onsdag 2 oktober 2013

Soundtrack of my life


Tears for fears - Mad world

All around me are familiar faces
Worn out places
Worn out faces
Bright and early for their daily races
Going nowhere
Going nowhere

Their tears are filling up their glasses
No expression
No expression
Hide my head I wanna drown my sorrow
No tomorrow
No tomorrow

And I find it kind of funny
I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying are the best I've ever had
I find it hard to tell you
I find it hard to take
When people run in circles it's a very very
Mad world
Mad world
Mad world
Mad world

Children waiting for the day they feel good
Happy birthday
Happy birthday
And to feel the way that every child should
Sit and listen
Sit and listen

Went to school and I was very nervous
No one knew me
No one knew me
Hello teacher tell me what's my lesson
Look right through me
Look right through me

And I find it kind of funny
I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying are the best I've ever had
I find it hard to tell you
'Cos I find it hard to take
When people run in circles it's a very very
Mad world
Mad world
Mad World
Mad world

And I find it kind of funny
I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying are the best I've ever had
I find it hard to tell you
'Cos I find it hard to take
When people run in circles it's a very very
Mad world
Mad world
Halargian world
Mad world


Det har även gjorts en väldigt avskalad och vacker version av den här låten, som först förekom i filmen "Donnie Darko", då med sång av Gary Jules. Men nu råkar det vara så att även my precious little bunny Adam Lambert har spelat in en version. Han framförde den live när han tävlade i "American Idol". Så länken här är till hans version av den. Jag föredrar dock originalet med Tears for fears, och då är jag ändå inte värst förtjust i Tears for fears. Men - en del av mina tonår helt enkelt. Och då blir den Soundtrack of my life.

4 kommentarer:

  1. Åhh den här låten har jag letat efter länge... Tack! Den är bra...

    SvaraRadera
  2. Den här låten är ju oerhört vacker, stark, gripande och sorgligt. Personligen föredrar jag Gary Jules version, ju mer avkalad desto mer berör den.

    Och så kramar jag om i den här posten i stället!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om att den avskalade versionen berör mer. Mycket mer. Men det är något med originalet som tilltalar mig och jag gissar att det är för att det är en av få Tears for fears-låtar jag gillade redan innan den blev omgjord.
      Är det bra så är det liksom. Och tack. :)

      Radera

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.