"När skruven dras åt" av Henry James

Om det tog lång tid att läsa "Jonathan Strange & Mr Norrell" så tog det tvärtom i tid att läsa "När skruven dras åt. Så är den sistnämnda 850 sidor kortare också, så det är klart att det spelar roll. Jag spenderade helgen med att läsa klassisk spökbok, och hann börja på en ny (mycket efterlängtad) bok också.

Bildkälla Goodreads

En fattig guvernant har fått jobb på godset Bly utanför London. Hon kommer ha ansvaret för två föräldralösa barn, deras farbror och förmyndare vill inte bli besvärad med ansvaret för dem.
Guvernanten blir genast förtjust i godset, och de förtjusande barnen. Men snart börjar stämningen kännas annorlunda, och spöklika gestalter visar sig. Sådana som vill barnen ont.

Jag har hört att säsong två av "The haunting of ..." kommer var "Bly Manor" (säsong 1 var "Hill House") och baseras på den här klassiska spökberättelsen skriven av Henry James. Så då var jag så klart tvungen att läsa den, för att få veta vad grundberättelsen är. Låt bara säga säga som så att jag hoppas att säsong två är lika löst baserad på sin litterära förlaga som säsong ett var, för det här var väl inte så värst läbbigt, kanske. Eller bra.

Jag tycker mest att berättelsen var rörig. Jag förstod inte vad det var som hände, eller varför. Tankegångarna var på tok för invecklade. Jag ar inte riktigt med på varför just de som spökade gjorde just det, eller varför de var så otäcka och förtappade. På grund av att de levt syndfullt under sina liv? Att sex före äktenskapet (som det antyds) ska vara skäl för förtappelse i andevärlden, har jag som modernt tänkande människa svårt att köpa. Köper inte heller grejen med att vårdnadstagare inte ska få veta anledningen till att en elev relegeras från en skola, bara att eleven inte är välkommen tillbaka. Eller att pojkar är pojkar och ska vara lite stygga. Eller att en farbror helt lägger ansvaret för barns liv på tjänstefolk. Boken känns helt enkelt inte som att den klarat tidens tand värst bra.
Språkligt har jag inte mycket att anmärka på. Det är lite gotisk roman i stilen, och det passar ju bra med både tiden den är skriven på och temat på berättelsen. Men värst publikfriande tycker jag inte att det känns.
Jag ser även paralleller med Susan Hills "Kvinnan i svart". Båda böckerna tar sitt avstamp i att berätta spökhistorier kring jul, båda böckerna utspelar sig i någorlunda avlägsna hus, båda innehåller olyckor, hemsökta barn och ondskefulla spöken. Eftersom "När skruven dras åt" skrevs nästan 90 år innan "Kvinnan i svart" så kan vi väl vara ganska säkra på vem som tagit inspiration av vem...

Mitt betyg på "När skruven dras åt" blev 2/5. Nöjd med att ha läst den, men inget jag föll pladask för.