Att krig är skit vet vi redan. Att första världskriget bestod av år i skyttegravar utan vidare värst mad avancemang vet vi också. Och att många, många unga män dog mellan de där skyttegravarna.
Erich Maria Maria Remarque skrev romanen "På västfronten intet nytt" som kom ut 1929. Den har filmatiserats tre gånger sedan dess, den senaste filmatiseringen kom sent 2022 och finns att se på Netflix. Inte direkt fredagsmys, men en väldigt stark, mörk och gripande film.
 |
| Bildkälla Netflix |
Den unge Paul Bäumer är överlycklig den dag han äntligen antas i den tyska armén och ska få hjälpa sitt land att vinna kriget. Inom sex veckor ska de marschera in i Paris! Snabbt inser han dock att det inte är så enkelt, och det dröjer inte länge innan han tröttnat på skyttegravarna. Freden är på väg, men många kamrater kommer dö innan dess.
Jodå. När en nästan gråter bara av trailern så vet en att filmen satt som en smäck i hjärteroten. Den här gjorde ont att titta på, på mer än ett sätt. Det är så tragiskt och ledsamt, samtidigt som det finns en liten gnista hopp där någonstans. Både filmens början och filmens slut bjöd på sådana där scener som är värda att minnas, och som knyter ihop allt så väldigt fint. Plus i kanten för fotot och den stämningsfulla musiken.
Jag brukar oftast inte tycka om krigsfilm, men den här är ett av undantagen. Visar krig som precis så meningslöst och fult som det är. Dessutom skönt med en tysk produktion, och inte en hyllande Hollywoodsmörja.
