Julifavoriter

Ni vet ju redan att jag inte har hängt här vidare värst den senaste månaden. Tur att de flesta av mina favoriter inte är internetbaserade.

Bok: "A little life" av Hanya Yanagihara. 720 sidor ångest och hjärtekross. Fantastisk! Skriver mer utförligt om den om någon dag när jag har hämtat mig från gårdagens utläsning.

Fic: Har läst några stycken, men ingen av favoritstatus direkt. Förutom den där WIPen som uppdateras dagligen och som snart är inne på sitt 150:e kapitel...

Film: "Dunkirk". Precis allt jag hoppades på, och lite till.

Tv-program: "Game of Thrones". Inte för att jag har sett det, för det har jag inte. Men älskade maken och Chilipojken har plöjt alla säsongen i sommar, så det är mest det som har gått på tv:n här hemma. Själv har jag liksom inte ens börjat titta på sista säsongen av "SKAM" än. Måste nog göra det innan jag blir totalspoilad.

Kläder: Trivs inte i något jag har i garderoben just nu. Känner mig lite allmänt trött på mig själv.

Nagellack: Efter mycket rådbråkande med min arma lilla hjärna har jag bestämt mig för att utse Carnation Lily Lily Rose från A England till månadens favoritlack. Mest för att det överraskade mig så mycket.

Upptäckt: Jag fick upptäcka hur beroende man är av ström, vid ett strömavbrott. Kunde inte göra ett skvatt de där 4 timmarna det varade.

Extra speciell rolighet: Alla utflykter med älskade maken och barnen till diverse platser i vår närhet. Vinön, Nyköping, Skokloster, Sigtuna.

Mitt eget favoritinlägg: "Mid year book freakout". För att det handlar om böcker. Jag älskar böcker.

Månadens manikyrer - juli

Jag har verkligen varit superdålig på att lägga upp mina nagellack i marginalen den här månaden. Om ni ens tittar där, vad vet jag. Men det är ju så det är när man inte slår på datorn så ofta under flera veckor. Jag tror dock att jag har fotograferat alla, men de kommer inte visas i rätt ordning.
Jag har en eftersläntrare från juni också, men annars är det bara juli som gäller här, och eftersom månaden bara har en dag kvar så tror jag inte att det blir någon eftersläntrare in i augusti.

Det enda lacket som halkade efter från juni var det som blev juni månads favoritlack - det otroligt vackra Symphony in green and gold från favoritmärket A England. Det är precis vad det heter och bra mycket mer holo än vad mina bilder förmår visa. A England har överlag väldigt mjuka regnbågar som ofta fastnar på bild som mer scattrered än vad de verkligen är. Som här.

Eftersom jag inte var lika clever den här månaden och skrev upp lacken allteftersom jag bar dem, kommer de hamna här i någon sorts bokstavsordning. Det blir alltså mer A England nu, det här är Carnation Lily Lily Rose är ett helt ljuvligt lack. Ett mjukt färgat lack som skiftar från dimgrått till ljusaste lila. Fullsmockat med holo.

Den här veckans holofredag bar jag Symphony in blue and silver, också det ser ut precis som vad det heter. De här tre lacken kommer från A Englands senaste kollektion, Sargent's vision, och jag har ett lack kvar från den kollektionen att se fram emot.

Jag har burit många lack ur samlingen sedan jag slutade lackblogga. Kanske för att jag inte hetsar efter nya lack lika mycket.
En dag med blå naglar från A England-samlingen. Den mörkare accentnageln är Queen of Scots och det ljusare blå med flecks i turkost är Order of the Garter.

Nu kommer två lack jag inte trivdes så bra i, helt beroende på deras finish. Jag och frostiga lack är ofta inte kompisar, men det lär jag mig tydligen aldrig.
Ataraxia från H&M Beauty är ett skirt grågönt lack. Det ser snyggt ut på lite håll, men nej. Inte min tekopp.

Samma med Top Rock, även det från H&M Beauty. Nu skiftar det lite mer i färg dock, så jag kände mig aningen mer förlåtande. Ljusaste turkost med en lila skiftning.

Kände behov av lite Bond-lack, och eftersom jag länge hade planerat att bära Live and let die igen så fick det bli det. Mörkaste gröna med flecks i guld. Passar finfint i solen, men skönheten ville inet riktigt fastna på bild. Från OPIs Skyfall-kollektion.

Och när jag ändå höll på med Bond kunde jag väl lika gärna ha på mig On Her Majesty's Secret Service också. En ljust grå bas med miniglitter i olika dämpade färger, främst grå och blå toner. Även det från OPI, såklart.

Det finns de som tycker att vampiga lack ska bäras på hösten, men dit hör inte jag. Bordeaux från H&M Beauty är ett supersnyggt vinrött krämlack som håller sig inom den röda skalan. Nästan lite extra snyggt att ha på sommaren, kan jag tycka.

Jag fick en leverans lack från ett av mina favoritmärken i indie-svängen, Polish Alcoholic. Bland dem fanns det här gladgula lacket vid namn Funky Town. Holo, flakies som skiftar i färg men ofta är gröna. Jag älskar lack som är så här lite småknasiga. Älskar!

Jag hade länge suktat efter Mystical Dragon från Polish Alcoholic, och var så glad när jag hann få tag på det innan det försvann ur butiken. Mest grönt, men går åt tealhållet. Smockat med holo. *hjärtögon*

Förra helegn var jag på festligheter, och det firade jag med att bära ett av favoritlacken från China Glaze - Strawberry Fields. Visst är det vackert! Det är mer knalligt rosa irl och fullsmockat med guldskimmer.

Dagens lack är detta, även det framrotat från lååååångt in i samlingen.
Top Gun från BB Couture är ett matt lack, väldigt mörkt blått med ett blått skimmer som är dämpat om man behåller det matt, men som poppar till om man topplackar det, som jag har gjort med en accentnagel.

Jag har ett problem... Jag vet inte vilket lack jag ska utnämna till månadens favorit. Får fundera på det till imorgon.

Open Art 2017, del 1?

Jag sätter ett frågetecken där, för jag är inte säker på att jag kommer ta mig upp på stan för att se andra halvan av Open Art.
För er som inte vet så kan jag berätta att Open Art är en biannual utställning som är utspridd i hela centrala Örebro. Många konstverk brukar befinna sig kring eller i Svartån.
Älskade maken och jag tog en tur upp på stan igår för att begrunda konstverken, och vi höll oss på den norra änden av centrala Örebro, samt tog avstickare in på Örebro Konsthall, Länsmuseet och konstcentralen på Norr. Sedan pallade inte mina fötter mer, så allting söder om Slottet får bli en annan dag. Hoppas jag.

Vi tog inte foton på allt vi såg, men en del bilder kommer här.

Ett av de mer omtalade konstverken har i år varit de här stolarna som står på Järntorget. Drygt 6000 donerade stolar är det visst som står i en torrlagd fontän. Torrlagd på grund av vattenbrist i Örebro, något som uppmärksammats i flera av konstverken.

Olaigatan har utanför Örebro Konsthall har stängts av för trafik och målats blå. Och där hittade jag den här snajsiga kameleonten med en väldigt spiralig svans.

Ett litet hus kanske? Är en del av ett projekt där konstnären gått runt med huset och övernattat i det lite här och var och sedan dokumenterat det. Väldigt spännande projekt.

Med det mycket passande namnet "Downward spiral". Man kan få sitta på kanten och titta ner i den, men det är inte en vattenrutchbana.

Jag gillade den här trassliga grejen. Tyvärr minns jag inte vad den heter, men den är belägen vid Slottet.

En stackare som satt och pimplade i täckjacka ute på ån. I bakgrunden syns en lycklig gul grej och i Slottsparken finns även ett träd som man bör lyssna på.

Inne på Länsmuseet föll jag rätt så handlöst för de två rummen som var inklädda i rött garn och papper. När man kommer på sig själv med att le vet man att man träffat på något speciellt. Jag har en förkärlek för konstverk man kan gå in i och uppleva från olika platser inom det.

Inne på museet kan man även se mer konst av utställarna som har sin konst utomhus, information om deltagande konstnärer och tanken bakom flera av konstverken. För dig som vill veta lite mer.

Så kan det gå! En Sputnik har visst kraschlandat på en Audi. Som en kommentar om allt rymdskrot som vi lämnat i omloppsbana kring Jorden antar jag. Vi är bra på att skräpa ner, vi människor. Överallt.

Ännu ett sådant där konstverk att gå in i, den här gången skapat av blommor. Det doftade ganska så fantastiskt, kan jag lova.

Om du har vägarna förbi Örebro  så är det värt att stopp för att kolla in konsten i Open Art. Utställningen pågår till mitten av september och allt är kostnadsfritt. Utom att parkera bilen...

Tyst

Om ni tycker att jag bloggar sällan just nu så har ni alldeles rätt. Jag har bara inte riktigt lust att hänga vid en dator just nu, och då gör jag inte det. Lördagar har jag bestämt ska vara datorfria, men ofta slinker hela helgen med där, och ibland en och annan dag i veckan också.
Det här betyder också att jag inte ser mycket på tv heller, eller läser många fics. Jag myser runt mest. Älskade maken har semester och jag försöker spendera så mycket tid som möjligt med honom. Jag läser, sitter på altanen, yogar, mediterar, klappar katter, vattnar örtlandet, plockar hallon. Tar det rätt så lugnt alltså.
Jag kommer nog tillbaka lite mer frekvent igen när skolorna börjar igen. Fram till dess så blir det blogg när det blir. Inget jäkt. Ingen press.
Stanna upp och lukta på blommorna. Lite så.

Solnedgång över Hjälmaren. 18 juli 2017.

FredagsFilmen revisited: Dunkirk

Det var inte jättelänge sedan jag skrev om filmen "Dunkirk", exakt tre månader sedan faktiskt. Jag kallade den då för sommarens måste-se film, och det är en känsla som består nu när jag har sett den. Det här är en sådan där film som gör sig allra, allra bäst på stor duk för den maximala upplevelsen. Bor du i närheten av någon av de där tre 70mm-dukarna här i Sverige så skulle jag passa på att se den där. Det kommer bli en hisnande visuell upplevelse - tro mig.

Bildkälla Flickering myth

Filmen handlar om Operation Dynamo, en operation för att evakuera de brittiska soldater som blivit inringade av tyska trupper i den franska staden Dunkerque. Med hjälp av civila båtar och luftunderstöd lyckades man evakuera många fler än man hoppats på.
Det var en desperat kamp för överlevnad och för att komma hem. Vi får följa några soldater, både sådana som evakueras men även de som hjälper till med evakueringen.

Det här är en film med lite dialog, helt enkelt för att det inte behövs. Det är inga scener i konferensrum där det diskuteras strategier och evakueringsplaner, allt kommer oss tillhanda ändå. Och det är väldigt realistiskt och stundtals väldigt otäckt.
Vi följer kampen från tre olika perspektiv, i tre olika tidsrymder. Från stranden, från havet och från luften. Till slut vävs de samman, i sann Nolansk anda.

Jag har nu sett samtliga Christopher Nolans filmer, och jag har tyckt om dem allihop. De är visuellt hisnande och med vackert foto och ofta ett annorlunda sätt att berätta på. Det finns utrymme för mer att berätta även i "Dunkirk", men samtidigt slutar den på precis rätt ställe och på precis rätt sätt. Jag är väldigt glad att jag har sett den här filmen på bio, för det gjorde hela upplevelsen lite maffigare. Filmen hade säkert varit bra även på platt-tvn här hemma, men bio är ändå alltid bio och det är där film är bäst - enligt mig.

Älskade maken och jag var och såg filmen tillsammans med Chilipojken och Lilla E. Filmen har 15-årsgräns, men numera få yngre barn följa med på 15-årsfilmer i vuxet sällskap, vilket möjliggjorde för Lilla E:s närvaro. Vi som föräldrar vet att hon kunde klara av den, vilket hon också gjorde med bravur. Hon liksom jag satt dock och snyftade lite ibland för att det är sorgligt och hemskt med krig.

Jisses amalia. Jag vill se den igen. Jag som brukar undvika så kallade krigsfilmer som pesten satt fullkomligt hypnotiserad i biofåtöljen. Det här är fortfarande årets måste-film för mig, och jag är så glad att jag äntligen har fått se den.

Om jag nu får önska skulle jag gärna se att christopher Nolan regisserade nästa Bond-film också...

Säsongssammanfattning: Outlander, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Det här tog tid, kan man väl lugnt påstå. Säsong två av "Outlander" var milt sagt inte lika bra som den första. Faktiskt så har jag tröttnat, och det känns i dagsläget tveksamt om jag kommer bry mig om säsong tre när den dyker upp i september.

Bildkälla Variety

Favoritavsnitt: 2x07 "Faith" Läkarna på L'Hopital des Anges kämpar för att rädda livet på både Claire och hennes för tidigt födda barn. Kung Louis ber Claire vara skiljedomare mellan två män som båda anklagas för svartkost. En av dem är hennes vän, den andra hennes fiende.
2x10 Prestonpans" Jaime leder sina män i en strid som kan ge Jakobiterna seger över britterna. Claires erfarenheter som sjuksköterska under Andra Världskriget kommer till väl till pass för att behandla de sårade.
2x13 "Dragonfly in amber" 20 år efter att Claire tvingades vända åter till sin egen tid genom stenarna, besöker hon återigen Skottland. Nu med sin dotter Brianna i sällskap. Hon besöker platser från sin tid med Jamie för att försöka få ett avslut. Under tiden gräver Brianna i historien om vad som hände hennes mor i Skottland innan flytten till USA. Ett återseende väcker både förtvivlan och hopp hos Claire.

Favoritkaraktär: Claire. Och Fergus, bara för att han var så göllig.

Favoritpar: Claire och Jamie. Någon som trodde något annat?

Bäst i säsongen: Vackra kostymer.

Värst i säsongen: Alla politiska intriger som var så sömnpillertråkiga att jag tröttnade både en och sjutton gånger. Dessutom - det här med att resa i tiden och sedan försöka ge sig på att ändra i historiska skeenden? tycker jag inte om. Och går inte. Fixed points in history, som Doktorn skulle säga.

Övriga kommentarer: Som jag saknat säsong ett! Den som totalt svepte bort mig med sin virvlande och himlastormande romans mellan Claire och Jamie. Som man våndades! Som man led! Som man var jublande lycklig! Och nu?
Det är ett dåligt tecken när jag börjar peta till datormusen för att se hur lång tid det är kvar på avsnittet - här gör jag det ständigt. Det är så mycket politik och intriger och ränkspel, som man så klart ändå vet är förgäves eftersom vissa historiska händelser verkligen har skett. Så det har känts som mycket jobb för något som ändå inte kommer leda någon vart, när man kunde ha lagt mer energi på annat. Som romantik till exempel.

Staycation

I år åker vi inte bort någonstans på älskade makens semester. Eller jo - det gör vi, för ibland åker vi bort över dagen, men vi kommer inte ha en enda övernattning någon annanstans än hemma. Vilket kanske bara är bra med tanke på att jag ofelbart sover som en kratta i någon annan säng än min egen.

Vi har vissa bestämda utflyktsmål nu i juli, och ett av dem var det följa-med-på-tvång vilket inte uppskattades helt av alla i familjen. Älskade maken och jag var dock obevekliga och packade in hela familjen, inklusive tjuriga Chilipojkar och en matsäck, i bilen och begav oss till Hampetorp för att ta färjan över till Vinön.
Jag har, trots 46 levda år varav nästan alla i Örebro, aldrig varit på Vinön. Förrän nu. På tiden kan man tycka. Och nu blir det bildspam!

Ser ni den gula lilla grejen? Färjan!

 Det tog ungefär 20 minuter att åka över till Vinön. Vill man kan man ta bilen, men vi valde att inte riskera att bli sittande i färjekö åt endera hållet och parkerade bilen i Hampetorp och upplevde ön till fots.

Så här ser det ofta ut när vår familj är ute och spatserar, vi hamnar liksom på kö. Här har vi precis börjat gå en vandringsstig som leder upp till badplatsen på öns norra sida.

Ibland såg det ut som om man befann sig på Öland eller Gotland i naturen. Vansinnigt vackert, och tur med vädret hade vi också. Lagom varmt och lite brisblåst.

Chilipojken skämtade om att han skulle sno en roddbåt och ro hem igen. Just den här tyckte han däremot såg lite osäker ut... Hans humör blev för övrigt bättre när vi väl var på ön och han började prata tv-spel med Stora J.

Ibland fick man klättra över stöttor.

När vi åt vår matsäck vid badplatsen förvandlades mina äldsta barn till hip-hoppare.

Älskade maken och Lilla E badade fotbad...

...tillsammans med livs levande badankor! Eller änder.

Jag förevigar vad som högst troligt är årets dopp för mig. Gillar man inte att bada i sjöar och hav tycker jag att man kan få slippa.

Det rådde eldningsförbud på ön. Jag hoppas att engelsktalande förstod det. Jag hade lust att gå på den där skylten med rödpenna, men viss humor är det.

Efter en kaffe/glasspaus och lite vila vid det mysiga caféet var det så dags att åka hem igen.

Hej då Vinön!