Vikten av vatten

Vi har haft en paus i vårt Doctor Who-tittande, jag och älskade maken. Mest av allt är det jag som dragit ut på det eftersom jag vet att det här är den sista säsongen där David Tennant spelar Doktorn och ja - jag kommer gråta floder över "min" doktor när han ersätts av Matt Smith. Igår tittade vi däremot klart på de ordinarie avsnitten av säsong 4, det är i specialavsnitten han regenererar sig. Får se hur länge jag kan skjuta upp det. Min gissning är inte värst länge. 

Som sagt - igår tittade vi på de tre sista avsnitten för säsong 4 och i ett av dem hade Donna Noble (Catherine Tate) huvudrollen. Hon skulle tidsresa lite. Och där står hon i en jacka full med sladdar och får order till höger och vänster. Gör si, gör så, den här maskinen gör det här, den här maskinen gör så där och vi hoppas det fungerar. Då kliver en soldat fram och klämmer iväg säsongens bästa replik:

"This is to combat dehydration."

Och så håller hon fram ett glas vatten. Jag skrattade så jag fick ont i magen! Bästa ever!

Kan tillägga att det fungerar för att få tonårsbarn att dricka vatten också. Testade på Stora J nämligen, som hamnat på sjukan på minst ett convent för att hon varit uttorkad. Hon svepte glatt i sig ett stort glas vatten. Det gäller att veta att vad man ska säga.

Nyasfalterat

För 10 år sedan, september 2001, flyttade jag och älskade maken in i det hus vi bor i idag. Då fanns inte lilla E än och lilla A låg och sov i en barnvagnsinsats på golvet i vardagsrummet när vi bar flyttkartonger och möbler.

Sedan dess har det grävts ner stora tjocka rör i marken i området där vi bor för fjärrvärme. Vi hade redan installerat bergvärme i samband med inflyttningen, så det sket vi i, men att det var hål i alla gator och trottoarer påverkar även de som inte ska ha. Märkte vi.
Efter avslutat fjärrvärmerörsnergrävningsjobb dröjde det länge innan de stora hålen i gator och trottoarer blev åtgärdade. När de äntligen blev det var det nästan så man dansade hambo av pur glädje över att man nu skulle slippa köra sönder bilar och cyklar på vassa trottoarkanter.

Glädjen blev dock inte långvarig för något år efter det kom de på att de skulle gräva ner fiberoptikkablar. Upp med de  nyasfalterade gatorna och trottoarerna igen. Gräva gräva gräva.
Det här var förra våren, alltså våren 2010.

Idag, just nu faktiskt, så asfalteras de trottoarer som grävdes upp då. Kommunen hann bli anmälda för att det dröjt så länge. Deras ursäkt? Att snön kom så tidigt förra vintern. Att det däremellan varit vår och sommar och större delen av en höst, kan vi bortse från.

När jag nu i min glädje går in till älskade maken och säger att nu äntligen står de på gatan och asfalterar, så talar han om för mig att i det senaste informationsbladet från Villaägarna (som jag inte läst) så stod det något om att Telia planerar att installera fiber i vårt bostadsområde...

Jag hoppas nu innerligt att det kan gå i de befintliga kablarna som nu (i skrivande stund) blir överasfalterade, för om de ska gräva upp området en gång till så kommer jag nog bli dum i huvudet.
Spela på läppen och dregla. Som Kalle Anka på julafton. Typ.

Your favourite...

Kan inte hjälpas. Efter att ha bloggat upp lacket Crimson fick jag den här låten på hjärnan.

Jag vill ha Martins paljett-shorts.

Bä

Bara att ta sig ut i fårhagen dårå.

Förutom att tidningen innehåller mer än sin beskärda del av typfel, varav det ovan var klart roligast, så måste jag säga att Daisy Beauty nog är min nya favorittidning. Ljuvligt befriad från bantningshysteri! Bara det kan få mig att hjula av lycka, och då kan jag inte ens hjula.

Daisy Beauty är tidningen för den som gillar skönhet och mode (mest skönhet) och vill ha tips och råd om samma. Finns även en mindre avdelning med tips till männen. De vill ju också vara fina.

Kommer jag köpa igen? Japp. Tror jag ska önska mig en prenumeration i julklapp. Och så önskar jag att de anställde mig som korrekturläsare.

Att umgås

Husets båda döttrar är utflugna. Stora J spenderar dagen hos sin pappa och Lilla E är hemma hos sin mormor och morfar med kusinen L på en sleepover-kavalkad som hittills har varat 3 dagar.

Lilla A och jag spenderade några timmar med familjen Perny, han med deras son och jag med Perny herself. En god fika/lunch, strumpor till älskade maken, te och en prickig slickepott senare är vi hemma igen.

Och nu, några timmar senare, inser jag att vi i familjen umgås på ett alldeles särskilt sätt.

Uppe på övervåningen sitter Lilla A och spelar på datorn, här nere i soffan sitter jag och älskade maken i ett varsitt hörn av soffan med en varsin dator i knät. När vi skulle kunna hångla.

Välkommen till den moderna familjen.