Spoilervarning när det handlar om tv.
Med tanke på hur sugen jag har varit på att se "The haunting of Bly Manor", ända sedan jag såg "The haunting of Hill House" faktiskt, så tog det mig hyfsat lång tid att äntligen se den. E och jag ville båda se den tillsammans, och det krävde en massa veckor innan vi lyckades synka våra scheman. Sedan gick det fort.
"The haunting of Bly Manor" baseras löst på romanen "När skruven dras åt" av Henry James. Jag hann läsa den med råge. Och jag är glad att så pass mycket har ändrats från boken, för den var ärligt talat rätt så kass. Serien är betydligt bättre, och betydligt mycket ruggigare.
 |
| Bildkälla tv.nu |
1987 anställs Dani som au pair för två barn på godset Bly Manor på den engelska landsbygden. Deras föräldrar har omkommit i en olycka utomlands, och de bor nu på godset tillsammans med hushållerskan och några andra anställda. Deras farbror, som är deras vårdnadshavare, har lämnat ansvaret för barnen och godset till sina anställda medan han arbetar på kontoret i London.
När Dani anländer till Bly har pojken Miles nyligen blivit relegerad från internatskolan han gick på, till lillasyster Floras förtjusning. Till en början verkar allt vara normalt på Bly Manor. Barnen uppför sig som kan förväntas av två barn som nyligen förlorat sina föräldrar, och sedan sin omtyckta guvernant. Leriga fotspår syns på godsets golv ibland, det är något konstigt med Floras dockskåp och dockorna som bor i det - eller inte bor i det. Vad hände egentligen med miss Jessel och hennes pojkvän Peter? Varför är hushållerskan så disträ? Och vem är det som lämnar fotspår på golven?
Själva stommen från boken finns med. På en tillställning berättas det spökhistorier, och en av dem som berättas är den om Bly Manor. Om en farbror som anställer någon för att ta hand om barnen, men som inte vill bli störd med att ta något eget ansvar för dem. Föräldrarna är döda, och två tidigare anställda har haft ett förhållande och avlidit på platsen. De är de som går igen i boken, i serien är det mer komplext än så.
Vi får hela bilden klar för oss när serien når sitt slut, men fram till dess är det stunder av förvirring när berättelsen uppdagas ett skikt i taget. Och så många spöken i bakgrunden.
Ska jag jämföra Bly Manor med den om Hill House, så tror jag faktiskt att jag tyckte ännu bättre om den här. Det är en spökhistoria, men samtidigt är det en berättelse om att överleva trauman - och en kärlekshistoria som känns rätt in i hjärteroten.
Tyvärr verkar det inte var aktuellt med en tredje "The haunting of..."-serie, och jag som verkligen uppskattat de här snillrika serierna tycker att det är synd. Jag får hoppas att någon ändrar sig om det, någon gång.
