Bröllopsdag

Idag är det min och älskade makens 17:e bröllopsdag. Det är inte klokt vad tiden går fort ibland. Det har varit upp och ner med känslor och måenden under den här tiden, men en sak har varit rätt så självklar för oss hela tiden - att vi älskar varandra och vill leva tillsammans.
Från första daten till bröllopsklockorna gick det ganska fort för oss. Lite drygt ett och ett halvt år. Jag friade redan efter 6 dagar. Så pass säker var jag, och är fortfarande. En vän till mig frågade ett par dagar innan bröllopet, just på grund av att det gått så fort, hur jag kunde vara så säker på att jag ville gifta mig. Efter att ha funderat ungefär 10 sekunder svarade jag: "När jag föreställer mig mig själv som gammal, så har jag F med mig. Jag kan inte se min framtid utan att se honom i den." "Jamen då så", var hennes svar.

Jamen då så, indeed. Jag kan fortfarande inte föreställa mig mitt liv utan honom. Han är mitt livs kärlek. Han är min klippa, min mjuka famn, min tröst och all min längtan. Han är helt enkelt den jag älskar.

Grattis på bröllopsdagen, älskling. Jag älskar dig till månen och tillbaka.