lördag 20 april 2013

Friendship is a special kind of love

Det är ingen hemlighet att jag just nu inte mår så bra. Det händer en hel del inom mig som jag inte mår bra över. Jag känner mig stressad och orolig och har ständigt adrenalinpåslag och är en sorglig låt från att börja störtböla ungefär konstant.
Men jag överlever.
Jag är himla bra på att le och låtsas.
Grejen är bara den att jag inte orkar låtsas hela tiden. Och tack och lov har jag fristad bland mina vänner där jag inte behöver göra det.
Där jag kan låta mitt leende slockna och bara vara. Tyst. Pladdrig. Den jag är och vill vara just där och då.

Det finns många anledningar till varför jag mår som jag gör men minnen från förr (som jag skrev om igår) är en bidragande orsak. Kombinerat med stress, dålig grej som hänt i skolan, oro för framtiden och lite allmän sorg så blir det liksom... dåligt... efter ett tag.

Så där så man tappar lusten att måla naglarna. Därför att man är stressad så man skakar och nagellacket hamnar överallt och inte bara på nageln. Och för att det händer skit i nagelbloggarvärlden. Den som var så fine and dandy och alla var så snälla mot varandra förut. Vad hände?

Anyhow - jag svamlar. Och jag har troligen inte sagt det sista om det här. Ville bara säga till mina vänner som läser det här - jag älskar er och tack så mycket.