Ibland behövs det lite feelgood som läsning, och nu var ett sådant tillfälle. Valet föll på Beth O'Learys andra roman, "Bara på besök".
 |
| Bildkälla Goodreads |
Leena är framgångsrik konsult på ett företag i London. Hennes mormor Eileen är pensionär och bosatt i en liten by i Yorkshire, och är mycket engagerad i byns kommande vårfestival. De har båda drabbats av en stor förlust som präglar deras liv.
När Leena får en panikattack under ett viktigt möte, blir hon tvingad av sin chef att ta åtta veckors ledighet. Hon åker hem till sim mormor, och det blir bedtämt att de ska byta liv under dessa åtta veckor. Leena ska ta över Eileens alla ansvarsområden i byn, och Eileen ska försöka leva livet fullt ut, göra det hon inte gjorde när hon istället gifte sig med sin ex-man. Kanske hitta kärleken igen?
Feelgood för mig är lika med verklighetsflykt och lyckliga slut, och det fick jag med den här boken. Allt det jag förväntade mig skulle hända inom bokens pärmar hände också. Kanske lite förutsägbart, men det är lite det som är charmen med den här typen av böcker. Inga explicita sexscener, och det är väl det som skiljer det här från romance, annars är det stort fokus på att hitta den rätte.
Båda Beth O'Learys böcker innehåller någon form av mörkt stråk. I debuten "Sambos på försök" var det gaslighting och psykologisk misshandel, i "Bara på besök" är det sorg. Och det här var väl det som kändes allra minst feelgood för mig, då sorgen var den efter en syster som avlidit i cancer. Kom kanske lite väl tätt inpå att jag förlorat min bror på det sättet, och hade jag vetat det från start hade jag troligen valt en annan bok att läsa just nu. Inte för att jag kände igen mig i deras hantering av sin sorg, men sorgarbete är mångfacetterad och ser olika ut från person till person, så det säger jag inte så mycket om.
Boken berättas ur både Leenas och Eileens perspektiv, med vartannat kapitel till vardera dam. Inte alls svårt att hålla isär dem, så länge de bifinner sig på olika platser. När de var förenade kunde jag ibland behöva bläddra tillbaka för att se vem som berättade i vilket kapitel, men det berodde snarare på mitt höga lästempo än otydlighet, för det står givet inför varje kapitel vem det är som för talan. Och det är lätt att hålla ett högt lästempo, boken bjuder riktigt in till det med sina lagom långa kapitel, okrångliga språk och rara karaktärer - förutom de som det är meningen att du inte ska tycka om, så klart.
Det enda jag hängde upp mig lite på var tidslinjen, som jag inte blev helt kompis med. Det hände så mycket i de båda kvinnornas liv under så pass kort tid att jag undrar hur de hann organisera allting. Och på slutet gick de där åtta veckorna både väldigt fort och stod liksom still i tiden. "Jag ska åka hem om några veckor", men samtidigt är det bara dagar kvar? Jag kanske blandade ihop deras olika tidslinjer och kanske berättades de på samma gång fast inte i samma tid? Men samtidigt kändes som att det var samma tid? Jaja, det var inte så ofta förekommande att det egentligen störde alltför mycket.
Mitt betyg på "Bara på besök" blev 3,5/5.
