För första gången hittar jag mer likheter mellan filmen och boken än bara namnen. "Döden spelar falskt" heter "Diamonds are forever" på engelska och filmen heter "Diamantfeber".
Här är det diamantsmuggling, där Bond skickas ut för att infiltrera en diamantsmugglarliga för att avslöja hela smugglingsförloppet och hjärnan bakom organisationen. Skurkarna betalar Bond i diverse uppgjorda falskspel, men misstankar faller snart på honom och han får ett par lejda mördare flåsandes i nacken.
Jag var inte alls värst förtjust i den här boken. Jag känner verkligen av den kritik som Ian Fleming fick om att hans böcker var för mycket som reseskildringar. Det är ett jädra farande över tre olika kontinenter med flyg, tåg och båt - förutom de noggrant beskrivna bilarna. Ingående beskrivningar av turistorter, hotellrum, båthytter, auktioner, hasardspel och hästkapplöpningar. Tämligen ospännande.
Dessutom med den vanliga dosen sexism, rasism och homofobi. Boken kom 1956 och genomsyras av de värderingar som förekom då, där färgade människor anses vara dumma eller kriminella eller både och, kvinnor är kuttersmycken som ska kunna "älska en och laga sauce béarnaise" och lönnmördarna är misstänkt homosexuella därför att "en del såna där homosexuella blir de värsta mördarna". Det var sådant som ofta bara gled igenom då, men idag känns det ganska unket att läsa sådant.
Mitt betyg blev den här gången 2/5.
"Firman har en av sina ledande män i London, en man som heter Rufus B. Saye, vilket verkar underligt eftersom den gör så lite affärer här. Ingen vet mycket om honom. Han lunchar varje dag på American Club vid Picadilly. Spelar golf i Sunningdale. Varken röker eller dricker sprit. Bor på Savoy. En mönstermedborgare." M ryckte på axlarna. "Men hela diamanthandeln har något av välskött, konservativ familjefirma över sig och det anses allmänt att det är något konstigt med Diamanthuset. Det är allt. "
Bond tyckte det var på tiden att komma med en viktig fråga. "Och vad är det jag ska göra, sir?" frågade han och såg M in i ögonen tvärsöver bordet.
"Ni ska träffa Vallance på Scotland Yard om" - M tittade på klockan - "lite över en timme. Han ger er instruktioner. De kommer att arrestera budet ikväll och låta er vikariera för honom på transportlinjen."
Bond knöt fingrarna lätt om stolens armstöd.
"Och sedan?"
"Och sedan", sade M torrt, "ska ni smuggla de där diamanterna i Amerika. Det är åtminstone meningen. Vad säger ni om det?"
