Som älskare av musikaler och The Beatles skulle man ju kunna tro att den här filmen skulle vara allt jag drömt om och lite till. Det är den inte. Vill nämna den ändå för den är inte genomusel och vissa bitar av den fullkomligt älskade jag. Andra bitar - not so much.
Filmen handlar om Jude (Jim Sturgess) som lämnar Liverpool och åker till USA för att söka rätt på sin pappa och se vad livet har att erbjuda. Han träffar Max (Joe Anderson) och de blir omedelbara vänner. Max och Jude reser tillsammans till New York och får snart sällskap av Max syster Lucy (Evan Rachel Wood), som förlorat sin pojkvän i Vietnamkriget. Känslor spirar mellan Jude och Lucy samtidigt som Max hotas av att bli inkallad som soldat och skeppad till kriget som hans syster ivrigt propagerar mot. Allt till tonerna av The Beatles.
Många av sångnumren i den här är fantastiska. Jag uppskattar verkligen att man har förlagt handlingen i filmen till den tid då låtarna skrevs så att de hamnat i en kontext som passar musiken. Sedan kan jag ju tycka att vissa bitar av filmen är totalt onödiga. Den är straxt över två timmar lång och stundtals blir den lite långtråkig så bitar av den kunde fått hamna på golvet i klipprummet. Nu har man fått storheter som Bono, Joe Cocker, Salma Hayek och Eddie Izzard att spela korta biroller, men tyvärr är det just de jag känner är helt onödiga. Hade jag klippt den här filmen hade jag bara behållit Joe Cockers nummer. Bono och Eddie Izzard hade jag klippt bort tämligen omgående då den lilla snutten av filmen inte tillför någonting alls. Mer än att de fick visa upp sig.
Det jag tyckte allra allra bäst om med den här filmen var vänskapen mellan Jude och Max. Det är Max som sjunger "Hey Jude" och jo - det kanske trillade en och annan tår där. På titelmelodin "Across the universe" känner jag dock att man missade budskapet. Mitt favoritnummer måste nog vara det som var till "Strawberry fields forever".
Summa summarum - är man inte totalt galen i musikaler, The Beatles eller någon som spelar i filmen så kan man lätt hoppa över den. Personligen är jag glad att jag har sett den, men jag känner inget större behov av att införliva den i filmsamlingen här hemma.
