- Kom hit, sade han.
Jag gick över mattan. Han ställde sig rakt framför mig.Vilket ansikte han hade, nu då det var nästan i jämnhöjd med mitt! Vilken väldig näsa, och vilken mun, och vilka utstående tänder!
- Ingenting är så sorgligt att se som ett styggt litet barn, började han, och särskilt en stygg liten flicka. Vet du vart de onda kommer när de dör?
- De kommer till helvetet, svarade jag raskt och ortodoxt.
- Och vad är helvetet? Kan du säga det?
- En brinnande avgrund.
- Skulle du vilja falla i den avgrunden och brinna för evigt?
- Nej, sir.
- Vad kan du göra för att slippa det?
Jag funderade ett ögonblick. När mitt svar kom var det inte invändningsfritt:
- Jag får hålla mig frisk och inte dö.
"Jane Eyre" av Charlotte Brontë kom redan 1847 och skildrade redan då en ung kvinnas kamp för frigörelse och självständighet.
Vår hjältinna är föräldralös och i bokens inledning bor hon hos sin avlidne morbrors hustru, en hjärtlös kvinna som bara har kärlek att ge till sina egna barn, Jane blir väldigt orättvist behandlad. Som ung skickas hos till välgörenhetsskolan Lowood där tillvaron är lika mörk som förut, men här får hon i varje fall en utbildning. Så snart hon kan lämnar hon skolan för att ta plats som guvernant på Thornfield Hall. Husets herre, mr Rochester, väcker snart känslor hos henne, men det är en kärlekshistoria som inte kan få ett lyckligt slut.
