Plejaderna om "Hjälten" av Dean Koontz

Nu blir det bokinlägg igen! Det är ju som att bloggen har förvandlats till en bokblogg, och lite så känns det för mig med. Mest beroende på att jag är galet oinspirerad just nu - men läser gör jag!

"Hjälten" av Dean Koontz var det inte bara jag som läste, utan hela mina förträffliga bokcirkel, det är den som heter Plejaderna som det syftas till i rubriken.
Jag säger förträfflig av en anledning - jag fick nämligen en försenad födelsedagspresent av dem, då den inte hann komma till träffen innan som var på min födelsedag. Och det var - en tavla av Juniper! Som jag har velat ha en sådan. Det kanske kom en liten lyckotår där. "Kanske".

Men för att återgå till "Hjälten", som var träffens samtalsämne med prio ett. Vi pratade så klart om annat också, för annars hade det inte varit vi...

Bildkälla Goodreads

Tim Carrier sitter vid en bar när en man misstar honom för någon annan och ger honom ett kuvert med pengar samt ett fotografi av en kvinna och hennes adress. Resten av pengarna ska han få när "hon är borta". En stund efter att denne man har lämnat baren, kommer en annan man in, som Tim ger pengarna och berättar att han ångrat sig, men att han kan behålla pengarna för besväret.
Tim beger sig så till kvinnan för att varna henne, men då har mördaren redan anat oråd och är dem på spåren. Vad som följer är en katt-och-råtta-lek med livet som insats.

Det börjar alltid bra när den som valt boken nästan ber om ursäkt för sitt usla val. Jo, det händer att ingen är nöjd, det här var ett sådant fall.
Boken har som plus att den är väldigt lättläst, men ungefär där slutar det. Anledningen till att den är så lättläst kan vara att språket är fullständigt futtigt och banalt. Dialogerna känns stolpigt uppställda, det är med miljöbeskrivningar och annat som irriterar mer än de tillför. Ingen av karaktärerna har någon utveckling att tala om, det känns som att den eventuella utveckling som varit redan har skett innan vi som läsare kommer i bilden. Den mest intressanta karaktären, mördaren, lämnas även han åt sitt öde. Där känner vi att vi gärna hade velat veta lite mer, men det får vi inte.
Boken är också ganska förutsebar, och jag blev exakt inget förvånad alls över hjältens bakgrund. Det blev lite sådär amerikansk patriotiskt att man riktigt såg den amerikanska flaggan vaja i bakgrunden - med Tim i sin superhjältecape poserandes framför. För han måste ju vara en superhjälte när bokens really bad villian berättar allt för honom. Så där som superskurkar gör i superhjältefilmer, det vet ju alla som sett "The Incredibles" att superskurkar gillar att hålla monologer. Motivet är för övrigt så långsökt att man baxnar.
Som om inte allt det vore nog så innehåller boken rena stav- och typfel. Ganska många dessutom, med konstiga meningsuppbyggnader och borttappade eller överflödiga ord i meningar. Superirriterande!
Men som sagt - den gick lätt att läsa, och jag har läst sämre böcker.

Betygen var av ytterst likartad karaktär den här gången, med en botten på 1 och en topp på 2,8 - för vissa av oss gillar att ge udda betyg. Medelbetyget blev 1,96/5. Jag skulle kunna vara snäll och avrunda det ytterligare uppåt till 2/5, men jag är inte snäll när det gäller den här boken.
Mitt personliga betyg var dock 2/5.

Stormarknadsklubben hade ett oemotståndligt pris på fyraliters majonnäsburkar, sex per kartong, och för en blygsam summa kunde man köpa tillräckligt många block med tofu för att bygga ett litet hus.
I sitt sökande efter en engångsmobil brydde sig inte Tim och Linda om att ta någon kundvagn. Kundvagnarna var tillräckligt stora för att kunna transportera en halt häst. Andra kunder hade fyllt sina vagnar med travar av toalettpapper, massvis med strumpbyxor, och enorma burkar med inlagd lök.
Ett yngre par styrde två vagnar med bedårande enäggstvillingar som satt med ansiktena bakåt i sina barnstolar, som om de hade fyndat två-barn-för-priset-av-ett i gång nio.
Ibland kände Tim sig orolig över att amerikanarna var så vana vid överflöd att de trodde att den här välståndsnivån och de här valmöjligheterna alltid hade varit standard utom i de mest outvecklade av världens hörn. Plötsliga nedgångar kan drabba samhällen där man inte känner till historien utan har inrett sina sinnen med enkel stereotyp reklam istället för sann komplexitet och fruktansvärd skönhet från ett känt förflutet.
De köpte en telefon som passade deras behov och en rakapparat till Tim. Kassörskan var tydligt förbryllad över att de bara skulle köpa två saker. Men hon gjorde inte mer än höjde ögonbrynen för att visa att hon inte tyckte om deras oamerikanska återhållsamhet.