Julifavoriter

Ska jag vara ärlig? Juli har inte varit en toppenmånad för mig. Jag har känt mig låg och energilös större delen av månaden, och inte haft stor lust att göra i stort sett något alls. Utom kanske sova. Sova är nice. Jag vet inte om jag är på väg neråt igen, eller om det bara är allt som har hänt de senaste två åren som ligger i bakgrunden och spökar med humöret. Jag tror och hoppas att det inte är en ny depressiv episod på gång. Det var milt sagt inte kul förra gången, och jag vill inte må så dåligt igen.

Men. Nu är det sista juli. Jag vaknade med spänningshuvudvärk och sov bort hela förmiddagen i ett fåfängt försök att bli av med den. Och nu ska jag försöka komma på favoritsaker från en månad jag inte riktigt har gillat. Wish me luck.

Bok: Jag har inte läst några mängder, och två av de böcker jag läste fick betyg som började på 1. Så det har varit en ganska trist läsmånad. Bäst var ändå "Picnic at Hanging Rock" av Joan Lindsay.

Film: Jag har knappt sett film i juli. Det har varit "Star Wars"-maraton här i huset, och jag har undvikt det så mycket som möjligt för jag är lite Star Wars-mätt. Var med på "Rouge One" i varje fall, och den är hyfsat bra åtminstone.

TV: "Stranger Things". 

Nagellack: #415 från Depend var det jag trivdes bäst med.

Skönhet: När en mitt i sommaren hittar en "foundation" en trivs med. Och jag skriver det inom " " eftersom det egentligen inte är en foundation, utan ett färgat serum. Jag har alltid tyckt att foundation är jobbigt att bära, för att jag tycker det känns att jag har det på mig. Som att jag klätt på huden något obekvämt, liksom. Men L'Oréal True match nude Plumping tinted serum känns inte alls på huden. Ger inte mycket täckning, så klart. Mer en "min hud men bättre". Gillart!

Extra speciell rolighet: Vi spenderade ett par dagar i Stockholm i början av juli. Förutom att jag fick äckelont i fötterna av allt promenerande så var det roliga dagar. Vi har inte varit i Stockholm så värst mycket de senaste åren, så det var roligt att få återse staden jag älskar.

Favoritinlägg: Årets Mid-year book freakout.

"Män utan kvinnor" av Haruki Murakami

Jag tänkte att en liten samling av noveller kunde vara något att läsa, nu när jag inte riktigt finner någon läsro. Lyckades lura mig själv då och då i varje fall.

Bildkälla Goodreads

Samlingen "Män utan kvinnor" består av sju noveller. Mest känd av dessa är nog "Drive my car", som ligger till grunden för filmen med samma namn, som bland annat vann en Oscar för Bästa utländska film tidigare i år. Det blev även min favoritnovell i den här samlingen, så ska du bara läsa en så vet du nu vilken jag rekommenderar. 
De flesta puttrar mest på. Det är som vanligt vardagliga situationer, som kanske i grund och botten inte är så vardagliga som det först kan tyckas. Det ligger möjligen något där i bakvattnet och guppar. Gemensamt för berättelserna är att de alla handlar om män som på något sätt inte har en kvinna i sitt liv. Som vanligt med Murakami är det mycket jazz, mat och dryck, en och annan katt, och dåligt skrivet sex. Kanske därför de här männen inte har några kvinnor....

De flesta novellerna var bra, några till och med över medel, men den sista novellen - den som gett namn till hela samlingen - tyckte jag var dålig på riktigt. 

Mitt betyg på "Män utan kvinnor" blev 3/5.

Julis nagellack

Snart dags att vända kalenderblad igen, och det är det alltid lite kul att titta på de lack jag burit under månaden som snart lämnar oss.
I juli har jag använt 6 olika lack, av endast två märken. För att det är vad jag haft/har i otestade lådan. 
Ser ut så här, i den ordning jag bar dem.

 

Depend, #415
Antagligen en topper egentligen, men vem orkar bry sig om sådant? Dessutom väldigt snyggt på egen hand också. Blir lite av en nude nagel där det ändå händer något. Och det som händer är prismatiska glitter och gulddito, i olika storlekar i en klar bas. 

Depend, #579
Nästa lack jag bar var lite lika samma som det ovan. Men här är basen svagt aprikosrosa och glittren mer silver och prismatiska miniflakes. Fint det med på egen hand, men även här misstänker jag att det skulle funka bäst som topper på något matchande.

H&M Beauty, Got myself a gecko
Grönt är skönt och när det blir så här ärtigt klorofyllgrönt blir jag bara glad. Krämlack, som synes.

H&M Beauty, Give me biscuit!
Lite mer orange i tonen än vad bilden visar. En sorts beige aprikos som drar åt orange. Eller ett orangetonat Mariekex. 

Depend 7day, Respect (#70084)
Betydligt knalligare irl än här. På 80-talet kallade vi det här chockrosa, nu är det väl cerise eller helt enkelt bara ett riktigt knalligt rosa.

H&M Beauty, Vintage porcelain
Kan absolut se för mig mormorskaffekoppar med blå blommor på i den här färgen. En vacker ljusblå kulör som har lite lila i sig, men också drar en aning åt det grå. Jättefint! Det lack jag bär just nu, så det blir inga fler lack den här månaden.

"Sleeping with psychopaths" av Christopher Berry-Dee

Den väldigt långa titeln på den här boken är "Talking with serial killers: Sleeping with psychopaths: A chilling study of the innocent lovers of savage murderers", men det orkar jag ju inte skriva ut hela jämra tiden, så "Sleeping with psychopaths" it is. Det här var min månadsbok i juli och den andra boken jag läst av Christopher Berry-Dee. Kommer vara den sista också.

Bildkälla Goodreads

Christopher Berry-Dee, den före detta officeren vid Kungliga marinen (UK), numera kriminolog, har här djupdykt ner i ett annorlunda ämne - det om de ovetande kvinnorna (och männen ibland) som levt tillsammans med kallblodiga mördare. En annan sorts offer, helt ovetande om sin partners hemska brott, tills den blir arresterad för dem. 

Jag ber att få citera från CBD:s egen summering i slutet av boken:
"... "for who am I - or we - to judge the actions and decisions made by the men and women who unknowilngly slept with monsters?" Och sedan är det just det han gör sida upp och sida ner. Jag gillade inte den här boken alls. Den känns dålig på alla sätt som tänkas kan.
Dåligt författad, dåligt redigerad, dålig sättning - jag hittade så många typfel och sättningsfel att det till sist blev löjligt. Den känns självförhärligande, och som att han försöker sälja in alla sina andra böcker. Det tänler kag inte skriva om här, för det hat jag redan skrivit om i den här boken, men du kan ju alltid googla. Och det är ungefär det det känns som att han själv har gjort. Det är ytterst få gånger han talat med personerna han skriver om, förutom mördarna, för han har minsann intervjuat över 30 seriemördare - så det så! Och sedan har han hånat dem genom att skicka ironiska vykort till dem, kul snubbe han är va! Men nej. Han känns bara konstig, och jag undrar mer än en gång vad hans motiv med den här boken är. Att håna förövarna? Att sätta skuld på deras partners? Det som han upprepade gånger, inklusive i titeln (innocent lovers) påstår att han inte ska göra, är just precis det han gör. 
För nog måste de ändå ha förstått? Sett varningsflaggorna? Gissat sig till att det är något fel på deras män som gör ditten och datten? En väldigt dålig kriminolog som inte ens verkar förstå basen i psykologi. Hört talas om gaslighting? Bland annat. Själva sättet han skriver om kvinnor på är ganska smaklöst. Han skriver inte rakt ut att många av dem är helt pantade i pallet, men det är underförstått. I ett fall skriver han att hon troligen är mindre vetande. Och hur kan du veta det? Du har ju inte pratat med henne själv. Jag saknar källhänvisningar i hela den här boken, men antar att inga finns att få för att han har klippt och klistrat från sådant han hittat på nätet själv. Med andra ord är det här en bok att ta med en rejäl nypa salt. Eller ännu hellre - hoppa över den.

Mitt betyg på "Sleeping with psychopaths" blev 1/5. Är så arg på den att jag ska glömma bort dess existens nu.

Bullet journal för augusti

Hög tid att visa augustisidorna i min bullet journal. De har varit färdiga ett tag nu, och jag behöver börja skriva in sådana där privata saker som jag inte delar med mig av här. Alltså - ta kort och skriv inlägg. 

Augusti är månaden då både mitt äldsta och mitt yngsta barn fyller år, och då E fortfarande bor hemma fick hon utslagsröst på månadens washitejp, och därmed också månadens färgtema. En rosablommig tejp med en aning brunt i sig gav det resultat jag visar här. 
Tombowsen är 761 Carnation och 815 Cherry. Stabilo fineliners med färgkod 88/56 för den rosa och 88/45 för den bruna. Tejpen har jag haft i samlingen ganska länge, troligen köpt på Etsy någonstans.

Den där mörka fläcken på linsen, ja. Ignorera den, för den kommer vara med på alla bilder tills jag/vi skaffar ny kamera. När det nu kan tänkas bli. Inte högsta prioritet numera, med mobilkameror och så där.

Uppslag två delas som vanligt av kassabok och månadsbok & nagellack. 
Tänkte kicka igång yogaterminen igen i augusti, så behov av en egen liten kassabok för den verksamheten. 
Jag har nästan bestämt mig för vilken bok jag kommer jag ska spendera augusti med, men bara nästan. Har några dagar på mig.

Bestämde mig för en annan ordning på sidorna den här gången, och placerade träningen redan här. Och den här gången har jag redan fyllt i min Yoga with Adrine-månad. Den här gången med tema "Begin". Jag har inte alls varit förtjust i passen nu i juli (väldigt mycket magmuskler) så jag hoppas och tror att det blir roligare att träna i augusti. För ärligt talat - nu i juli har jag varit omotiverad. Jag har gjort det, men det har inte varit kul.

Vanor, humör och en rad om dagen.Inga märkvärdigheter här heller.

Och ett av veckouppslagen. De ser ungefär likadana ut hela månaden, med ändring av vilken färg som hamnat var som största omväxling. När det funkar så funkar det.

Jag hade ganska långt skridna planer på ett helt annat tema i augusti, men bestämde mig för att skjuta fram det till senare i år. Kanske redan i september? (Troligen november, men en vet aldrig.)

"If we were villains" av M.L. Rio

Eftersom jag gillade "Den hemliga historien" av Donna Tartt så trodde jag att jag skulle gilla även "If we were villians". De jämförs nämligen ganska ofta, då båda utspelar sig i skolmiljö och det sker ett dödsfall under mystiska omständigheter. Båda räknas in i undergenren Dark Academia. Ska du bara läsa en av dem rekommenderar jag.... inte den här.

Bildkälla Goodreads

Oliver har precis avtjänat ett tioårigt fängelsestraff för ett mord kan kanske - eller kanske inte - har begått. När han släpps ur fängelset möts han upp av polisen som arresterade honom. Polisen har aldrig lyckats komma till botten av fallet, och nu när han gått i pension ber han Oliver berätta vad det var som egentligen hände.
Tio år tidigare hade precis de avslutande skolåret börjat på den prestigefyllda teaterskolan, för Oliver och hans klasskamrater. De spelar ofta samma roller både på och av scen - hjälten, förförerskan, skurk. Oliver spelar ofta en mer undanskymd roll. Men när rollerna kastas om sker en ny sorts rivalitet, och snart förvandlas leken till blodigt allvar.
När tragedin är ett faktum återstår för de överlevande att spela sina livs roller. Att övertyga både polisen och sig själva om sin oskuld.

Var ska jag börja? Med det jag gillade? 
Jag gillade hur boken var upplagd, som en pjäs. Bokens delar är fem olika akter, och kapitlen är scener i pjäsen. Jag gillar idén, och till en början gillade jag storyn. Tyckte till och med att det var lite spännande ett tag. Det gick över.
Jag gillar Shakespeare, det gör jag. Men jag har faktiskt inget behov av att se hans texter citeras på i stort sett varenda uppslag. Faktiskt bidrar hans verk med så mycket dialog och handling att jag anser att boken är skriven väldigt mycket av honom. Han borde ha nämnts som en andra författare på omslaget, i mitt tycke.
Karaktärerna lämnar mycket att önska. De är helt schablonartade på ett sätt som nästan gör det löjligt. Tjejerna är helt endimensionella, slampa, vän eller pojkflicka. Killarna är bullrig huvudperson, tyst åskådare (vår berättare Oliver), lidande konstnärssjäl eller gaykille med drogproblem. Lite lätt tröttsamt. Och få inte igång mig vad gäller miljön. Snacka om någons gotiska önskedröm om en skola för den konstnärliga eliten, minsann. Fantastiska teaterproduktioner som verkar ha en ändlös budget till kostym och dekor. Möjligen världens sämsta teaterlärare. För hur förklarar vi annars att de typecastat sina elever ända från första stund? Så att de spelar samma roller på scen som de spelar på riktigt. Och när de försöker ruska om lite i leden så blir det pannkaka. Bra föreställning - usel reaktion bland eleverna. Så går det åt helvete också.
Jag hade många problem med att läsa den här boken. Från att ha varit lite spännande till att bli helt genomskinlig. Jag undrar ingenting. Mer än varför jag ens gav mig på att läsa den här boken.

Mitt betyg på "If we were villians" blev 1,5/5. 

FredagsFilmen: Picnic at Hanging Rock

När en precis har läst en bok på grund av att en inte kan sluta tänka på en film, så passar det väl bra att skriva om just den filmen också. Särskilt som den tar sin början en mycket varm dag, som vi precis har haft ett gäng av här. För om en film, och en bok, kommer från Australien, så är det inte alls konstigt att Alla Hjärtans dag är av det varmare slaget, då det råder sommar där i februari, men vinter här.

"Picnic at Haning Rock" fick titeln "Utflykt i det okända" på svenska,  när den kom 1975. Regin står Peter Weir för, som även regisserat filmer som "Döda poeters sällskap", "Vittne till mord" och "Truman show". 

Bildkälla IMDb

Under en utflykt en varm sommardag år 1900, försvinner tre elever och en lärarinna spårlöst. De som lämnats kvar påverkas på olika sätt av deras försvinnande, som sätter djupa spår.

För några år sedan gjordes en miniserie av den här boken, med bland andra Natalie Dormer i rollistan. Jag har inte sett den, men om den kommer i min väg så är det högst troligt att jag kommer se den.
Filmen från 1975 har jag bara sett ett par gånger, och det är mycket länge sedan, inte den här sidan millennieskiftet. Alltså minns jag inte så mycket av den, mer än stämningar. Och det finns ju anledningar till att jag tänkt på den då och då under årens lopp. För att det är en väldigt bra film, helt enkelt.
Den finns att se på YouTube om du vill.

Dela upp det

Vad göra när en inser att det finns saker att göra som är mördande tråkiga? Som till exempel putsa fönster eller damma bokhyllor? Just det - skjuta upp det till en annan dag.
Fast så en dag så är de där fönstren alldeles för skitiga. Det vore kul att se världen genom inte en hinna av smuts.
Och är inte böckerna lite väl grå och ludna? Kan inte minnas att den "Den unge Werthers lidanden" hade päls...
Bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det där tråkiga projektet. Är du inte som jag gör du säkert allt på samma dag och kallar den för en städdag. Är du som jag så delar du upp det i små portioner. Fönstren tar jag hand om nästa vecka, den här veckan har jag startat Projekt Städa Bokhyllorna.

Eftersom jag har den stora lyckan att ha ett rum i mitt hus som jag kallar för ett bibliotek, så betyder det så klart att det finna bokhyllor i det biblioteket. Fem stycken vita Billy närmare bestämt. Och då en vecka har fem vardagar så betyder det en bokhylla om dagen. Bara att skriva in i kalendern, för det finns inget roligare än att pricka av tråkiga göromål, och nu får jag göra det fem gånger!
Nästa vecka har jag gjort något liknande. Bestämt vilken dag jag ska tacka fönstren i vilka rum. Också tråkigt, men jag kommer vara klar nästa onsdag och får pricka undan tråkig syssla tre gånger. Kul för mig! Att sätta den där lilla bocken i den lilla rutan är min sporre till att göra det trista, och så gör jag ofta när jag har ett städprojekt på gång. För städa kan vara något av det tråkigaste som finns, men belöningen - ett rent hem - något av det bästa.

Men nu. Ska jag dricka iste och läsa bok. Vi har 30 grader varmt inne, och jag smälter en aning. Dagens bokhylla städade jag så klart redan i förmiddags, innan det hann bli riktigt så tokvarmt som det är just nu.

Bildkälla Outlook India

Kom ihåg att dricka vatten! Eller iste.

What I eat in a day #35 - Samma lika men annorlunda

Jobbar lite den här veckan, men däremellan är jag hemma och finurlar. Och äter grejer. När det jag ska visa upp idag landade i min mage, var det vår veckohandlardag, och sålunda var det tomt på vissa saker. Då får en tänka efter lite extra, och äta ett gäng rester dessutom. Och var icke oroliga - jag drack massor av vatten också. Visar det bara inte på bild.

Frukosten var menad att vara te, äggröra och rostmacka. Men så kom älskade maken och undrade om jag ville den potatis han tyckte blev för mycket för lunchlådan, så då landade både den och ett gäng tomater i stekpannan också. På lite pommes frites-krydda när det var klart, svartpeppar för äggen, och sedan var jag mätt och belåten i flera långa timmar.

Så småningom blev det ändå dags för lite lunch, och då blev det restfest. Ett skvätt överbliven pasta. Ett par trötta champinjoner. Ännu några tomater. En bit trött gurka. Allt utom gurkan fräste jag på i stekpannan, och toppade med parmesan.

Det var varmt också. Så pass varmt att jag var rätt så slut när jag kom hem efter min lunchpromenad med gullig hund. (vi höll oss i skuggan så mycket vi kunde - jag lovar.) När jag kom hem var jag varm och törstig och lite sugen på något gott, så det blev tidig fika med en Vanilla-Cherry Coca-cola med is, och ett gäng kakor av italienskt stuk.

Och en skål chips en stund senare. De här med paprikasmak är ett måsteköp för mig varje gång jag är på Lidl. Varför har inget svenskt märke vanliga paprikachips i sortimentet? Kan vara en av de bästa chipssmakerna.

Middag. Mer pasta. Mer (vitlöksstekta) champinjoner. Men också en pesto gjord på hemodlad basilika och persilja, och en smarrig sallad på de grönsaker som fanns kvar i kylen + en hemodlad gurka.

Efter en tripp till det stora varuhuset och en tur på motionscykeln i källaren, var det hög tid för en lässtund på altanen. Unnade mig både popcorn (favorit!) och en nyköpt glassbåt, för varför välja bort något när jag är sugen på båda? Nej, just det. Unnade mig.

En riktigt dålig-Dagens

Låt: Nej.
Outfit: Nu - pyjamas. Då - svarta, mönstrade byxor som mammis gett mig, och mönstrad tröja från H&M.
Smink: Mascara från L'Oréal, blusher från So Susan! och läppstift från H&M Beauty.
Doft: Kanelbulle. När en jobbar mellan ett kondis och en Pressbyrå.
Läser: "A poem for every summer day", Sleeping with psychopaths" av Christopher Berry-Dee, och "If we were villians" av M.L. Rio.
Frukost: Te och smoothie. 
Fika: Te och kaka.
Middag: Kikärts- och kokoscurrygryta med ris och naan. Som barnen lagat/bakat. Dagens höjdpunkt.
Pryl: Cykelhållare till bilen.
Motion: Yogapass för magmuskulaturen. Avbruten cykeltur till jobbet.
Kvällsnöje: Varva ner och sova tidigt. 
Att tillägga: Sovit dåligt på grund av oro för barn som kom hem från sin filmkväll med BFF klockan sju. I morse. Det började regna när jag cyklade till jobbet. När jag stannade för att stassa om välte cykeln vilket resulterade i sned cykelkorg och att kedjan hoppade. Fick gå till jobbet och leda cykeln som ständigt slog mig i vaden (på brutna benet) hela vägen dit. Och nyss trampade jag på en liten glasskärva så att blodvite uppstod. Den så kallade droppen som fick bägaren att rinna över. Inte den bästa av dagar...

"Picnic at Hanging Rock" av Joan Lindsay

För många år sedan såg jag en film som jag ofta återkommer till i tankarna. Jag började tänka mycket på den igen för några månader sedan, och funderade på om det inte var så att den var baserad på antingen verkliga händelser eller en bok. Det var en bok.Och eftersom jag gillar att läsa bestämde jag mig för att det var dags för mig att läsa den boken nu.

Bildkälla Goodreads

Alla hjärtans dag 1900, straxt utanför Melbourne i Australien. På Appleyards college för unga kvinnor, förbereder sig eleverna för att åka på picknick till Hanging Rock, en fascinerande vulkanklippa.
Efter lunchen ber några elever om lov för att få gå närmare klipporna, och de får de. De klättrar högra och högre, och snart händer något mystiskt. Endast en av eleverna återvänder.
När vagnen kommer tillbaka till colleget fattas tre elever och en lärarinna. De har inte lämnat några spår efter sig. De är bara borta.

Den här boken kom ut 1967, och var alltså historisk fiktion redan då. Mycket bra sådan tycker jag. Det känns i texten nästan som att vara där, både i tid och rum. Boken bjussar också frikostligt på en närmast drömsk känsla, som gör att tempot känns långsamt även fast det inte är det. Det känns liksom som att inget händer, men samtidigt händer massor av saker.
Främst handlar boken om vad som händer de olika personerna som påverkats av flickornas försvinnande. Deras vänner och lärare på skolan, rektorn. Personer som deltagit i sökandet efter dem. Personal på skolan, polis och media. Vissa öden drabbar hårdare än andra, även om boken bara utspelar sig under några få månader.
Det är en thriller, men samtidigt ett drama och en kommentar om den tiden och dess ideal och normer. Inte helt sedd på med rosaskimrande glasögon. Boken fortsätter också att vara ett mysterium, för här ges inga svar. Kanske till och med bara fler frågor.

Jag tyckte mycket om den här boken, sättet den är skriven på och att alla svar inte ges. Fast för den som vill finns faktiskt svaret på gåtan att läsa. När boken gavs ut ströks nämligen det sista kapitlet, och vissa stråk av det återfinns i stället i ett tidigt kapitel. Jag tycker det var bra att det gjordes, för det ger boken det där extra stråket av mystik. På författarens önskan gavs dock det sista kapitlet ut efter hennes död. "The secret of Hanging Rock", eller Chapter 18, ger oss svaret på gåtan, men det går att lägga in tolkningar i det. Kan bara avslöja att jag haft rätt ända sedan jag såg filmen. För så klart läste jag även det, nu när det fanns att tillgå. En är väl nyfiken liksom. Inte för att jag egentligen tyckte att det gav boken något mer, mer än fler frågor, men det var ändå kul att få läsa.

Mitt betyg på "Picnic at Hanging Rock" blev 4/5. "The secret of Hanging Rock" gav jag 3/5 i betyg.

Tom

Tomma förpackningar nu igen. Det har blivit ett gäng till plaståtervinningen den här gången med, allihopa favoriter, nya eller gamla. Spana bara in betyg en där här månaden. De här förpackningarna har skramlat runt i lådan sedan sist.

ACO. Body lotion moist. Oprfymerad.
Ständigt återkommande på den här listan, helt enkelt för att jag gillar den. Mycket.

Betyg 5/5

Depend. Nagellackremover. Supersnabb.
Ännu en återkommande favorit.
Betyg 5/5

Nivea. MicellAIR expert. Eye make-up remover.
Ny kärlek, som tyvärr var slut när det var dags att skaffa en ersättare så jag har en annan nu. Har alltid gillat Niveas eye make-up remover, men den här har det lilla plusset i kanten att den inte svider minsta lilla alls i ögonen. Känns väldigt skonsam och snäll. Jag får kanske jobba lite mer med den, vänta en stund extra, men det är det värt. Ville ha en ny likadan, men...
Betyg 5/5

Apolosophy. Cucumber peel off mask.
Peel off masker är egentligen no no när en har känslig hud som jag har, men den här kan jag inte låta bli att gilla ändå. Väldigt mild, även om den doftar ganska starkt, och superlätt att peela av. Eventuella rester kan lätt tvättas bort. Kommer säkert att köpa den igen
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Green tea.
En återfuktande och lugnande arkmask som jag använt förut och tyckt om förut. Samma sak den här gången, och den kan mycket möjligt hitta hit igen inom en snar framtid.
Betyg 5/5

Atrix. Intensive protection cream. 
Allra bästa favoriten. Jag kan tänka mig att det finns andra handkrämer där ute som är bättre eller lika bra, men nu älskar jag den här och köper ständigt nya.
Betyg 5/5

Fem favoriter: Stresshanterare

Mitt i semestern kommer jag med ett inlägg om mina fem favoritsaker för att hantera stress. Ironiskt? Kanske. Å andra sidan har jag haft en ordentligt flare up visavi stress de senaste månaderna, alltså har jag varit stressad som tusan på sista tiden, ibland utan att kunna sätta fingret på varför. (Gissningsvis en stor dos kvarvarande stress, mixat med sorg och ångest.)

Det är såklart inte bra att vara stressad under alltför lång tid, och på vägen genom livet har jag lärt mig massor av knep för att hantera den. Nu påstår jag såklart inte att bara för att det fungerar för mig så kommer det fungera för dig. Vi är alla individer som med olika behov. Men något kanske ger resonans även hos dig.
Här är de, fem olika sätt jag stresshanterar på. Eller ärligt talat bara använder ändå för att det är mysigt.

Tända rökelse. Det är något extremt rogivande med att titta på rök som ringlar omkring. Lite samma effekt som en kan få av att titta på en brasa (en annan favorit, men lite besvärligare att fixa). Nu är det ju inte alla som har en fantastisk finurlig unge som tillverkar rökelsehållare med en twist åt en, som den här katten som har rök kommer ut ur öronen, munnen och rumpan. Den här är till för rökelsekoner, och vill du skaffa din egen så är det egentligen inte mer avancerat än att ha ett underlag som tål värme. Det finns speciella rökelsehållare för pinnar, koner och backflow-koner, men bara sand på ett fat eller i en kruka funkar det med. Tänk bara på att ventilera ordentligt och att ha uppsikt. Det är trots allt en glödande grej vi pratar om, och därmed brandrisk. 
Mina två favoriter är Nag champa och Vanilla. Jag köper min rökelse från Doftlunden.

Gunga och läsa. Om jag inte kommer på något finurligt sätt att flytta in hammocken eller min hängande gungstol över vintern, så är det här en sommargrej för mig. Att sitta ute och gunga för mig själv. När jag fyllde 50 fick jag en hammock av hela tjocka släkten, och i år gav jag mig själv den här hängande stolen med svaj i födelsedagspresent. Och här trivs jag. Är vädret fint sitter jag gärna här och äter frukost, eller tar en kvällsdrink. 
Men allra mest ägnar jag mig åt min stora hobby i den här stolen - läser. Något jag kan göra vilken tid på året som helst, som tur är. Och lite varstans också. Efter att jag tog den här bilden satte jag mig i stolen och läste dagens dikter. Så klart. Att bli vaggad samtidigt som en läser - fina grejer det.

Andningsövningar. Ett kanonknep att ta till när stressen blir stor, är någon form av andningsövning. Allt från några djupa andetag in genom nästan och ut genom munnen, till mer avancerade pranayamas. Känner jag att jag har kort om tid andas jag gärna i fyrkant (andas in, håll andan, andas ut, håll andan medan du räknar till samma tal) eller 7-11 (andas in räkna till 7, ut räkna till 11). Har jag mer tid kör jag gärna en guidad pranayama eller någon av de andningsmeditationer som ofta används inom yogan, främst då min disciplin livsyoga/kundaliniyoga. Och då sitter jag gärna på den där meditationskudden på bilden. Det går så kart att göra andningsövningar ändå, var helst det behövs, men om jag har tiden och planerat in det så sitter jag gärna på den och eldandas. Eller sjunger ett mantra, för den delen.
Kudden kommer från Rusta. Finns även i rosa.

Bildkälla Pinterest

Meditera. Har ni hängt här ett tag så vet ni att jag är en människa som mediterar. Det har jag egentligen alltid varit, men det är först sedan jag började använda Headspace som jag gör det varje dag. Jag började för fem år sedan och har på riktigt allvar hittat en annan typ av lugn sedan dess. Jag mediterar på morgonen, straxt efter att jag gått upp, och får en riktigt bra start på dagen på det sättet. Jag kan inte nog rekommendera alla att börja meditera regelbundet. Särskilt inte om du tror att du inte har tid att bara sitta och andas - det är antagligen då du behöver det som allra mest.

Semester?

Det går lite si och så med bloggandet just nu. Känner mig ledighetslat och kommer på massor av saker att göra som inte är att sitta framför datorn och blogga. 
Det betyder att inläggen kommer komma lite mer sporadiskt just nu, kanske på udda tider (för att vara jag), men det kommer. Så småningom. Jag har massor av planer på inlägg, sa,t mina ständigt återkommande som jag jobbar på. När? Kanske imorgon. Kanske nästa vecka. 

Ta hand om dig!

"For the wolf" av Hannah Whitten

Började min juli med en liten sagostund. Omgjord till en fantasy förvisso, men ändå. "For the wolf" är baserad på sagor, och var alldeles lagom för mig att läsa just nu.

Bildkälla Goodreads

Den första dottern är till för tronen. Den andra dottern är vargens.
Red är den enda andra dottern att födas på ett sekel, och hon har ett enda syfte - att offras till vargen i den magiska skogen, för att rädda kungadömet och få tillbaka gudarna. Red känner sig nästan lättad över att få ge sig av. Plågad av en kraft hon inte kan behärska, så vet hon att i Wilderwood kan hon aldrig mer skada dem hon älskar.
Men legenden är en lögn. Vargen är en man, och hennes kraft är en magi som kan rädda dem alla, om hon lär sig hantera den.


Det här kändes en hel massa som att läsa en "Teen wolf"-fanfic omgjord till bok. Komplett med tropen enemies to friends to lovers. Bara av omslaget kan vi ana oss till att det är baserat på sagan om Rödluvan och vargen, men också med en rejäl dos av Skönheten och odjuret. Dessutom lurar det lite Snövit (och kanske också Frost?) i kulisserna, i form av Reds syster Neve. Så är "For the wolf" också den första boken av två, där den andra, "For the throne" har Neve som fokus. Jag kommer läsa den också, för jag har den och bok ett slutade med en aning av en cliffhanger.
Det är en helt okej roman, med ett trevligt persongalleri (även om jag försökte komma på vem som var vem från "Teen Wolf") och en handling som rörde sig framåt sakta men säkert. Däremot kan jag tycka att själva världen var lite väl rörig. Det kändes som att vissa saker inte stämde från kapitel till kapitel. Nog för att legenden och sanningen inte var samma sak här, och sanningen någon gång skulle uppdagas, men det känns som att det hade kunnat berättas på något annat sätt. Som att vara ärlig med Red och berätta från början, i stället för att portionera ut små sanningsbomber pö om pö.
Mycket i den här världen bjöd också på fler fler frågor än svar, och min allra största frågeställning rör själva skogen Wilderwood, som har en central roll i boken. Den största frågan är varför? Vad är det som gör att den inte går att tränga in i, eller ut ur? Varför existerar den ens? Varför gör den som den gör? Varför kan bara Eammon ta hand om den? Är det frågor som besvaras i den andra boken må det vara hänt, men just nu känner jag mig mest förvirrad över just de sakerna.

Jag blev ju ändå nyfiken på fortsättningen, så vi ses snart igen, Hannah Whittens fantasivärld och jag.
Mitt betyg på "For the wolf" blev 3/5.
 

Mid-year book freakout 2022

Hur jag vet att tiden går - det är redan dags att freaka ut över böckerna jag läst 2022års första halvår. Och det är sjätte året jag gör det. Va! Hur har det redan gått 6 år sedan jag startade den här årliga traditionen? Känns som kortare, ärligt talat. 
Jämfört med förra året så ligger jag lite efter. Så här dags för ett år sedan hade jag läst 41/60 böcker i min Goodreads-utmaning, i år är det 36/60 böcker, och jag ligger före i min läsning med 6 böcker. 
Dags för freakout!

Bildkälla Goodreads

Bästa bok hittills under 2022?
Jag har delat ut en enda femma i år, och den gav jag till "Billy Summers" av Stephen King. En av hans bästa på mycket länge, om ni frågar mig.

Bästa uppföljare hittills under 2022?
Blir plättlätt att välja, för jag har bara läst en enda uppföljare hittills i år, "The book of magic" av Alice Hoffman, som är bok 2 (eller 4) i Practical magic-serien. Älskade den kanske inte, men den har ju inget att tävla mot liksom.

Ny utgivning som du inte hunnit läsa än, men verkligen vill läsa?
Jag är hyfsat nyfiken på "Häng city" av Mikael Yvesand. 

Ny utgivning som du ser mest fram emot under andra halvan av 2022?
"Greywaren". Tredje och avslutande boken i Maggie Stiefvaters Dreamer-triologi. Jag får vänta till oktober. Tror att jag står ut med det. Tror.

Bildkälla Goodreads

Största besvikelse?
Det tog tre dagar att komma till sida 68 i "Hittebarnet" av Stacey Halls, sedan gav jag upp. Utomordentligt tråkigt skriven. Tjuvläste mig till hur den slutade, på nätet, och det kunde jag lista ut redan av baksidestexten. Jag som hade hoppats på en snabbläst och lite spännande bok. Ack nej.

Största överraskningen?
Ingen särskild. Eller att jag stressade mig till en lässvacka, kanske. Annars brukar läsningen vara avkopplande för mig, men dit kom jag inte den här gången.

Ny favoritförfattare?
Kan jag inte påstå att jag hittat någon.

Senaste litterära förälskelse?
Inte någon sådan heller.

Senaste favoritkaraktär?
Billy Summers i boken med samma namn. Hans livsöde grep tag i mig.

En bok som fick dig att gråta? 
"Slutet" av Mats Strandberg. Kanske inte så konstigt med tanke på att jorden går under i den.

En bok som gjorde dig glad?
Oj, vad deprimerande böcker jag måste ha läst hittills, för ingen.

Vackraste bokomslaget hittills?
"Ariadne" av Jennifer Saint. Om en köper rätt utgåva så. Det amerikanska omslaget är ganska trist.

Bildkälla Goodreads

Vilka böcker behöver du läsa innan året är slut?
Plejadvalen. Och "Greywaren" så klart. Annars läser jag vad jag har lust med, lite som vanligt.

Säsongssammanfattning: Stranger Things, säsong 4

Behöver jag ens påpeka att det är spoilervarning när jag skriver om tv?

Vi tittade klart på fjärde säsongen av "Stranger Things" häromdagen, och nu längtar jag som f*n efter den där femte säsongen, som tydligen ska avsluta hela alltet. Förutom att det nu ryktas om spin offs... Vet inte riktigt vad jag tycker om det.
Däremot vet jag att jag tyckt väldigt bra om den här säsongen. Ganska läskig till och med. Gänget är splittrat på olika kuster, men förenas för att bekämpa monster - och befria en av de sina.

Bildkälla Europosters 

Favoritavsnitt: The whole lot. Går inte att skilja dem åt. Men den superlånga finalen var lite extra bra och spännande. Så klart.

Favoritkaraktärer: Eleven, Max och Eddie. Och Will. Vad fin han var mot Mike. Som han är tydligt kär i.

Favoritpar: Dustin och Eddie. Gillade deras vänskap så himla mycket.

Bäst i säsongen: Allt. Men extra plus för ett formidabelt soundtrack. "Running up that hill" med Kate Bush var bara början.

Värst i säsongen: But WHY!?! Han dog som en hjälte, men Eddie? Varför. Damn those onion chopping ninjas.

Övriga kommentarer: Jaså jaha! Det är därför det är så många monster i Hawkins. Yikes! Plus - en ganska jobbig säsong för mig som efter mitt benbrott har väldigt svårt för just benbrott på film/tv. Och det var ju ett gäng sådana i den här säsongen. 

Läs-Dagens

 

Låt: Tror inte jag har hört en endaste en idag.
Outfit: Svarta culottes, och beige tröja (med fläckar av dagens middag), båda från H&M.
Smink: Orkade inte det idag.
Nagellack: #579 från Depend. Troligen en topper egentligen, men se om jag bryr mig.
Doft: Ros. Gissa vad jag har i min trädgård numera.
Läser: "A poem for every summerday", "Sleepng with psychopaths" av Christopher Berry-Dee, och så har jag lite kvar i "For the wolf" av Hannah Whitten.
Frukost: Te. Äggröra. Macka.
Fika: Kaffe. Macka.
Middag: Tom yumsoppa, som barnen tillagat. Väldigt hett, men gott.
Pryl: Skalpborste. Eller Exfoliating scalp massager, som den så snofsigt heter på Kicks. Go grej vid hårtvätt hur som.
Motion: Litet yogapass och 30 minuter på motionscykeln.
Kvällsnöje: Packa. Ska på tur imorgon.
Att tillägga: Trevlig sommar!

Den lilla bokhögen från juni

Det blev inte många böcker i juni. Faktiskt är de fyra jag lyckades läsa den minsta lilla högen jag visar sedan jag började med mina månadssammanfattningar. Det är så klart fullkomligt okej det också, att inte finna läsro och därmed inte läsa något vidare värst.Så som det var för mig. Nu har jag börjat hitta läsglädje igen, så det finns en chans att julis månadshög kommer innehålla fler titlar. Kanske.
Men nu tittar vi på junis fyra böcker, utlästa i ordningen uppifrån och ner.

"The book of magic" av Alice Hoffman är den andra boken i Practical magic-serien. Eller den sista, beroende på i vilken ordning en läser. Jag kanske möjligen ångrade min egen läsordning, men det är en annan femma. Det här var den boken som bjussade på mest motstånd i juni. Betyget blev ändå 3/5.

"Familjen Lambs hemlighet" av Lisa Jewell är en hyfsat ordinär spänningsroman berättad ur tre olika perspektiv. Moraliskt grå karaktär och en del överraskningar bjussade ändå på läsglädje. Betyget blev 3/5.

"Kejsarbiografier" av Suetonius var junis månadsbok. Ganska uppräknande i sitt berättande, men kul perspektiv att få antik historia berättad från någon som levde nära inpå. Utmärkt översättning från latinet. Mitt betyg blev 4/5.

"Mordet på kommendören. Andra boken: En föränderlig metafor" av Haruki Murakami borde jag egentligen ha läst tätare inpå den första boken, då det här är en direkt fortsättning. Börjar till och med på nästa kapitel. Alltså inte en duologi, utan en bok uppdelad i två volymer. Junis favoritbok. Jag gav den 4/5 i betyg, vilket får anses gälla bok ett också.

"Mordet på kommendören. Andra boken: En föränderlig metafor" av Haruki Murakami

Om jag önskar att jag hade läst den här andra boken om "Mordet på kommendören" lite tätare inpå den första? Självklart önskar jag det. För precis som jag misstänkte när jag läst ut "Första boken: En idé uppenbarar sig" så tar den här andra boken vid direkt där den första slutade. Borde jag ha förstått när den här började på kapitel 33.

Bildkälla Goodreads

Den 36-årige porträttmålaren har bosatt sig i avskildhet uppe i bergen. Här ska han slicka såren efter sin skilsmässa och äntligen få skapa den konst han vill.
När han hittar en gömd målning uppe på vinden ska dock allt komma att ändra sig. Excentriska grannar dyker upp, mystiska saker börjar hända, och plötsligt blir han intresserad av att måla porträtt igen, på sitt eget sätt.

Jag har egentligen inte så mycket att säga om den här boken, som jag inte redan har sagt när det gällde den första boken. Den är en typisk Murakami, och han är rätt så dålig på att skriva om sex. Magisk realism gör han desto bättre.
Tyckte väl dock att det var lite väl stor fixering vid bröst i den här boken. Särskilt jobbigt då det till största delen gäller en trettonårig flickas bröst... Yikes.

Betyget blir betyget för de två böckerna som en helhet. Jag gillade det mesta med den här, men den når inte helt fram till målet. Kanske hela vägen till fyra heller, men så snudd på att jag ändå gav den 4/5 i betyg.

"Kejsarbiografier" av Suetonius

Junis månadsbok är inte ny. Den har stått oläst i min bokhylla i 20+ år, för ibland är visst inte älskade maken så intresserad som jag trott. Den är dessutom skriven för hyfsat länge sedan. Inget exakt utgivningsdatum finns, men Suetonius levde ungefär mellan år 75 - 140  e.Kr. Redan när boken skrevs så var den historia, men ganska färsk sådan, vilket gav den här boken ett väldigt intressant perspektiv.

Bildkälla Goodreads

Precis som titeln säger så är det här en samling biografier av 12 av Roms kejsare. Vi börjar med Julius Caesar, som levde år 100 - 44 f.Kr, och avslutar med Domitianus som levde 51 - 96 e.Kr.Däremellan 10 till, bland annat Nero, Claudius, Augustus, Caligula och Tiberius. 
Det här var en intressant tid att få läsa om, som att det nyligen hänt. Kristendomen kom så smått (och kallas för en farlig sekt, gissa hur mycket jag håller med), det skedde stora historiska händelser som här bara var några decennier gamla. Vesuvius utbrott som begravde Pompeji och Herculanum, uppförandet av tempel och amfiteatrar som går att se än idag. Ett avsiktligt uppeldande av Rom (tack där, Nero), och så klart en hel massa väldigt sägenomsusade kärlekshistorier och kejsarmord. Det är mord på konkurrenter hit och dit, gladiatorspel, konstiga nycker och böjelser, krig, komplotter, politiskt rävspel och tre kejsare på ett år. Var någon av dem värst omtyckt? Nja.
Plus i kanten för att vi ofta får en beskrivning av hur de såg ut. Alltid lite spännande, när en blivit så vad vid alla dessa byster med lagerkrans, att få veta att de hade spinkiga ben, kulmage, var flintis (salve calvaster!), hade bölder och utväxter, eller rentav var ganska fagra att se på.
Boken avslutas med en kort redogörelse för Roms historia, för romarriket fanns både före och efter de här 12 kejsarna. 
Den har så klart en inledning också, dels ett förord om boken i sig, men också ett om latin, det språk från vilket boken är översatt. Och latin är icke ett lätt språk, det minns jag allt från mina tre år med latin på gymnasiet. Bland annat finns det inga bra ord för att uttrycka känslor på latin, vilket ofta gör att latinska texter har en känsla av likgiltighet över sig. Ingen bestörtning, inget swoon. Det gör också att det kan känns som att boken bara räknar upp saker och händelser, och det kan i vissa fall vara ganska trist att läsa när det blir för mycket av den varan. Men det går.
Inför varje biografi får vi en liten snabb sammanfattning av kejsaren vi snart ska få läsa om, samt att vi här får veta när han levde och under vilka år han var kejsare. Sedan kommer Suetonius text, uppdelad i flera kortare kapitel.
Boken innehåller rikligt med fotnötter, och även en ordlista, som alla finns att hitta i slutet av boken, tillsammans med stamtavlor och kartor.

Det här var möjligen inte en bladvändare, utan bitvis var det mördande tråkigt. Däremot gillade jag perspektivet så pass mycket, och tyckte att det var så pass intressant, att jag ändå gav "Kejsarbiografier" betyget 4/5.