Det här tog tid, kan man väl lugnt påstå. Säsong två av "Outlander" var milt sagt inte lika bra som den första. Faktiskt så har jag tröttnat, och det känns i dagsläget tveksamt om jag kommer bry mig om säsong tre när den dyker upp i september.
 |
| Bildkälla Variety |
2x10 Prestonpans" Jaime leder sina män i en strid som kan ge Jakobiterna seger över britterna. Claires erfarenheter som sjuksköterska under Andra Världskriget kommer till väl till pass för att behandla de sårade.
2x13 "Dragonfly in amber" 20 år efter att Claire tvingades vända åter till sin egen tid genom stenarna, besöker hon återigen Skottland. Nu med sin dotter Brianna i sällskap. Hon besöker platser från sin tid med Jamie för att försöka få ett avslut. Under tiden gräver Brianna i historien om vad som hände hennes mor i Skottland innan flytten till USA. Ett återseende väcker både förtvivlan och hopp hos Claire.
Favoritkaraktär: Claire. Och Fergus, bara för att han var så göllig.
Favoritpar: Claire och Jamie. Någon som trodde något annat?
Bäst i säsongen: Vackra kostymer.
Värst i säsongen: Alla politiska intriger som var så sömnpillertråkiga att jag tröttnade både en och sjutton gånger. Dessutom - det här med att resa i tiden och sedan försöka ge sig på att ändra i historiska skeenden? tycker jag inte om. Och går inte. Fixed points in history, som Doktorn skulle säga.
Övriga kommentarer: Som jag saknat säsong ett! Den som totalt svepte bort mig med sin virvlande och himlastormande romans mellan Claire och Jamie. Som man våndades! Som man led! Som man var jublande lycklig! Och nu?
Det är ett dåligt tecken när jag börjar peta till datormusen för att se hur lång tid det är kvar på avsnittet - här gör jag det ständigt. Det är så mycket politik och intriger och ränkspel, som man så klart ändå vet är förgäves eftersom vissa historiska händelser verkligen har skett. Så det har känts som mycket jobb för något som ändå inte kommer leda någon vart, när man kunde ha lagt mer energi på annat. Som romantik till exempel.
