tisdag 3 juli 2012

Rock bottom

På min semester kände jag att det fick vara nog.

En längre tid nu har jag nämligen gått omkring och känt mig lite småfet. Eller förvisso, med hängmage är jag kanske mer än lite missnöjd.
Droppen kom dock när jag insåg att all min kondition är som bortblåst. Jag hade ganska schysst grundkondition förut när jag cyklade hitan och ditan och promenerade mycket. Med arbetslösheten kom dock stillasittande och kanke en och annan chipspåse för mycket.
Och när man går i en uppförsbacke - inte värst brant men lång och flack och förvisso uppe i fjällen men ändå - och det känns som att hjärtat ska sprängas och man ska döden dö. Jo, då är det något i en som säger STOPP!

Jag tänker inte sluta äta mina chips, sluta dricka mitt vin, sluta äta bröd och socker. Jag tänker röra på mig mer. För vad som felas mig är inte i kosten egentligen, utan i rörelsen. Så igår släpade jag ut min älskade make och mig själv i motionsspåret en minut från vårt hus. I 15 minuter gick och joaggade vi. Jag sprang som mest i två minuter och trodde jag skulle kola vippen, men by God - jag sprang! Har planer på att fortsätta med det den här gången. För jo - jag har börjar flera gånger förut, men lagt av när det inte passat mig längre. Men nu när jag skriver om det här finns liksom ingen återvändo mer. Tänkte nämligen att ni kunde peppa mig lite. För det är så vänner gör. Okej?

Heja mig!