Plejaderna om "Nattfåk" av Johan Theorin

I helgen gick årets första Plejadträff av stapeln. På lätt sliriga vägar begav vi oss av ut på landet, där vi hälsades av extra glad hund och dagens värdinna. Kolapaj stod på menyn (som jag åt min beskärda del av) och så klart allmänt trevligt prat väninnor emellan. Och bokprat - det var ju därför vi var där.

Bildkälla Goodreads

Joakim och Katrine Westin har lämnat huset i Bromma och flyttat till Öland med sina två små barn. De har köpt den gamla gården Åludden, som påstås vara byggd av vrakdelar från skepp som gått under vid Ölands farliga kustlinje.
Det sägs att varje jul återvänder gårdens döda till Åludden. Och när fåken närmar sig, den farliga vinterstormen, är det lätt att börja tro på spöken, även om en inte gjort det förut.

Det visade sig att "Nattfåk" är den andra boken i den så kallade Ölandskvartetten, med en bok för varje årstid, "nattfåk" är passande nog vinterboken. De är dock fristående från varandra, så det kändes inte som att vi hade missat något från "Skumtimmen", som boken innan heter (och endast en av oss hade läst). Det visade sig också att vi inte var så värst många som hade läst boken den här gången överhuvudtaget. Någon för att det inträffat oförutsedda saker och det helt enkelt inte hunnits med, vissa andra för att de inte hade koll på att det var nu vi skulle ses utan trodde att det "var flera veckor kvar". 
Vi tre som hade läst (halva cirkeln) hade däremot en hel del att säga.

Vi anser att boken är hyfsat spännande och lättläst. Det gick ganska fort att läsa den, med andra ord. Det här är hittepå-Öland, så det är inte värt att försöka förstå geografin alltför mycket. Beskrivningarna av landskapet var dock bra, och det var lätt att föreställa sig utsattheten för fåken - den återkommande stormen. 
Karaktärerna gav vi dock inte mycket för. Det var svårt att hitta sympatier för de flesta. De beter sig så urbota dumt hela högen. Och Joakim vinner inte direkt pris som årets pappa med tanke på hur ofta han lämnar sina barn vind för våg.
Eftersom vi har förskolepersonal i gruppen, så sågades också författarens kunskaper om hur det går till vid hämtning och lämning, och vilka rutiner som gäller för personal om barnen inte blir hämtade vid utsatt tid. Spoileralert - barnen blir inte hemskjutsade av den snälla förskoleläraren som ändå bor i närheten. 
Det här är en kriminalroman med övernaturliga inslag. Det känns som att någon läst mycket Stephen King, och gärna vill gå i hans fotspår. Någon misslyckas med det. Jag kan tycka det är lite tråkigt att de där övernaturliga trådarna liksom klipps av och lämnas därhän. Vad hände med inbrottstjuvarna och deras flitiga användande av ett ouijabräde? Spökar det verkligen på gården? Vad är det Livia ser och hör i väggen när hon ska sova? Ingen vet, för det struntades det i. 
Boken är också full av dåliga beslut. Om en person bara pratat lite med polisen ett år tidigare, så hade den här boken aldrig hänt. Lite så. Och viktiga bevis i en utredning lämnas tillbaka till en person (och på så vis döljs även ett eventuellt annat brott). Som sagt - karaktärerna beter sig dumt, och det är svårt att finna sympatier för dem. 
Jag upplevde att boken var lite rörig. Det var många tillbakablickar, och flera olika personers perspektiv, som ibland gjorde det svårt att få ett övergripande grepp om boken och se vart den var på väg - förutom mot en upplösning mitt under en fåk, för det var ganska övertydligt redan i och med titeln. Slutet blev ganska spännande, men även där tappade jag intresset efter ett tag.
Jag är däremot inte avskräckt från att läsa fler böcker av Johan Theorin. Jag skulle gärna läsa de övriga böckerna i Ölandskvartetten. Någon gång.

Betygen på "Nattfåk" blev ganska samstämmiga bland oss tre som hade läst den. Från 2 till 2,5. Medelbetyget blev 2,3/5. Mitt betyg var 2,5.

Till nästa gång är det jag som har valt bok. Hoppas att fler har läst till dess.