Oktoberfavoriter

Oktober har varit en jobbig månad. Har lyft fram massa saker och gråtit min beskärda del och lite till. Men samtidigt har jag skrattat en hel del också. Livet har en ljus sida. Det är bara svårt att se den ibland.

Födelsedagsbarn: Mina kära vänner T och J. Har inte firat någons födelsedag den här månaden dock.
Kläder: En tröja det står "Queen geek" på var jag ju bara tvungen att ha...
Nagellack: Fated prince från A England. Men jag är överlag glad att jag ökat på A England-samlingen den här månaden eftersom det är ett favoritmärke och jag har nästan alla lack de har skapat. Saknar bara fyra.

Festlighet: Har hunnit med en trevlig kväll med absintörerna. Alltid lika roligt och festligt faktiskt.
Frisyr: Börjar trivas i länden på "luggen" nu så håret får vara utsläppt oftare än annars. Men jag vill ha det långt igen. Och ljusare. Och med någon rolig färg.
Tv-program: "Glee". Var bara två avsnitt i oktober varav det ena var så sorgligt så det inte är sant. Sedan gick serien på hiatus och är tillbaka nästa vecka. Och då kommer Adam Lambert vara med. Längtar.

Bildkälla Aceshowbiz

Pussgurka: Älskade maken.
Extra speciell rolighet: Egentligen är det ju inte roligt att ha börjat gå till kurator, men jag vill ändå lyfta fram det lite extra den här månaden för det är det som kommer leda till att jag mår bra igen. Så ja - att jag tar hand om själv. Äntligen.

What will we be when we've come undone-Dagens

Outfit: Allt på bilden som är svart kommer från H&M, huvtröja, spetsklänning, leggins. Gul- och vitrandig t-shirt från Monki, stickade sockor från min mamma.
Smink: Ögonbrynspenna och blusher från H&M, gul eyeliner med penna från Nyx och skugga från Sleek, mascara från Max Factor. Inget läppe.
Nagellack: Love is enough från A England.
Frisyr: Ja. Eller...
Doft: Marrocanoil.
Klocka: Lambretta.
Smycke: Citatteckenörhängen från Modcloth, halsband med Big Ben & Union flag från Acessorize (eller hur det stavas).
Fika: Kaffe och godis.
Middag: Laxfavorit med potatismos.
Pryl: CD-spelare.
Sysselsättning: Kuratorbesök, läsa, plocka, handla, gosa, mysa.
Låt: "Fire with fire" med Scissor sisters. Har en liten nygammal förälskelse på dem just nu.
Kvällsnöje: Filmtajm!
Att tillägga: Är så satans trött bara. Mardrömmar är inte roliga alls.

Nationella kattdagen - en önskelista

Tydligen är det nationella kattdagen i USA idag. Och jag gillar ju katter så varför inte knepa ihop en kattig önskelista? För katter är ju bara så gölliga!

Från min ständigt växande önskelista på Modcloth - en blus, ett halsband, en plånbok.

Från H&M (såklart) en snygg tröja.

Katten Jiji från "Kikis expressbud" vill jag också ha. Eftersom jag inte får skaffa en tredje (svart) katt för älskade maken.

Perfekta kattringen för en kattant? Kan det mycket möjligt vara. Finns på Etsy.

På Etsy hittar man också det här snajsiga kattbokmärket. Passar någon som gillar katter och böcker - mig alltså.

Någon gång ska jag läsa "Mästaren och Margarita" av Michail Bulgakov också. Fanns den på pocket vet jag exakt vad jag skulle välja till Plejaderna nästa gång, men nähä - bara inbunden (vi har pocketkrav).

Säsongssammanfattning: Doctor Who, säsong 3

Jag kom på en sak - angående det här med att tv-kanaler bara släpper tv-serier rakt upp och ner. SVT... "Doctor Who"? Första säsongen gick minsann bra att visa men resten har vi fått jaga rätt på på egen hand. Jag undrar ofta vad jag betalar min tv-licens för. För att sitta och höra sportkommentatorerna dissa ÖSK? För att betala Mello?  Jag har hellre reklam faktiskt.

Anyhow - säsong tre av Doctor Who tittade vi faktiskt klart på för flera veckor sedan, jag har bara glömt att blogga om det. En säsong jag sitter och tittar på med ena ögat medan jag gör annat med andra ögat är kanske inte så minnesvärd. Men det är klart att det finns ljusglimtar.

Bildkälla Fiktiviteter

Favoritavsnitt: 3x8 "Human nature" och 3x9 "The family of blood". Dubbelavsnitt där Doktorn är lärare på en skola och Martha är hans hushållerska.  Doktorn har inget minne av vem han är och Marta kan bara se på när han upptäcker sin mänsklighet och förälskar sig.
3x10 "Blink". Kan vara mitt favoritavsnitt ever faktiskt. Inte så värst mycket Doktorn, men med en väldigt creepy onding iform av weeping angels, och en bra förklaring av vad tiden är.

Favoritkaraktär: Doktorn.

Favoritpar: Eh... pass? Är inte en sådan tv-serie liksom.

Bäst i säsongen: Weeping angels! By golly! Lilla E blev skiträdd och drömde mardrömmar och vägrade titta på Doctor Who i flera veckor efter det avsnittet. Så kan det gå. Personligen älskar jag det som sagt.

Värst i säsongen: Martha. Alltså... Egentligen gillar jag henne, men samtidigt kan hon vara så rackarns mähäig. Inte lätt att fylla Roses skor, men det där trånandet efter Doktorn vet jag inte om jag kan annat än sucka över.

Övriga kommentarer: Ganska slätstruken säsong. Det tar sig dock i och med avsnitt 8, och de tre avslutande avsnitten är ju inte direkt skittråkiga att se, men bäst är alltså "Blink". Det är behållningen med hela den här säsongen faktiskt.

United in green

Den här veckan, som precis är på vippen att ta slut, färgade jag min nagelblogg grön. För i USA är oktober inte enbart en rosa månad för BCA (Breast Cancer Awareness) utan även grön för Depression Awareness.

Och det här med depression är jag alltför bekant med så det var en no brainer för mig att haka på den. Så här såg mina naglar ut den här veckan.

Måndag: Depend #328 (ljusaste tänkbara neongröna och skitfult)
Tisdag: Picture polish, Sea jewel
Onsdag: Depend, Peacock shades (duokromt i lila och grönt)
Torsdag: Zoya, Giovanna
Fredag: A England, Fated prince
Lördag: IsaDora, Go green
Söndag: NailArt Sunday med monsterskittlette

A kiki is a party for calming all your nerves-Dagens

Outfit: Allt utom katthåren på tröjan kommer från H&M. Spräckliga jeans och svart huvtröja med dragkedjedetalj.
Smink: Foundation och mascara från Max Factor, ögonbrynspenna och läppglans från H&M, blusher från Glossybox, ögonskugga (som egentligen är en highlighter - något jag aldrig använder) från BellaPierre, eyeliner från IsaDora..
Nagellack: Go green från IsaDora.
Frisyr: Plattat. Länge sedan jag gjorde det senast.
Doft: Rain från Marc Jacobs.
Klocka: Nej.
Smycke: Örhängen med kedjor från Monki.
Fika: Kaffe och lördagsgodis.
Middag: Kött med frittar. Omnomnom.
Pryl: Klädvårdsrulle - for obvious reasons.
Sysselsättning: Har kanske fastnat i en fic ja... Inte bra eftersom jag har läxa att göra. Oooops.
Låt: "Let's have a kiki" med Scissor sisters. Alltså - den sitter så fast att det är löjligt. Och ja - jag dansar den där dansen också.
Kvällsnöje: Filmtajm! (Om jag kan slita mig från ficen.)
Att tillägga: Jodå - jag kan fortfarande skratta. Som ni ser.

FredagsFilmen: Carrie

Jag har skrivit om "Carrie" förut när det varit FredagsFilm, men då den version som kom 1976 i regi av Brian De Palma. (För nästan prick ett år sedan, sånär som på en dag.) Nu har det gjorts en remake, som Hollywood så ofta gör. Årets upplaga av "Carrie" (regisserad av Kimberly Pierce) är jag sjukt nyfiken på. Dels älskar jag Stephen King in all shapes and forms, dels är "Carrie" en fantastisk historia (i all sin enkelhet) och dels gillar jag verkligen Chloê Grace Morets som spelar titelrollen. Filmen hade USA- premiär för att par veckor sedan (förra?) men vi svenskar får vänta till slutet av november, 29 november är det datum jag hittar.

Bildkälla Stephen King wiki

Det här är en klassiker - jag antar att ni känner igen storyn.
Carrie är utstött i skolan och hårt hållen av sin strängt religiösa mamma. Hon upptäcker att hon har telekenetiska förmågor och när hon utsätts för att grymt spratt på sin skolbal släpps dessa krafter ut med oanad och skrämmande kraft.

With every step you climb another mountain-Dagens

Outfit: Blommig klänning från min farmors garderob, svart kofta och gröna strumpbyxor från H&M. Sedan gick strumporna sönder och hamnade i soporna och nu har jag svartvita sockor som min mamma stickat.
Smink: Ögonbrynspenna och läppglans från H&M, blusher från Glossybox, ögonskuggor från Sleeks Curaco-palett, svart mascara från Max Factor.
Nagellack: Giovanna från Zoya.
Frisyr: Tvinnad inbakning (som en inbakad fläta men med bara två hårpartier) som avslutas med en fläta. Ostyrigt hårs bästa vän.
Doft: Lily of the valley & musk från H&M.
Klocka: Nej.
Smycke: Ring med spetsar från H&M, silverörhängen med pärla och strassblomma från Zarcillo (mitt förra jobb).
Fika: Hallonsmoothie (Lilla E:s senaste obsession), te och hårt tunnbröd.
Middag: Pasta och lövbiffsgryta med syltlök. Mycket godare än det låter.
Pryl: Suspensionbase.
Sysselsättning: Gjort mitt "eländesdiagram", tittat på "Supernatural" och "Glee" (med Lilla E), läst och dumsurfat.
Låt: Tror ni att "No boundaries" med Adam Lambert fortfarande snurrar i skallen? Bra, för det gör den.
Kvällsnöje: Älskade maken kommer hem ikväll efter ett par dagar på konferens så jag ska krama honom. Som en boaorm ungefär. Minus dödandet.
Att tillägga: Jädrar vad det blåser!

Nothing between you and your dreams-Dagens

Outfit: Helt och hållet H&M idag - spräckliga jeans, grårandig skjorta, gul tröja med trekvartsärm, sammetsboots, svart kappa och grårandig halsduk. De sista tre när jag var ute och kände på hösten.
Smink: BB creme från Garnier, blusher från Glossybox, ögonbrynspenna och lipgloss från H&M, nudeögonskugga från Maybelline, eyeliner i grönt med penna från Nyx och skugga från Sleek, svart mascara från Max Factor.
Nagellack: Nummer 2084 från Depend aka Peacock shades.
Frisyr: Nytvättat och rufsigt. Mitt hår gillar inte det nya schampot.
Doft: Varit på Vårdcentralen idag och då parfymerar jag mig inte, men lite Maroccanoil i håret doftar gott.
Klocka: Ärligt stulit älskade makens Omega Constellation
Smycke: Halsband med nyckel, de vanliga armbanden, örhängen med fyrkantig cz.
Fika: Hallonsmoothie, te och Bragokex.
Middag: Pasta carbonara.
Pryl: Hörlurar. Musik är bra att rensa skallen med.
Sysselsättning: Kuratorbesök, läst, "Supernatural" - bara varit.
Låt: "No boundaries" med Adam Lambert har ljudit i mitt huvud de senaste dagarna. Vaknade och hade den på hjärnan häromdagen och där har den stannat. Den vill väl säga mig något.
Det var den som var finallåt när han tävlade i "American Idol" och kom på andra plats. Undrar vem det var som vann och vad han gör idag...
Kvällsnöje: Har lite hemuppgift att göra i min sorgbearbetning. Och så kommer jag antagligen titta på tv också.
Att tillägga: Den här veckan på nagelbloggen - United in green för att belysa att det ( i USA) är Depression awareness month. Något som ligger mig nära just nu, så jag är med.

Veckans vego - chili med ris och tortilla

"Veckans vego?" tänker ni. "Det var ju flera veckor sedan hon bloggade om det senast?" Och ja, det var det. Av den enkla anledningen att vi ätit vegetariska repriser och hur spännande är det? Urmakarpasta, gröna plättar, pasta med tomatsås har ni redan sett liksom. Men chili är bloggnytt. 

Mina barn har ivrigt försökt få mig att kalla det här för chili sin carne men jag vägrar. Jag anser att en chili är en chili tills man lägger till köttet då det blir en chili con carne. 

Min chili ser olika ut ungefär varje gång jag gör den, beroende på vad vi har hemma. Den här gången hade vi dessutom lite tortillas kvar från helgens tacokväll, så de fick slinka med på ett hörn. Och med "på ett hörn" menar jag att det går finfint att lägga ris och chili i tortillas och rulla ihop... Såatte...

Chili

Idag gjorde jag som såhär:
Hacka en gul lök och två klyftor vitlök och fräs det i lite olja. Hacka en röd paprika och låt det fräsa med. Häll över en burk vita bönor i chilisås, en liten burk kidneybönor, en liten burk majs och en burk krossade tomater. Krydda med salt, svartpeppar, chipotlepasta, spiskummin och mald koriander.
Låt grytan puttra ungefär 20 minuter, servera med ris och/eller bröd.
Tabasco skvätter man på efter egen smak, jag gillar den rökta chipotletabascon, älskade maken och Chilipojken äter den gröna jalapeñotabascon som om det inte fanns en morgondag.

Säsongssammanfattning: Dexter, säsong 7

Det här med att tv-kanaler plötsligt slutar visa bra serier - what's up with that? Först var det SVT som stoppade ner "True blood" i en (nyligen återöppnad) säck och sedan kom TV6 och tyckte tydligen att det var onödigt att visa de två avslutande säsongerna av "Dexter". Och där satt vi och väntade helt i onödan. 

"Dexter" har varit lite av en upp-och-ner-serie för mig. Jag har älskat vissa säsonger och andra har jag tittat på bara därför att. De rör sig ju bara om 12 avsnitt per säsong så det ska man väl orka med liksom. Jag hade en svacka i mitt Dexter-älskande innan det sista avsnittet på säsong 6, så det här hade jag längtat efter. Säga vad man vill, men de är bra på att avsluta säsongerna på ett sätt som gör att man vill se vidare. Hoppas inte hela serien slutar så, då finns det risk att jag blir lite sur.

Sammanfattning var det ja...

Bildkälla Play maker

Favoritavsnitt: 7x8 "Argentina". Ett sådant där avsnitt där det händer saker hela tiden. Dexter får veta varför Isaak vill döda honom, Angel köper en restaurang, LaGuertas misstankar mot Dexter förstärks, Debra får veta att Dexter och Hannah är ett par. Så där så man knappt kunde blinka för då missade man något.
7x9 "Helter skelter". Isaak vill ha Dexters hjälp att bli av med de lejda mördarna som är ute efter honom och kidnappar Hannah. LaGuerta fortsätter leta bevis mot Dexter.
7x12 "Surprise motherfucker". Säsongsavslutning med en cliffhanger utan dess like.

Favoritkaraktär: Det vore ju konstigt om det inte vore Dexter, men jag gillar hans syrra också så hedersomnämnande till Debra.

Favoritpar: Dexter och Hannah. Rart, lite oväntat och en hel del freaky.

Bäst i säsongen: Jag gillade verkligen katt-och-råtta-leken mellan Dexter och Isaak. Överhuvudtaget tyckte jag att de hade ett bra samspel, även om deras mål var att ha ihjäl varandra så var de mer lika än vad de var olika.

Värst i säsongen: Det låter kanske hemskt, men jag tycker det var för lite Dexter in the kill room. Det är en sak som jag kan sakna från de tidiga säsongerna, hur han letade reda på personer som passade in i hans kod och sedan tog dem av daga. Lite av det som var charmen och som fångade mig en gång i tiden. Låter fruktansvärt när jag skriver ut det så där, men nu är det ju så serien är uppbyggd.

Övriga kommentarer: Om det kommer dröja innan jag och älskade maken börjar titta på sista säsongen? Skulle inte tro det va. 

United in pink

Läser ni några nagellacksbloggar så har ni säkert märkt att det har varit mycket rosa den här vecka. Det beror på att jag och flera andra bloggare valt att delta i en temavecka som kallats United in pink. Varför då? Jo - för att väcka uppmärksamhet kring att det i oktober läggs extra fokus på insamlingar till bröstcancerfonden. Allt är rosa - rosa bandet, rosa flingpaket, rosa salladspåsar, rosa soppåsar, rosa hudvård, rosa smycken.

Att klä sig eller sina naglar i rosa rädda inga liv, men på det här sättet hoppas vi att vi kan ha fått någon eller några att haja till lite. Kanske messa det där lilla ordet ROSA till 72988 för att skänka 50 kronor. Inse vikten av att gå på sina mammografier och provtagningar. Lära sig känna igenom sina bröst, om inte annat så för att lära sig när det är något som inte stämmer överens med hur det brukar vara och se ut. 

Mitt ständiga budskap den här vecka har varit "du är värdefull". Kanske att jag till och med tjatat om det, men det är för att det är viktigt. Du är värdefull - så ta hand om dig.

Mina bidrag till United in pink-veckan har varit följande:

Måndag: China glaze, Life is rosy
Tisdag: Ciaté, Magic carpet (över Life is rosy)
Onsdag: Depend #2082, Sweet pink
Torsdag: A England, Briar rose/Sleeping beauty
Fredag: A England, Rose bower (även HoloFredag)
Lördag: Zoya, Dita
Söndag: NailArt Sunday med tema rosa bandet.

Bra dag, kapitel 2

• Vakna aptidigt och veta att man kan somna om.
• Vakna igen några timmar senare av att man får frukost på sängen av Lilla E.
• Ha en riktigt slö förmiddag...
• ...där Chilipojken gör delar av sin hemkunskapsläxa och sorterar tvätten!
• Åka och veckohandla. Jag älskar att handla mat, jag är konstig på det sättet.
• En av bästisarna med familj kommer över på fika...
• ...som sträcker sig över hela kvällen och blir tacokväll.
• Dricka vin med sagda bästis och prata om allt mellan himmel och jord.
• Känna sig lycklig över att leva.
• Få lägga sig i en renbäddad säng.
• Och klappa katt.

FredagsFilmen: Constantine

En film att sortera in under fliken jag-trodde-jag-skulle-hata-den-men-jag-älskar-den är veckans FredagsFilm. "Constantine" är baserad på serieböckerna "Hellblazer" som jag inte har läst, men jag vet att det är så. Jag kan inte komma med någon jämförelse mellan de två, men jag gillar filmen i varje fall. Älskade maken vägrar se den för han gillar inte filmer om helvetet och demoner så där. Den här får jag titta på själv, och det gör jag.

Måste säga att jag är lite extra förtjust i rollistan till den här filmen. Keanu Reeves i titel/huvudrollen tillhör mina eye candy-gossar. Sedan har vi Rachel Weiss i den kvinnliga huvudrollen, Shia LeBeouf är med på ett hörn, Gavin Rossdale är med (från Bush om någon lyssnar på dem), Tilda Swinton spelar ängeln Gabriel och så har vi allas vår Peter Stormare som Satan. What's not to like liksom?

Bildkälla Rotten tomatoes

John Constantine är en privatdetektiv som specialiserat sig på det övernaturliga. Efter ett självmordsförsök i tonåren har han blivit återsänd till jorden för att fördriva demoner och förpassa dem tillbaka till helvetet.
Han kontaktas av polisen Angela Dodson som vill ha hans hjälp att bevisa att hennes syster, en djupt troende katolik, inte begått självmord. När John undersöker fallet upptäcker han att demonerna försöker ta sig över till människovärlden och han hamnar i direkt konflikt med Satan.

Just keep swimming-Dagens

Outfit: Svarta leggins från Lindex, klänning med svalor, randig halsduk,  knallgul mössa och svarta sammetsboots från H&M, kofta från Vila, rutig jacka från Only.
Smink: Nej.
Nagellack: Briar rose/Sleeping beauty från A England. Dundersnyggt under vatten.
Frisyr: I fläta.
Doft: Klorerat vatten.
Klocka: Nix.
Smycke: Inte det heller.
Fika: Te och chokladboll.
Middag: Pestoöverbakad kycklingfilé med tagliatelle.
Pryl: Baddräkt.
Sysselsättning: Pluggat och skickat in en uppgift jag innerligt hoppas att jag inte missförstått totalt. Läst. Jobbat med min mentala hälsa. Varit till Gustavsvik och badat. Tog simborgarmärket på 7 minuter.
Låt: "Aftermath" med Adam Lambert.
Kvällsnöje: Bara vara och dricka ett glas rött.
Att tillägga: Nope. Har varit en sådan dag idag.

Queen geek-Dagens

Outfit: Kofta och t-shirt från H&M, kjol från Indiska, strumpor från en Finlandsfärja (tack mamma).
Smink: Nej.
Nagellack: Briar rose/Sleeping beauty från A England.
Frisyr: Nytvättat.
Doft: Rain från Marc Jacobs.
Klocka: 20:53 på mobilen där ovan.
Smycke: Nej.
Fika: Vinbärsmuffins och te.
Middag: Risotto med räkor.
Pryl: Blyertspenna.
Sysselsättning: Pluggat, läst och jobbat med min mentala hälsa.
Låt: "You are the moon" med The Hush Sound. Underbar låt - lova att ni klickar på länken och lyssnar på den.
Kvällsnöje: Nöje vet jag väl inte direkt för det är jobbigt att vara där inne och rota igen.
Att tillägga: Just nu på Sveriges nagelbloggar pågår kampanjen United in pink för att uppmärksamma Rosa Bandet och kampen mot bröstcancer. Titta gärna in på min nagelblogg för massor med länkar till rosa manikyrer och en och annan rosa sminkning.

Soundtrack of my life

Depeche Mode - But not tonight

Oh God it's raining

But I'm not complaining 

It's filling me up

With new life

The stars in the sky

Brings tears to my eyes

They're lighting my way

Tonight

And I haven't felt so alive

In years

Just for a day

On a day like today

I'll get away from this

Constant debauchery

The wind in my hair

Makes me so aware

How good it is to live

Tonight

And I haven't felt so alive 

In years

The moon

Is shining in the sky

Reminding me

Of so many other nights

But they're not like tonight

Oh God it's raining

And I'm not containing

My pleasure at being

So wet

Here on my own

All on my own

How good it feels to be alone

Tonight

And I haven't felt so alive

In years

The moon

Is shining in the sky

Reminding me

Of so many other nights

When my eyes have been so red

I've been mistaken for dead

But not tonight

Bra dag

• Vakna och känna sig utvilad.
• Plugga lite.
• Läsa något bra. 
• Prata med sin underbara mamma.
• Ha ett yogapass med sin underbara mamma och fem av hennes vänner.
• Äta god mat och dricka gott vin med sin underbara mamma och fem av hennes vänner.
• Barnen lägger sig utan gnäll eller bråk!
• Se på tv med älskade maken.
• God natt!

Plejaderna pratar om "Sonjas sista vilja"

Så har vi återigen träffats, den underbara fantastiska bokcirkel vi har valt att kalla Plejaderna. Nu återigen decimerade till sju och så kommer vi låta det förbli. Vi trivs nämligen förträffligt bra tillsammans och känner att det är alldeles lagom och perfekt så här.

Boken vi avhandlade den här gången heter "Sonjas sista vilja" och är skriven av Åsa Hellberg. Boken handlar om de tre väninnorna Rebecka, Maggan och Susanne som får ärva sin mycket goda väninna Sonja när hon plötsligt avlider utanför Åhléns i Farsta centrum. Sonja ställer dock vissa krav på sina väninnor för att de ska få ta del av det miljardarv hon har att erbjuda dem (pengar som hon tigit om på samma sätt som hon tigit om sin dödliga hjärtsjukdom). De ska gå upp eller ner i vikt, säga upp sig från sina jobb och dra ut i världen till platser som Sonja bestämt åt de tre.

Och det här är riktigt dåligt. Det är förutsägbart, det är dåligt språk och mest av allt sitter man och blir förbannad på Sonjas sätt att leka Gud med sina väninnor och att det alltid ska vara så att sann lycka finner man bara om man har en karl i sängen. Riktigt tokuselt. Bokens enda försvarare var inte där - tråkigt för henne - så vi andra kunde slakta den friskt.
Jag tror att det verkligen är så att jag är galet trött på genren. Jag är trött på att läsa taffliga skildringar av sex och att läsa om hur omedvetet vackra alla kvinnliga karaktärer är, hur himla bekvämt det är att gå i skyhöga klackar, hur bra det är när man har mycket pengar så att man kan köpa sin lycka och samtidigt få en snygg karl mellan lakanen. Trött.
Kunde ingen av de här kvinnorna kommit fram till att man klarar sig utmärkt utan en karl, eller kanske eventuellt ha fått ner en annan kvinna mellan lakanen?

Betygen var så klart låga den här gången. Även de som tyckte den var okej hade sina invändningar och betygen låg mellan 1,5 - 3. Medelbetyget blev 1,9. Ingenting som Plejaderna rekommenderar alltså.

Eftersom det var en olöst fråga i slutet av boken så satt vi och skämtade om att det säkert skulle komma en uppföljare till den här som skulle heta "Sonjas hemlighet". Gissa vad det finns? Gissa vad den heter? Gissa om vi vill läsa den?

Till nästa gång blir det steampunk, en ny genre för Plejaderna och en bok jag inte ser fram emot att läsa. Man kan ju hoppas att jag blir positivt överraskad...

The Quarterback

Inlägget innehåller spoilers från de tre första avsnitten från säsong 5 av Glee (främst avsnitt 3 "The quarterback") så vill du inte veta ska du sluta läsa.

Bildkälla Tumblr

Okej. Jag har kanske hämtat mig nu. Högst troligt inte, men lite grann i varje fall.
Man kan kanske tycka att det är förvånande att jag inte har skrivit så värst mycket om Glee nu när säsongen har börjat och jag tjatade som fan om det innan säsongsstart, men... Det är tudelade känslor här.

Eftersom jag är hängiven Klainer är jag såklart glad som sjutton över utvecklingen mellan mina favoritgossar men det är ju så att Finns/Corys död ligger som en skugga över allt det andra. Trots all glädje känner jag ändå ett styng av saknad. För att Finn inte var med under frieriet av den anledningen att skådespelaren som spelat Finn är död. Kurt och Finn är ju "bröder" och eftersom Kurt är min favorit i hela serien så är hans relationer viktiga för mig och nu låter det som att Cory inte betyder något alls men det gör han. Han var en av de bärande för serien, även om Finn aldrig var min favorit. Men Furt var det. Och Cory...

Igår såg jag minnesavnittet för Cory och jag grät mig igenom hela alltet. Mer än en gång satt jag där och undrade hur mycket som var helt och hållet Lea, Chris, Darren, Mark, Jane, Naya, Amber, Cord och inte alls Rachel, Kurt, Blaine, Puck, Sue, Santana, Mercedes och Sam. Jag tror att väldigt mycket av det vi såg var tvättäkta sorg och inte spelat ett dugg. Så mycket i det här avsnittet berörde mig så djupt.
Som att det är inspelat ynka 1 månad efter Corys död. Hur orkade de? Hur orkade de ge oss fans ett så fint och värdigt avslut? Jag är tacksam för det. Jag är tacksam för att man aldrig får veta hur Finn dog för det spelar ingen roll. Han är borta. Eller som Kurt uttryckte det:

Everybody wants to talk about how he died too, but who cares? One moment in his whole life. I care more about how he lived and anyone who has a problem with that should remember that he was my brother.

 Jag förväntar mig på sätt och vis att Glee kommer fortsätta vara spralligt och glatt, men jag förväntar mig också att alltid känna ett litet what if i situationer där jag vet att Finn kunde ha haft utrymme. Saker han kunde ha reagerat på. Som att hans "lillebror" förlovar sig. Eller att Rachel får sin drömroll. Sådant gör lite ont.

R.I.P Cory Monteith. You will be missed.

FredagsFilmen: Rush

Visste ni att jag gillar Formel 1? Inte så att jag fanatiskt älskar det och följer varenda lopp minutiöst och har stenkoll på vilket stall som har vilken poäng och vet vad förarna åt till frukost, men jag gillar det. Jag har till och med varit och sett ett lopp i Monza under förra millenniet (på riktigt - det var 1999).

Så när man får höra talas om att Ron Howard håller på att göra en film med Formel 1-tema så är det klart att man blir nyfiken. När det dessutom är baserat på verkliga händelser kring de legendariska F1-förarna James Hunt (Thor... eh förlåt Chris Hemsworth) och Niki Lauda (Daniel Brühl) och deras rivalitet på banorna, så blir det kanske extra intressant.

Det är alltså ingen uppdiktad, tramsig kärlekshistoria i F1-miljö (hej "Days of thunder"), det här har hänt på riktigt.

Bildkälla Dan the man's movie reveiws

"Rush" utspelar sig under Fomel 1's gyllene era på 70-talet och speglar rivaliteten mellan playboyföraren James Hunt och hans främsta motståndare Niki Lauda. Vi får följa förarna både på och av banorna under världsmästerskapet 1976. Deras kärleksliv, deras driv och deras kamp för att stå högst upp på prispallen i en sport där ett enda misstag kan leda till döden.

Kanske inte så att jag ränner benen av mig för att se den på bio, men jag ska se den någon gång. For sure.
Går på bio just nu förresten.

Nobels litteraturpris 2013

Bildkälla SvD

Det är alltid trevligt när en kvinna får Nobelpriset i litteratur, för att jämna ut det väldigt ojämlika gapet liksom. När det dessutom är en författare som jag redan har läst - ja då är det extra trevligt.

Som vanligt höll jag tummarna för Joyce Carol Oates men jag blev ju inte direkt ledsen när priset gick till Alice Munro. Tvärtom blev jag faktiskt jublande glad och dansande en liten segersoffdans så där. Så ja - jag är nöjd.

Önskelista nu igen

Ibland vill jag ha saker så att det nästan gör lite ont i magen. Det här är sådana saker.

Bildkälla Dr Martens UK

Ett par vita Dr Martens. Alltså jag gnyr och lider vad mycket jag vill ha dem! Spara liten peng...

Bildkälla Modcloth

Och hur söta är inte de här ballerinorna då? Lika söta som de är slutsålda i min storlek! Fasiken!

Bildkälla Modcloth

En liten fågel i en liten bur vill jag ha. Om halsen.

Bildkälla AdLibris

Och så vill jag gärna läsa Stephen Kings senaste roman också. "Doctor Sleep" är en uppföljare till "The shining" och handlar om Danny som vuxen. Jag tror jag smäller av!

Bildkälla Nerdlaquer

Det sammanfaller aldrig att jag har en plånbok full med pengar och att Nerdlaquer har lack i sin webshop. Jag vill verkligen ha Doctor Who-kollektionen, och allra mest suktar jag över den här godbiten.

Bildkälla Marabou

Och när är jag inte sugen på en Starbar? När jag sover kanske.

Kärlek

Ibland går vägen till mitt hjärta via min mage. Så när älskade maken gör varm choklad till mig så ser jag det som en ren kärlekshandling.

Blablabla

Försöker enbart hålla fast vid min svit av ett-inlägg-om-dagen som har pågått sedan slutet av april nu. Jag är totalt dränerad idag. Kan inte minnas när jag grinade så här mycket senast (eller jo det gör jag - det var en dag i maj) och jag är så trött. På att må dåligt allra mest.
Och det är det jag tagit tag i och det är därför jag grinat idag. För vet ni - det gör jävligt ont att plocka fram skiten igen. Men det är det jag behöver göra nu. Fram med eländet så att jag kan plocka undan det igen, förhoppningsvis för gott.

"Mobbad för livet" fick jag höra av min kurator idag. Stämmer rätt så bra det.

Depression

Den här texten är ganska så spot on när jag har mina värsta dagar. Det finns dagar jag känner så här och dagar jag (nästan) fungerar normalt. 

Det här hittade jag på Tumblr. Inte mina ord ett dugg.

“Depression is humiliating. It turns intelligent, kind people into zombies who can’t wash a dish or change their socks. It affects the ability to think clearly, to feel anything, to ascribe value to your children, your lifelong passions, your relative good fortune. It scoops out your normal healthy ability to cope with bad days and bad news, and replaces it with an unrecognizable sludge that finds no pleasure, no delight, no point in anything outside of bed. You alienate your friends because you can’t comport yourself socially, you risk your job because you can’t concentrate, you live in moderate squalor because you have no energy to stand up, let alone take out the garbage. You become pathetic and you know it. And you have no capacity to stop the downward plunge. You have no perspective, no emotional reserves, no faith that it will get better. So you feel guilty and ashamed of your inability to deal with life like a regular human, which exacerbates the depression and the isolation.
Depression is humiliating.
If you’ve never been depressed, thank your lucky stars and back off the folks who take a pill so they can make eye contact with the grocery store cashier. No one on earth would choose the nightmare of depression over an averagely turbulent normal life.
It’s not an incapacity to cope with day to day living in the modern world. It’s an incapacity to function. At all. If you and your loved ones have been spared, every blessing to you. If depression has taken root in you or your loved ones, every blessing to you, too.
Depression is humiliating.
No one chooses it. No one deserves it. It runs in families, it ruins families. You cannot imagine what it takes to feign normalcy, to show up to work, to make a dentist appointment, to pay bills, to walk your dog, to return library books on time, to keep enough toilet paper on hand, when you are exerting most of your capacity on trying not to kill yourself. Depression is real. Just because you’ve never had it doesn’t make it imaginary. Compassion is also real. And a depressed person may cling desperately to it until they are out of the woods and they may remember your compassion for the rest of their lives as a force greater than their depression. Have a heart. Judge not lest ye be judged.”

—

Pearl

Är det inte en skata där ute?-Dagens

Outfit: Idag kommer allt utom kjolen från H&M, den är från Indiska. Koftan från herravdelningen.
Smink: Foundation från Max Factor, ögonbrynspenna och blusher från H&M, beige ögonskugga från Maybelline, lila mascara från Babor, rostrosa läppstift från Clinique.
Nagellack: Lindalicious från H&M har suttit på sedan i torsdags.
Frisyr: Uppnålad lugg.
Doft: Lily of the valley & musk från H&M.
Klocka: Lambretta med Union flag-tavla.
Smycke: Armbanden, örhängen med pärlor och strasstjärna, ring med ett öga på.
Fika: Prinsesstårta och te. Nöjda kunder är bra grejer.
Middag: Revbensspjäll och sallad.
Pryl: Post it-lapp.
Sysselsättning: Jobbelijobb, handla, läsa.
Låt: Har haft "Don't stop me now" på hjärnan i snart en vecka. Originalet görs så klart av Queen, men det är faktiskt tack vare "Glee" jag har den på hjärnan nu. Tack för det Blaine Anderson...
Kvällsnöje: Ska på träff med absintörerna. Hoppas jag. Nu börjar nämligen Lilla E gnälla om att hon har huvudvärk och mår dåligt. Faaaaan...
Att tillägga: För er som undrat sedan mitt lite allvarligare inlägg för ett par dagar sedan så har jag faktiskt saken under kontroll. Jag har sökt hjälp. Så ni som oroat er kan sluta med det. Trevlig helg!

FredagsFilmen: Thoroughly modern Millie

Som jag redan tidigare har sagt så har jag en stor förkärlek till musikaler. Älskade maken är inte riktigt lika förtjust men den här gillade han faktiskt - överraskande nog för både honom och mig.

Jag såg "Thuroughly modern Millie" ("Moderna Millie" på svenska) på tv någon gång i min gröna ungdom och mindes mest bara att jag gillade den då, så när jag hittade den i en reakorg någonstans så köpte jag den bara. Gillar den fortfarande skulle det visa sig.

Det är Julie Andrews i huvud/titelrollen den här veckan också. Damen som hade guld i strupen tills en läkare halkade med skalpellen* fyllde 78 år i tisdags så det är värt att fira med en av hennes mindre kända filmer. Se den - är mitt tips.

Millie har bott i New York i några månader och helt anammat den nya moderna stilen som är rådande under det tidiga 1920-talet. Hennes mål är att få jobb som stenograf och sedan snabbt avancera till att bli sin chefs fru, kärlek är inte så viktigt i det sammanhanget.
Hon bor på ett hotell för unga ensamstående kvinnor och hon blir snabbt vän med Dorothy (Mary Tyler Moore) som fortfarande lever kvar i de gamla idealen med långt hår och långa klänningar. Millie bestämmer sig för att hjälpa Dorothy bli modern. Samtidigt uppvaktas Mille av Jimmy och unga flickor försvinner mystiskt från hotellet där Millie bor.

*Ja alltså, "halkade med skalpellen" är kanske att ta i, men efter en halsoperation för några år sedan kan alltså Julie Andrews inte ta ton som förut. Synd på en så underbar stämma.

Veckans vego - grönsakssoppa + efterrätt

Soppa är ett busenkelt sätt att "lura" mina barn att äta vegetariskt. Igår lagade jag kärleksfullt till en grönsakssoppa och sedan gjorde jag och älskade maken det vågade experimentet att inte mixa soppan helt slät. Det gick nästan bra. 

Grönsakssoppa

Egentligen kan man göra nästan lite hur som helst när man lagar soppa, det mesta går att slänga ner i en soppkastrull.
Gårdagens soppa kan man kanske närmast kalla en skördesoppa och den innehöll lök, purjolök, morot och palsternacka. Bara att skära ner, fräsa i lite olja, hälla över vatten och addera ett par buljongtärningar samt salta och krydda efter smak. Koka mjukt och mixa. Klart.
Serveras med bröd, vi åt knäckemacka med ost till det här.

Jädrar vad suddigt!

Sopp- och fiskdagar brukar det bjudas på efterrätt och igår föll valet på min favorit. En sorts hybrid mellan äppelkaka och äppelpaj som är god så jag smäller av. Receptet på den är är bland de första jag publicerade på den  här bloggen, och receptet hittar ni här. Jag tror dock att det korrekta namnet på den är Mor Marias äppelfavorit. Jag kallar den oftast bara äppelfavorit och struntar i vilken mor det var som namngav den.

Soundtrack of my life

Tears for fears - Mad world

All around me are familiar faces
Worn out places
Worn out faces
Bright and early for their daily races
Going nowhere
Going nowhere

Their tears are filling up their glasses
No expression
No expression
Hide my head I wanna drown my sorrow
No tomorrow
No tomorrow

And I find it kind of funny
I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying are the best I've ever had
I find it hard to tell you
I find it hard to take
When people run in circles it's a very very
Mad world
Mad world
Mad world
Mad world

Children waiting for the day they feel good
Happy birthday
Happy birthday
And to feel the way that every child should
Sit and listen
Sit and listen

Went to school and I was very nervous
No one knew me
No one knew me
Hello teacher tell me what's my lesson
Look right through me
Look right through me

And I find it kind of funny
I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying are the best I've ever had
I find it hard to tell you
'Cos I find it hard to take
When people run in circles it's a very very
Mad world
Mad world
Mad World
Mad world

And I find it kind of funny
I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying are the best I've ever had
I find it hard to tell you
'Cos I find it hard to take
When people run in circles it's a very very
Mad world
Mad world
Halargian world
Mad world

Det har även gjorts en väldigt avskalad och vacker version av den här låten, som först förekom i filmen "Donnie Darko", då med sång av Gary Jules. Men nu råkar det vara så att även my precious little bunny Adam Lambert har spelat in en version. Han framförde den live när han tävlade i "American Idol". Så länken här är till hans version av den. Jag föredrar dock originalet med Tears for fears, och då är jag ändå inte värst förtjust i Tears for fears. Men - en del av mina tonår helt enkelt. Och då blir den Soundtrack of my life.

Bakom bilden

Den här bilden av mig fick 23 "gilla" på FB och kommentarer om hur vacker jag (och bilden) är. Vad som inte syns är att jag redan hade gråtit en gång och innan dagen var slut hade jag hunnit med ett par gråtattacker till. Så bara för att jag ser lugn ut och säger att allt är bra, så betyder inte det att det är sant. Because...

Ibland (ganska ofta just nu) så kan jag fundera på hur mitt liv hade sett ut om inte.

Hade jag vågat mer? Varit mindre ledsen? Vetat mer vad jag ville? Vågat stå upp för mig själv på ett annat sätt?
Hade jag haft lättare att säga nej, eller ja för den delen? Hade jag haft självförtroende? Hade jag själv tyckt att jag var vacker och inte "fel"? Hade jag varit mindre självkritisk, mindre benägen att ge upp och känna mig värdelös?
Hade jag känt mig bra? Som en bra mamma, fru, vän, syster, dotter?

Hade jag känt att jag har rätt att finnas? Vara jag? Vara stolt över mig själv?

Troligen.

Det låter ju konstigt att jag kan vara tacksam över någon enda liten sak gällande den mobbing jag var utsatt för under min grundskoletid, men det finns en sak. Jag är tacksam över att det var på 70- och 80-talet. Att det inte är nu, med sociala medier. När man aldrig är fredad.
Jag höll käften om min situation. Jag berättade inte för någon. Jag visste att hemma var jag (oftast) trygg. Det var skolan som var ett helvete. I dagens samhälle hade jag kanske inte varit trygg hemma heller. Och med tanke på att jag för första gången skrev i min dagbok att det kanske vore lika bra att jag var död när jag bara var 9 år, så är det tveksamt om jag hade levt idag om jag hade blivit hetsad även i den sfär som då var min trygghet. Om mobbingen hade hittat in i mitt hem, mitt rum, min fredade zon.

Efter avslutad grundskola trodde jag att jag kunde andas ut. Nu var det slut på att bli kallad diverse elakheter till och med på lektionstid. Att få lappar skickade till sig som berättade för mig hur värdelös jag var. Slippa bli slagen lite sådär i förbigående. Slippa att få vatten, mjölk, whatever "spillt" över kläderna i matsalen eller kafeterian. Jag trodde jag skulle bli fri. Jag trodde jag kunde få börja leva, börja andas. Jag hade fel.

Jag drabbades av depressioner. Och det är där jag är idag, men vet ni. Riktigt såhär illa har det inte varit förut. Jag har inte haft de här nivåerna av ångest förut.

Så ja - jag skriver inlägg om Dagens, tv, böcker och film. Lite lagom glättigt sådär. Jag jobbar på. Men vissa dagar är värre än andra och idag är det riktigt illa.
Idag är en sådan där dag då jag önskar att det där aldrig hade hänt mig. Att jag hade varit en annan än den jag är idag.
Att jag hade fått en chans att vara någon annan.