av något slag.
Jag har självklart också appar på min mobil, särskilt nu när jag skaffat en ny telefon för ett par veckor sedan som har mer minne än min förra.
Vissa appar blir mer använda än andra. Så klart. Mina mest använda appar är Instagram, IMDb, Goodreads, vissa spel och Endomondo.
Särskilt Endomondo är rolig om man som jag tycker det är roligt att se statistik på den rörelse jag utför. Jag har fortfarande gratisversionen, efter ganska många år, och jag tycker den räcker alldeles utmärkt. Dessutom kan man se hur man har gått, om man aktiverar gps:en och har mobilen med sig på promenaden. Jag tycker det är roligt att se hurdant mönster jag har gått i. Ofta går jag i åttor, igår gick jag i två glasstrutar. Dagens hundpromenad såg lite ut som Nerfertiti. Om man kisar.

Kanske är Endomondo appen du sökt för att få lite extra pepp på vägen, kanske tycker du bättre om Runkeeper eller någon annan av alla de motionsappar som finns därute. Hitta den som passar dig. Så kanske vi ses på promenaden?

Och självklart finns det appar för meditation, mindfullness, yoga eller vad du än känner att du har störst intresse av för att må bra. Man måste inte hurta - men man borde.

Little poems from the skies-Dagens

Låt: "I close my eyes" med Covenant.
Outfit: Jeans och t-shirt med volangärm, båda från H&M.
Smink: CC creme från Lumene, ögonbrynspennor från H&M och Sumita Beauty, blusher från So Susan, ögonskugga och ögonpennor från H&M, mascara från Max Factor, läppstift från Idun Minerals.
Nagellack: Började dagen med gröna hololacket Lonesome George från Cirque, avslutar dagen med rosairidiserande Drop the mic från H&M Beauty.
Doft: Saltwater från Firebird BathBody. Just nu min favoritdoft.
Smycke: Silverring med pil från Guldfynd, röda dahlior i öronen från ModCloth.
Klocka: Lambretta. Har dock förälskat mig i en i roséguld från Rosefield. Ibland är det farligt att jobba.
Frukost: Granola och flingor med mjölk, rostat bröd med ost, te.
Fika: Morotskaksmuffins och kaffe med mjölk.
Middag: Kycklinggratäng med ris.
Pryl: Sheetmask. Jag tänkte hoppa på tåget och testa en jag hittade på Ica.
Träning: Gick till jobbet idag, en promenad på lite över 4 km.
Kvällsnöje: Vet ej, men betvivlar att det blir Eurovision. På grund av att tant inte orkar vara uppe så sent och titta färdigt på hela balunset.
Att tillägga: Nästa vecka blir det bio. På riktigt. Kors i taket!

What I eat in a day #14 - Balans

Jag känner mig lite ur balans just nu. Inte mentalt utan helt och hållet kroppsligt. Det kan ha att göra med pollen, för jag brukar känna av när naturen exploderar i grönska, men det kan också ha att göra med att jag sovit lite sämre och ätit lite sämre ett tag. Så jag försöker att återfå någon sorts balans i tillvaron.
Som ett led i detta bestämde jag mig för att dokumentera min matdag igen. Frukostbilden är dock från Instagram, eftersom jag bestämde mig för mitt fotoprojekt för dagen när frukosten redan låg i min mage.

Dagen innan hade vi varit och handlat och köpt gott bröd, så min frukost blev te, mackor, ägg och en banan som "efterrätt". Det är både levain och rågbröd. Surdegsbrödet fick sällskap av ost, salami och soltorkad tomat, rågbrödet är med dijonsenap, rostbiff och inlagd gurka. Eftersom jag alltid dricker Earl Grey ur Q-muggen så vet jag vilket te jag drack också.

Jag var morgonpigg den här dagen och åt min frukost tidigt. Alltså började det kurra i magen när klockan kändes för tidigt för lunch, så jag tog ett förmiddgasmellis istället. Det tillhör ovanligheterna. En kopp te och min egen variant på trailmix: paranötter, valnötter, tranbär och chokladknappar.

Och eftersom jag åt förmiddagsmellis var jag inte superhungrig till lunchdags. Då passade det utmärkt med favoritlunchen fräst grönkål med stekt ägg och sriracha. En skiva rostad levain fick komplettera.

Vi har precis skaffat en ny Nespresso-maskin, då vår förra pajade efter lång och trogen tjänst. Jag kände att jag var tvungen att testa den och gjorde mig en kaffe latte, mjölkskummaren kom väl till pass och den är inte med på bild för den står i diskstället och torkar vid fototillfället.
Till kaffet åt jag två nybakade kokoskakor. Gjorda på tvenne ingredienser....

Mer mumsigt blev det till kvällsmat. Älskade maken och jag panerade fisk i panko och cornflakes. Till det sallad, potatismos och världens godaste tartarsås.

Kvällssnacks - popcorn. Som faktiskt är ett fullkorn! Så det så.

Tre tomma no. 31

Den här gången blir det Tre Tomma med handtema - igen. Kanske inte så konstigt med tanke på mitt brinnande nagellacksintresse å andra sidan. Det kommer bli repriser nu, basatt ni vet.

Depend. Nagellacksremover. Supersnabb. My preciousssssss!
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Apoliva Ört & Natur. Hud- & nagelolja. Ännu en precious. Fick köpa en till Lilla E sist också, för hon har fallit lika handlöst som jag.
Glasåtervinning. Plast på korken.

Urtekram. Superfukt Nordic birch. Hand cream. Ibland undrar jag varför det blandas så friskt med språk på förpackningar, gör ni också det? Nåväl. Vi fortsätter att prova oss igenom Urtekrams utbud av handkrämer här hemma, och nu gjorde vi slut på Nordic birch. Trevlig, diskret doft som går lite åt citrushållet. Känner att tuberna är i minsta laget. Säkert toppen för handväskan, men inte för badrummet där hela familjen gör slut på den i ett nafs.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5

Säsongssammanfattning: SKAM, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Vill du ha en serie som bara blir bättre och bättre för varje säsong? Och som började knallbra? SKAM är vad du letat efter. Den går väldigt snabbt att titta på också, då säsongerna är korta med som mest halvtimmeslånga avsnitt, oftast kortare. Så bara gör't! Finns på SVT Play. Själv har jag precis sett klart på säsong tre. Säsong fyra, som kommer bli den sista (WHY!?!?!?! *gråtande emoji*), är pågånde just nu och har Sana som huvudperson.

I den tredje säsongen följer vi Isak och hur han försöker komma tillrätta med sin sexualitet. Och Even.

Bildkälla

Favoritavsnitt: Som vanligt svårt när man sträcktittar som jag gör. Andra halvan av säsongen var en absolut känslomässig bero-och-dalbana. Men...
3x05 "Samtidigt någon helt annanstans". Isak och Even spenderar tid tillsammans och pratar om sitt förhållande. Isak har ett samtal med Eskild om homosexualitet. Even ber att få lite tid för att avsluta ordentligt med Sonja. Isaks vänner är lite sura på honom för att han missade Magnus födelsedag, och försöker få honom att fixa in dem på en fest hos Emma. Där får Isak se Even och Sonja kyssas.
3x07 "Är du homo?" Efter att ha kommit ut för Jonas bestämmer sig Isak för att komma ut för Magnus och Mahdi också. Problemen med Even kvarstår dock, så Isak får kärleksråd från sina vänner.
3x09 "Det går över" Efter Evens maniska period söker Isak svar på internet om bipolär sjukdom. Magnus kommer med oväntad hjälp. Isak har kommit ut fr sina föräldrar och allt går så bra att han går på en julkonsert i kyrkan med dem. Som jag grät till det här avsnittet alltså.
3x10 "Minut för minut". Isak tar hand om Even när han hamnat i en depressiv period, med hjälp av de övriga i kollektivet. Vilde ber Isak hålla i en julfest för Kosegruppa, vilket han ställer upp på. Och Magnus vågar äntligen ta kontakt med Vilde. Mjau!

Favoritkaraktär: Isak. Och Even slet så klart hjärtat ur kroppen på mig med ojämna mellanrum. Vilket för oss till...

Favoritpar: Isak och Even! My gawd! Nytt otp för hela serien - helt klart.

Bäst i säsongen: Att det gick så bra för Isak när han kom ut. Till och med för sin superreligiösa mamma.

Värst i säsongen: Jamen det var väl förjävla trist att Even skulle visa sig vara bipolär. Dock mer tragiskt än "värst".

Övriga kommentarer: JAG VILL ALDRIG SLUTA TITTA PÅ "SKAM"!!!! Så nu vet ni det.

"Villette" av Charlotte Brontë

En bok jag har haft på min TBR-lista* ett tag är "Villette" av Charlotte Brontë, precis som alla böcker Brontë-systrarna skrivit. Om man får höra att en bok ska vara bättre än den mer välkända "Jane Eyre" av samma författare, så är det klart att man blir nyfiken. Särskilt som "Jane Eyre" är en av mina favoritböcker. Tyckte jag också det? Vi får se.

Bildkälla Goodreads

Lucy Snowe har på grund av tragiska omständigheter blivit ensam i livet. När hennes arbetsgivare avlider finner hon sig stå utan bostad och utan sätt att försörja sig. Av en slump hamnar hon i den franska staden Villette där hon får arbete på en skola för unga damer. Hon övervakas ständigt av skolans föreståndarinna. Eftersom hon är protestant ses hon med misstänksamma ögon i den katolska kultur hon är omgiven av. Med tiden ser Lucy Snowe allt klarare på allt det livet ger: kärlek, lycka, religion, lidande och kön.

Det här var en ganska långsam läsning för mig. Början tyckte jag till och med var ganska tråkig bitvis. Det var stundtals så detaljinriktat att jag missade det stora hela. Alltså förstod jag inte riktigt på vilket sätt Lucy var ensam, utan släktingar. Det var kanske inte heller intressant för den fortsatta berättelsen, att Lucy hamnade på skolan i Villette var av större vikt.
När hon väl var där blev boken också mycket intressantare. Det är fortfarande ganska detaljerat, på så sätt får vi en tydlig bild av Lucys omgivningar och även av de personer hon har omkring sig.

Karaktärerna i romanen är ganska så fantastiska! Ingen är så där schablonartat god eller ond eller vacker eller ful. En person med ett vackert yttre men ett ganska taffligt inre, blir också beskriven utifrån det. Inte ens vår hjältinna Lucy går fri från sitt eget kritiska öga. Det är något ganska befriande över den typen av karaktärer, för de känns så äkta.
Romanen känns väldigt kritiskt mot de könsroller som rådde på den tiden den skrevs, boken utgavs första gången 1853. Den känns dock ännu mer kritiskt mot religion, särskilt mot katolicismen som dömer Lucy så hårt och i vissa fall gör att hon anses ovärdig. Det är också främst religiösa skäl som om och om igen sätter käppar i hjulet för Lucys lycka.

Det här är inte en lycklig och romantisk bok. Det är dock en mycket kritisk bok om samhället i stort. Slutet var ganska överraskande och gjorde mig helt överrumplad. Så pass att jag kände mig tvungen att spoila hela boken för älskade maken för jag var tvungen. att. få. prata. av. mig. Inte för att han hade tänkt läsa den, men ändå. Jag skulle gärna gå in i detalj på vad det var, men då skulle jag som sagt spoila hela boken. Alla de där 590 sidorna som byggt upp till ett slut som fullkomligt drog undan mattan under mina fötter.
Tycker jag att den är bättre än "Jane Eyre" då? Nej, jag gör ju inte det. Helt klart läsvärd dock, men det känns som att "Jane Eyre" är mer berömd av en anledning - eller två.
Mitt betyg på "Villette" blev 4/5, men det är en 4:a som är inne och gläntar på dörren till den där femman. Fram till de sista kapitlen hade jag en trea som betyg inne i huvudet, men det där slutet alltså - förtjänar ett betydligt högre betyg.

"Men, monsieur?"
"Men, mademoiselle, sätt er och rör er inte! Hör ni det! Inte förrän någon kommer och hämtar er eller förrän jag tillåter det."
"Vilket tråkigt hörn!" utropade jag. "Och vilka fula målningar!"
Och fula var de sannerligen. Det var en serie på fyra målningar, som i katalogen kallades "En kvinnas liv". De var målade i en ganska märklig stil - platt, död, blek och formell. Den första föreställande "Ung flicka". Hon kommer ut från en kyrkport med mässbok i handen. hon är mycket sedesamt klädd. Den nedslagna blicken och den hopsnörpta munnen fullbordade bilden av en ondskefull och brådmogen liten hycklerska. Den andra, "Brud", bar lång, vit slöja och knäböjde på en bönstol i sitt rum. Händerna var hopklistrade, finger mot finger, och hon visade ögonvitorna på ett mycket irriterande sätt. Nummer tre, "Ung moder", hängde dyster över en degig och uppsvullen unge, med ett ansikte som en glåmig fullmåne. Den fjärde, "Änka", avbildade en svartklädd kvinna, som höll en svartklädd liten flicka i handen. De granskade noggrant ett elegant franskt monument, som ställts upp i ett hörn på någon kyrkogård. Alla dessa fyra "Änglar" var bistra och färglösa som inbrottstjuvar och kalla och andefattiga som vålnader. Vilka kvinnor att leva tillsammans med! Falska, sura, blodlösa, enfaldiga nollor!

*TBR = To Be Read

Bröllopsdag

Idag är det min och älskade makens 17:e bröllopsdag. Det är inte klokt vad tiden går fort ibland. Det har varit upp och ner med känslor och måenden under den här tiden, men en sak har varit rätt så självklar för oss hela tiden - att vi älskar varandra och vill leva tillsammans.
Från första daten till bröllopsklockorna gick det ganska fort för oss. Lite drygt ett och ett halvt år. Jag friade redan efter 6 dagar. Så pass säker var jag, och är fortfarande. En vän till mig frågade ett par dagar innan bröllopet, just på grund av att det gått så fort, hur jag kunde vara så säker på att jag ville gifta mig. Efter att ha funderat ungefär 10 sekunder svarade jag: "När jag föreställer mig mig själv som gammal, så har jag F med mig. Jag kan inte se min framtid utan att se honom i den." "Jamen då så", var hennes svar.

Jamen då så, indeed. Jag kan fortfarande inte föreställa mig mitt liv utan honom. Han är mitt livs kärlek. Han är min klippa, min mjuka famn, min tröst och all min längtan. Han är helt enkelt den jag älskar.

Grattis på bröllopsdagen, älskling. Jag älskar dig till månen och tillbaka.

Soundtrack of my life

Gissa var jag kommer vara i kväll? 

Depeche Mode - Going backwards

We are not there yet

We have not evolved

We have no respect

We have lost control

We're going backwards

Ignoring the realities

Going backwards

Are you counting all the casualties

We are not there yet

Where we need to be

We are still in debt

To our insanities

We're going backwards

Turning back our history

Going backwards

Hailing on the misery

We can track it all with satellites

Seeing all in plain sight

Watch men die in real time

But we have nothing inside

We feel nothing inside

We are not there yet

We have lost our soul

The course has been set

We're digging our own hole

We're going backwards

Armed with new technology

Going backwards

To a cavemen mentality

We can emulate on consoles

Killings we can't control

Assassins that have been bought

Because there's nothing inside

We feel nothing inside

We feel nothing inside

(We feel nothing, nothing inside)

We feel nothing inside

(We feel nothing, nothing inside)

We feel nothing inside

(We feel nothing, nothing inside)

We feel nothing inside

(We feel nothing, nothing inside)

We feel nothing inside

(We feel nothing, nothing inside)

Because there's nothing inside

Because there's nothing inside

May the fourth - Dagens

Fördelar med solen i maj: det är mysigt och varmt och ljust. Nackdelar: jag kisar.

Låt: Ingen särskild alls.
Outfit: Leopardfläckig byxa, grå t-shirt, ibland en röd huvtröja - allt från H&M.
Smink: Hoppade över det idag. Också.
Nagellack: Naglarna har vilodag idag. Inget alls med andra ord. Försöker bestämma mig för vad jag vill ha på morgondagens rolighet.
Doft: Tonic från FirebirdBathBody, som jag köpt mig i en liten provflaska. Tycker "sådär" om den.
Smycke: Inget förutom ringarna.
Klocka: Inte det heller.
Frukost: Banan- och körsbärssmoothiebowl med granola. Självklart te.
Fika: Mera te, banan med jordnötssmör och sesamfrö.
Middag: Sataykyckling med ris. Har visst jordnötstema idag utan att det var meningen.
Pryl: Nagellacksflaska. Som i att jag bar ner 24 flaskor som tillhör min samling och som jag hittade i Lilla E:s rum. Den lilla korpen...
Träning: Hundpromenaden.
Kvällsnöje: Blir nog ett avsnitt av "Taboo".
Att tillägga: May the fourth/force be with you.

Säsongssammanfattning: Veronica Mars, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

I säsong två av "Veronica Mars" går Veronica sista året på high school. Samtidigt som hon löser vissa bekymmer för sina skolkamrater.

Bildkälla Film affinity

Favoritavsnitt: 2x01 "Normal is the watchword". Veronica försöker återgå till ett normalt liv utan privatdetektivjobb. När Wallace blir petad från skolans basketlag då han testat positivt i ett drogtest, dras hon dock tillbaka in i branschen. En utflykt till en sportarena får oanade konsekvenser.
2x18 "I am God". Veronica plågas av mardrömmar där de som omkom i busskraschen konfronterar henne.
2x20 "Look who's stalking". Veronica hjälper Gia att ta reda på vem som stalkar henne, med ett överraskande resultat. Efter att skolbalen ställts in bestämmer sig Logan för att ställa till med en alterna-prom, där han lättar sitt hjärta för Veronica.
2x22 "Not pictured" Veronica och hennes klasskamrater slutar skolan och firar på Neptune Grand. När Veronica inser vem som är den skyldiga bakom busskraschen hamnar både hon och de håller nära i fara. Wallace får veta något överraskande om Jackie.

Favoritkaraktär: Veronica.

Favoritpar: Kommer på mig själv med att sitta här och shippa Veronica och Logan. Och det är ju inte lite frustrerande emellanåt.

Bäst i säsongen: Jag blev faktiskt totalt överraskad av vem som var skyldig till busskraschen, och sådant gillar jag. Samt att säsongen slutade med Veronica och Logan tillsammans, även om vägen dit var riktigt lång och frustrerande. Älskade när Logan sade till Veronica att han hoppats att deras förhållande skulle vara "epic".

Värst i säsongen: Grejen med Meg och Duncan och babyn tyckte jag faktiskt var rätt så tråkig och jobb. Blev glad när Duncan lämnade Neptune, faktiskt.

Övriga kommentarer: Undrar hur det kommer bli nu, när alla ska börja på college. Har en säsong kvar, så jag antar att jag snart vet det.

"Holes" av Louis Sachar

Lilla E hade som skoluppgift att läsa "Holes" av Louis Sachar. Och när hon läst ut den och hade några dagar på sig att lämna tillbaka boken till skolan tog jag tillfället i akt och läste den jag med. "Holes" har varit på min TBR-lista sedan jag såg filmen med Shia LaBouef och Sigourney Weaver för några år sedan.

Bildkälla Goodreads

Stanley Yelnats familj är förföljda av en förbannelse, sedan en förfader en gång svek ett löfte till en gammal dam. Stanley får sin del av förbannelsen när hans döms till ungdomsvård efter att ha stulit ett par skor. Han hamnar i Camp Green Lake. Här fanns det en gång en sjö, men den har torkat ut till ingenting efter 110 års torka.
Stanley och hans olycksbröder får varje dag i uppgift att gräva ett hål i den gamla sjöbottnen. Till synes för att "bilda karaktär" men Stanley får snart aningar om att det är något särskilt som eftersöks.

Det här är en bok skriven för unga läsare, så jag är absolut inte målgruppen här. Det märks en hel del. Det är väldigt lättläst med korta kapitel och ett berättarsätt som snabbt driver handlingen framåt. För mig tog det inte alls lång tid att läsa boken.
Storyn är egentligen två, eller tre beroende på hur man räknar, som knyts ihop väldigt bra. Förbannelserna som drabbat Stanleys familj och Green Lake är de röda trådarna i berättelsen. I grund och botten är det här en berättelse om vänskap, kärlek och att hålla sina löften. Och lök.

The reader is probably asking: Why would anyone go to Camp Green Lake?
Most campers weren't given a choice. Camp Green Lake is a camp for bad boys.
If you take a bad boy and make him dig a hole every day in the hot sun, it will turn him into a good boy.
That was what some poeple thought.
Stanley Yelnats was given a choice. The judge said, "You may go to jail,or you may go to Camp Green Lake."
Stanley was from a poor family. He had never been to camp before.

Måndagsmotivation, del 24/?

Jag är en sådan där person som tycker mycket om att meditera. Jag vet också att meditation inte riktigt funkar för alla. Alla har helt enkelt inte ron i kroppen att bara sitta ner en stund och andas. Vara här och nu. Det är inte lätt, och ibland fungerar det inte alls. (Det kan vara så att de som har svårast för det där med meditation ofta är de som skulle behöva det mest, men det kan vi ta en annan gång.)

Om man nu anser sig inte ha tid/ork/ro att göra en "riktig" meditation så har jag nyligen lärt mig en liten genväg man kan ta. 5-4-3-2-1.
Man behöver inte ens sitta med korslagda ben för att göra den här övningen, den är bara ett sätt att stanna upp och iaktta en stund. En liten mindfullness-övning att ta till. Kanske när man äter frukost, som jag ofta gör, när man väntar på bussen, direkt när man vaknar, innan man går och lägger sig. Whatever floats your boat.

Hur gör man då? Så här.
Man ska lägga märke till saker omkring sig/inom sig.

5 saker man ser.
4 saker man hör
3 saker man känner
2 saker man känner doften av
1 sak man känner smaken av.

Jag har fått det här tipset från YouTube-kanalen Pick up limes, där den ingår i ett gäng bra morgonrutiner. Jag har tagit till mig flera stycken av dem, och 5-4-3-2-1 är så himla fiffig att man kan göra den nästan närsomhelst om man vill det, inte bara på morgonen. Ibland flera gånger om dagen dessutom.

Önskar dig en trevlig vecka och en underbar maj! Personligen hoppas jag på lite mer värme och lite mindre snö och hagel.