"Slutet" av Mats Strandberg

Mats Strandberg kom in i min läsrepertoar tack vare Plejaderna i allmänhet och min vän Perny i synnerhet. Då läste jag hans böcker för vuxna, men han slog igenom som författare av ungdomsböckerna i Engelfors-trilogin (Cirkeln, Eld, Nyckeln) som han skrev tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Med "Slutet" återvände han till ungdomsböckernas värld.

Bildkälla Goodreads

Du är sjutton år och borde ha hela livet framför dig. Istället vet du att om en månad är allt borta. När kometen kommer allt närmare hopar sig frågorna. Vad vill du göra med den tid du har kvar? Vem vill du vara med när allt tar slut?
Simon och Lucinda är två ensamma ungdomar i en stad någonstans i Sverige. De tar sig an det kommande slutet på olika sätt, men ett dödsfall för dem samman. Tillsammans bestämmer se sig för att ta reda på vad som egentligen hände deras vän, ingen annan verkar ju göra det nu när tiden snart är slut.

Trots att den här boken har 500+ sidor så gick den väldigt fort att läsa. Kapitlen är inte långa och den delas in i delar allteftersom dagarna går mot undergången. Vi får både Simons och Lucindas perspektiv på saker, och det är inte alls svårt att hålla isär de olika synvinklarna, då det dels anges noga, dels skrivs på olika sätt. Boken lyckas även ha med mycket representation utan att det känns in your face minsta lilla, något som jag uppskattade. Det kändes naturligt, helt enkelt.
Och så rätt han fick! Boken är skriven innan pandemin som ännu inte är över, men här finns alla de med som skriker högt i sociala medier. Jag känner igen antivaxxare, människor som vägrar ta till sig att det är så här verkligheten ser ut. Kometförnekarna kan liknas vid våra klimatförnekare, och så vidare. De finns här allihop - de uppgivna, de som tror sig sitta på alla svaren, de som söker, de som leder och de som förleder. Bra siat, kan jag känna. 
Det här är självklart inte alltigenom rolig läsning. Dels för att en central del av handlingen kretsar kring ett tragiskt dödsfall och dess konsekvenser, men allra mest såklart över att boken leder till jordens undergång. Det kan vara lite ångestframkallande, och känns så trovärdigt att en nästan tror att apokalypsen är på väg. Samtidigt är det fint. Jag gillar relationen mellan Simon och Lucinda, hur de har det i sina familjer och hur de närmar sig slutet på sina olika sätt.
Det är en pre-apokalyptisk bok med en sväng av kriminalroman och en släng kärlek också. 

Full pott får den ändå inte. Mitt betyg på "Slutet" blev 4/5. Jag kommer säkert tänka mycket på den ett tag framöver, men det fattas något litet för att jag ska kunna ge den högsta betyg.