Tintins äventyr av Hergé

För många, många år sedan lovade jag älskade maken att jag skulle läsa alla Tintin-böckerna. Han är nämligen ett stort fan, och jag hade inte läst något album sedan mellanstadiet. Ordning borde skipas, ansåg han, men jag var alltså inte värst snabb på att infria det där löftet. Men så tänkte jag efter lite och insåg att med 24 album totalt så skulle jag ju kunna klämma in dem som en månadsläsning. Ett album om dagen, utan att stressa alltför mycket. Och nu har jag läst dem. Älskade maken är nöjd med det, för nu kan vi diskutera!

Tintins äventyr tecknades av Hergé, eller Georges Remi som han egentligen hette, och är en Belgiskt kultur- och nationalskatt.

Jag säger alltså att det finns 24 album, men lite beroende på hur en räknar så finns det allt mellan 23 och 25 album. Jag har dock valt att inte ha med "Tintin och Hajsjön" som är baserat på en film, men som Hergé aldrig ritade upp som ett album.
Jag valde dock att ha med "Tintin och alfakonsten" (eller alfabetskonsten beroende var du tittar), som finns utgivet i skissformat. Albumet blev aldrig färdigtecknat, då Hergé avled under arbetet med det. Något slut finns inte, för det var inte Hergé färdig med, och hans änka tackade bestämt nej till att någon annan skulle slutföra hans arbete. Sista avslutade äventyret är således "Tintin hos gerillan".

Tintins äventyr sträcker sig mellan åren 1929 och 1983 (Hergés död) och han gjorde sina första framträdanden i tidningen "Le petit vingtième" med sina äventyr i Sovjet. Tintin själv, en ung journalist, och hans trogna hund Milou, är de enda karaktärerna som finns med i samtliga album. Serien är annars känd för sitt rika persongalleri, med återkommande gästspel. Dupont och Dupond dyker upp ganska tidigt, men Haddock får vänta till album 9, "Krabban med guldklorna", och Kalkyl är med från och med album 12, "Rackham den rödes skatt".
Tintin, Milou, och deras vänner hinner med en hel del under den här tiden. De besöker olika länder över hela klotet, letar efter piratskatter, avvärjer statskupper, hjälper en annan statskupp, avslöjar en och annan smuggelliga och blir de första människorna (och hunden) på Månen, ett drygt decennium innan det hände på riktigt.
Det här är också en turbulent tid världshistoriskt sett, med ett världskrig som under många år hindrade Hergé från att teckna. Oroligheterna i världen märks av i Tintins äventyr, och politiken smyger sig in i mer än ett album, även om det syns lite extra tydligt i "Kung Ottokars spira".

Alla album är inte underbara, och alla äventyr har inte riktigt överlevt tidens tand. Vissa saker kan en anmärka lite extra på, som "Tintin i Kongo" som sett med dagens ögon är rätt så rasistiskt. Mina tråkigaste upplevelser av Tintins äventyr ligger också i de där tidiga berättelserna, där historien aldrig räcker över en tvåa i betyg.
Mina favoritalbum blev ""Den  svarta ön", "Rackham den rödes skatt", "Solens tempel" och "Tintin i Tibet" - ett album utan ett stort persongalleri, men som vackert beskriver vänskap. Så långt jag fick läsa det var även "Tintin och alfakonsten" ett lovande album, och tyvärr avslutas det lite väl rafflande och cliffhangerliknande. Men det kan jag stå ut med. Tintin åldrades inte en dag på de där 54 åren, och det är lite så han är - evigt ung och alltid ute på ett nytt äventyr. Med kapten Haddock svärandes som en borstbindare bredvid sig, och med den benälskande Milou som räddar skivan gång på gång. Och som ibland får stjälp av irriterande karaktärer som Serafim Svensson, Abdallah, samt såklart vanligt förekommande skurkar som Rastapopulus och Allan.

Jag gav albumen betyg i hela skalan från 1-5. Medelbetyget hamnade dock på 3,5/5, och jag skulle vilja påstå att det finns mycket att hämta hos Tintin, oavsett din ålder. Bland annat är det extra kul/intressant att sätta in albumen i sin historiska kontext. Så har du inte läst dem än, så gör gärna det. Det är inte försent förrän det är försent.