Skolavslutning. Står och småhuttrar på en gräsplan med några hundra andra föräldrar och övriga släktingar, som sitter på filtar och små campingstolar och pratar glatt med varandra. Väntar. 10 minuter efter att spektaklet ska börja har alla barnen på skolan tågat in och satt sig i halvcirkeln framför scenen. Nu ska det äntligen börja!
Mikrofonen funkar inte. Rektorn håller ett svamligt tal och visar att det hade behövts någon form av repetition även för en sådan här grej. Allt är liksom i osynk. Jag står och fnyser åt att hen som gjort min sons skolår tämligen värdelöst får stipendium för att hen är "en god kamrat". Jo tjena.
Förundras återigen över att man inte verkar ha ägnat sig alls åt någon textanalys av sångtexter innan man repeterade in varje årskurs sista framträdande. Femmorna sjunger "Sommartider" som handlar om att ha sex. Fyrorna sjunger "Sverige" av Kent, en tämligen ironisk sång om den svenska sommaren, att vara full på midsommar och hur "välkomnade" vi svenskar är mot främlingar. "En tiger som skäms, jag vet hur det känns."
Så äntligen får vi åka hem. Och då kommer regnet.
Ett år kvar till nästa gång.
