"Kvinnan i svart" av Susan Hill

Halloween är över för den här gången, och jag spenderade dagen med att läsa ut en spökbok. Så mycket Halloweenstämning det blir i det här huset, och vi slapp dörrknackare så vi har massor av godis kvar. Nom nom.

Bildkälla Goodreads

En julafton blir advokaten Arthur Kipp påmind om sin egen spökhistoria, det som hände honom många år tidigare. Han sätter sig ner och skriver berättelsen om sin tid i den dimmiga kuststaden Crythin Gifford där han ska reda upp dödsboet efter Mrs Drablow, en enstöring som bodde i ett ensligt beläget hus på en ö som bara kan nås när det är ebb, annars är vägen översvämmad av tidvattnet. Arthur beger sig ensam till huset Ell March Manor, men snart börjar märkliga saker hända omkring honom.

Jodå, det här är så klart boken som filmen "The woman in black" är baserad på. En gotisk roman med mörka händelser i botten, men inte alls så otäck som alla blurbs på boken får det att låta som. Faktiskt så blev jag lite besviken av bristen på kalla kårar, söker du sådant är filmen att föredra.
Däremot gillade jag verkligen sättet boken är skriven på. Jag trodde det här var en roman från sekelskiftet 18-1900, men den kom ut så sent som 1983, något som förvånade mig. Stilen känns dock väldigt viktoriansk, och jag blev lite imponerad av att den lyckades hitta tonen från äldre böcker, samtidigt som den är hyfsat modern.
Den var dock svårplacerad i tid. Vid ett tillfälle förekommer ett årtal som är 190... och det här ska utspelas långt efter det, så gissningsvis 20- eller 30-tal. Det förekommer bilar, men samtidigt hästskjuts, så någon sorts brytpunkt däremellan. Skeenden i den känns däremot väldigt mycket som sent 1800-tal, så jag fick lite spunk på att det var så pass otydligt.

Om jag gör en jämförelse med filmen, så tycker jag faktiskt att filmen var den bättre av de två. Läskigare helt enkelt, och berättad på ett sätt som ger kalla kårar. Mycket skiljer sig också åt, kanske till och med det mesta. Namn och platser är som i boken, men det händer betydligt mer spooky saker i filmen än vad det gör i boken. Att kvinnan i svart är ond är det dock ingen tvekan om, vare sig i bokform eller i filmen. Bara på lite olika sätt.

Jag hade alltså hoppats på mer kalla kårar. Jag gillade sättet den var skriven på mer än själva berättelsen, men den var inte dålig för det. Lite medel bara, betyget hamnade på 3/5.

Och kan vi bara ta en liten stund att titta på den vackra bokomslaget. Nästan så den får en extra stjärna bara för det.