"Anna Karenina" av Leo Tolstoj

Jag sade lite skämtsamt till en av mina vänner att jag visst har någon sorts mastodontbokssommar i år. Och med minst en bok per månad med 700 sidor eller mer, så ligger det lite sanning i det. "Anna Karenina" har till exempel över 900 sidor. Det har känts lite under läsningens gång som att 100 av de sidorna är namn..

Bildkälla Goodreads

På tal om namn kan vi ju börja med att kolla på vad boken heter. En bok som heter "Anna Karenina" tror man ju ska handla om en person som heter Anna Karenina, men se det gör den inte. Jovisst är hon med, och det rätt så mycket till och med, men jag tycker inte att hon är en central gestalt på det sätt titeln antyder. När man är matad sedan barnsben med romantiska bilder på Greta Garbo så kan man också luras att tro att det här på något sätt ska vara en romantisk berättelse, men det är det inte heller. Stor del av handlingen kretsar kring den skandalartade relationen mellan Anna Karenina, en gift kvinna, och greve Vronskij, men minst lika stor del, om inte större, kretsar kring Konstantin Levin och hans sökande efter en mening i livet. Min gissning är att Levin är författarens alter ego, och om boken nu absolut skulle ha ett namn som titel så hade nog "Konstantin Levin" varit riktigare. Fast egentligen borde den kanske ha hetat "Rysk överklass", för det är det det handlar om.

Boken har flera huvudpersoner och vi får följa händelserna både ur deras och ur vissa viktiga bikaraktärers synvinkel. Handlingen pågår under några år i den senare halvan av 1800-talet, inom den ryska överklassen. Det fars flitigt mellan Moskva och St Petersburg, och även en hel del ut på landsbygden, där bland annat Levin har ett gods. Han är även den som bor ute på landet och studerar lantlivet och lantbrukarna. Man kan känna att det är en hoper korkade människor som bor där ute bland åkrar och skogar och jaktmarker, men egentligen är det bara så de ses på av den som har pengarna och makten i landet. I viss mån idealiseras livet på landet, och särskilt Levin ser på det med stort intresse och en vilja att förstå och lära sig. Hans försök att modernisera jordbruket motarbetas dock, och han har en hel del besvär med sina arbetare.
Parallellt med Levins liv på landet lever så Anna Karenina ett liv i staden. Hon har av en slump träffat greve Vronskij, och han fallet handlöst för henne och bestämmer sog för att göra henne till sin. Att hon redan är gift och har en son hindrar inte Vronskij, och snart har han och Anna inlett en kärleksrelation som får förödande konsekvenser när hennes man vägrar gå med på skilsmässa. Anna ses som fallen och en dålig kvinna, och förskjuts ur samhällslivet, även av sådana som förut kallat sig för hennes vänner.

Det här är en fängslande bok, trots att den ibland kan kännas alltför ordrik. Jag hade knappats läst ut den om den inte på något sätt hade fängslat mig.
Men! Det kan kännas lite för utdraget och lite för fokuserat på detaljer ibland. Det förekommer bland annat ett dödsfall där man detaljerat får följa dödsbäddskampen, under flera dagar. Eller jaktturer där alla skott och antal fällda beckasiner och dubbelbeckasiner noga anges. Orka.
Jag fick också fullkomligt fnatt på fraser på andra språk, främst franska, som inte hade översatts ens med en liten fotnot i marginalen, där det faktiskt känns som att jag missar en hel del väsentligt i handlingen. Jag läste franska i 5 år. Minns jag något av det? Inte mycket. Ibland kan jag lista ut vad det är som sägs, men ofta står jag där med skägget i brevlådan och fattar ingenting. Att det var vanligt inom den ryska överklassen att tala andra språk än ryska inför sina tjänare visste jag ju. Mest för att dölja detaljer om sitt privatliv för att inte späda på eventuellt skvaller. Så jo - jag känner mig ibland som en kammarjungfru som går miste om godbitarna.
Annars är det en ganska vardaglig lunk. Man får liksom hänga med karaktärerna "på jobbet" och följa deras tankegångar. Lyssna på samtal som rör utvecklingen i Ryssland  som den var på den tiden. Början på tankegångar som så småningom skulle leda till revolutioner. Boken utgavs första gången 1877, så det som händer här händer drygt 30 år innan revolutionen 1905 där tsaren förlorade sin status. Man kan dock redan här se ett frö sås.

Mitt betyg på "Anna Karenina" blev 3/5. Jag känner mig rätt så nöjd med att ha läst boken, och den var okej, men inte så mycket mer. Och så hänge jag upp mig på titeln, som sagt. När man tror man ska få ett romantiskt drama och man får livet på landet. Liksom.

I hans peterburgsliv var människorna fördelade på två helt skilda sorter. Den ena, den lägre, bestod av de futtiga, enfaldiga och framför allt löjliga människorna som trodde att en äkta man borde leva tillsammans med en enda kvinna, den lagvigda makan, att en ungmö bör vara oskyldig, en kvinna ärbar, en man manlig, fast och bestämd, att man bör uppfostra barnen att tjäna sitt bröd, att skulder bör betalas och andra liknande dumheter. Detta var de gammalmodigas och löjligas kategori. Men det fanns en annan sorts människor, i hans ögon de verkliga, och till dem hörde alla vilkas huvudsakliga uppgift var att uppträda elegant, storsinnat, djärvt, muntert, att utan att rodna hänge sig åt alla möjliga lidelser och driva med allting annat.

(Hitta mig på Goodreads.)