"Ett vet jag säkert" av Oprah Winfrey

Om jag läser mycket? Svar ja. Jag har en tid dessutom haft två böcker i taget på nattygsbordet - en roman och en samling av något slag. Först två novellsamlingar och nu senast en samling krönikor.

Bildkälla Goodreads

Oprah Winfrey behöver knappast någon närmare presentation. Hon är kvinnan som kom från fattiga förhållanden och blev en av världens mest inflytelserika personer. Miljontals tittare rattade in på hennes tv-program varje dag - jag var en av dem.
I kölvattnet av detta skapade hon sedan O Magazine, en tidning där hon varje månad pryder omslaget och där hon skriver en krönika på temat "det här vet jag säkert". Den här boken är en samling av flera av dessa, somliga i sin helhet, somliga kraftigt redigerade. De är samlade i delar med titlar som "Glädje", "Återhämtning", "Tacksamhet"  och "Kraft", för att ta några exempel.

Det här är lite av en blandning av självhjälpsbok och memoarer, lite ditt och datt utan att riktigt bli något. Vissa av texterna kanske ger lite grann, men det är ingenting som känns direkt nytt. Jag har sett/hört/läst/gått i terapi för det förut - inget nytt under solen liksom. Jag var beredd på att jag skulle sitta på golvet och stortjuta emellanåt - det gjorde jag inte. Jag var också beredd på att få light bulb-moments - plötsligt inse ett och annat. De uteblev de med. Det finns dock vissa saker som är värda att få upprepat för sig emellanåt, och då tycker jag att den här boken gör det bra.
Oprah skriver på ett sätt som är lätt att ta till sig, även när hon behandlar småsvåra ämnen. Det gick helt friktionsfritt att läsa den här boken. Om man inte är ett Oprah-fan kan man dock hoppa över den här boken.
Mitt betyg blev 3/5. Jag kände mig liksom lite hemma och det var ju trevligt, men jag hade hoppats på lite mer a-ha! än vad jag fick.

Jag har lärt mig att lita på den styrka jag ärvt från alla som kom före mig - farmor och mormor, systrar, mostrar och fastrar och bröder som prövades med ofattbara motgångar och ändå överlevde. "Jag går framåt ensam, och står som tio tusen man", säger Maya Angelou i sin dikt "Our Grandmothers". När jag rör mig genom världen tar jag alla mina historier med mig. Alla människor som har banat väg för mig är en del av den jag är.
Tänk för ett ögonblick tillbaka på din egen historia - inte bara var du föddes eller var du växte upp, utan de omständigheter som har bidragit till att du befinner dig exakt här, just nu. Vilka ögonblick längs vägen skadade eller skrämde dig? Jag skulle kunna tänka mig att du har haft några sådana. Men det anmärkningsvärda är att du fortfarande är här, du står fortfarande upp.